Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Prytz

Riksbankshuset

Riksbankshuset upptar en genomgående tomt mellan Södra Hamngatan och Drottninggatan i kvarteret Frimuraren. Tomten var ursprungligen tre fastigheter,  5 roten nr 25 och 26 mot Södra Hamngatan och 4 roten nr 112 mot Drottninggatan.

De tre fastigheterna kom att samlas på en hand i början av 1800-talet när de en efter köptes av kommerserådet Andreas Andersson. Han lät Carl Wilhelm Carlberg rita ett nytt hus, som uppfördes åren 1804–1808. Mot Södra Hamngatan hade det tre våningar och mot Drottninggatan var det ett envåningshus. Bottenvåningen inrymde handelslägenheter och magasin, medan de övre våningarna var bostadsvåningar. Andreas Andersson avled år 1809 och huset såldes 1811 till kommerserådet och rådmannen Niclas Malm. Efter stadsbranden 1813 flyttade Carl Wilhelm Carlberg, som förlorat sin bostad vid Norra Hamngatan, in i Malms hus och avled där året därpå. Efter Malms död 1817, såldes huset år 1820 till grosshandlaren Anders Magnus Prytz.

Efter Prytz död 1837 sålde änkan fastigheten till Riksens Ständers Bank (senare Riksbanken, Sverige Riksbank) år 1842 varvid banken flyttade sitt kontor dit. Undervåningen byggdes om 1841. 1886 uppfördes ett nytt hus för Riksens Ständers Bank efter ritningar av Viktor Adler. Envåningsbyggnaden mot Drottninggatan revs samtidigt och ersattes med en trevåningsbyggnad. Den nya Riksbanken invigdes år 1889. År 1943 byggdes huset om efter ritningar av Nils Einar Eriksson. Vid den ombyggnaden togs många dekorationer bort och en ny ingång sattes in mot Södra Hamngatan, då Kungliga Flygförvaltningen flyttade in i de övre våningarna. Även banklokalen gjordes om helt i samband med ombyggnaden.

Riksbanken flyttade till nybyggda lokaler i Mölndal den 16 oktober 1995.

Byggnaden mot Drottninggatan revs år 2001 och en ny byggnad uppfördes. Byggnaden mot Södra Hamngatan byggdes om och entrévåningen från 1940-talet och fasadens nederdel återställdes.

Riksbankshuset 2015.

Riksbankshuset 2015. Bild: Mattias Blomgren. Licens: CC BY-SA 4.0

Advertisements

Göteborgs Sparbank

Göteborgs sparbank var Sveriges första sparbank, grundad 1820 på initiativ av Eduard Ludendorff, som hade invandrat från Stettin i slutet av 1808. i den första styrelsen ingick Axel Pontus von Rosen, Carl Fredric af Wingård, Samuel Arfwidson som ordförande, Olof Wijk d.ä.Anders Magnus Prytz, Anders Leffler, Johannes Daniel Blomsterwall, Eduard Ludendorff och Daniel Dahl.

Den 28 oktober 1820 öppnades banken för allmänheten, med ett kapital av 758 kronor. De första lokalerna fanns på andra våningen av Frimurarnas barnhus på Drottninggatan 32,som hyrdes för 333 riksdaler banco per år. Den 1 mars 1821 anställdes en kamrer, Carl Sahlsteen.

Till en början används de pengar sm småsparare satte in i banken till att ge räntebärande lån till järnhandlare med järn på järnvågen som säkerhet. Senare finanseiarde även Göteborgs Privatbank genom aktierna i denna bank belånade av Göteborgs Sparbank. Först efter mitten av 1800-talet flyttades utlåningen till obligationer, reverser och fastighetsinteckningar.

 

Under sitt första verksamhetsår uppgick insättningarna till 48 056 kronor. År 1874 övertogs Karl Johans sparbank, vilket medförde att banken därefter hade fyra kontor, Drottningtorget, Kusttorget och Stigbergstorget i Majorna samt Skolgatan i Haga.

