Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Sveriges handel och industri 3 «

Ramm om Göteborgs Enskilda Bank

Del 1 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

År 1824 hade en riksbanksfilial inrättats i Göteborg. Men då handelsomsättningen från början af 1840-talet blef allt större och då man liksom kände i luften, att en tid af utveckling stundade, började under slutet af år 1846 en del framstående medlemmar af Göteborgs samhälle att öfverlägga om behofvet af en enskild bankinrättning härstädes. Förut hade på grund af 1824 års lag tillkommit sex enskilda banker, Skånes, Värmlands, Kopparbergs, Östergötlands, Smålands och Örebro (Mälareprovinsernas oktrojerades 7 dagar senare än Göteborgs, men började sin verksamhet förr) och det väcker någon förvåning, att en privatbank icke förut inrättats i vår stad.  Men när den nu kom till stånd, tog man steget fullt ut och byggde banken på en kapitalstarkare grund än någon af de förutvarande.

Den 24 november 1846, vid sammanträde å Borgerskapets Äldstes sessionsrum å rådhuset, företeddes en lista, utvisande att af 111 personer, i belopp från 100,000 till 5,000 rdr banko, tecknats icke mindre än 2 millioner rdr banko eller 3 millioner kronor, en för den tiden mycket betydande summa.

Vid samma tillfälle uppdrogs åt en kommitté af sju personer att söka oktroj för banken. Dessa voro postdirektören, R.W.O.A. Gjers, rådmannen (sedermera borgmästaren) A. W. Björck samt grosshandlarne Rob:t Dickson, C. F. Kjellberg, Ed. Magnus, Isaac Leman och W:m Barkow. Deras den 11 december 1846 undertecknade oktrojansökan är ett i och för sig synnerligen märkligt dokument.

Redan den 12 januari 1847 beviljade Kgl. Maj :t den sökta oktrojen för 10 år, räknadt från den dag, då anmälan om bankens öppnande gjorts hos Konungens Befallningshafvande. Men banken trädde ändock icke i verksamhet förrän den 2 februari 1848, hvilket emellertid berodde därpå, att myntproberaren Broling i Stockholm, som åtagit sig tryckningen af sedelblanketterna, icke förrän under januari 1848 fullgjorde detta uppdrag.

Till första ledamöter af direktionen för Götheborgs Privat Bank utsågos: konsuln F. Willerding och grosshandlarne W:m Barkow, Isaac Leman, And:s Fröding och Ed. Magnus samt till suppleanter hrr J. E. Geijer och James Dickson Jr.

Banken började sin verksamhet i huset n:o 11 Västra Hamngatan, emedan den inköpta fastigheten n 😮 43 och 44 i 4:de roten, vid Drottninggatan, då ej hunnit blifva färdig. Redan i april 1848 flyttades emellertid banken till Drottninggatan, där den förblef till den 28 januari 1889, då bankrörelsen började i hörnhuset vid Lilla torget och Västra Hamngatan, hvilken fastighet inköpts år 1886 och å hvars tomt under åren 1887 och 1888 af byggmästaren A. Krüger efter ritning af arkitekten Georg Krüger uppfördes ett ståtligt bankpalats. Genom inköp af närliggande hus vid Lilla Torget och uppförande å dess tomt af en tillbyggnad, som blir fullt färdig hösten 1903, har banken ytterligare förstorat detta palats, som numera är en af de största byggnaderna i vår stad.

De sunda principer, som uttalades i oktrojansökan, kunna sägas hafva varit grundläggande icke blott vid bankens bildande utan för hela dess kommande utveckling. Liksom tecknarne utgjorde eliten af Göteborgs samhälle och handelskår, så har banken alltid intagit ett hedervärdt rum bland landets bankinstitut; och liksom Göteborg såsom handelsstad innehaft och innehar ett förnämligt rum inom vårt land, likaså dröjde det icke länge, förrän den nya privatbanken blef en af våra allra största.

Bankens räkenskaper under första oktrojen visa, att “upp- och afskrifningsräkning eller s. k. Giro-conto“ — som det heter i det af K. Maj :t fastställda reglementet — icke var synnerligen mycket använd, hvilket möjligen berodde därpå, att räkningshafvarne fingo erlägga en särskild afgift, som bestämdes af direktionen. Det å detta konto innestående belopp utgjorde år 1849 endast 53,700 kr., steg undantagsvis år 1857 till 1.263,000 kr., men höll sig vanligen vid ett belopp af 125,000 kr. Depositioner mot ränta, hvilka kunde beviljas “i den mån Directionen finner sådant för Banken fördelaktigt“, voro ännu mindre omtyckta, — under de tre åren 1852—4 uppgingo de endast till 750 kr. och stego 1855 undantagsvis till 525,750 kr. Kassakreditiv, som beviljades på högst ett års tid mot en bokföringsafgift af högst 1 % af kreditivbeloppet och mot en ränta, som “å ömse sidor beräknas efter öfverenskommelse, dock ej öfver hvad lag medgifver“, voro mera begärliga och belöpte sig under år 1848 till 312,000 kr. samt voro år 1855 redan uppe i en million kr., hvilket belopp sedermera underskridits endast år 1857 (999,600 kr).

Diskontering af växlar förekom icke alls och man har sökt anledningen till detta märkvärdiga förhållande däri, att dylika papper endast mottogos som hypotek för lån utan ansvar för banken vid underlåten protest. Likaså föreskref reglementet, att intecknade skuldebref icke finge belånas. Oaktadt dessa restriktiva bestämmelser uppgick kontot lånefordringar redan år 1848 till 2,2 mill. kr. samt steg 1855 till öfver 2,9 mill. kr. Hvad i oktrojansökningen yttrats om behofvet af en sedelutgifvande bank visade sig vara sanning, ty redan under första året hade banken sedlar utelöpande för nära 2,1 mill., hvilken summa under 1855 steg till öfver 4,8 mill. — ett belopp, som sedermera endast några gånger förekommit.

Bankens grundkapital var, som sagdt, från början mill. kronor, hvaraf endast 40 procent voro kontant inbetalta, medan återstoden deponerades i löpande förbindelser, åtföljda af fullgoda hypotek. Vid bolagsstämma 1856 beslöts, i sammanhang medansökan om förnyad oktroj, att höja teckningssumman till 5 millioner kronor, däraf 30 procent borde kontant inbetalas. Vid bolagsstämma 1866 fastställdes grundfonden till 5 mill. kronor, hvilken summa skulle tillfullo inbetalas inom den 1 december 1867. Härvid förblef det ända till år 1896, då grundfonden höjdes till 5 mill. kronor. År 1857, vid förnyelse af bankens första oktroj, ändrades namnet till Göteborgs Enskilda Bank. Vid bolagsstämma i december 1857 kunde direktionen såsom anmärkningsvärdt framhålla, att under hela första oktrojen ingen enda gång lagliga åtgärder behöft vidtagas för att utfå fordringar och att hela förlusten på grund af konkurser inskränkt sig till några hundra riksdaler.

