Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Wetterling

Kvarteret Herrnhutaren

Kvarteret Herrnhutaren, Korsgatan-Kungsgatan-Östra Hamngatan-Vallgatan. Fick sitt namn på grund av att Evangeliska Brödraförsamlingen (herrnhutarna) har sin lokal i kvarteret.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 72
Rote 1, tomt 73, Thorsson, Gathe, Busck, Kampff,
Rote 1, tomt 74, Söderberg, Böker, Beckman, Winckler
Rote 1, tomt 75, Bagge, Gothenius,
Rote 1, tomt 76, Bagge, Gothenius, Florander
Rote 1, tomt 77, Wikström, des Reaux, Enander
Rote 1, tomt 79, Staaf, Böker, von Egmont, Jönsson, Westerling
Rote 1, tomt 80, Aurell, Lilja
Rote 2, tomt 6, Törnebom, de Blom, Krokat, Bruhn, Ahlström, Gradman, Wennerström
Rote 2, tomt 7, Petreus, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Kihlbaum
Rote 2, tomt 8, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Militz, Blidberg,
Rote 2, tomt 9, Börgesson (Drakenberg), Feigel, Krafft, Insulander, Svalin, Buchau, Bäck
Rote 2, tomt 10, Sinclair, Böker, von Egmont, Jönsson, Törnebom,
Rote 2, tomt 11, Svalin, Lundgren, Mellgren, Tengberg
Rote 2, tomt 12, Böker, Kullman
Rote 2, tomt 13, Gunnarsson, Buhr, Ekelund, Busck,
Rote 2, tomt 14, Eilking, Halck, Hafrin, Groen, Winberg, Bratt, Abelin,
Rote 2, tomt 15, Pettersson, Göthenberg, Ahlgren, Ekman, Bergman, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 16, Dahlberg, Linhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 17, Schönfelt, Grefwe, Wallin, Wendt, Zimmerman, ArfvidssonLinhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 18, Wendelin, Carlberg, Margraff, Törngren, de Silentz

Kvarteret Herrnhutaren

Advertisements

Fräntorp

De äldsta påträffade uppgifterna om Fräntorp  är från slutet av 1500-talet. 1638 uppges Erik Oxenstierna som ägare till Fräntorp. Erik Carlsson Oxenstierna (1616-1662) var gift med sin syssling Margareta Bielke af Åkerö (1622-1655) och efter hennes död med Ebba Ulfsparre af Broxvik.

År 1672 innehades Fräntorps säteri av Erik Oxenstiernas dotter Sigrid (1649-1721) och hennes make Axel Leijonsköld (1640-1712). Detta par hade emellertid förpantat egendomen mot 1000 rdr specie till landsbokhållaren Lars Håkonsson. 1678 blev Håkonsson ägare till Fräntorp.

Efter Håkonsson så ägde hans änka Anna Rödbeck egendomen hade hon 1722 utarrenderad till trädgårdsmästaren Olof Andersson som bättrade upp sina affärer genom att hålla krogrörelse där, vilket ej såga med blida ögon av gästgivaren i Partille. Det blev rättegång varvid krogen dömdes som olaglig och till att stängas.

1730 är borgmästare Dan Lenberg i Vänersborg  ägare, men hade gården utarrenderad. I slutet av 1730-talet och början av 1740-talet är en Oluf Arfwidsson som arrendator.  År 1743 arrenderades och beboddes Fräntorp av I.H.Röhl. Lenberg är fortfarande ägare år 1747 . Han arrenderade då ut egendomen till jaktlöjtnanten Stephan Ståhle. Rådman Sven Wengren i Göteborg, själv från Vänersborg, var 1754 förmyndare för Lenbergs dotter Anna Elisabet Lenberg och sålde samma år Fräntorp till körsnären i Göteborg Lars Quiding för 7000 daler silvermynt.

Lars P. Quiding (1714-1789) hade 1743 vunnit burskap som buntmakare i Göteborg. Som ägare av Fräntorp ville Quiding ”skyndsamt från utrikes ort införskriva pileträd till utplantering å Fräntorps utmärker till tunnband’, men lyckades inte med detta på grund av grannarnas motstånd.

Quiding och hans hustru Anna sålde 1770 Fräntorp till superkargen Fredrik Bratt för 28.000 dir Stmt. I priset ingick på gården befintlig boskap, åk- och körredskap, spannmål och viktualier.- Quiding inköpte senare Vidkärr och ett par Torpagårdar.

Fredrik Bratt (1729-1793), son till rådmannen i Göteborg, Jacob Bratt och hans fru Sophia Schröder, var gift med Catharina Margareta Minten, dotter till  vinhandlaren/traktören Johan Minten och Regina Werkamp. Bratt innehade Fräntorp till sin död och sterbhusdelägarna efter honom intill 1800.

