Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

von Minden

Kvarteret Kommerserådet

Kvarteret Kommerserådet, Västra Hamngatan-Södra Hamngatan-Korsgatan-Drottninggatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 104, Schale (Schael, Skalle), Selle, Holterman, Kraddepool (Cradepol), Frimurarelogen, Chalmers, Santesson, Carnegie, Ekman
Rote 4, tomt 105, Jordan, Malm Eriksson, Sjögård (Siögård), Nordenberg, Dymling, Koskull, Cohn, Magnus, Leman
Rote 4, tomt 106, Ermers
Rote 4, tomt 107, Bizott, Harder, Wirgman, Chalmers, Lyall, Tarras, Valentin, Elliott
Rote 4, tomt 108, Herwegh, Möller, Volster, Rung, Bruuns, Wedinghusen, Gieseke, Krafft, Matzen, Bruuns, Gibson
Rote 4, tomt 109, Felbier, Barcker, Schotte, Straub, Kuhn, Paulin, Westerling, Westerberg, Airth
Rote 5, tomt 30, van der Hagen, Strokirk, Krokat, Rolufsson, Ebeling, Bockner, Svensson, Fålling, Brauer, Thulin
Rote 5, tomt 31, van der Hagen, Wiesenhoff, Loman, Apoteket Kronan
Rote 5, tomt 32, von Akern, Wedinghusen, Kitz, Jarrat (Jaraldt), Engelhardt, Williamsson, Lund, Sander, Heyman & Co, Heyman, Andrén, Jungquist, Gordon, Gumpert, Cavalli, Zetterström
Rote 5, tomt 33, Schorrey (Skorer, Chorey, Schorrer), Valck (Falck), von Saveland
Rote 5, tomt 34, Gans (Gantz), Herwegh, Paulin, von Egmont, Westerling, Airth
Rote 5, tomt 35, de Bois, Voigt, von Minden, Amija, Gieseke, Band, Pettersson,
Rote 5, tomt 36, Bock, Östring,
Rote 5, tomt 37, Hanton (Hampton), Treutiger, Apoteket Enhörningen, Ermersch, Bauch, Sasse, Palm, Tarras, Gren, Holmberg, Björkbom
Rote 5, tomt 38, Cabeliau, Kagg, Håkanson, Braunjohan, Macklier, Seth, Tellander, Selle, Strokirk, Falleij, Kuyhl, Arens, Helmond, Utfall, Rancke, Vignaulx, Mauritz, Arfvidson, Bruce, Brulin, Palm,
Rote 5, tomt 39, Kraddepool, Falleij, Schmitt, Dahl, Ekmarck, Eilking, Radhe, Fehman, Selle, Holterman, Spargren, Chalmers, Santesson, Carnegie, Ekman, Chalmerska huset
Rote 5, tomt 40, Opitz, Selle, Holterman, Spargren, Minten, Fröding, Billquist, Larsson, The Liverpool, London & Globe Insurance, Göteborgs Handelskompani, Magnusson
Rote 5, tomt 41, von Lengercken, Casparsson, Poppelman, Eilking, Norberg, Muhr, Walther, Irvine, Fletscher, Moir (More), Carnegie, Beckman, Reimers, Andrén, Grönvall, Kjellberg, Skandinaviska Kredit AB, Skandinaviska Bankens hus

Kvarteret Kommerserådet

Kvarteren norr om Domkyrkan 1888

Kvarteren Kommerserådet, Frimuraren, Arkaden (norr om Drottninggatan), Holländaren, Domprosten, Bokhållaren och Värnamo (söder om Drottninggatan. År 1888.

Advertisements

Kvarteret Domprosten

Kvarteret Domprosten, Lilla Kyrkogatan-Drottninggatan-Korsgatan-Kyrkogatan. Ett litet kvarter invid Domkyrkan.