Under andra oktrojen 1858—67 började f. o. m. år 1862 växeldiskontering, dock övervägande af inrikes växlar, — år 1867 nära 3 mill. kr. Rubriken utrikes växlar var år 1863 uppe i nära 1,1 mill., men uppgick år 1866 icke till 6,000 kronor. Depositionsräkningen ökades snart sagdt för hvarje år och äfven upp- och afskrifningsräkningen användes flitigare. För att åstadkomma lättade affärsförbindelser träffades af tal om ömsesidigt infriande af utställda postremissväxlar med Värmlands Enskilda Bank från 1861 års början, med Stockholms och Hallands Enskilda Banker från år 1862 och med de flesta öfriga banker under följande år. De utlemnade lånen stego under år 1861 till nära 6,1 mill. kr., men nedgingo 1868 till icke fullt 1,7 mill. kr.

Sedan denna tid har banken utvecklats å alla områden. Dess utveckling har, yttrar en skriftställare, i alla tider varit sällsynt jämn och stadig, förtroendet till banken har aldrig varit rubbadt och den har aldrig varit utsatt för förluster i den omfattning, att de lemnat spår efter sig i årets utdelning, långt mindre under följande år. Förvaltningen har under alla år präglats af en synnerlig försigtighet och utdelningen till lottägarne har under de sista 50 åren endast för 9 år understigit 9 procent, men om man inräknar utdelningen af reserverade medel vid oktrojperiodernas slut 1858, 1868, och 1878 i
genomsnitt uppgått till något öfver 11 procent årligen. Till följd af denna stadga ha bankens lotter visserligen icke inneburit mycken lockelse för spekulationen, men däremot varit omtyckta placeringspapper.

Ett märkesår i bankens historia är 1897, då som sagdt grundfonden ökades till 5 mill. kronor, hvarjämte samtidigt till reservfonden öfverfördes 1 % mill. kr. i öfverkurs å de nya lotterna, hvarigenom banken sattes i stånd att under den samtidigt infallande uppsvingsperioden i ökad omfattning främja handel och industri, jämte det banken genom tidsenliga reformer lämpade sig efter det moderna affärslifvets ökade kraf.

I början af 1898 öppnades ett afdelningskontor i Stockholm. De under 1869 och 1870 inrättade filialerna i Göteborgs grannstäder hafva sedermera indragits, utom den år 1874 i Strömstad öppnade.

Inom riksdagen hade det varit ett gammalt önskemål att indraga de enskilda bankernas sedelutgifning och förbehålla denna åt riksbanken ensam; detta sträfvande fördes omsider till seger genom den nya riksbankslagen af 1897. I enlighet med denna lag afstod äfven Göteborgs Enskilda Bank från och med den 15 okt. 1901 från vidare utgifvande af egna sedlar, efter aftal med riksbanken om åtnjutande af de fördelar, som lagen under form af lån och rediskontering hos riksbanken på billiga villkor tillerkänt de enskilda bankerna under en öfvergångstid af 8 —10 år. Härmed hade emellertid det viktigaste skälet för bibehållande af lottägarnes solidariska ansvar för bankens förbindelser bortfallit. Och bankens styrelse hyste så mycket mindre betänklighet vid att redan i januari 1903 i cirkulär till lottägarne föreslå bankens ombildning till aktiebank, som styrelsen med hänsyn till bankens oafbrutna utveckling sedan år 1896, då grundfonden senast ökades, fann en samtidig ökning af de egna fonderna af behofvet påkallad för att fullt tillgodose handelns och industriens växande kraf.

Denna utveckling synes bäst af följande siffror:

Styrelsens förslag blef också vid bolagsstämma den 4 mars 1903 enhälligt antaget; beslut fattades då om enskilda bankens upplösning och öfverlåtande af alla dess tillgångar och förbindelser på ett bankaktiebolag, för hvilket föreslagits namnet ’’Göteborgs Bank Aktiebolag.’’ (Ordet enskild kan nämligen efter solidaritetens upphörande ej vidare användas i namnet). Aktiebanken kommer att hafva ett tillfullo inbetaldt aktiekapital af kr. 7.500,000, fördeladt i 30.000 aktier å 250 kr. stycket, samt reserv- och dispositionsfonder å kr. 4.500,000, eller tillhopa 12 millioner kronor. De nya 10,000 aktierna, som emitterades till ett pris af 400 kronor stycket, öfvertogos genast af de gamla lottägarne med företrädesrätt.

Härigenom har Göteborgs bank aktiebolag, hvars föregångare Göteborgs Enskilda Bank hört till de ledande bankinstituten, ställt sig i främsta ledet bland våra banker.

För sina tjänstemän har banken inrättat en understödsfond, som numera benämnes donationsfonden och uppgår till kr. 160,000.

Liksom bankens utveckling varit jämn, har ock en ringa omsättning ägt rum bland styrelseledamöterna, i det att under dess 55-åriga verksamhet endast 25 styrelsemedlemmar förekommit, hvaraf en i icke mindre än 29 år haft detta förtroende. I och med bankens ombildning till aktiebolag afgick ur styrelsen direktören V. Sörensen, hvilken från år 1889 tjänstgjort som verkställande direktör.

Den första styrelsen för Göteborgs privatbank har of van uppräknats; den första styrelsen för Göteborgs bank aktiebolag, utgöres af följande personer:

Ordförande: konsul Carl Aug. Kjellberg, vice Ordförande: konsul Johan E. Ekman, samt konsul Maximilian Leman, grosshandlarne Herman Peterson, W. T. Ewert och Peder C. Waern och bankdirektören J. Lilliehöök.

Suppleanter: bankdirektören George Dickson och grossh. C. O. Kjellberg.

Såsom bolagets verkst. direktörer fungera konsul Kjellberg och bankdirektör Lilliehöök.

Bankens ställning den 28 Februari 1903 var följande:

Axel Ramm

Advertisements

Skandinaviska kreditaktiebolaget

Del 2 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Så synnerligen många praktiska resultat hade icke 1860-talets skandinavism med dess hänförelse för ett gemensamt uppträdande af nordens folk. hade den dock och det ett, hvaröfver den skulle kunna vara stolt. Redan i ofvan anförda titel ligger en antydan om den basis, hvarpå man ursprungligen tänkt anordna detta bankinstitut.

