Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Historiska brott «

Miljonsvindeln i Göteborg

Del 1 av 5 i serien Historiska brott

Direktör Gösta Lindström i konkurs. Till Askims m. fl. häraders häradsrätt hade i torsdags konkursansökan ingivits av direktör Gösta Lindström. Ett minus på 35 miljoner. Vart ha pengarna tagit vägen? Mer eller mindre tillförlitliga listor äro i omlopp över fordringarna hos Lundström.

En Göteborgstidning publicerar följande med en slutsumma av omkring 35 miljoner: konsul Holger Holm 1 500 000, kr., advokat Hessle 350 000, handlande C. O. Elliot 150 000, D. Hj. Edwards 100,000, ingenjör Bror Werner 150 000, doktor Fries 150 000, konsul James Keiller junior 201 000, handlare Martin Johansson 200 000, Roland Fröding 400 000, grosshandlare Lars Weibull 250,000 och fondmäklare Ivar Hall 3 miljoner.

Vidare för klienters räkning byggmästare Winqvist 5 400 000, grosshandlare Magnus Edström 900 000, skeppsredare Arnold Wilson 1 miljon, konsul F. W. Forsberg 200 000, grosshandlare Sinclair (firma H. Alpen) 100 000, fondmäklare Wigelius 50 000, grosshandlare Sten Mark 40 000, grosshandl. Wilh. Lindegren 230 000, jur. dr Bertil Wijk 300 000, direktör Gösta Lindström 5 miljoner, grossh. A. W. Molin 2 miljoner, löjtnant Erik Swartz 1 1/2 miljon, dispachör Pineus 400 000, Settervalls sterbhus (Gunnar Settervall) 1 miljon, ingenjör Henrik Pripp 250 000, skeppsmäklare Engelhart 350 000, Nordiska bankirinstitutet 5 miljoner, direktör Herbert Metcalfe 400 000, fru Augusta Lindström 600 000, skeppsredare John E. Olsson 100 000, postexpeditör Persson (den bekante sångaren ”Pekka”) 11,200, Göteborgs folkbank 400 000, Industribanken 400 000, grosshandlare, Ernst Olsson 3 miljoner, direktör Jakob Kinde 300 000.

Listan är varken fullständig eller exakt. En annan lista upptog utom dessa bl. a. även förnamnet Dan med frågetecken och 100,000. Frågan vart pengarna blivit av är ännu ej exakt besvarad. Gissningarna på amerikanska börsspekulationer vinna ingen tilltro.

Från initierat håll — om uttrycket härvidlag kan användas — har uppgivits, att pengarna åtgått för utbetalande, där så blev nödvändigt eller kunde väntas bli effektivt av ofantliga vinster, så att även miljoner utbetalts ur den Lundströmska ullgruvan. Många ha på detta sätt förtjänat små förmögenheter.

De, som nu äro implicerade i kraschen, ha behandlat sina konton hos Lundström såsom kontona i en bank och tidtals efterhört hur det stod. De ha fått höra, att kontot sedan senaste förfrågningen automatiskt ökats med något 100 000-tal kronor genom vinstens tilläggande till kapitalet. En del av kontonas storlek förklaras härigenom, och en initierad person vågade den gissningen, att verkligen insatta kapitalet torde röra sig endast om omkring 10 miljoner, en visserligen aktningsvärd summa.

Privatkostnaderna för bilar, motorbåt med 30 knops fart och bensinförbrukning — 80 liter i timmen — och ett flott liv för övrigt har i alla händelser icke spelat någon roll i don svindlande budgeten.

Tidningen Kalmar 23 september 1917

Advertisements

Processen mot konsul Grebst

Del 2 av 5 i serien Historiska brott

Konsul Harald Grebst greps och häktades i England år 1916 för spioneri, förräderi och stämplingar mot Englands säkerhet. Hans företag Andersson & Lindberg hade samma år svartlistats av britterna för att de handlat med fienden. Enligt det brittiska myndigheterna var det hans innehav av ett sjökort över farvattnen kring Kirkwall och Orkneyöarna. Han greps den 1 oktober 1916 när han på en resa till USA angjorde Kirkwall. Även hans koppling till tidskriften Vidi betraktades på denna tid som misstänkt då det var en uttalat antisemitisk och antibrittisk tidskrift. Denna tidskrift gavs ut av brodern William (Willy) Andersson Grebst (1875-1920).