Mot bakgrund av den expansion sparbanken fick under 1870-talet och 1880-talets början, blev den gamla sparbankslokalen i Frimurarehuset allt mindre lämpad. På sammanträdet den 23 september 1885 beslöts därför — efter förslag av ordförande Olof Wijk d.y. — att för 75 000 kronor förvärva tomten Drottninggatan 33. Den nya byggnad som här uppfördes, togs i bruk den 7 september 1887.

Snart räcket dock inte heller denna byggnad och när Skånes Enskilda Banks kontor på Västra Hamngatan 7 lades ner, förvärvade sparbanken fastigheten för 600 000 kronor den 1 oktober 1912.

1850 hade förvaltade sparbanken 0,8 miljoner kronor , år 1900 13,2 och år 1913 28,6 miljoner.

År 1931 hade Göteborgs Sparbank en omslutning på 120,9 miljoner kronor, varav egna fonder utgjordes av 7,8 miljoner, vilket innebar att Göteborgs Sparbank år 1931 var den tredje största av Sveriges sparbanker.

Göteborgs Sparbank fusionerades 1968 med Göteborgs och Bohus läns sparbank för att bilda Länssparbanken i Göteborg, vilken i sin tur gick samman med Sparbanken Stockholm 1982 och skapade Första Sparbanken, grunden i det som idag efter ytterligare ett antal fusioner utgör Swedbank.

Källa: Wikipedia, och Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Kvarteret Sparbanken

Kvarteret Sparbanken, Magasinsgatan-Drottninggatan-Västra Hamngatan-Kyrkogatan.

Tomter enligt Göteborgs Tomtägare 1637-1807

Rote 3, tomt 52, Hammar, Dahlin, Beckman, Giese, Scherman (Shierman)
Rote 3, tomt 53
Rote 3, tomt 54, Billing
Rote 4, tomt 48, Billing, Beckman, Hafrin, Leffler, Lilja, Geijer
Rote 4, tomt 49, Beckman, Gertner, Arvidsson, Åkerman, Neuman, Leffler
Rote 4, tomt 50, Klinckers, Wirgman, Beijer, Söderström, Leffler
Rote 4, tomt 51, Rump, Weber, Warnecke, Rubbo, Wengren, Palmborg, Schutz, Borgert, Prytz, Kjellberg, Levgren, Gjers
Rote 4, tomt 52, Horn, Hacker, Brunius, Weber, Hageman, Selle, Jennings, Clancey, Bellenden, Törngren, Erskine, Rosenschutz
Rote 4, tomt 53, Bridz, Arell, von Eich, Quiberg, Ståhle, Törnsten, Scharp,
Rote 4, tomt 54, Leiditz
Rote 4, tomt 55, Örnevinge, Gripenklou, Belfrage, Cock, Gercken, Leiditz, Norling, Lundgren, Gjers, A.P. Frödings Enka & Co, Levgren
Rote 4, tomt 56, Weber, Jernberg, Hellström, Leiditz, Sundgren, Barthengren, Molin

Sparbankshuset Västra Hamngatan

Kvarteret Sparbanken

Ekman & Co som rederi

I slutet av 1700-talet var Peter Ekman en av det största företagarna i sillbranschen. Det innebar också att drev rederirörelse. Från 1802 togs denna verksamhet över av G.H. Ekman som sen också tog med G.R. Prytz i verksamheten och bildade Ekman & Co.

Företaget blev snabbt ett större rederiföretag som hörde till de 10 största under de två första årtiondena på 1800-talet. Företaget var huvudredare (kallas också korrespondensredare) för tre fartyg 1802 som tidigare ägts av G.H. Ekman själv respektive G.R. Prytz själv.

1806 var de delägare i 8 fartyg varav huvudredare för 6. I skeppslistorna står G.H. Ekman själv som huvudredare fram till och med 1807- och inte firman. Den största andelen Ekman & Co hade i ett fartyg på denna tid 3/4 och den minsta 1/15.

1802-17 svarade rederirörelsen för 7-8% av omsättningen i Ekman & Co. Verksamheten hade som främsta syfte att transporterar firmans egna export- och importvaror. Trafiken bedrevs främst i Östersjön med export av sill, till Storbritannien med export av järn och på Portugal, Spanien och Italien med import av salt. Rederirörelsen i sig lönade sig inte.