Till 1863 års nationalekonomiska möte i Göteborg, det första och mest skandinaviska, som hållits, hade infunnit sig ett ovanligt stort antal danskar, bland hvilka äfven befann sig den redan då mycket bekante Tietgen. Stora idéer tänktes af honom, men hvad som brast i Norden var framför allt kapital för dessas genomförande; och bakom allt Tietgens görande och låtande låg alltid tanken på Danmarks storhet, på dess utveckling i finansiellt och ekonomiskt afseende. För att vinna detta mål borde de öfriga skandinaviska rikena blifva tributära till Danmark.

Fullständigt privat förhandlades om planen med de inbjudne svenskarne herrar Willerding, Oscar Dickson, Oscar Ekman, O. Wijk och C. F. Wærn, hvilken sistnämde lär hafva påtänkts till bankchef. Tietgens plan var att bilda en stor skandinavisk kreditanstalt med hufvudkontor i Köpenhamn och filialer ej blott i Göteborg, Stockholm och Kristiania, utan äfven i Amsterdam, Paris och London. Grundkapitalet uppgifves hafva föreslagits till 25 eller 15 millioner kronor; ändamålet skulle vara att — i väg med den tyska nuvarande s. k. Hypothekenbanken — uteslutande négociera lån såväl till staten som kommuner, bolag eller enskilda.

Mot planen uppträdde synnerligast A. O. Wallenberg, som på inga villkor kunde vara med om att förlägga affärens hufvudkontor till Köpenhamn, utan ville ha det till Göteborg, som låge på samma afstånd — 12 timmars väg som man då räknade — från nordens tre hufvudstäder. Bolaget borde för öfrigt komma under svensk lag. Slutligen enades man om dessa åsikter, borgmästare Björck skref bolagsreglerna och konstituerande sammanträde hölls den 24 oktober 1863, hvarvid till ledamöter i interimstyrelsen utsågos herrar C. F. Waern, O. Dickson, Oscar Ekman, Olof Wijk och J. W. Wilson i Göteborg, A. O. Wallenberg och generalmajor D. G. Bildt i Stockholm, baron J. E. Stjernblad i Marsvinsholm, konsulerna T. J. Heftye och N. A. Andresen i Kristiania, etatsråd P. Broberg, agent O. B. Suhr och bankdirektör C. F. Tietgen i Köpenhamn, hrr S. Sarphati, M. H. Insinger och C. van Hemort i Amsterdam, Mr. Samuel Laing i London och M. Bischoffsheim i Paris.
Bolagsordningen stadfästes den 6 november.

Snart drog sig emellertid Danmark tillbaka på grund af krigsoroligheterna och äfven England hade ekonomiska svårigheter i sammanhang med nordamerikanska frihetskriget. Den skandinaviska internationella banken visade sig vara en utopi, men intresset för ett nytt svenskt bankinstitut var så mycket större, tack vare i främsta rummet konsul Oscar Ekmans intresse.

Efter långa underhandlingar stiftades den 21 mars 1864 ett svenskt bolag, hvars första styrelseledamöter blefvo general Bildt, hrr C. F. Wærn, J. W. Wilson, konsul H. Davidson, O. Wijk, P. Hammarberg, Tietgen — den ende kvarstående utlänningen — och Wallenberg samt baron Stjernblad och konsul Ekman. Grundfonden skulle vara minst 5 millioner kronor, — hvaraf 20 % kontant inbetaltes, — högst 15 millioner.

Bolagsordningen innehöll, att bankens syfte skulle vara: att medvärka till anskaffande af medel, som upptagas i form af statslån eller för kommuner och korporationer; att taga del i sådana lån och köpa samt sälja andelar däri; att köpa och sälja aktier och obligationer utgifna af lagligen konstituerade föreningar för upptagande af lån mot säkerhet i fast egendom eller för utförande af större industriella företag; att genom pänningeförsträckningar befordra företag af sistnämnde eller därmed likartad beskaffenhet, ehvad de utföras af bolag eller enskilda personer; att mottaga pänningar till förvar eller förräntande; och slutligen att köpa och sälja växlar.

Syftet var sålunda att kombinera en Hvpothekenbankrörelse (i ordets tyska mening) med en emissionsbank samt, i sista hand, att eventuellt sysselsätta sig med vissa delar af vanlig bankvärksamhet. Medel till den rörelse banken tänkte bedrifva kunde anskaffas genom utställande af räntebärande obligationer, —något som äfven till en början skedde, ehuru det högsta utelöpande beloppet af dessa aldrig uppgick öfver 1 1/2 mill. kronor ¡ sedan 1867 ha dylika aldrig kommit till användning.

Banken började sin verksamhet den 1 april 1864 med ett aktiekapital af 5.147.500 kronor, hvarå inbetalts 1.029.500 kr. Verkställande direktör blef Theod. Mannheimer, ”mannen med den medfödda finansiella begåfningen, med den praktiska blicken, med den omutliga redbarheten, med den solida, från all spekulation bannlysta läggningen”, — såsom en författare karaktäriserat honom.

Under bankens första tid verkade den nästan uteslutande i form af en bankirrörelse, såsom den ju ock ursprungligen afsetts. Den förmedlade statslån till såväl Sverige som Norge; obligationslån till kommuner, järnvägsbolag och privatföretag upplades och crédit-mobilierrörelsen vardt sålunda ej främmande för bolaget. Men rätt snart började dess ledning alltmer gå ut på egentlig bankverksamhet, hvartill bolaget vid det den 7 augusti 1865 öppnade kontoret i Stockholm knöt verksamheten som växlingsombud för de flesta af Sveriges enskilda banker. Skulle det typiska i bankens skötsel än ytterligare preciseras, kunde man säga, att den varit och är en affärsbank, som i främsta rummet haft blicken riktad på handelns och industriens kraf; dess diskonteringsverksamhet har alltid ledts i en riktning, som varit gagnande för dessas sunda utveckling.

År 1896 anordnade friherre K. Langenskiöld, den dåvarande verkställande direktören vid kontoret i Stockholm, en clearingrörelse därstädes, hvilken visade sig vara af synnerligen stort gagn och numera, som bekant, förlagts till riksbanken i Stockholm.

Bolagets hufvudkontor är fortfarande i Göteborg; kontoret i Stockholm tillkom,såsom ofvan nämnts, år 1865 och har sedan år 1900 ett afdelningskontor vid Hamngatan. Den 6 november 1868 öppnades ett afdelningskontor i Norrköping.