Som vittnen i målet hördes 4 göteborgare, konsul Holger Holm, fröken B. Grebst, kontorschefen D. Nilsson och t. redaktör O. Eländer, att avresa till London för att höras som vittnen i målet.

Konsul Grebst friades från anklagelserna för spioneri, förräderi och stämplingar mot Englands säkerhet. Däremot dömdes han för överträdelse av vissa polisiära och administrativa förordningar till 21 dagars fängelse. Omedelbart efter frigivandet den 13 januari 1917 fortsatte han tillsammans med sin fru den genom de engelska myndigheternas ingripande avbrutna resan till USA.

Källa: Tidningen Kalmar 1917

Mordet på Styrbjörn Colliander

Del 3 av 5 i serien Historiska brott

Styrbjörn Colliander som föddes född i Lund den 14 augusti 1940 och dog den 1 februari 1976 i Göteborg, var ägare till den legendarisk klubben Cue. Han var son till juristen Sven Larsson och Gunhild Colliander (1911-2002) som kom från en skånsk bankfamilj.

Tillsammans med Fabian Carlsson startade Colliander Cue Club 1966 i en lokal på Norra Larmgatan i Göteborg. Senare flyttade klubben till Köpmansgatan, där Colliander ensam drev verksamheten till 1969, då klubben flyttade igen till Kungstorget. Året därpå döpte Colliander om klubben till Gustavus Adolphus. Stägningen av klubben på Köpmansgatan skedde då huset skulle rivas inför bygget av Nordstans köpcentrum.

På kvällen den 1 februari 1976 avfyrade en 23-årig värnpliktig man, beväpnad med k-pist, sammanlagt 33 skott inne i klubblokalen. Omkring 400 ungdomar fanns i lokalen. Colliander och en 17-årig gäst dödades. 7-åring dog omedelbart av skottskador i buken medan Colliander, som fått flera skott i ryggen, avled på operationsbordet.  Utöver det skadades 5 andra personer. Mannen dömdes senare för dubbelmord och mordförsök till sju års fängelse. Anledningen till att han sköt mot besökare och personal på klubben var att han, enligt egen utsago, vid ett tidigare tillfälle några månader tidigare avvisats från klubben.

Tre militärbefäl utreddes av militäråklagaren vid Göteborgs tingsrätt för tjänstefel på grund av skjutningen. Ett av de tre befälen tillhörde det kompani där den för dödsskjutningen på diskoteket anhållne 23-åringen tjänstgjorde.

Övriga källor: Hans Sidén, 60-talspop i Göteborg, 1991, olika nummer av GP från 1976

Göteborgskan som föll offer för Jack the Ripper

Del 4 av 5 i serien Historiska brott

Elisabet Gustavsdotter föddes den 27 november 1843 i Torslanda församling,  växte upp på en bondgård i Stora Tumlehed och dog i London 30 september 1888 som en av de kvinnor som mördades av Jack The Ripper.

Hon var dotter till Gustav Eriksson och Beata Karlsdotter. Familjen var småbrukare i Torslanda och ägde inte marken de brukade. Hon hade tre syskon och kunde läsa. Hon började tidigt tjäna som piga i granngårdarna. 1860 flyttade hon till Majorna (Karl Johans församling) som piga hos Lars Frederick Olofsson, och 1862 till centrala Göteborg. Under tiden som piga tycks hon blivit gravid. Omständigheterna kring detta är inte kända.

Barnet föddes i april 1865, en dödfödd dotter. Hon levde då på Pilgatan i Haga. I mars samma år registerades Elisabeth Gustavsdotter som prostituerad i Göteborg men avregistreras i november samma år. Hon fick vid denna tid ett arv efter sin mor och kan också ha fått arbete som piga. På våren 1866 utvandrade hon till London där hon i juli registreras som medlem i den svenska församlingen och ogift. Det troliga är att hon den första tiden i London arbetade som piga åt en svensk man/familj. I London började hon stava sitt förnamn på brittiskt vis.

I mars 1869 gifte sig Elizabeth med John Thomas Stride, en tretton år äldre byggnadsarbetare i London. Paret drev därefter en kaffeaffär på tre olika adresser i Poplar fram till 1875. För sina bekanta skulle Stride senare uppge att hennes make och barn hade drunknat vid skeppet Princess Alice förlisning 1878, men paret hade inga barn, och John Stride avled 24 oktober 1884. I mars 1877 hade dock paret separerat på hennes initiativ, och efter ett nytt försök 1881 separerade makarna slutgiltigt samma år.