Om uppkomsten av kvarteren Holländaren och Domprosten skriver Olga Dahl enligt Wikipedia:

”År 1720 hade assessor Matthias Schildt köpt 4.39 östra på auktion för 500 D. kmt skräddare David Fischers ödetomt. Den 2.4.1723 skrev David Fischer, att Herr Matthias Schildt hade givit honom ett köpebrev på sin tomt belägen på Drottninggatan emellan bokhållare Lars Jacobssons och Herr Gustaf Jonssons hus. Han var fortfarande skyldig att betala 500 D. smt.

Eftersom David Fischer samtidigt köpte även 4.39 västra kom tomterna i fortsättningen, att dela historia fram till 1757. När handelsmannen Sven Fredrik Svensson detta år ägde tomterna inträffade en eldsvåda, som på nytt gjorde dem till ödetomter. Denna eldsvåda var mycket farlig, eftersom Holländaregatan – nuvarande Drottninggatan – var den trängsta i hela staden. Vid tillfället brann fyra hus helt ned till grunden och två i det närmaste. Bagaren Elias Gardins (4.43 och 3.56) hus nedrevs för att hindra eldens spridning och vinna fri passage till Kyrkogatan. Magistraten passade på tillfället och bestämde, att en ny tvärgata till Kyrkogatan, kallad Lilla Kyrkogatan, skulle anläggas. Den drogs i huvudsak över 3.60 östra och 4.40. Tomten 4.39:s västra del blev nordöstlig hörntomt i ett nytt kvarter, senare döpt till Domprosten.”

Tomter enligt Göteborgs Tomtägare 1637 -1807

Rote 3, tomt 58
Rote 3, tomt 60, Wohlfahrt, Klunger, Kröpke, Landin, Falleij (Falley), Hunter, Gutrey (Guthrie), Oterdahl, Fernlöf
Rote 3, tomt 61, Hunter, Carneij (Carnegie, Carney), Michaeli

Idag Lilla Kyrkogatan nr 4 (18:6). Huset är ungefär lika gammalt som Nr 2 och Nr 3 – huset är byggt runt 1803. Byggnaden uppfördes åt en pastejbagare G. Menn. Senare har det varit skiftande verksamhet i huset – brygghus åt fabrikör Michaeli, G. B. Almquists spegelfabrik och Göteborgs Slöjdmagasin samt Strömbergs Herrekipering. Åren 1976 och 1983 byggdes huset om för Arhans Mattor till nuvarande utseende. (Citerat från Wikipedia, ursprungligen från Gudrun Lönnroths bok Hus för Hus)

Rote 3, tomt 62, Grube, Tilisch, Scheel, Brag, Brandin
Rote 3, tomt 63, Kuhn, Faust, Bruun, Ekeberg, Broddelius, Lindblad
Rote 4, tomt 34, Liedberg, Benzelius, Neuman, Echtler, Bellenden, Hall, Lund, Wahlberg, Gregoire, Reimers
Rote 4, tomt 35, Schwartzkopf, von Minden, Liedberg, Halck, Planck & Schönfelt, Planck, Kobb
Rote 4, tomt 36, Möller, von Minden, Olbers, Wohlfahrt, Schneider & Blidberg, Blidberg, Kobb
Rote 4, tomt 37, Schwartzkopf, Brockman, Halck
Rote 4, tomt 38, Kuhn, Wedinghausen (Wedinghusen), Maville, Brockman, Kinlock, Schönfeldt, Laurin, Krafft, Grén
Rote 4, tomt 39, Casparsson (Poppelman), Maschovius, Wedinghausen, Schildt, van Egmont, Crom, Greig, Roos, Levgren

Idag Lilla Kyrkogatan nr  2 (18:1). Det uppfördes 1803–06 där murarmästare Gammelin huserade i hörnhuset, medan tenngjutare Sundberg hade sin port mot Drottninggatan. Detta hus var också ett bostadshus och många spännande yrkespersoner har bott här, exempelvis en telegrafassistent och en paraplymakare. För drygt hundra år sedan försvann stallet på gården. På 1970-talet moderniserades lokalerna för den Danska sjömanskyrkan i detta hus. (Citerat från Wikipedia, ursprungligen från Gudrun Lönnroths bok Hus för Hus)

Porten till Lilla Kyrkogatan 2.