Aktierna voro ursprungligen å 355 kronor, men deras lydelse bestämdes genom kgl. resolutionen den 6 juni 1867 till 142 kronor (= 200 francs, 8 St, eller 94 holl. floriner). Oaktadt de sålunda tydligen affattats med hänsyn till utländskt mynt, torde knappast någon enda f. n. vara placerad annorstädes än i Sverige.

År 1865 ökades aktiekapitalet till 7.495.115 kr., hvaraf 2.998.046 inbetaldt. År 1867 ändrades, som nyss antyddes, aktievalören till 142 kr. och aktiekapitalet ökades till fullt inbetalte 5.000.104 kronor. Sedan dess har kapitalet höjts:

år 1873 till 7.500.156 kronor
1891 10.000.208
1902 12.500.260

Genom bolagsstämmobeslut den 16 oktober 1902 ökades reservfonden, — hvilken dels uppsamlats af vinster och dels uppstått genom premie å nya aktier — till ej mindre ån 10 mill. kronor ochman kan sålunda gifva den författare rätt, som säger, att ”Skandinaviska Kreditaktiebolaget för närvarande icke blott är Sveriges största, utan äfven dess starkaste bankaktiebolag”.

Bolagets rörelse framgår af nedanstående ur revisionsberättelserna hämtade öfversikt:

Såsom verkställande direktörer, utom Theod. Mannheimer, hafva tjänstgjort: i Stockholm hrr Henrik Davidson, W:m Meyerson, baron C. Skogman och baron Langenskiöld; samt i Norrköping John Philipson och John Svartling.

Bolagets verksamhet i Göteborg ledes nu af hrr A. Andréen, — som sedan 1866 tjänstgjort i banken — och H. Mannheimer; i Stockholm af hrr Jonas C:son Kjellberg och Ivar Palm samt i Norrköping af hr Ad. Lind och en direktion af ytterligare tre ledamöter.

Bankens styrelse består f. n. af herrar: Ivar Waern, ordförande, Ad. Peyron, vice ordf., grefve A. A. G. von Rosen, C. Setterwall, O. Melin, A. Andréen, W:m Gibson, George Barclay, A. E. Seaton, Jonas C:son Kjellberg, baron A. L. E. Åkerhjelm, H. Mannheimer, Ivar Palm, Rich. Åkerman och Erik Frisell. Hedersordförande är konsul Oscar Ekman, som alltsedan bolagets tillkomst med oförminskadt intresse följt dess utveckling.

Uti bankens styrelse hafva tidigare förutom ofvan omnämda första uppsättning samt förut angifne verkställande direktörer följande herrar haft säte och stämma: justitierådet L. T. Almqvist, Carl Benedicks, S. Godenius, Henning Frisell, Carl O. Kjellberg, J. J. Ekman, L. Stuart, M. E. Delbanco och H. W. Martin.

För sina tjänstemän har banken afsatt en pensionsfond, som f. n. uppgår till 250.000 kronor.

Axel Ramm

Brand- och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea

Del 4 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Man frågar sig, huru det var möjligt att under de många stora eldsvådorna i Göteborg under slutet af 1700-och början af 1800- talet skaffa möjligheter till återuppförande af nya byggnader m. m. Härpå kan endast svaras, att de förnämligare firmorna hade sina egendomar och lösören försäkrade i utländska bolag, som betäckte sig genom betydande premier, hvarjämte man på så sätt sökte förekomma svårare eldsolyckor, att brandordningen för snart sagdt hvarje eldsvåda gjordes strängare; en regelbunden företeelse är ock den ansökan om tullfri införsel af mur- och byggnadsmaterialier, som åtföljer hvarje större brandskada.

Städernas allmänna brandstodsbolag, grundadt 1828, och städernas bolag till försäkring af lösegendom, grundadt 1842, verkade ännu efter ålderdomliga plägseder. Först i och med genomförandet af aktiebolagsformen, — Skandia i Stockholm stiftades 1855, — kommo nyare moderna åsikter till synes inom svensk försäkringsverksamhet och samtidigt infördes lifförsäkringen, hvilken, — om man frånser civilstatens enke- och pupillkassa (1743), allmänna enke- och pupillkassan 1784 m. fl. — i Sverige allmännare kom på tal först genom motioner till riksdagen i början af 1840-talet. Ursprungligen tyckes man hafva påtänkt att anordna dessa samt ränteförsäkrings- och lifränte-anstalterna såsom rena riksförsäkringsanstalter, men resultatet af öfverläggningarna blef endast
Sveriges första ”ränte- och kapitalförsäkringsanstalt” (1850).

Den betänksamhet, som icke sällan är ett utmärkande drag i Göteborgs merkantila lif, gjorde väl sitt till, att man icke genast följde det i Stockholm gifna exemplet, oaktadt det flere gånger var fråga om att bilda en göteborgsk försäkringsanstalt. När man emellertid beslöt sig därför, följde man ett annat bruk i vår stad, att icke nöja sig med halfva åtgärder, utan göra grunden för företaget så fast och säker som möjligt.

I februari 1866 utfärdades en inbjudan till bildande af ett brand- och
lifförsäkrings-bolag i Göteborg, hvilket sedermera erhöll namnet Svea. Såsom inbjudare underskrefvo: James Dickson & Co., D. Carnegie & Co., Olof Wijk & Co., J. W. Wilson, D. O. Francke, Th. Mannheimer, Moritz L. Magnus & J. Hartvig, J. A. Kjellberg & Söner, Ekman & Co., G. H. Hegardt & Co., C. F. Waern & Co. och Wilh. Röhss & Co. Det utbjudna kapitalet
öfvertecknades med 50 procent, hvilket var en för den tiden högst ovanlig företeelse. Sedan bolagsordning den 17 april antagits och interimsstyrelse valts, hölls konstituerande stämma den 3 juli 1866, hvarvid till styrelseledamöter utsågos herrar J. W. Wilson, D. O. Francke, Charles Dickson, Jac. Elliot, Olof Wijk och C. O. Kjellberg samt till suppleanter herrar Aug. Röhss, J. Ed. Levisson och E. Delbanco. Ordförande blef med. doktorn Charles Dickson, som med den för honom utmärkande sakkunskapen och intresset för socialpolitiska förbättringar lifligt deltog i organisationsarbetet.

Det nya bolaget hade en farlig fiende i den konkurrens, som från början sträfvade att undertrycka den nytillkomne. Bolagets styrelse fann snart, att ytterligare sakkunskap och energi var behöflig i denna till en början ojämna strid och kallade därför dåvarande direktören för Mölnlycke fabriksaktiebolag, konsuln E. Boye till verkställande direktör. Denne hade sedan 1844 varit verksam som agent först för ett tyskt bolag och sedermera för ”Sun” samt särskildt varmt intresserat sig för lifförsäkringsväsendets utbredande i Sverige.