Efter sin slutgiltiga separation från maken 1881 levde Elizabeth Stride i Whitechapel, där hon livnärde sig på sömnad, städning, bidrag från den svenska församlingen i London, tiggeri och prostitution. Av allt att döma hade hon grava alkoholproblem. Hon bodde främst på ett inkvarteringshus på 32 Flower and Dean Street. Från 1885 hade hon till och från ett förhållande med arbetaren Michael Kidney. De verkar ha levt ur hand i mun på härbärgen och i billiga lägenheter och hade konstanta problem med polisen på grund av sitt alkoholmissbruk. Elizabeth anmälde Kidney för misshandel, men infann sig aldrig till rättegången.

Elizabeth Stride

Elizabeth Stride efter sin död

Mordet på Elisabeth Stride

Lördagen och söndagen 29-30 september 1888 hade Elizbeth Stride städat på det inkvarteringshus hon bodde. Klockan 18.30 söndagen 30 september mötte hon en av värdarna på sitt inkvarteringhus, Elizabeth Tanner, på krogen Queen’s Head Public House för en drink. Hon lämnade krogen ensam någon gång mellan 19.00 och 20.00.

Kl. 23.00 sågs hon komma ut från puben Bricklayer’s Arms på Settles street, mittemot Berner Street, i sällskap med en man. Paret ska ha omfamnat och kysst varandra, och de sågs gå tillsammans mot Berner Street. 23.45 sågs hon stå och tala med en annan man på Berner Street 64. Klockan 00.00 uppger en försäljare att han sålde vindruvor till Stride och en man. Detta vittnesmål har dock betvivlats.

00.35 sågs hon i sällskap med ännu en man på Berner Street mittemot International Working Men’s Educational Club. Cirka 00.45 passerade Israel Schwartz Berner Street. Han såg hur Elizabeth Stride talade med en man vid ingången till gränden. Mannen försökte sedan dra in henne i gränden, och vände henne sedan och kastade ned henne på marken. Stride skrek kvävt tre gånger. Ännu en man stod bredvid och tände sin pipa. När mannen som attackerade kvinnan lade märke till Schwartz, skrek han till mannen som stod bredvid: ”Lipski”. Schwartz gick då sin väg, och då han märkte att han var förföljd av den man som hade stått bredvid, sprang han tills han märkte att han inte längre var förföljd.

Louis Diemschutz kom ungefär kl 01:00 till Dutfield’s Yard vid Berner Street med sin ponny och kärra. Ponnyn stannade till och vägrade gå vidare, och Diemschutz steg av och upptäckte då kroppen. Han trodd först att det var en berusad person, och gick in till International Working Men’s Educational Club för att få hjälp, men då han återvände upptäckte han att kroppen var död. 01.16 anlände en läkare och dödförklarade Stride.

Hennes hals hade blivit avskuren men inga andra spår av hugg hade hittats på kroppen. Detta har fått vissa Jack Uppskäraren-teoretiker att tro att Stride egentligen inte var ett av Jacks offer. Troligast är dock att mördaren blivit avbruten av Diemschutz, och därför lämnat platsen innan han hade hunnit utföra några stympningar. Diemschutz uppgav själv att han trodde att Jack Uppskäraren fortfarande fanns i gränden när han upptäckte kroppen, på grund av ponnyns uppförande och att kroppen fortfarande var varm, men det hade varit för mörkt för att kunna se något.

Senare (inom en timma) mördades ännu en kvinna i närheten. Hon vanställdes på ett sätt som Uppskäraren gjorde. Vissa tror att Elizabeth Stride föll offer för Michael Kidney som ju av allt att döma regelbundet misshandlade henne.

Yxmorden i Göteborg år 2001

Del 5 av 5 i serien Historiska brott

Roger Karlsson och Lars Hansson drev enligt uppgifter i media en restaurang i Halmstad ihop (Harleys). Den startades 1995 men gick dock inte så bra, fick ekonomiska problem och gick i konkurs. Lars Hansson var också delägare i Harleys i Göteborg fram till 1999 då han sålde sin andel och istället satsade pengar i Gamle Port. Något som tillsammans med andra ekonomiska problem som följde senare, missbruk och sjukdom ledde till att den knarkmissbrukande och instabile Roger Karlsson så småningom flippade ur och gick bärsärkagång med en yxa vid hörnet  Sten Sturegatan och Skånegatan:

Polisen fick larm klockan 8.36 om en yxman som löpte amok längs Skånegatan. Flera polisbilar skickades till platsen. En man hade brutalt huggits ned med yxa. Offret, en Göteborgskrögare i 50-årsåldern, hittades vid ett övergångsställe i korsningen Sten Sturegatan-Skånegatan, bara ett stenkast från Scandinavium och Liseberg.