Porten till Lilla Kyrkogatan 2. Bild: Hesekiel. Licens: CC BY-SA 4.0

Kvarteret Domprosten

Kvarteren norr om Domkyrkan 1888

Kvarteren Kommerserådet, Frimuraren, Arkaden (norr om Drottningatan), Holländaren, Domprosten, Bpkhållaren och Värnamo (söder om Drottninggatan. År 1888.

Kallebäck Nordgården

Sedan långt tillbaka var Nordgården frälse och låg under Råda. Som brukare noteras 1550 frälsebonden Laris.

Råda säteri ägdes och beboddes 1483 av väpnaren Magnus Rolandsson och i slutet av 1490-talet av dennes son Roland Magnusson, båda häradshövding i Vätle härad. Vem som därefter var ägare, är oklart, men det uppges at Råda i mitten av 1550-talet ägdes av Erik Månsson Ulf Sparre d.ä. till Broxvik i Gränna skn, knekthövidsman i Småland,  ståthållare på Kalmar slott 1560, död 1564. Kan var gift med Estrid Jönsdotter,  dotter av Jöns Jönsson (Stiernbielke) och Karin Björnsdotter (Sparre).  Genom sitt gift skall Erik Ulfsparre blivit ägare av såväl Råda som Källunda i Karda sk: Denna historieskrivning är emellertid omstridd. En viss Nils Persson,som 1559 beordrades att deltaga i gränsregleringen mellan Finland och Ryssland uppges även ha varit ägare av Råda åren 1537-1591. ”Fru Estrid” uppges emellertid ha flyttat från Broxvik 1595 till Råda,  där hon avled 1597, varefter egendomen med underlydande gårdar Övergick till sonen,  lagmannen, riksrådet och ståthållaren på Älvsborg Jöran Eriksson Ulfsparre (1544?-1612) till Öijared, Nääs i Skallsjö m.m.

Råda gick i arv till en ”av sönerna, Johan,  som överlämnade egendomen till sin hustru. Anna Carlsdotter Efter makens död gifte hon om sig med överstelöjtnanten Gustaf Krabbe. Rida med underlydande förvärvades 1626-1629 av en annan av Jöran Eriksson Böner, Peder Jöransson Ulfsparre till Ribbingtorp och Hedåker i Skarab. län samt Livered i Ale härad, ståthållare under olika perioder på Grips­holm, Älvsborg och över Skaraborgs län.  Hans dotter Ebba, född på Råda, blev gift med assessorn i Göta hovrätt Carl Pauli, som innehade Råda och underlydande Kallebäck Nordgård till sin död 1657. En av hans söner, ryttmästare Johan Pauli, innehade Nordgården till 1689, då han var nödsakad överlåta den till handelsmannen Johan von Minden i Göteborg.

Nordgården hade då varit pantsatt till von Minden sedan 1684, men detta räckte ,icke några ägandebevis.  Det blev rättegång mellan von Minden och överste Malcolm Hamilton, ”som af Pauli sig tillhandlat frälsehemmanet Kallebäck”.

I jordeboken 1697 är Nordgården ”förmedlad till 1/2”.  Som ägare anges då ”Öfwersten och Baronen Mallchum Hammilton”.

Friherre Malcolm Hamilton (1635-1698), överste vid Älvsborgs regemente 1678,  senare generalmaj or och 1698 landshövding i Västernorrlands län, var sedan 1661 gift med Catharina Macklier, då änka efter överste David Sinclair.    Efter Hamiltons död noteras sterbhusdelagarna som ägare av såväl Råda säteri som Nordgården intill 1719 då dottern Lunetta noteras för egendomarna.

Lunetta Hamilton var född 1674 och avled ogift på Råda 176l. Hon blev sista adliga ägare av Nordgården, som hon sålde till fortifikations smeden Anders Limmerhult i Göteborg. Denne avled 1741 och i JB 1742 uppföres hans änka som ägare av gården.

