Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Tobaksbolag «

Prytz & Wiencken

Del 1 av 11 i serien Tobaksbolag

Ursprungligen en handelsfirma grundad av Gustaf Prytz (1776-1861) år 1817.  1838 blev förmodligen sonen August Prytz (1817-1844) delägare i firman då detta år ofta anges som startår för Prytz & Wiencken. Eller så startade han en egen firma som blev tobaksföretaget. Den 6 december 1841 erhöll August Prytz privilegium att tillverka tobak under firma August Prytz. 1847 ska Conrad Wiencken ha blivit delägare i firman som då fick namnet Prytz & Wiencken. Efter August Prytz död 1844 övergick hans andel i firman den 27 juni 1844 till brodern Adolf Prytz (1813-1870). 1860 hade företaget 158 anställda.

Adolfs son, Carl Axel Prytz (f. 1842) övertog faderns andel efter dennes död 1870. Carl Axel dog dock redan 1875 varför hans andel övertogs av brodern Gustaf Rudolf  Prytz (1849-1913).

Företaget hade sin verksamhet vid Västra Hamngatan 8 där fabriken låg i gårdsbyggnaden.

Prytz & Wiencken

Västra Hamngatan 8

Åren 1887-1889 låg tillverkningen i det gamla sockerbruket i Vadstena och August Wallin var då disponent. Fabriken i Vadstena sysselsatte cirka 100 personer.

Företaget gjorde konkurs men ombildades till aktiebolag den 24 april 1890.  Aktiekapitalet var 120 000 kronor och höjdes 1895 till 210 000 kronor.  Styrelsen bestod då av Peter Fitger (f.1853) som var verkställande direktör 1890-1912. Vidare ingick Charles Bergström och Johan Henrik Wiencken.  Tillverkningen återflyttades till Göteborg och förlades till Tredje Långgatan 38-40.

År 1891 skedde en stor lockout, som föranleddes av att fabrikanten Prytz & Wiencken anställde en tysk strejkbrytare. Några av de anställda vägrade jobba sida vid sida med en strejkbrytare och snart strejkade hela arbetsstyrkan på ca 100 personer.  Strejken spred sig även till andra fabriker och arbetsgivarna svarade med lockout för sammanlagt 300 arbetare.

Den 13 december 1893 avgick Charles Bergström och ersattes av Bernt Hedgren. 1901 inträdde Jens Gottlob Wibye Ellerhusen i styrlsen. 1908 lämnade både Ellerhusen och Johan Henrik Wiencken företaget. Samma år inträdde grosshandlaren Sven Waller i styrelsen.

Den 1 januari 1913 uppgick företaget i AB Förenade Svenska Tobaksfabriker.

Advertisements

Lindström & Brattberg

Del 2 av 11 i serien Tobaksbolag
Endast för medlemmar

Fiedler & Lundgren

Del 3 av 11 i serien Tobaksbolag

Den 5 februari 1793 erhöll skräddaren Samuel Fiedler tillstånd få bedriva snusmaleri.  Han inredde snusmaleri och tobakskarveri i fastigheten Kyrkogatan 20.  1795 var produktionen 1 000 skålpund (420 kg) snus á 7 skilling skålpundet. Det är då hans 14-årige son Magnus Fiedler som driver verskamheten. 1802 byggdes en ny fabrik i två våningar på Kyrkogatan 40.

Efter hans död övertogs rörelsen av änkan Elsa Greta Wollin som var innehavare 1805 och 1810 var Tobias Fiedler uppgiven som innehavare och 1817 var det återigen Magnus Fiedler som drev rörelsen. Denne överlät dock rörelsen till företaget Lindström & Brattberg.

1830 startade Magnus Fiedler åter ett eget företag i snusbranschen. Det nya företaget överläts dock snart till sonen August Edward Fiedler 1835 som i kompanjonskap med Fredrik Lundgren grundade firman Fiedler & Lundgren.

En mycket kort tid efter bildandet av firman Fiedler & Lundgren avled August Fiedler. Den 1 april 1865 överlät Fredrik Lundgren firman på två medarbetare, Anders Fredrik Nilsson och dennes brorson Ivar S. Nilsson.

Efter Ivar Nilssons död 1876 blev Anders Nilsson ensam ägare av företaget till han den 17 februari 1882 överlät fabriken till sin brorson Edvard (Emil) Fredrik Nilsson och John Sjöberg (1849-1911). 1893 var fabrikens tillverkningsvärde 349 000 kronor.