Under kontinentalperioden 1810-13 expanderar rederiverksamheten såväl som firmans handelsverksamhet kraftigt. sjöfart inleddes på USA och Västindien med import av kolonialvaror och vidarefrakt av dessa till Storbritannien liksom frakt av spannmål, tjära, beck, lin och hampa från östersjöområdet vi Göteborg till Storbritannien och olika medelhavshamnar.

Flest fartyg under den första rederiperioden för Ekman & Co hade företaget 1814 då de var delägare i 10 fartyg. 1815 hade de 6 fartyg med ett sammanlagt lästetal på 577 läster.

Efter 1814 försvann handeln med och transporterna av kolonialvaror från verksamheten. 1817 lämnade G.R. Prytz firman för att starta en egen, men behöll andelar i fartygen.

Mellan 1832 och 1841 ägde företaget bara andelar i ett fartyg och mellan 1842 och 1846 hade de ingen rederiverksamhet alls.

På 1850-talet och 1860-talet växte rederiverksamheten igen så att Ekman & Co på på 1870-talet återigen tillhörde de större rederiföretagen i Göteborg men bara med segelfartyg. De köpte för en billig penning upp segelfartyg som tidigare storrederier som James Dickson & Co avvecklade. Rederiverksamheten avvecklades dock sedan mycket snabbt på 1880-talet och 1890-talet.

1877 var företaget huvudredare för 7 fartyg om sammanlagt 3 768 ton och var därmed Göteborgs femte största segelfartygsrederi efter Gustaf Melin, P.A. Lindberg, Th. Ahrenberg och Rederi AB Örnen. Flertalet av fartygen står i skeppslistan med J.J. (Janne) Ekman som huvudredare och inte Ekman & Co. Några ägs av AB Viking med J.J. Ekman som huvudredare.

Segelfartyg i vilka företaget eller de enskilda delägarna var delägare

  • Hedvig, brigg, -1807
  • Neptune, -1819
  • Hedvig, jakt, -1820
  • Aurora, 1801-29
  • Maria Charlotta, 1803-08
  • Christina Wilhelmina, 1803-10
  • Penelope, 1807-33
  • Friheten, 1809-21
  • Margaretha, 1809-24
  • Anna Christina, 1810-22
  • Två Vänner, 1813-15
  • Hebe, 1813-20
  • Fortuna, 1815-32
  • Rosen,  brigg på 105 läster. Ägd åren 1824-41. Befälhavare Z. Kollinius och A. Linders.
  • Alfred, skonert på 78 läster. Ägt 1839. Befälhavare Z. Folcker.
  • Maria Mathilda, skepp på 197 läster. Delägare åren 1844-64 men inte huvudredare, det var Ungewitter & Co. Befälhavare J. Elfversson och A.B. Elfversson.
  • Columbus, brigg på 112 läster. Delägare 1847-55 men inte huvudredare, det var J.O. Grén. Befälhavare C.G.G Stuart, O. Lagerberg och E. Morin.
  • Lucie, brigg på 53 läster, senare skonert på 53 läster. Ägd 1847-55. Befälhavare B. Olsson och R.W. Edel.
  • Amazon, skepp på 330 läster, senare 319 läster. Byggt 1846 i St. Johns, Kanada. Reparerat 1861. Delägare 1857-75 och huvudredare från 1859 eller 1860. Innan dess var Ungewitter & Co huvudredare. Befälhavare O.P. Öfvergaard och G.A.R. Svinhufvud.
  • Penelope, skepp på 181 läster. Byggt 1842 i Vegesack. Delägare och huvudredare  1862-76. Befälhavare J. Mölbach, O. Öfvergaard Jr och N.O.F. Thulin.
Barken Oskar I