Dottern Sara Limmerhult var gift med borgaren Magnus Rebba,  son av gäst givaren Anders Rebba vid Redberget. Magnus Rebba köpte även l/4 mantal Kallebäck Mellangården. Fadern Anders Rebba sålde väl,  som alla gästgivare,  öl och brännvin.  Sonen Magnus gav sig på en annan form av handel. Han transporterade vatten i tunnor till rådhustorget i Göteborg och sålde det varje morgon kl 6 för ett öre kopparmynt pr kanna.’  Så lönsam var denna affärsrörelse förmodligen icke, särskilt sedan en konkurrent om kundkretsen etablerat sig 1764.

På Kallebäck tröttnade Magnus Rebba tydligen, ty samma år sålde han 1/2 mtl Nordgården och 1/4 mtl Mellangården till komministern i Gustavi domkyrkoförsamling Johan Gadelius för 10.000 daler s:mt.  Gadelius erhöll fastebrev 1767. 4) Då omtalas Magnus Rebba som ”numera borgaren i Kongelf”. Han innehade under slutet av 1760-talet och början av 1770-talet även en landeridel i Gamlestaden.

Efter Gadelius död gifte hans änka Maria Såthman om sig med prosten i Örgryte Magnus Giesko Wallerius,  som 1771 noteras för Nordgården och Mellangårdsdelen. Varken Gadelius eller Wallerius bebodde Kallebäcks-gården utan arrenderade ut egendomen.

År 1770 namnges Johan Hillberg på Nordgården, 1777 var en kornett Niclas Litzberg arrendator. Ar 1781 övertog löjtnanten J.A.Carlberg Nordgården och Mellangårdsdelen av Vallerius.  Johan Adam Carlberg (1732-1799) var son av stadsingenjören överste Bengt Wilhelm Carlberg och hans maka i andra giftet Johanna Chris­tina Blaesingh.

Löjtnant Carlberg kom emellertid i ekonomiskt trångmål och sålde i slutet av 1780-talet Mellangårdsdelen samt Överlät 1789 Nordgården till sin måg, färgaren Fredrik Signeul, som dock avled samma år.

Styrman Axel Daniel Wenngren köpte 1792 Nordgården av Signeuls änka, Johanna Dorothea Carlberg för 1.666 rdr ’32 skill. specie eller 10.000 dir s:mt, samma summa som Signeul betalade sin svärfar.

Axel Wenngren var son av handelsmannen i Göteborg, senare brukspatronen på Thoreskog Olof Wenngren och Anna Catharina Maas.

Styrman Wenngren nr inblandad i en uppsats, som ekonomidirektören och manufakturfiskalen Mårten Staaf lämnade till Vetenskaps- och Vitterhetssamhället.  Staaf var ledamot av detta sällskap och uppsatsen trycktes i des3 handlingar.  Där heter det att ‘Wenngren hade tillvara­tagit en vildsint kinesisk katt,  då ostindiska kompaniets skepp ”Adolph Friedrich” lastade i Kanton.  Staaf ansåg katten synnerligen märklig och av särskild art, vadan han styrmannen till ära gav den namnet ”Viverra Wengreniana”.5)

Wenngren och hans maka Anna sålde 1809 Nordgården till ”vågmästaren Jacob Wimnell och dess Fru Sara Gustafwa ????” för 2289 rdr b:co. Wimnell sålde i sin tur 1813 till grosshandlaren i Göteborg Anders Björnberg för 15.000 rdr b:co.  Denna avsevärda skillnad i pris på endast fyra år tyder på att något skett med egendomen under tiden. Så var också fallet.

Anders Björnberg (1777-1813) hade 1806 erhållit förening med Handels-societeten i Göteborg och 1807 vunnit burskap som handlande i staden. Han gick ur tiden samma år han köpte Nordgården, varför tredje uppbudet på gården kom att gälla hans sterbhus. I bouppteckningen efter honom upptages ”Frälsehemmanet Nordgården i värde med derpå påbörjad tegelbruks-anläggning till 12.333 rdr 16 skill.brco”.

Wimnell hade tydligen påbörjat tegelbruket, men förmodligen har han saknat nödigt kapital att fullfölja, varför han förmått den förmögne Björnberg att överta egendomen.