Fiedler & Lundgren

Efter John Sjöbergs död 1911 upptog Edvard Nilsson den 18 september samma år sin son Harald Nilsson (f. 1878) som kompanjon.

Antalet arbetare vid Fiedler & Lundgrens fabrik var i medeltal under olika decennier:

1840 4 st
1850 13 st
1860 33 st
1870 60 st
1880 81 st
1890 90 st
1900 89 st
1910 74 st

Fabriken vid Kyrkogatan 42 inlöstes av Svenska Tobaksmonopolet 1915. Företaget flyttade dock till Danmark och den 6 maj 1915 grundades Aktieselskabet Fiedler & Lundgren i Köpenhamn med Harald Nilsson som ägare. Från Danmark lanserade företaget olika snustyper avsedda för den svenska marknaden. 1961 nådde avsättningen 750 000 000 snusdosor, men sen började det att gå nedåt och produktions- och försäljningsrättigheterna övergick 1987 till Skandinavisk Tobakskompagni (idag Scandinavian Tobacco Group (STG)).

2002 startade företaget, på nytt en fabrik i Sverige, i Fosie utanför Malmö. 2008 köptes all snus och cigaretttillverkning i STG av British American Tobacco, världen näst största tobaksföretag.  Detta inkluderade Fiedler & Lundgren AB samt House of Prince A/S. Fiedler & Lundgren AB har idag närmare 80 anställda.

Eric Mellgrens Snus och Tobaksfabrik

Del 4 av 11 i serien Tobaksbolag

Den 26 maj 1826 erhöll handlanden Eric Mellgren (1799-1848) hallrättens tillstånd att tillverka snus:

”Hall Rätten lät sig förekomma Handlanden Eric Mellgrens ansökning att härstädes få idka Snusfabrik; och fann Hallrätten i förmåga af Högloff. Kongl. Commerce Collegii kungörelser under d. 7 Nov. 1766 och 18:de Junii 1767 skäligt denna ansökning bifalla, så att Mellgren må här i Staden tillverka allehanda Snus, emot erläggande af de afgifter, som, författningarne likmätigt, för dylik rörelse ega rum; skolande Utdrag af Protokollet häröfwer meddelas Mellgren och Stämpel Mästaren Almqvist”.

Själv firman grundades dock redan 1823 som en kolonialvarufirma. Tobaksfabrikationen var till en början blygsam och tog fart först under Johan August Mellgrens (1829-77) tid som ledare för fabriken. Han övertog rörelsen efter faderns död 1848. Han drev den tillsammans med  A. Jönsson och deras tillstånd från magistraten är daterat 5 april 1850. Jönssons inhopp berodde förmodlingen på Johan August Mellgrens ringa ålder vid övertagandet. A. Jönsson lämnade bolaget 1856 och därefter var J August Mellgren ensam innehavare. Han beviljades 1863 att få anbringa en ångmaskin i sin snusfabrik som låg i 1:a roten 80.

August Mellgren avled 1877 och i maj 1878 övertogs företaget av änkan Hulda som drev den tillsammans med svågrarna Erik och Anders Mellgren, Erik förestod butiken och Anders skötte fabriken men avled i början av 1890-talet.
Från 1893 var sönerna, e.o. hovrättsnotarien Olof Erik August Mellgren (1861-1941) och sedermera franske konsuln i Göteborg Anders Waldemar Mellgren (1866-1933), meddelägare. 1895 var tillverkningsvärdet 320 955 kr.

En yngre bror till August M var Eric Mellgren (1838—98) som först var verksam i broderns firma som föreståndare för butiken. Tillsammans med sin son Carl Mellgren (1866—1937) grundade han 1894 tobaksfirman Eric Mellgren & Son i Gbg, 1897 ombildad till aktiebolag med Carl Mellgren som disponent. Firman konkurrerade aktivt med det gamla familjeföretaget och blev vid sekelskiftet den största tobaksfabriken i Gbg med en årsproduktion på 522 tkr 1900 och 897 tkr 1910.

Den 7 januari 1900 avgick Hulda Mellgren ur familjefirman. 1902 tillverkades 150 000 kg snus och C:a 75 ooo kg spinn- och presstobak. Arbetsstyrkan vid den tiden var 100 arbetare, både fullvuxna och minderåriga.

Medeltal arbetare vid Eric Mellgrens fabrik grupperat på decennier:

1820 1
1830 1
1840 4
1850 13
1860 33
1870 60
1880 81
1890 90
1900 89
1910 74

Den 1 januari 1913 uppgick företaget i Förenade Svenska Tobaksfabriker (se mer under det firmanamnet). Företaget hade då funnits i 87 år.