Barken Oskar I

  • Oscar I. Tremastad bark på 317 läster, från 1866 351 läster. Byggd 1851 på Svartviks varv. Reparerad 1859. Förvärvad från Jam. Dickson & Co 1866 och såld till Norge 1887. Befälhavare O. Öfvergaard Sr och O.P. Åsberg.
  • Alcedo, skepp på 175 läster. Byggt 1864 i New Brunswick. Ägt 1867-80. Befälhavare O. Öfvergaard och M.P. Härström.
  • Gauthiod, tremastad fullriggare på 210 läster. Byggd 1869 i Gävle. Förlist på resa mellan New Orleans och Dunkerque i maj 1880 utanför Havanna på Cuba. sannolikt på ett rev som går under namnet Colorado Reef. Alla i besättningen överlevde. Befälhavare N.A.S. Landergren och Carl Maximilian Losman.
  • Elin, skepp på 130 läster. Byggt 1860 i Gamlakarleby. Köpt 1873 och sålt 1887. Befälhavare H.G. Öfvergaard och Carl Maximilian Losman.
  • Marietta, skepp på 706 ton. Byggt 1856 i Livorno. Köpt 1875 och sålt 1887. Befälhavare H.G. Öfvergaard och G. Borrman.
  • Ugglan, galeas på 40 läster. Byggd 1877 och hade Gustavsfors som hemmahamn. Troligen såld 1884. Befälhavare J. Lamm.
  • Fidele, skonert på 67 läster. Ägd 1877, sannolikt också 176. Köpt från G.A. Hafström som köpt fartyget från Björck & Engström. J.J. Ekman var huvudredare men båten ägdes av AB Viking.
Barken Gauthiod

Barken Gauthiod

Grunden  till listan är hämtad från Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996. Fartyg från källan som ej kunnat hittas i skeppslistorna gällande åren 1837-1885 (de år som är tillgängliga på nätet) och sådana som jag bara hittat med andra ägare har strukits. Fartyg som finns i skeppslistorna med Ekman & Co eller nån medlem i familjen Ekman som inte nämns av Kuuse har jag lagt till.

Fartyg som finns hos Kuuse men inte i Sveriges skeppslista. Antingen har fartyget aldrig funnits eller så är de för lite för att tas upp i Skeppslistan.

  • Columba, delägare 1874-78, detta fartyg finns inte i skeppslistan.

Källor: Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996, Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016, och Sveriges Skeppslista 1837-1885

Göteborgs största rederier – 1800-talets början

1880-talets början inkluderar slutet på Ostindiska kompaniets 4:e oktroj, Ostindiska kompaniets 5:e oktroj, slutet på sillperioden samt Göteborgs gyllene period, kontinentalblockaden. De stora rederierna/redarna har med undantag av Ostindiska Kompaniet och enstaka andra företag i allmänhet en koppling till sillhanteringen och/eller handeln med USA och Storbritannien under Napoleons så kallade kontinentalblockad. I början av 1800-talet fanns också en kort period med kaperiverksamhet.

Fram till 1805 var Ostindiska Kompaniet det i särklass största rederiföretaget. Detta beroende på att deras fartyg i genomsnitt var betydligt större än andra fartyg vid denna tid. För saltimport, spannmålsimport, sillverksamhet, sillexport, järnexport, kaperi och smugglingstrafik till Storbritannien behövdes och användes  mindre fartyg och det var sådana som andra redare i första hand hade.

Handelshus med intressen i sillhanteringen är bl.a. G.B. Santesson & Söner, Andersson & Wohlfahrt, Jonas A. Sernström, J.G. Ekmans Enka & Son och Carl Bagge. De flesta av dessa företag försvann som stora redare kring innan 1810.

Niclas Björnberg var Göteborgs rikaste man under denna tid, han var stor spannmålshandlare, störste delägare i Ostindiska kompaniets lönsamma 5:e oktroj och hade sillsalterier och trankokerier. Efter att den 5:e oktrojen avvecklats köpte han Ostindiska Kompaniets byggnad, det nuvarande Stadsmuseet. Han ägde också en lång rad järnbruk och sågar i Värmland och Dalsland och handlade med järn och trävaror. Anders Björnberg var hans bror och Carl Björnberg hans son.

A.P. Oterdahl och J.O. Oterdahl var bröder och efter A.P. Oterdahls död 1804 drevs hans företag vidare av sonen Niclas Oterdahl.

Sillperioden tog slut 1809, Ostindiska Kompaniets verksamhet upphörde helt 1813 och kontinentalblockaden varade formellt 1806-1814, dock delvis redan från 1803 och med i praktiken slut redan 1812.