Anders Björnberg var vid frånfället ogift och hade testamenterat en stor del av sin kvarlåtenskap till bl.a.  Sahlgrenska sjukhuset och Chalmerska slöjdskolan. Han var yngre broder till den mycket och illa omtalade storköpmannen, brännvinsmatadoren m.m. Niclas Björnberg.

Grosshandlaren Johan Gabriel Grönvall (1769-1856) övertog 1813 Nord­gården av Björnbergs sterbhusdelägare för samma summa,  som Björnberg betalat, och erhöll samma är fasta på hemmanet, som länge kom att stanna i hans släkt.    Några år senare anges Wimnell & Grönvall i mantalsläng­derna som ägare av tegelbruket.

J.G.Grönvall erhöll förening med Handelssocieteten i Göteborg 1802 och vann burskap i staden som handlande 18o3.

Tillsamman med Wilhelm Röhss d.ä. ingick han till Kungl.Majjt med ”underdånig Ansökning att å Grönvalls egendom Kallebäck Norrgården vid Mölndahls åen få anlägga och drifwa en Färgeri-Inrättning för färgning av Bomullsgarn icke blott uti ägta Turkiskt Rött, utan äfwen i andra färgeri Grönvalls och Röhss ansökan beviljades av Kungl.Majt 2 april 13 även kallades Levanten.

Röhss,  som var född i Sleswig och avlagt farmaceutisk examen 1818, .”bo­satte sig i Göteborg 1827.  Han var en utomordentligt driftig man och blev så småningom ägare av olika affärsföretag: sockerbruk, bomullsspinneri, pappersbruk,  import- och exportföretag.   Genom sitt gifte med Carin Bressander blev Röhss besläktad med Grönvallska och Brusewitzska familjerna. Han gick ur tiden 1858.

Färgeriet Levanten innehades gemensamt av Grönvall och Röhss. Från 1831 drev de även tillsamman handels- och fabriksrörelse under firma Grönvall & Röhss fram till 1839 då Grönvall drog sig tillbaka från affärerna.

År l804 begärde Johan Niclas Grönvall fasta på Nordgården, som han genom arv efter föräldrarna bekommit.  Han avled 1866 och hans änka 1886.

År 1888 noteras lantbrukaren Carl Otto Andersson som ägare. Ännu 1924 upptagas hans arvingar för 1/2 mtl Nordgården, som då brukades tillsamman med 9/20 mtl Mellan gården och 23/190 mtl- Sörgården.

Fordgården med tillhörande delar av Mellan- och Sörgården såldes 1930 av Anderssons sterbhusdelägare till Göteborgs stad för 390.000 kronor. Sammanlagd areal redovisas med c:a 350 har.7)

SA Wilhelmsson

Noter

  1. Ortnamnen i Göteborgs & Bohuslän       del 2   sid 63f
  2. Göteborgs Jubileumspublikationer:     VI    sid 46
  3. ”Örgryte genom tiderna” av F.Stenström
  4. Landsarkivet Gbg:  Sävedals härads dombok 1767
  5. ”Göteborgs Historia under Gustavianska tiden” av H.Fröding sid 203
  6. ”Fabriker och Industrier i det gamla Göteborg” av G.Bodman   s.279
  7. Stadsfullmäktiges Handlingar:    1930
Kallebäck Nordgården

Kallebäck Nordgården

Stora Katrinelund

Del 3 av 32 i serien Landerier

Landeri i GöteborgDen förste kände innehavaren  var bryggaren och borgaren Michel Gerritsson, 1638-1654. I ett sammandrag av stadens räkenskaper för åren 1624—1636 uppräknas de olika landerierna, och under beteckningen ”unterschiedlich Landereyen” nämns bland andra det till storleken femte landeriet ”Ett stycke land vid Jan de Buurs landeri, omfattande 2 morgen, arrenderat av Michel Brauwer 1625-1630 för 4 d. k. m. för morgen, men 1630—1636 för 21/2 rdlr.” Michel Brauwer var sannolikt identisk med bryggaren Michel Gerritsson.