Fabriken låg vid Vallgatan 40 och finns fortfarande kvar som byggnad och med en målning av den gamla tobaksfabriken i entrén. Filial fanns vid Kungstorget 7.

Efter monopolets införande övertog Axel Erik Johnson, som arbetat på tobaksfirman, affären på Vallgatan 40 och grossiströrelsen som flyttades till Vallgatan 38. Affären drevs av familjen Johnson, senast Arne Erik Johnson till 1 juli 1976 som överlät den till Bengt Kjellqvist.

Fastigheten på Vallgatan 40 såldes 1916 till handlanden August Mjellqvist som flyttade in firman Emil Ellner & Co. Därigenom blev den gamla tobaksfabriken fylld med specerier, frön utsäden och gödningsämnen. Idag används byggnaden av en HM-butik.

2012 ombildades bolaget till AB Mellgrens Snus & Tobaksfabrikater med varumärkena Mellgren’s Fine Tobacco and Great People Since 1823. Idag har företaget en stor tobaksbutik på Mölndalsvägen 3 i Getebergsäng. Ägare är Hans-Ove Persson och Stig Persson.

Eric Mellgren & Son

Del 5 av 11 i serien Tobaksbolag

Den 2 januari 1894 grundades tobaksfirman Eric Mellgren & Son av Eric Mellgren (1838—98) och sonen Carl Mellgren (1866—1937). Redan den 26 juli 1897 ombildades företaget till aktiebolag med ett kapital om 200 000 kr.

1898 höjdes aktiekapitalet till 350 000 kr. I styrelsen fanns Olof Magnus Fredrik Corin (f. 1839), Gustaf Axel Örnberg (f. 1848) och suppleanterna Richard Gobden Malmsten och Eric Mellgren.

Richard Malmsten avled 1909 och han och Eric Mellgren ersattes av Gustaf Kling och Magnus Sjöberg. Olof Corin avgick 1909 och ersattes av Magnus Efraim Mellgren (d. 1941). Magnus Mellgren var kassör och kusin till Carl Mellgren som avancerat till disponent.

Eric Mellgren & Son var under en tid Göteborgs största tobaksfabrik. Fabriken som numera är riven låg vid Östra Hamngatan 4. Företaget hade försäljningsbod i fabriken samt vid Kungstorget 8 (alldeles nära släktingarnas Eric Mellgrens Snus- och Tobaksfabrik och detta företags tobaksbod vid Vallgatan 40) och Stora Badstugatan 36.

Östra Hamngatan 4

Östra Hamngatan 4

Enligt uppgift från tobaksarbetaren Karl Hilarius Sjögren (f.1889) som arbetade vid Mellgren & Son sedan 1905 hade företaget 8 tobaksaffärer.

Dessa låg 1912 vid:
Carl Gustafsgatan 55
Kungsgatan 1
Karl Johansgatan 61
Masthuggstorget 2
Olskroksgatan 9
Salutorget 8
Skanstorget 6
Östra Hamngatan 4

1914 hade företaget ett nederlag (lager) vid Brunnsgränd 4 i Stockholm ,tel: 1097 Den 1 januari 1913 uppgick Mellgren & Son i det nybildade Förenade Svenska Tobaksfabriker.

Tobaksaffärerna avvecklades men åtminstone en fortsatte under många år under namn Mellgren & Son. 1940 låg den kvar vid Kungstorget 8 men under namnet A.E. Wallins tobakshandel. Kring 1960 låg den vid Karl Gustavsgatan 55 i Landala och ägdes då av Henry Magnusson.

J.A.Gradmans tobaksfabrik

Del 6 av 11 i serien Tobaksbolag

Kofferdikaptenen Johan Andersson Gradman (1772-1826) inköpte egendomen Gubbero i Göteborgs utkant 1807.  Han hade bland annat genomfört några resor till Ostindien på Ostindiska Kompaniets skepp, dock inte som kapten.

1814 anhöll han om att få starta tobaksspinneri och snusfabrik på egendomen men fick avslag med motiveringen att enligt 1739 års manufakturförordning var tobaksfabrikation en stadsmannanäring och Gubbero var då en lantegendom.

Genom kunglig resolution den 15 december 1815 beviljades dock hans begäran och 1817 fick han tillstånd att importera en större snuskvarn från London.
1817 deklarerade han en tillverkning med ett värde av 46 104 rdr men som snabbt sjönk till 13 000 rdr.  Rörelsen gick som synes till en början bra men Gradman fick efterhand penningproblem och då tre av hans fartyg förliste i en storm kring 1818 tvingades han göra konkurs 1819.