Trots den ihärdiga konkurrensen gick bolaget, hvars brand- och lifförsäkringsrörelser alltid hållits strängt åtskilda, snabbt framåt. År 1867 utgjorde brandförsäkringsbeloppet 83.3 millioner kronor, år 1882, efter femton års verksamhet, var det redan uppe i öfver en milliard (1051.2 mill.) kronor och utgör numera 1.6 milliard kronor; premieinkomsten har ökats från 276.725 kronor år 1867 till nära 8.6 millioner kronor år 1902. De ersättningsbelopp för brandskador, som bolaget under sin verksamhetstid utbetalt, uppgå till icke mindre än öfver 111 millioner kronor.

Bolagets lifförsäkringsrörelse visade år 1867 ett försäkringsbelopp af 273.300 kronor. År 1889 var man uppe öfver 50 millioner, för år 1902 är summan 77.390.215 kronor med en premieinkomst af öfver 2 millioner kronor. Under de år bolaget verkat hafva utbetalts sammanlagdt omkring 18 millioner kronor i lifförsäkringsbelopp.

Bolagets fonder, incl. grundfondsförbindelserna, uppgå för närvarande till öfver 39 3/4 millioner kronor, sålunda fördelade:

Styrelsen utgöres för närvarande af följande personer: professor Aug. Wijkander, ordf., grossh. Carl Wijk, v. ordf., med. dr. F. E. von Sydow, v. häradshöfding Ernst Bring, verkställande direktör, samt grosshandlarne Harald Sternhagen, George Murray och Herman Hartvig; suppleanter äro: kontorschefen F. Boye, grossh. Arthur Seaton och direktören J. V. Svalander.

Axel Ramm

Sjöförsäkringsaktiebolaget Gauthiod

Del 5 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Äldst bland alla systematiserade försäkringsarter är sjöförsäkringen. Detta gäller icke blott utlandet, utan äfven vårt land, där den blef föremål för lagstiftningsåtgärder redan genom 1667 års sjölag, som innehåller en särskild försäkringsbalk.

I Stockholm stiftades redan år 1739 ett sjöassurance-kompani och år 1826 ett sjöförsäkringsbolag; i Göteborg bildades år 1840 ett ömsesidighetsbolag, sjöassuransföreningen, beräknadt endast för på kravel byggda fartyg tillhöriga redare i Göteborg och omnäjd. Alla dessa hafva sedermera upphört, det förstnämda år 1863, då det äldsta i Sverige nu existerande sjöförsäkringsbolag, Gauthiod, tillkom.

Den äldsta i behåll befintliga handling rörande detta bolag är ett kortfattadt protokoll på tre paragrafer, hållet vid en sammankomst å Börsen den 2 mars 1863. Närvarande voro hrr Chr. Arvidson, som fungerade som ordförande, J. J. Ekman, Th. Berger, L. Bergman, Ch. G. Lindberg, A. Gren, J. Hamberg, Th. Mannheimer, O. Magnus, C. Hellstenius och C. A. Nilson; protokollet fördes af redaktör S. A. Hedlund. Sammanträdet var  utlyst för att behandla ett af hr Ross framstäldt förslag om bildande af ett sjöförsäkringsbolag. En komite bestående af hrr Chr. Arvidsson, J. J. Ekman, Charles G. Lindberg,  Aug. Röhss och Ad. Magnus tillsattes för att föra saken vidare framåt.

Komitén utfärdade påföljande dag, den 3 mars, en inbjudan till aktieteckning i ett dyligt bolag på minst 1/2 million rdr. Teckningen uppgick ganska snabbt till 600.000 rdr.

Den 28 maj 1863 hölls konstituerande sammanträde, då bolagsordning antogs och nyssnämde komiterade, — bland hvilka konsul Oscar Ekman ingått i st. f. hr J. J. Ekman, — erhöllo i uppdrag att söka fastställelse därå samt att förvalta bolagets angelägenheter, tills styrelse blifvit utsedd.

Den 1o—11 augusti 1863 hade Gauthiod sin första ordinarie bolagsstämma under ordförandeskap af distriktschefen W. Karström. Vid denna antogos ”försäkringsvilkor” och för styrelsen en instruktion, som bl. a. innehöll den för ett nybildadt sjöförsäkringsbolag säkerligen välbetänkta, men för nutiden något främmande bestämmelsen att från bolagets försäkring skulle tillsvidare undantagas försäkring å fartyg (kasko). Likaledes ålades styrelsen, att antaga försäkring å gods och därmed jämförliga försäkringsföremål endast för resor på inländska vattendrag samt mellan Östersjöns, norska, danska, holländska, tyska, belgiska, franska, storbrittanniska, spanska, portugisiska och italienska hamnar, — något som ju äfven utgör ett bevis på den försiktighet, hvarmed man då gick till väga.

Till bolagets förste värkställande direktör, med en lön af 4.000 rdr. rmt., utsågs hr H. Henriques, med vice häradshöfding C. M. Nyström till suppleant. Styrelseledamöter blefvo hr Chr. Arvidson och kommendörkaptenen Emil Ekman, suppleanter frih. H.  Fleetwood och hr Ch:s. G. Lindberg, revisorer hrr Aug. Leffler och C. O. Kjellberg med Ad. Magnus och Olof Wijk till suppleanter.

Vid ett af de första styrelsesammanträdena fastställdes en instruktion för agenterna,  hvari bl. a. förekom bestämmelsen, att varurisker fingo antagas endast med fartyg, som fördes af välkända skeppare. Redan några månader efter bolagets tillkomst utsträcktes försäkringen å gods emellertid till alla farvatten, utom ishafven och Svarta hafvet. År 1870 tog man ytterligare ett steg till bolagets utveckling, i det vårstämman beslöt, att risker å fartyg ”mot totalförlust” kunde få öfvertagas; år 1871 infördes försäkring å varor befordrade öfver land. Men först år 1873 bemyndigades styrelsen att antaga kasko-försäkringar; och först under detta år kan bolagets verksamhet sålunda sägas hafva blifvit fullt modern.

Bolaget hade härmed nått den sträfvan, som det alltid fullföljt, att genom sunda försäkringsvillkor och lämpligt afpassade premier bidraga till ernåendet af en solid sjöförsäkringsrörelse inom landet. För detta ändamål har det ock alltid gått i spetsen för uppnående af enighet med andra existerande bolag i åtskilliga försäkringsangelägenheter.