Handlanden Johannes D:son Wetterling år 1800 ett helt mantal Fräntorp för 15.000 rdr rgs. Säljare var förutom änkan Bratt sönerna J.J. och Pr.Bratt, mågarna Jacob D. Wetterling och Peter Wennerholm samt omyndiga dottern Magdalena Bratt.

Johannes D:son  Wetterling (1741-1804) hade 1763 vunnit burskap som handlande i Göteborg och medlemsskap  Handelssocieteten. Han var gift med Catharina Maria Jacobsson, dotter av notarie Anders Jacobsson och Rebecka Malmér.

Wetterling var under sista åren av 1790-talet redogörare för och tillsamman med P.P.Ekman och G.B.Santessons Enka & Co ägare av Lisebergs Sockerbruk. Han dog 1804 och makan 1805. Sonen Jacob Daniel Wetterling(1771-1822), sedan 1797 ägare av Böö efter att fadern skänkt honom herrgården, ärvde Fräntorp. Jacob Daniel Wetterling vann burskap som handlande och blev medlem i Handelssocieteten år 1805. Han var gift med Sophia Regina Bratt (1773-1845), dotter till ovannämnda Fredrik Bratt och Catharina M. Minton.

År 1813 sålde Wetterling Fräntorp till grosshandlaren och riksdagsmannen Peter Malm. Köpeskillingen var 44.000 rdr rgs. Sven Peter Malm (1779-1025), son till  grosshandlaren och innehavaren av landeriet Kvibergsnäs, Jonas Malm, erhöll 1802 förening med Handelssocieteten i och l804 burskap som handlande i staden. Han är från faderns död 1808 till 1811 tillsammans med äldre brodern Niclas Malm som innehavare av Kvibergsnäs .

I bouppteckningen efter Malm, som avled på Fräntorp 3 sept.1825, värderas gården till 24.000 rdr b:co. Sterbhusdelägarna sålde 1826 Fräntorp till grosshandlaren David Carnegie s:r för 17.010 rdr b;co.

Carnegies familj bodde på Fräntorp under sommaren, men änkefru Carnegie inköpte kort före sin död år 1840 även Stora Torp. Hon gifte sig 1845 med sin kusin David Carnegie J:r, då änkling efter sin första maka Julie Zeuthen. Fräntorp värderades 1837 till 21.600 rdr b:co. men” när Carnegie 1849 sålde egendomen, var det för 33.333.1/3 rdr b:co. Köpare var Otto Reinhold Bennet (1813-1895).

Näste ägare blev Theodord Noring, som 1859 köpte egendomen för 80.000 rdr mt och 186l erhöll fastebrev, Noring kom emellertid på obestånd och tvingades överlåta sin egendom till borgernärerna. Borgmästare Johan Erik Reuterfeldt (1815-1880) köpte 1863 Fräntorp av sysslomannen i Norings konkursmassa för 79.000 rdr rmt. Beuterfeldt innehade egendomen till 1873 då han sålde till Carl Bengtson. Köpeskillingen var då 80000 kronor.

Vid sekelskiftet 1900 övergick Fräntorp till Säfveåns AB. År 1926 försålde Säfveåns A-B större delen av sina jordegendomar till staden. År 1936 uppläts Fräntorp till ett antal nybyggare som under sakkunnig ledning fick bygga sina egnahem i stort sett helt i egen regi i enlighet med en plan gjord av stadsträdgårdsmästare E A Wahman. För att få tilldelning av tomtmark i Fräntorp krävdes:

1. Nybyggaren fick inte ha någon förmögenhet.
2. Man måste ha ett fast arbete, och
3. Minst ett men helst två barn skulle familjen ha (några undantag gjordes från
detta).

Bö herrgård

Från början ett skattehemman med en kvarn vid en närliggande bäck. Så småningom gestaltades byggnaden enligt ståndsmässiga former. Det finns noteringar om Bö som herrgård sedan år 1485 och att justitiepresidenten i Göteborg, Peder Knutsson, senare adlad Bäfverfeldt, köpt en hälft av Böö år 1662. Därefter ägdes gården av stadens stämpelmästare Christian Nöthel, och i början av 1700-talet är Hans Svensson Böker brukare av halva gården och hans svägerska Margareta Ellers innehar den andra hälften.

År 1736 står rådmannen Johan Ahlström som ägare efter gifte med Bökers dotter Johanna. Det var under hans tid som Linné under sin västgötaresa besökte Böö.  År 1797 kom gården i den kända släkten Wetterlings ägo genom att Johannes D:son Wetterling köpte herrgården samtidigt som han också köpte Fräntorp. 1830 övertogs den av  J F Silvander. Han hade fått en gedigen utbildning som han byggde på med studier utomlands. Genom markköp utökade han Böös ägor till 56 hektar och upprustade trädgården genom att anställa den kände tyske trädgårdsmästaren Frans Töpel som också anlagt Göteborgs Trädgårdsförenings trädgård.