Hustrun, Johanna Elisabet Minten (1783-1853) inköpte då Gubbero samt tobaksfabriken för 13 500 rdr rgs. Makarna överlät dock driften till tobaksfabrikören P.C. Rettig från Gävle den 3 juni 1822 som den 8 oktober 1821 erhållit privilegium att driva tobaksfabrik i Göteborg.

Redan i mitten av 1822 ansökte dock makarna Gradman om att få återuppta tobaksfabriktion på Gubbero. Rettig försökte avstyra det men efter tvistigheter erhöll de resolution genom kungligt brev den 13 september 1822 att driva tobaksfabrik ”såvida de av samma plats äro lagliga innehavare”.

Gradmans fortsatte bedriva tobakstillverkning men nådde aldrig upp till den tidigare produktionen. Johan Gradman avled 1826 och änkan Johanna driver företaget vidare tills hon i kraft av en kunglig resolution av den 22 oktober 1828 överlåter rörelsen samt egendomen på sin broder handelsbokhållaren Johan Volrath Minten (1789-1851).

Den verklige ägaren var dock den i släkten ingifte ryske generalkonsuln Conrad Friedrich Lang (1775-1850) som flyttade in på Gubbero 1828 med sin hustru, änkan Sara Ekman, f. Minten. Hon var syster till Johan Minten.
Som rysk undersåte fick han ej köpa egendom i Sverige varför svågern fick uppträda som bulvan. Conrad Lang upptog också sin omyndige styvson, den 16-årige Oscar Ekman (1812-1907), i företaget.

Oscar Ekman arbetade sedan 1828 på grosshandalre Silvanders kontor för att lära sig handel. Silvander saluförde Gubberos produkter.

Då Oscar Ekman blev myndig övertog han enligt privilegium den 29 december 1834 företaget som kallades ”gamla tobaksfabriken” för att skilja den från Rettigs.

Oscar Ekman blev även delägare i firman J.F. Silvander samt rysk vicekonsul.
1845 blev Oscar Ekman kompanjon och disponent vid D. Carnegie & C:o.
Då han gjorde alltmer karriär inom andra affärsverksamheter och då han vistades längre tider i Stockholm överlät han företaget 1861 till C.D. Eggers som sedan 1847 drivit tobaksfabrik i Göteborg. Oscar Ekmans hustru hade avlidit 1861. Fastigheten Gubbero överlät Oscar Ekman på sin bror, kommendörkaptenen Emil Ekman som inflyttade på Gubbero.

Efter något år flyttade Eggers in verksamheten till sin befintliga tobaksfabrik vid Södra Larmgatan 22.

P.C. Rettig & Associés

Del 7 av 11 i serien Tobaksbolag

Pehr Christian Rettig, son till Stephanus Cyrillus Rettig i Karlskrona, och innehavare av den 1809 startade tobaksfabriken i Gävle, P.C. Rettig & C:o, anhöll 1821 att få starta en tobaksfabrik i Göteborg. Eventuellt hade han för avsikt att flytta hela produktionen till Göteborg men så skedde aldrig.

Privilegiet beviljades den 8 oktober 1821 och företaget fick namnet P.C. Rettig och Associés.  År 1822 övertog han den Gradmanska tobaksfabriken vid Gubbero. Men redan samma år startade makarna Gradman en ny rörelse på Gubbero trots Rettigs protester.

Under de närmaste åren var tillverkningsvärdet cirka 20 000 kr.  Den 2 november 1836 erhöll sonen Christian August Rettig (1813-1838) rörelsen som en gåva från fadern. Sonen hade då redan till faderns stora tillfredsställelse förestått verksamheten.  Sonen avled dock redan 1838 sängbunden och svårt plågad av gikt.

Hustrun/änkan Maria Amalia Nordqvist (f. 1810) sålde företaget för 10 000 rdr rsg till släktingen och handlanden August Ludvig Alarik Bundy (1806-1881) som den 1 juli 1839 erhöll bekräftelse på överlåtelsen.

Den 18 september 1840 blev handlanden Jonas Wessberg återförsäljare för firman. Deras samarbete fungerade inte alls och misshälligheterna hamnade inför domstol 1842.  Istället upptogs svågern Svante August Nordqvist som delägare i firman den 14 juni 1844.

Företaget gick då fortfarande under namnet P.C. Rettig & C:o trots att P.C. Rettig inte var delägare. 1847 gick rörelsen i konkurs och 1848 upphörde all tillverkning.