I främsta rummet står bolaget för sin utveckling i tacksamhetsskuld till baron H. Fleetwood, hvilken, — sedan Henriques under september 1864 aflidit och hans suppleant Nyström fungerat till årets slut, — alltifrån den 1 januari 1865 till slutet af år 1892 skötte verkställande direktörsskapet. Det är under hans sakkunniga och försiktiga ledning, som bolagets solida ställning skapats; och det är genom hans intresserade arbete för sjöförsäkringen i allmänhet, som han på ett framstående sätt bidragit till sjöassuransrörelsens utveckling och höjande. I verksamheten för Gauthiods utveckling understöddes han kraftigt af kommendörkaptenen Ekman, som deltog i bolagets styrelse från dess stiftande ända till 1894 års slut.

Sedan år 1893 är bolagets verkställande direktör hr J. P. L. Anderson; öfriga styrelseledamöter äro grosshandlanden C. L. Berggren (sedan 1889) och konsul Johan E. Ekman (sedan 1901).

Om man frånser 1863, då bolaget ej verkade under hela året, kunna följande siffror något belysa utvecklingen af dess verksamhet under 40-årsperioden:

Sedan bolagets tillkomst hafva till aktieägarne utdelats inalles 1.517.200 kronor, motsvarande en årlig genom snittsdividend af 31.61 %, hvilket måste anses vara ett lyckligt resultat. Oaktadt bolaget under åren 1892—93 led betydande förluster å den agentur, som det i förening med flere nordiska bolag etablerat i London, — föröfrigt de enda  år under bolagets tillvaro, då ingen behållning å rörelsen uppstått, — hafva reservfonderna sedermera så kunnat ökas, att de numera uppgå till 665.000 kronor, hvarjämte afsatts 70.000 kronor för bildande af en fond till inlösen af aktieägarnes grundfondsförbindelser.

För sina tjänstemän’ har bolaget ur vinstmedel, till belopp varierande från 5.000 till 500 kronor, afsatt en pensionsfond, som numera uppgår till c:a 75.000 kr.

Till minne af bolagets 40-åriga tillvaro och framgångsrika värksamhet beslöt bolagsstämman den 25 april 1903 att såsom gåfva till Sjömannasällskapets stiftelses för åldriga sjömän byggnadsfond öfverlämna ett belopp af 5.000 kronor.

Såsom ett vackert bevis på intresse för bolaget må nämnas, att varfsägaren G. A. Lundgren till förvaltning af bolagets styrelse donerat 10.000 kr. till en fond, hvaraf räntan skall användas till understöd åt änkor efter sådana sjömän, hvilka omkommit med fartyg, som vid förlisningen varit försäkrade i bolaget. Donationen, öfverlämnad 1895, uppgår numera till ca. 14.376 kronor.

I den ursprungliga bolagsordningen har genom K. M:ts resolution den 9 juni 1871 genomförts den ändring, att bolagsman icke må äga flere aktier i bolaget än som motsvarar 1/24-del af bolagets hela tecknade kapital.

Bolagets affärer bedrifvas hufvudsakligen inom landet, men äfven i Norge och Finland, hvarjämte det har agenturer i London och ett par kontinentala sjöstäder. Agenter i Stockholm äro hrr Harald Wulff, Hugo Mattsson och C. H. Heurlin.

Axel Ramm

Sjöförsäkringsaktiebolaget Ocean

Del 6 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Det är själfklart, att i Göteborg, som i afseende på utrikes sjöfarten varit Sveriges främsta stad, intresset för sjöförsäkringen skall hafva varit synnerligen lifligt. Och just vid den tid, då svenska ångbåtsflottan snabbast utvecklade sig, gjorde sig behofvet kändt af en försäkringsinstitution, utöfver de förut befintliga, så mycket mer som de stora assuransbeloppen i utländska bolag tydligt ådagalade, att godt utrymme fanns för en sådan.

Några af den tidens största speditörs- och skeppsredarefirmor, Aug. Leffler & C:o, Aug. Carlson och Adolph Mever & C:o, beslöto år 1872 att bilda ett sjöförsäkringsaktiebolag, som skulle tillämpa nyaste principer inom försäkringstekniken och med öfvertagande af risker af alla slag — sjöskada å varor och kasko, förlust å bodmeri, frakter, fraktförskott, sjöfolks effekter, landtransporter — delvis basera verksamheten på reassurans.

Genom annons i stadens tidningar för den 7, 8 och 9 november 1872 utfärdades inbjudning till aktieteckning, hvilken omfattades med sådan tillit, att, emot erbjudne 2.500 aktier, 1.616 personer tecknade sig för icke mindre än 109.902 aktier. Sedan tillfölje af denna storslagna öfverteckning fördelning af de erbjudna aktierna, i öfverensstämmelse med i inbjudningen gjorda förbehåll, ägt rum, samt efter det Kgl. Maj:ts fastställelse å förslaget till bolagsordning med oväsentliga förändringar den 22 november 1872 erhållits, sammanträdde aktieägarne den 14 december 1872 till konstituerande bolagsstämma,  hvarvid till styrelse för år 1873 valdes: hr kaptenen E. G. Edclfelt, som utsågs till verkställande direktör, hrr grosshandlarne August Carlson och C. Hellstenius samt hrr skeppsredarne August Leffler och Adolph Meyer.

Sedan styrelsen därefter vidtagit nödiga förberedande åtgärder för
försäkringsrörelsens öppnande, börjades bolagets verksamhet den 2 januari 1873 och är bolaget således det andra i ordningen af de nu existerande sjöförsäkringsbolagen i Göteborg, från verksamhetens början räknadt. Såsom ett bevis på de ringa organisationskostnaderna må nämnas, att de i sin helhet endast uppgingo till 4.350: 35 kronor.

Under bolagets första verksamhetsår tecknades:

826 försäkringar å kasko till belopp af………………… Kr. 6.447.835: 50
11.499 dito å varor m. m. till belopp af …………………. ,, 48.782.083:86
eller tillsammans 12.325 försäkringar å sammanlagdt…Kr. 55.299.919:36
hvaraf reassurerades……………………………………… Kr. 17.677.407:88

till jämförelse hvarmed må nämnas, att år 1902. meddelades 96.722 försäkringar till ett försäkringsvärde af 328.177.316 kronor, hvaraf återförsäkrades 153.308.659 kr.