Bö herrgård

Bö herrgård

Johan Fredrik Silvander avled 1867 i en ålder av 94 år. Sonen Fredrik Silvander övertog såväl gård som firma, men avled ogift redan två år senare, då systern Sophia och barn efter en andra syster fick ärva. Genom köp och inlösen blev en kapten Berggren ensam ägare till Böö och fortsatte att utöka herrgårdens ägor till förhållandevis billigt markpris. Frö detta skapades bolaget AB Böö Villastad år 1921 med greve Carl Gustaf Hamilton som verkställande direktör. Han var gift med major Berggrens dotter Elsa. Redan 1924 bolaget herrgården till Göteborgs Stads Barnhus:

1924 sålde Barnhuset fastigheten till Pripps Bryggerier och köpte Bö herrgård där barnhemsverksamheten fortsatte fram till 1940. Till skillnad mot tidigare fick inte barnhemsbarnen separat skolundervisning utan gick i folkskolan tillsammans med andra barn. De behövde inte heller utmärka sig genom att gå i enhetliga kläder. Men ändå bildade barnhemsbarnen en grupp som höll samman och skilde sig från andra barn. De började och slutade varje dag med gemensam andakt och varje söndag gick hela skaran till gudstjänsten i  Örgryte nya kyrka.

Sommaren 1940 lades barnhusverksamheten ner, mycket på grund av rädslan för kriget. Folkskolebarnen i Göteborg, även barnhusbarnen, evakuerades med sina lärare till landsbygden. Den egentliga barnhusverksamheten återupptogs inte och efter 200 år var dess historia slut. I stället hyrde barnavårdsnämnden i Göteborg Bö herrgård och fortsatte barnhemsverksamheten i kommunal regi fram till 1992.

Herrgården är i dag Montessoriskola och daghem som drivs av Stiftelsen Casa dei Bambini.

Wetterling och Militz, sill och rikedom, sill och konkurs

Matthias Asmundsson(-1706) var en handelsman och köpman i Göteborg. Han gjorde järnaffärer ihop med sin bror Nils Asmundsson. Den senare var ägare (eller delägare efter sin svärfar Sven Påvelsson Bånge) till Borgviks bruk som därefter övertogs av Mattias Asmundsson som i sin tur år 1688 sålde till sina brorsöner Nils Borgström och Erik Borgström. Mattias Asmundsson var gift med Brita Hansdotter (-1737). En tredje bror var Hans Asmundsson och eventuellt var en Petter Rambo som utvandrade till Nya Sverige ytterligare en bror.

Matthias Asmundssons son var Johan Rambeau (-1735) som var politie- och byggnadspresident i Göteborg, samt ägare av hammarbruket Borgvik efter sina kusiner Borgström samt ägare till hemmanen Starrkärr och Torseröd. Johan Rambeau var gift med Anna von Eich (Eek, -1733).

Äldsta dotter till Matthias Asmundsson var Elisabeth Matthiasdotter Rambeau (-1737) som först var gift med Johan Funke (-1701), sen med Gabriel Wadst (-1703) och därefter med Lars Hansson Liedgren. Med Lars Hansson Liedgren hade Elisabeth Matthiasdotter dottern Rangela Liedgren som var gift med Berendt (Bernt) Örtegren. Andra dottern var Brigitta (Britta) som var gift med Hans Wennerstierna (1654-1719) i dennes första gifte. Tredje dottern var Maria Matthiasdotter (-1746) som var gift med Jacob Jürgensson (vars far hade efternannet Schwartzkopf).

1699 gjorde Jacob Jürgensson en hejdundrande konkurs, den största dittills i Göteborgs historia. hans svärföräldrar gjorde honom därför arvlös och istället kom hans fru Maria Jürgensson att ärva sina föräldrar Matthias Assmundsson och Brita Hansdotter. Brita Hansdotter hade för sin del övertagit mannens affärer när denne dog 1706. När Brita Hansdotter dog 1737 övertog Maria Jürgensson handelsfirman. Vid hennes död övertogs firman av svärsonen Daniel Wetterling (1702-60) gift med Maria Justtina Jürgensson (1713-1773). Den sistnämndas syster Anna Elisbeth Georgina Jürgensson (1716-) var gift med handelsmannen Hans Ellgren (-1759 el. 69).

Vid Daniel Wetterlings död övertogs handelsfirman av änkan och hon drev den vidare till sin död då firman övertogs av de tre döttrarna Anna Elisabeth Wetterling (1745-?), Ewa Maria Wetterling (1746-87) och Britta Charlotta Wetterling (1749-76). Den fjärde systern Justina Regina Wetterling (1749-1810) var gift med Olof Kihlbaum som hade egen handelsfirma och den femte systern Jacobina Margareta Wetterling (1755-63) var redan död.