Enligt uppgifter från poliser på plats var offret i sällskap med sin hustru när gärningsmannen gick till attack.

Polisen bekräftar att offret och gärningsmannen kände varandra. De uppges tidigare ha haft affärer ihop.

– Motivet är ekonomiska mellanhavanden emellan männen, och det är möjligt att också kvinnorna kan passa in i det sammanhanget, säger Carl Bergström.

[…]

Vittnen har uppgett för polisen att den misstänkte sprungit omkring och huggit vilt omkring sig – bland annat på bilar och skyltfönster.

Den misstänkte greps vid Burgårdens utbildningscentrum, bara ett par hundra meter från brottsplatsen.

Det var mycket folk i rörelse på platsen i morse, och polisen arbetade på förmiddagen med att förhöra alla vittnen till mordet.

När Karlsson greps så erkände han dessutom morden på två kvinnor. Det första mordet skedde redan ett par dagar innan gripandet:

Måndagen den 29 januari i år började som vanligt. 33-åringen och flickvännen åkte ut till köket tidigt och lagade sushi och körde ut beställningarna. Under dagen får han dock två tråkiga besked: dels säger miljö- och hälsoskyddsmyndigheterna nej till deras verksamhet och dels säger banken nej till en garanti på ett lån de begärt för den nya lokal som står färdig för dem att flytta in i.

En vän till dem lovar dock att låna dem pengarna för lokalen. Och hälsomyndigheterna tror 33-åringen att han skall kunna beveka. Han ringer några samtal under dagen, stöter av en händelse på sitt juridiska ombud i Brunnsparken och berättar detta. Ombudet tror också att det ska fixa sig. De skils åt, 33-åringen verkar glad och mamman kommer till Brunnsparken med 700 kronor som han lånar för att gå akut till tandläkaren.

[…]

Han ringer och bjuder ut den 29-åriga kvinna han periodvis haft ett förhållande med. Hon lämnar sin treårige son hos en vän. De åker ut till golfklubben på kvällen, efter att han under restaurangbesöket än en gång har pratat om sin fängelsevistelse, som alltså är lögn.

En vidoerekonstruktion visas upp i rättssalen.
– Min första minnesbild är att vi är här inne i köket. Vi har sex på bänken här. Sedan vet jag att jag ringer taxi och inte får någon bil.
De går ut till gräsmattan.
– Sedan vet jag att jag stryper henne så här. Detta blir absurt, säger han till kvinnan som är figurant och tar ett lätt tag om hennes hals.
– Sedan kastar jag stenen på henne här… nej, förresten här, säger han ł­ och jag tycker mig höra en ångestsuck för första gången.

Kvinnan hette Maria Domingues och hennes kropp gömdes ute på golfbanan Albatross. Dagen efter mordet på henne köpte mördaren en yxa. På onsdagskvällen for han hem till sin tidigare flickvän och sambo Cecilia Berglund i Gubbero (ligger bredvid Olskroken eller kan kanske sägas vara en del av Olskroken). På kvällen mördade han henne med yxan.

Dagen efter mordet på den tidigare sambon åkte sen Karlsson till Sten Sturegatan och väntade utanför krögaren Lars Hanssons port. När denne kom ut tillsammans med sin fru Nancy Karlsson angreps de av Roger Karlsson svingandes sin yxa. Frun undkom med porten som skydd mellan henne och mördaren samt genom att springa in på gården. Lars Hansson tog sig ut på gatan där Roger Karlsson sprang efter honom och högg honom med yxan inför ögonen på en mängd människor kring och i korsningen.

Mördaren dömdes senare till rättspsykiatrisk vård och hans vård kom att bli mycket omdebatterad då det bland annat ingick långa vistelser utanför vårdinrättningar. Många trodde därför att han släppts fri redan efter två år, men så var egentligen inte fallet.

Texten ursprungligen publicerad på Svensson-bloggen 2012.