Redan i berättelsen för år 1874 hade styrelsen och revisorerna fäst uppmärksamheten på de förluster bolaget lidit genom en del agenturer i utlandet, svnnerligast i London, och styrelsen meddelar i 1875 års berättelse, att bolaget ”utan förluster på de utländska agenturerna, uppgående sammanlagdt till kr. 154.220: 44, skulle haft ett öfverskott af kr. 92.807:81;” ”att förlusten i London var oberäknelig, härledde sig,” enligt samma berättelse, ”hufvudsakligast från svekfulla uppgifter om aflupna och reassurerade risker, som hvarken voro det ena eller det andra.”

Styrelsen hade emellertid redan i augusti 1874 indragit agenturen i London och i september s. å. samtliga öfriga, utom den norska generalagenturen i Kristiania, som allt fortfarande kvarstår.

För aktieägarne yttrade sig dessa missförhållanden på så sätt, att utdelningen, som första året uppgått till 10 %, under andra året nedgick till 6 % och för tredje året helt och hållet uteblef. Men redan år 1876 utgjorde öfverskottet å det inbetalta aktiekapitalet 17 %, hvarför en utdelning af 6% då kunde ske. Under åren 1877 t. o. m. 1879 steg den åter till 10 % årligen. Affärsutvecklingen i dess helhet utvisade följaktligen, att bolaget oskadt kommit ifrån de nyss antydda svårigheterna, hvilket äfven framgår däraf, att oaktadt affärerna höllos inom mindre dimensioner, utbytet visade sig så godt, att bolaget under åren 1877—81 i det närmaste intjänade sitt aktiekapitalbelopp, hvarför också bolagets reservfond kunde ökas från 60.000 till 240.000 kronor och en dispositionsfond afsättas på 40.000 kr.

Under år 1883 steg försäkringssumman för första gången till ett belopp af öfver 100 mill. kronor och de goda konjunkturerna visade sig äfven därutinnan, att bolagets vinst året därpå för första gången öfversteg 200.000 kr., — den utgjorde då 219.718 kr.

I 1883 års bokslut genomfördes en genomgripande förändring i bolagets system att afsätta reserver. Man öfvergick då till det s. k. engelska systemet, — hvilket sedermera antagits af de flesta sjöförsäkringsbolag i Sverige, — att till försäkringsfond och reservfond för sväfvande skador afsätta hela behållningen af det löpande årets rörelse och beräkna affärsresultatet å afvecklingen af föregående års premie och skadereserv.

Femårsperioden 1882—6 kännetecknas af en successiv sänkning af premierna, men bolagets verksamhet leddes så, att reservfonden kunde ökas till 400.000 kr. och dispositionsfonden till 192.000 kr., hvarjämte utdelningen till aktieägarne, som 1880 var nere i 7 % och under åren 1881—3 utgjort 10 %, åren 1884 och 1885 ökades till 15 % och år 1886 till 20 %.

Under den följande femårsperioden ökades kaskoförsäkringen betydligt och var år 1890 uppe i ett försäkringsbelopp af nära 36 millioner kronor, men behållningen höll sig inom mera blygsamma gränser. Bolagets fonder ökades emellertid, reservfonden till

600.000 kr. och fonden för inlösen af garantifondsförbindelserna till 200.000 kr., hvarjämte disponibla medel uppgingo till 1oo.ooo kr.

Åren 1892—6 visa en stark affärsutveckling, — år 1895 steg försäkringssumman till öfver 200 mill. kr., — men behållningarne voro dock i aftagande, ”antydande, att man ännu ej lyckats väl sofra den nyvunna affären.” Ett icke oafsevärdt afbräck vållades bolaget genom de förluster, som det måste lida genom de år 1894 upptäckta oegentligheterna.

Men den nya ledning, hvarunder bolaget kommit, visade snart sina verkningar och premierna, som år 1896 öfverstigit 2 mill. kr., nådde redan 1899 upp öfver 3 mill. kr. samt uppgingo för år 1902 till öfver 3 3/4 mill. Vinsten har samtidigt alltjämt varit i stegring och för åren 1901 och 1902 medgifvit en utdelning af icke mindre än 25 % på det ursprungligen inbetalta kapitalet.

Affärens tilltagande storlek betecknas af följande siffror i kronor:

Dessutom finnes en tjänstemannapensionsfond, för närvarande öfverstigande kr. 100.000: —.

Den ursprungliga bolagsordningen ändrades vid bolagsstämmor 1889, hvarefter förnyad ordning den 19 juli s. å. af Kgl. Maj:t fastställdes. Enligt denna skulle aktiekapitalet, såsom dittills, utgöra 400.000 kronor, fördeladt i aktier å 100 kr., hvarjämte till ytterligare säkerhet skulle allt fortfarande finnas en garantifond å 600.000 kr., bildad på så sätt att för hvarje aktie af dess ägare aflämnades en skriftlig förbindelse å 150 kr.

I denna ordning skedde år 1898 den förändring, att aktiekapitalet höjdes till 500.000 kr., fördelade i aktier å 125 kr., hvaremot föreskriften om en garantifond uteslöts. Bolagets fonder ansågos nämligen då så stora, att de s. k. garantifondsförbindelserna kunde återställas till aktieägame. Med gillande häraf fastställde Kgl. Maj:t den 25 augusti 1898 den nu gällande bolagsordningen, som emellertid väsentligen endast utgör ett upprepande af den förutvarande. Såsom nya kunna betecknas bestämmelserna, dels att till god man vid inom bolaget uppkommande tvister icke må utses aktieägare, och dels att revisor, som tjänstgjort i fyra på hvarandra följande år, icke må för de två nästpåföljande åren återväljas till denna befattning.

Bolagets förste verkställande direktör blef kapten G. Edelfelt, som kvarstannade ända till sin år 1894 inträffade död. Hans efterträdare blef nuvarande direktören Lillienau, som förut skött motsvarande befattning i Sjöförsäkringsaktiebolaget Öresund i Malmö. Hans fackkunskap har tagits i anspråk vid många tillfällen under samarbetet mellan de svenska sjöförsäkringsbolagen, särskildt vid revidering af Allmän svensk
sjöförsäkringsplan, omarbetning af sjöförsäkringstarifferna m. m.

Såsom ordinarie styrelseledamöter sedan bolagets stiftande hafva följande herrar fungerat: E. G. Edelfelt (1873—1894), August Carlson (1873—1902), C. Hellstenius (1873—1894), August Leffler (1873—1887), Adolph Meyer (1873—1877), Axel Wetterberg (1878—1879), Carl Minton (1880—1890), Adolf Florell (1888—1902), Ernst Bring (1891 —1894), Aug. Lillienau (1895—1902), H. W. P. Wetterström (1895—1898), Carl Krüger (1895—1902) och Carl O. Wijk (1899—1902).