Största rederier, antal läster, 1800, 1801, 1805, 

Ostindiska Kompaniet 4:e, 1 992, 2 534, 1 824
G.B. Santesson & Söner, 837, 988, 696
Andersson & Wohlfahrt, 609, 645, 686
Jonas A. Sernström, 545, 235, –
Carl Bagge, 506, 507, –
David Mitchell, 500, 449, –
Laurens Tarras, 492, 509, 563
Niclas Björnberg, 459, 461, 1 093
Olof Beckman, 421, 610, 314
Jonas Malm (Malm & Son), 392, 529, 236
Carl A. Iggelström, 359, 457, –
M. Holterman & Söner, 334, 284, –
Pehr Backman, 330, -, –
Bernhard Wohlfahrt, 311, 406, 411
J.G. Ekmans Enka & Son, 299, 299, 311
A.P. Oterdahl & Son, 283, 283, 293
J.O. Oterdahl, 276, 276, –
J.D. Wetterling & Son, 272, 272, 278
Jonas Kjellberg, 251, 251, 237
Em. B. Bahrman, 227, 265, –
Carl Brändström, -, 344, 343
D. Carnegie & Co, – , – , 409
Low & Smith, -, -, 344
David Airth, -, -, 275
G.H. Ekman (Ekman & Co), -, -, 256
Hedman & Arfvidsson, -, -, 219
Scott & Gordon, -, -, 212
Gabriel Gren, -, -, 124

Ett antal handelsföretag växte snabbt med export till och import från USA under kontinentalepoken. Vidarebefordran av varorna från Göteborg skedde i allmänhet med svenska fartyg medan transporten från USA till Göteborg eller omvänt skedde på US-amerikanska skepp. Några av de företag som tjänade mycket på denna handel mellan främst Storbritannien och USA via Göteborg var bland annat D. Carnegie & Co, Laurens Tarras, Ekman & Co, Olof Wijk, Scott & Gordon, Low & Smith, Kennedy & Åberg, Joseph & Olof Hall, Robert Dickson, J.F. Homeyer, Almfelt & Fehrnström och J.A. Andrén. Dessa företag blev som vi kan se också stora redare.

Olof Wijk och familjen Gavin hörde till de som också var kaparredare.

C.E Brändström tillhörde en av Gävles rikaste familjer och hade en bror som var grosshandlare i Kingston-upon-Hull i England. I likhet med de brittiska affärsmännen och firmorna hade han goda kontakter i Storbritannien som vid sidan av USA var några av Sverige viktigaste handelspartner på denna tid vad det gäller export av järn och trävaror. För Göteborg var dessa två länder helt dominerande.

Största rederier, antal läster, 1807, 1809, 1811, 1813

Niclas Björnberg, 1 094, 1094, 909, 882
Andersson & Wohlfahrt, 673, 585, 462, –
D. Carnegie & Co, 601, 394, 630, 840
G.B. Santessons Söner, 586, 531, 616, –
L. Tarras (Tarras & Blaurock), 563, 375, 1 312, 1 166
Bernhard Wohlfahrt, 416, -, -, –
G.H. Ekman (Ekman & Co), 378, 287, -, 480
Scott & Gordon, 336, 383, 534, 1 101
Malm & Son, 318, -, -, -,
Wetterling & Son, 318, 191, 142, –
J.G. Ekmans Enka & Son, 311, 192, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 293, 191, -, –
Olof Beckman, 275, 230, 454, 284
Adam Gavin, 220, -, -, –
C.E.Brändström, 219, 219, -, 299
David Airth, 201, -, -, –
Low & Smith, 197, 399, 409, 534
Grill & Pettersson, 183, -, -, –
Jonas Kjellberg, 177, -, -, –
Gabriel Gren, 125, -, -, –
Willerding & Co, -, 419, -, –
Kennedy & Åberg, -, 185, 394, 437
Carl Bagge, -, 178, -, –
Hedman & Arfvidsson, -, 177, 214, –
S.A. Andrén, -, 100, -, –
Alec. Barclay & Co, -, -, 655, 426
J.M. Lundberg, -, -, 648, –
J.H. Gradman, -, -, 355, –
J.A. Andrén, -, -, 338, 140
Olof Wijk, -, -, 285, 381
Robert Dickson, -, -, 282, 409
Heyman & Co, -, -, 225, 204
A.M. Prytz, -, -, -, 629
A.R. Lorent, -, -, -, 501
Anders Björnberg, -, -, -, 355
J.F. Homeyer, -, -, -, 341
Samuel Arfwidsson, -, -, -, 320
Wahlgren & Wenster, -, -, -, 232
N.P. Bolmér, -, -, -, 196
F.M. Åkerman, -, -, -, 196
Thomas Gavin, , -, -, -, 182
Almfelt & Fehrnström, -, -, -, 174
Wm Gibson & Co, -, -, -, 173
C.H. Bäck, -, -, -, 116