Den 14 januari 1852 uppsade August Bundy sitt burskap. På grund av fattigdom nedsattes hans skatter. Senare blev han verkmästare vid F.H. Kockums tobaksfabrik i Malmö där han kvarstannade till sin död.

C.D. Eggers tobaksfabrik

Del 8 av 11 i serien Tobaksbolag

C.D. Eggers beviljades den 27 februari 1847 tillstånd att driva tobaksspinneri i Göteborg.  Hans fabrik låg vid Södra Larmgatan 22 och med butik vid Lilla Torget 2.

1847 hade han 3 anställda, kring 1850 var det 5 anställda och kring 1860 var det 7 anställda.

År 1861 inköpte han den tidigare Gradmanska tobaksfabriken på Gubbero av Oscar Ekman som då var ägare av den. 1862 sammanslog han den rörelsen med sin egen inne i staden.

År 1868 efter 21 års verksamhet upphörde han med all tillverknig och senare övertogs densamma av tobakshandlaren Enoch Petrus Ahlstedt som drev den vidare i obetydlig skala till slutet av 1880-talet.

Lampe & Co

Del 9 av 11 i serien Tobaksbolag

Handlanden Heinrich Cornelius Röhss (f. 1798 i Schleswig, d. 1856) erhöll den 13 juli 1849 magistratens tillstånd att tillverka allehanda sorters tobak.

Till kompanjon hade han sin svärson, bokföraren August Wilhelm Carl Lampe (f. 1818 i Schwarmstadt, Hannover, d. 1896, gift med Maria Emilia Röhss).
August Lampe övertog den 10 februari 1854 ensam rörelsen under firma Lampe & Co.  Sonen Viktor Adolf Lampe (1856-1896) upptogs den 4 januari 1884 i firman.

Far och son avled båda samma år och företaget övertogs av August Lampes hustru i andra giftet, Anna Helena Clara, f. Auffermann.  Den 29 mars 1897 upptog hon sin son Georg Fredrik Lampe (1852-1917) till kompanjon.

Fram till 1882 då fabriken flyttade till en nybyggd fabrik på Lorensbergsgatan 6 låg den på Vasaplatsen. Idag är fabriksbyggnaden på Lorensbergsgatan hotell.

Lorensbergsgatan 6

Lorensbergsgatan 6 idag.

Antalet arbetare var som störst under 1870-talet och under lång tid var antalet anställda omkring 130 personer. År 1870 arbetade 185 personer på företaget. På 1870-talet låg det årliga produktionsvärdet omkring 313 000 kr per år för att på 1910-talet vara nere i cirka 225 000 kr.

Företaget blev 1913 en del av AB Förenade Svenska Tobaksfabriker.

J.A.B. Boman & Co

Del 10 av 11 i serien Tobaksbolag

Handelsbetjänten Jacob Ferdinand Körner (1821-1859) fick den 3 september 1847 burskap som grosshandlare och tobaksfabrikör.  Den 31 augusti 1849 upptogs handelsbokhållaren Johan Adolf Bernhard Boman (1821-1893) i firman och den 1 juli 1854 ändrades namnet till Körner & Boman.

Då Ferdinand Körner avled 1859 fortsatte hans änka Ida Ulrika Charlotta Körner, f. som Meyer 1823 i Jönköping, rörelsen tillsammans med Boman vilket de anmält den 29 mars 1860. Den 7 januari 1861 övertog Boman företaget under namn av J.A.B. Boman & Co.

Firman tillverkade vid denna tid alla sorters tobaksvaror men 1871 lades cigarrtillverkningen ned och 1894 upphörde de att producera rök- och tuggtobak. Inriktningen blev då snustillverkning som bedrevs i firmans lokaler vid Östra Hamngatan 14 i en fastighet uppförd 1799 av Gustaf Eric Bolander efter att det tidigare huset brunnit ner. Fabriken var den tredje största snusfabriken i Göteborg.

Bolanderska huset

Bolanderska huset. Östra Hamngatan 14

Sonen Gustaf Boman (f. 1861) ingick som delägare i firman den 1 januari 1885.  Efter faderns död 1893 övertogs ägandet helt av Gustaf Boman som den 2 oktober 1902 upptog den mångårige medarbetaren och bokhållaren Adolf Hilding Rosenberg (f.1856 i Strömstad) som prokurist och inofficiell bolagsman.

Företaget inlöstes 1915 av Svenska Tobaksmonopolet.

Efter Tobaksmonopolets införande övertogs fastigheten av byggmästare J.A. Wångstedt som lät riva den år 1919. Istället byggdes ett fem våningars affärshus.