För närvarande utgöres bolagets styrelse af herrar: grosshandlanden August
ordf., direktör Aug. Lillienau, verkställande direktör, grosshandlanden Ad. Florell, konsuln Carl O. Wijk och grosshandlanden Carl Krüger. Suppleanter äro herrar: Rob.t Edelfelt och grosshandlanden Gust. F. Bratt.

Axel Ramm

Sveriges Allmänna Sjöförsäkrings Aktiebolag

Del 7 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Den 11 November 1872 utgick från hrr kaptenlöjtnant J.E. Gadelius samt grosshandlarne Aug. Fröding och Joseph Heyman en inbjudan till aktieteckning uti ett sjöförsäkringsbolag med benämning Sveriges Allmänna Sjöförsäkrings Aktiebolag hvars kapital skulle vara ”En million riksdaler, däraf Fyra Hundra Tusen riksdaler utgöra kontant inbetald grundfond och Sex Hundra Tusen riksdaler utgöra en af godkända förbindelser bildad säkerhetsfond, samt fördelas på 4,000 aktier, hvardera å 250 riksdaler, däraf kontant inbetalas till grundfonden 100 riksdaler och för säkerhetsfonden aflemnas godkända förbindelser å 150 riksdaler, allt riksmvnt”.

Samma dag, den 11 November 1872, bildades bolaget, i det hela aktieantalet tecknades, och ”genom teckningen bemyndigades inbjudarne att såsom interimsstyrelse upprätta förslag till bolagsordning”.

Förutom inbjudarne, voro stiftarne af bolaget följande personer: hrr Aug. Abramson, Edv. Heyman J:or, James J. Dickson, Ekman & Co., A. Fröding & Co., Leopold och Gabriel Abramson, Sven Renström & Co., Oscar Ekman, Th. Mannheimer, Emil Ekman, Henning Frisell, G. H. Hegardt & Co., J. A. Kjellberg & Söner, Jac. Rubenson, E. J. Heyman och J. W. Wilson.

Stiftarne af bolaget öfverenskommo om att åt allmänheten till teckning afstå, utan premium, hvar och en i förhållande till sitt aktieantal, ”ett antal aktier ej öfverstigande 1.500 st., dock att ingen må teckna sig för mer än 40 aktier”. Få dagar därefter voro dessa 1.500 aktier tecknade af 64 firmor och privatpersoner. Under årens lopp har dock flertalet aktier öfvergått i andra händer, i de flesta fall på grund af dödsfall. Så äro f. n. af de 20 stiftarne 15 hädangångna.

Sedan bolagsordningen af Kongl. Maj:t fastställts den 13 December 1872 och konstituerande bolagsstämma hållits den 2 Januari 1873, började bolaget, som då hyrt kontorslokal uti ”Billqvistska gården” (hrr Johanson & Carlanders hus) Norra Hamngatan 14, genast sin verksamhet.

Vid den konstituerande bolagsstämman valdes till styrelse hr Gadelius såsom verkställande direktör samt hrr Aug.Fröding och Ed. Heyman J :or såsom meddirektörer.  På grund af sitt ansträngande arbete såsom Bureau Veritas’ inspektör frånträdde kaptenlöjtnant Gadelius i Maj 1874 sin befattning såsom bolagets verkställande direktör. Till hans efterträdare valdes vid extra bolagsstämma den 11 Maj samma år sjökaptenen Sven Engelbert Rinman, hvilken allt sedan dess, såsom bolagets verkställande direktör, haft sig den egentliga affärsledningen ombetrodd. Såsom en egendomlighet må nämnas, att den första försäkring, som bolaget öfvertog, var en varurisk från Göteborg till London med ångaren Kung Ring, å hvilken just hr Rinman då var kapten.

Såsom belysande för bolagets verksamhet må följande summariska siffror ur årsberättelserna för de gångna 30 åren angifvas:

Bruttoförsäkringssumma under hela perioden…………….. Kr. 1.760.718.626
Nettoförsäkringssumma ,, „ ,, ,, 943.371-637
Bruttopremiebelopp „ „ „ „ 23.530.752
Nettopremiebelopp „ ,, ,, ,, 9.644.312

I November 1890 skapades ”Sveriges Allmännas” dotterbolag ”Återförsäkrings  Aktiebolaget Triton”med hvilket det står i intimaste förhållande.

I Norge bedrifver bolaget en icke obetydlig affär genom sin år 1873 upprättade generalagentur i Christiania, som hela tiden innehafts af den kända skeppsmäkleri- och rederifirman herrar Fearnley & Eger.

I Köpenhamn representeras bolaget sedan år 1879 af herr Jörgen Hoppe. Med undantag af dessa båda agenturer bedrifver bolaget numera ingen direkt verksamhet i utlandet.

Bolagets styrelse utgöres för närvarande af följande personer: hr S. E. Rinman, verkställande direktör,  Aug. Fröding och J. E. Gadelius
med konsul Gust. Krafft och grosshandlare Henrik E. Ahrenberg som
suppleanter.

Axel Ramm

Ramm om Axel Broström & Son

Del 8 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3
Endast för medlemmar

Borlind, Bersén & Co

Del 9 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

En betydande stadsmäklarefirma var i slutet af 1850-talet J. Schneidau, hvilken äfven bedref skeppsklarerarerörelse, liksom de då befintliga stadsmäklarefirmorna Hall, Leffler och Wessberg. Schneidau har fästat sitt namn vid flere donationer i vår stad.

Vid hans bortgång öfvertogs en del af Schneidaus verksamhet som skeppsklarerare af dåvarande mäkleribokhållaren Carl Borlind, hvilken år 1864 tillsammans med dåvarande sjökaptenen, sedermera generalkonsuln Robert Bersén bildade firman Borlind, Bersén & C:o. I denna firma skedde sedermera den förändring, att Bersén — en bildad och sakkunnig fackman i sjöfartsangelägenheter — utträdde, hvarefter rörelsen öfvertogs och sköttes af Borlind ensam, dock på senare tiden under ledning af Oscar Hellberg.

Denne samt Rudolf Andersson upptogos i januari 1882 till delägare i firman, som efter Borlinds i december samma år timade död under oförändradt namn fortsattes af de båda återstående kompanjonerna. I januari 1903 blef Carl August Peterson, firmans mångårige medarbetare i befraktningsbranchen, upptagen till delägare i den nu snart fyrtioåriga firman, hvars skeppsklarerare verksamhet från att hafva omfattat nästan endast östersjötrader numera äfven utvidgats till nordsjö-, franska, spanska, italienska och transatlantiska hamnar.

Axel Ramm

Blidberg, Metcalfe & Co

Del 10 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3
Endast för medlemmar