Han efterträddes 1655 av Giert Mickelsson — förmodligen hans son — som innehade egendomen till 1658, efter vilken det länge fick heta ”Giert Mickelssons land”. Åren 1658-1674 var Adam Herwegh landeriets ägare, och därefter konduktören och stadsmajoren (1646-1675) Johan dee König, som redan 1678 efterträddes av Johan von Minden. År 1683 blev rådman Volrath Tham ägare av landerimarken, och landeriet tycks då ha börjat få en större betydelse. Det började nu användas som sommarbostad och trädgården växte ut med odlingar av förutom fruktträd även tobak, humle och vindruvor. Det var också nu som bebyggelsen av området måste ha börjat, då det på en karta från 1696 anges att på detta landeri ”… är ett wählbyggt huus med Trägårdh”.

Vid Thams död år 1700, övertogs landeriet av hans änka och efter hennes död av hennes arvingar. En av dessa, rådman Gerhard von Öltkens änka, född Tham, blev 1726 ägare av landeriet, men överlät det redan följande år på överdirektören Nils Eld. Dennes änka övertog Stora Katrinelund till en bit in på 1750-talet, då det övergick till handlanden Gustaf Cahman, som avled 1755 och då lämnade sin änka besittningsrätten. I bouppteckningen från 1748 efter Nils Eld värderas Stora Katrinelund till 1 500 riksdaler silvermynt.

År 1773 köpte superkargören Volrat Tham besittningsrätten till landeriet, och vid dennes död 1782 övergick den till segelsömmaren Christian Beckman. I hans bouppteckning 1798 upptas också ”Landeriet Cathrinaelund, tillika med det så kallade Normanska Plantaget, utgörande tillsammans Nitton Tunneland, jämte 2:ne Tunneland härintill af Staden arrenderade på 30 år, beläget utom Kongs Porten i 12 Roten Sub. N:o 56 & 57 med thertil hörande Manhus och Ladugård, samt flera härpå upförde åbyggnåder, uptages i wärde til 6 000 Rdr”. Efter Beckmans död 1799, köptes besittningsrätten till Stora Katrinelund av handlanden Lars Levgren (1744-1824), i vars släkt landeriet blev kvar till 1897, då det inlöstes av Göteborgs stad, tillsammans med Norra Burgården (inlöst först 1904) för 130 000 kronor. Anders Georg Levgren (1788-1857) odlade tobak på den mark som sedan kallades Levgrens äng (tidigare Tegelbruksängen), platsen där Nya Ullevi uppfördes 1958.

Stora Katrinelund

Stora Katrinelund

Stora Katrinelund består av ett stort före detta bostadshus, två flygelbyggnader, tidigare spannmålsmagasin, före detta vattenreservoar samt alléer, trädgård och en relativt stor park. Stråket längs Skånegatan omfattar bland annat skolor i utkanten av Stora Katrinelunds park. De flesta är friliggande byggnader med tegelfasader. Vid entrén till anläggningen finns äldre smidesgrindar med höga grindstolpar i sten. Den grusade gången kantas av klippta popplar. Huvudbyggnaden flankeras av två envånings flygelbyggnader i trä som ramar in gårdsplanen.

Från planen leder trappor upp till parken. I parkens västra del ligger ett spannmålsmagasin, som står på stolpar. En rund vattenreservoir i korsvirke finns öster om stigen, som leder genom landerianläggningen. Trädgården sluttar mot öster ochMölndalsån. Strax nedanför höjden finns en oval träningsbana anlagd. Mölndalsån rinner förbi öster om den tidigare trädgårdsnläggningen. Nya Ullevi och Fattighusån gränsar till landeriet i norr.

Flera av byggnaderna som hörde till landeriet står kvar, men jordbruksmarken omvandlades under 1900-talet till bebyggelse, bland annat Nya Ullevi och Gamla Ullevi (Tegelbruksängen) samt Valhalla IP. Närmaste granne i söder var Jan de Bur, som givit namn åt landeriet Södra Burgården. Huvudbyggnaden är ett cirka 30 meter långt tvåvåningshus, uppfört av liggande timmer under senare halvan av 1700-talet. Huset har 13 rum, varav stora salen uppvisar intressanta väggmålningar.