Daniel Wetterling hade också två söner, Daniel D:son Wetterling (1736-88) och Johannes D:son Wetterling (1740-1804). De drev egen affärsverksamhet och framförallt Johannes D:son Wetterling var en framgångsrik handlare med stor verksamhet inom sillnäringen och med sill- och tranexport. Han ägde bland annat två skärgårdsverk vid Varholmen på Hisingen, 50% i Flybergets skärgårdsverk på Björkö år 1799. Den andra delen ägdes av Peter Ekman. Innan Flyberget köptes av dessa två år 1790 ägdes det av Lars Kåhre. Vidare ägde han ett skärgårdsverk på Tjörnekalv, ett i Båsen på Toftenäs ägor på Tjörn och Eckerö holme (Ekrösund) i Morlanda socken.

1777 gifte sig Peter Militz (1752-1809) med Ewa Maria Wetterling efter att i tre år arbetat i systrarnas handelsfirma, 2 år för Johan Seidenzopf och i 4 år innan dess arbetat åt Olof Kihlbaum samt dessutom i fadern Johan Gustaf Militz  firma. Peter Militz som övertog ledningen i firman utvidgade verksamheten till exportaffärer, var ägare till sillsalterier och trankokerier, som exemplvis Södra Bockeskär i Torslanda och handlade med sill, tran och salt såväl som med andra varor. Tre av Peter Militz barn i första äktenskapet, tre döttrar överlevde till vuxen ålder, Anna Maria Militz (1782-), Gustava Carolina Militz (1783-1809) och Justina Catharina Militz (1786-). I Militz firma arbetade den blivande handelsmannen och sillalteriägaren Johan Jacob Von Holten en tid innan han fick burskap. Innan dess hade han arbetat åt Anders Ahlberg i Hamburg. Om Anders Ahlberg som var gift med Peter Militz syster Anna Greta Militz är samme man är oklart.

Petr Militz gifte som sig med Maria Margareta Setterberg (-1812). De fick fyra barn, Ewa Maria Militz, Daniel Gustaf Militz och Johan Peter Militz (1810-).

Gustav Carolina Militz var gift med Gustaf Wilhelm Bagge, som en tid arbetade på St. Barthelemy i Västindien där hans bror Carl Bagge. Peter Militz gjorde affärer med bröderna Bagge och med S.t Barths och profiterade alltså på slaveriet indirekt. Peter Militz var också aktiv frimurare.

Fram till 1788 var Lars Kåhre den störste importören av salt i Göteborg men ftr det tycks Johannes D:Son Wetterling istället ha blivit störst och verkar ha övertagigt Kåhres affärskontakter. 1789 stod Johannes D:son Wetterling för 9% av den totala saltimporten till Göteborg. Peter Militz var också altimportör från början av 1790-talet med han importerade mycket mindre mängder än svågern. Militz viktigaste exportvaror var järn, bräder, salt sill och ostindiska varor. Johannes D:son Wetterling byggde upp en stor förmögenhet och köpte både Bö (1797) och Fräntorps egendomar.

Johannes D:son Wetterlings verksamhet övertogs av sonen Jacob Daniel Wetterling (1771-1822) som innan dess arbetat i Anders Ahlbergs firma i Hamburg. Jacob Daniel Wetterling var gift med Sofia Regina Bratt och de hade sönerna Johan Fredrik Wetterling (1799-1832) och Adolf Wilhelm Wetterling (1807-71). Bö herrgård förblev i familjen Wetterlings ägo till 1830 då den såldes. Anders Ahlberg var svåger till Peter Militz och gift med Anna Greta Militz. När de gifte sig var Ahlberg dubbelt så gammal som den nya frun.

År 1797 gick Peter Militz i konkurs och bland de största fordringsägarna fanns Jonas Kjellberg. För en stor del av Peter Militz lån hade svärfaderna Jonas Setterberg gått i borgen men han slapp betala det mesta. En annan fordringsägare var firman Petersson & Schutz som dock själv gick i konkurs 1799. Peter Militz som återupptagit verksamhet i en ny firma gick sen åter i konkurs år 1800.

I Göteborg fanns också en bror till Peter Militz, Bernhard Militz (-1825). Han var anställd som inspektor i Ostindiska kompaniet och gift med en syster till Zacharias Fröse som också arbetade i Ostindiska kompaniet. Även Bernhard Militz hamnade i ekonomiska problem på grund av broderns konkurs.

Källor (förutom de som länkats och de som redovisas i artikelseriens första del):
Gudrun Nyberg, Grosshandlare Peter Militz, 2010