Texten tagen från Wikipedia.

Valck, von Minden och Thornton

Johan Sibrantsson Valck (Jan Sybrant, -1648) och hans hustru  Anna Clausen (Anneken Claes, 1608-84) flyttade till Göteborg 1637. Vid mannens död gifte Anna Clausen om sig med skepparen Truls Torstensson (-1667). På något sätt var familjen Valck också släkt med familjen von Saveland, närmare bestämt med Lennart von Saveland, bruksförvaltare vid Kroppa bruk år en 1633-55 och därefter bosatt i Göteborg. Hans bror var Johan (Jan) von Saveland. Av Johan Sibrantssons Valcks barn var Sibrant Valck (1632-81) och Margareta Valck (1634-1700) bosatta i Göteborg som vuxna. I övrigt fanns en lång rad barn som var bosatta i Amsterdam. Ett av dessa barn var Johan Valck vars dotter Anna Valck (-1711) senare var gift med Peter Mellenberg i Göteborg.

Sibrant Valck var gift med Maria Daelders (1629-1706), född i Amsterdam och Margareta Valck var gift med Johan von Minden d.ä. (1638-98). Sibrant Valck och Johan von Minden var kompanjoner och sysslade med handel. De sysslade i huvudsak med järnexport (även silver och koppar) och brädexport liksom import av spannmål samt alkoholhaltiga drycker som vin och öl. Vinet importeradess från Frankrike, Portugal och Spanien. En stor del av handelskontakterna fanns i Hamburg, Amsterdam, London, Hull, Newcastle och Zaandam. Johan von Minden och förmodligen också Sibrant Valck var delägare i Ransäters bruk i Värmland liksom i Sångs och Tutemo masugnar. De hade affärer ihop med borgmästaren Börgesson i Karlstad och dennes svärson Johan Karlström, grundare av Uddeholms bruk. I Göteborg ägde Johan von Minden d.ä. bland annat Stora Katrinelunds landeri.

Johan von Minden d.ä. och Margareta Valck hade fyra barn som blev vuxna och gifta. Johan Minden d.y. (1669-1719), gift med Anna Maria Thornton (se nedan).  Dessutom Anna von Minden (1672-?), gift med Erik Paulin (-1708), Dorotea von Minden (1674-1737), gift med Cornelius Bijhl (1666-97) i första giftet och medJohan Jacob von Döbeln (Döbelius, 1674-1743) i det andra och Margareta von Minden (1676-1734), gift med den mycket rike Christoffer Liedberg (-1724). Erik Paulins och Anna von Mindens dotter Margareta Eleonora Paulin var i sin tur gift med Claes Ankarcreutz och deras dotter Dorotea Margareta Ankarcreutz (1725-68) som var gift med Magnus Gabriel Thornton (se nedan).

Maria Valck, dotter till Sibrant Valck var gift med Fredrik Linde i Stettin, dottern Anna Valck (-1725) gift med Johann Herman Rosenbusch (1647-1714). Paret Rosenbusch hade 8 barn. Sonen Sibrand Rosenbusch (1687-42) var gift med Elisabeth Cortemeijer (1698-1722) från en känd handlarfamilj i Kristianstad i sitt första äktenskap och i sitt andra gifte med Anna Barbra (Brita) Liedberg från Lidköping. Dottern  Maria Elisabeth Rosenbusch (1682-1736) var först gift med Johan Henrik Kaldiniger (1663-1716) och sen med Johan Lorens Rönnow (1679-1741), dottern Anna Catharina Rosenbusch (1683-1761) var gift med Johan Mellenberg (1702-67) i sitt andra gifte, dottern Margareta Rosenbusch (1685-1760) först med med Christian Schuldt och sen med vinhandlaren Johan Gerken (-1744) och dottern Sofia Rosenbusch (1700-79) med Johan Christian Buchou (1695-1727) först och sen med Asmund Swahn (1668-1742).

Dottern Adelheid Valck (1666-1735) med Maccabeus Thornton (ibland Torrington). Maccabeus Thornton (-1698) fick burskap som handlande i Göteborg 1685 men långt innan dess finns han nämnd som exportör. Bland annat var han för sin svärfar Sibrant Valck, och Johan von Mindens räkning uppköpare i Värmland för att efter svärfaderns död bli ansvarig för delar av firmans verksamhet. 1680 var Maccabeus Thornton den tredje störste uppköparen av järn i Värmland och 1684 den allra störste. Han var tillsammans med Henrik Braunjohan, David Amija d.y. och Johan Manorgen också initiativtagare till Göteborgs första klädesmanufaktur som anlades år 1690 och dessutom ledde han verksamheten vid ett vantmakeri.  Maccabeus Thornton och senare hans änka var ägare till flera gårdar och frälsehemman.

Av paret Thorntons barn var Sigbrand Thornton (-1741) gift med Johanna Crokat (1690-?), Elisabeth Thornton (1690-1751) med handelsmannen Johan Zander (1674-1734) i sitt första äktenskap. I det andra var hon gift med Carl Germund von Gröningen (1689-1769). Dottern Anna Maria Thornton (1684-1718) var gift med Johan von Minden d.y och sonen Johan Thornton (1696-1758) med Maria Elisabeth Bruhn, dotter till Abraham Bruhn. Johan Thorntons son Magnus Gabriel Thornton (1732-1797) var i sin tur gift med Dorotea Margareta Ankarcreutz (se ovan), kusin till Johan Jacob Paulin (1724-97), superkargör i Ostindiska Kompaniet och gift med Anna Elisabeth Thornton (1726-1800), syster till Magnus Gabriel Thornton.

Johan von Minden d.y var delägare i Ransäters bruk och ägare till Bada och Ohleby stångjärnshamrar.  De senare övertogs år 1715 från brukspatronen Anders Björnberg som ersättningen för en skuld. Johan von Minden d.y. och Anna Maria Thorntons dotter Anna Maria von Minden (1710-40) var gift med Carl Örnewinge (1691-49), dottern Elisabeth von Minden (1711-55) med Abraham Wirgman 1674-1761) och dottern Johanna von Minden (1718-52) med Peter Ekman (II, 1704-83).  Verksamheten i handelshuset Valck-von Minden(-Thornton) kan sägas ha fortsatt hos Johan Zander och och i familjen Ekman.

Sibrant Valcks fjärde dotter Sophia Valck (1669-91) var gift med handelsmannnen Johan Lange från Landskrona. Deras dotter Maria Catharina Lange (1691-1730) var gift med Josias Hegardt (1682-1762), politieborgmästare i Malmö.

Johan Valck (1668-1707), son till Sibrant Valck och Maria Daelders var gift medGertrud Tham (1679-1709), dotter till Volrath Tham. I sitt andra äktenskap var hon gift med Gerhard von Öltken och i sitt tredje med Nicolas Eldh. Johan Valcks och Gertrud Thams dotter Johanna Maria von Valck (1706-53) var gift med brukspatronen och assessorn på Storfors bruk, Hans Gustaf Linroth (1695-1729)  i sitt första gifte och med Johan Mauritz Klinckowström (1692-1768).

På den första auktionen av Ostindiska varor år 1733 fanns Margareta Liedberg (född von Minden) och Sibrand Rosenbusch bland de 115 personer som köpte varor.

Christoffer Liedberg och hans fru Margareta von Minden fick fyra döttrar. En av dessa var Barbo Sophia Liedberg (1706-72), gift med handlande Zacharias Zachrisson (-1750). Deras dotter Christina Zachrisson (1734-70) var i sin tur gift med Johan Henrik Nissen (1718-83) från en av de rikaste familjerna i Göteborg vid mitten av 1700-talet, även om Johan Henrik Nissen tillhörde de mer misslyckade köpmännen i familjen och hade stora skulder.

Andra källor: Christina Dalhede, Viner, Kvinnor, Kapital, 2006