Flera av företagen som växte snabbt genom transitaffärererna under kontinentalperioden slutade med en krasch när den konstlade högkonjunkturen för Göteborg var över. Scott & Gordon, Low & Smith, Joseph & Olof Hall, Andersson & Wohlfahrt samt Robert Dickson gick alla i konkurs. Alex. Barclay & Co, Olof Wijk med flera överlevde även om de ofta fick minska sin verksamhet. Detta fick betydelse också på rederiverksamheten som minskade i de företag som överlevde.

Största rederier, antal läster, 1815, 1817, 1819, 1820

Scott & Gordon, 1 346, 1 184, 317, –
Niclas Björnberg, 1 087, 1 069, 1 337, 1 307
A.M. Prytz, 986, 907, 981, 746
Olof Wijk, 888, 666, 520, 439
Alex. Barclay & Co, 808, -, 246, –
D. Carnegie & Co, 725, 633, 661, 772
Robert Dickson, 705, 325, -, –
Tarras & Blaurock (Tarras & Son), 606, 512, 288, –
Ekman & Co, 577, 457, 240, 240
Kennedy & Åberg, 554, 462, -, –
Olof Beckman & Co, 530, -, -, –
Low, Smith & Co, 528, 425, 242, –
A.R. Lorent, 493, 300, 274, 234
Thomas Gavin, 440, 120, 312, 361
J.H. Andrén, 429, 316, -, -,
James Dickson, 414, -, 316, 456,
J.F. Homeyer, 378, 378, -, -,
Joseph & Olof Hall, 376, -, -, -,
Almfelt & Fehrnström (B. Almfelt), 353, 339, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 323, 332, -, –
Levin Jacobsson, 302, 348, 612, 466
C.E. Brändströms Enka & Son, 287, 307, -, –
N.P. Bolmér, 256, -, -, –
Samuel Arfwidsson, 251, 197, -, –
Malm & Söner (Peter Malm), 216, 304, 276, 377
Wahlgren & Wenster, 216, -, -, –
J.A. Lundwik, 180, -, -, –
James Gavin, 153, -, -, –
Lor. Swensson, 105, 205, -, –
Gust. Melin & Co, 104, -, -, –
Pet. Dahl & Co, -, 377, -, –
F.M. Åkermans Söner, -, 298, 298, 298
Jonas Kjellberg & Co, -, 144, -, –
G.R. Prytz, -, -, 365, 365
Carl Björnberg, -, -, 300, 809

Flera av de stora redarna i början av 1800-talet kom att höra till de största redarna under en stor del av 1800-talet. Detta gäller framförallt de som överlevde kontinentalblockadens slut och de som startade sin verksamhet efter denna. Detta gäller exempelvis Andrén (blev ägare till G.H. Hegardt & Co) D. Carnegie & Co, Olof Wijk, James Dickson, Alex. Barclay & Co och Ekman & Co.

Skeppet Minerva ur två perspektiv. Målning av Guiseppi Fedi, troligen vid ett hamnbesök i Istanbul år 1817. Ägare av den tremastade fullriggaren (fregattskepp) var Low, Smith & Co. Minerva var byggd 1807 och på 140 läster.

Källa till sifferuppgifterna: Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016

Kvarteret Hyrkusken

Kvarteret Hyrkusken är området Ekelundsgatan-Kyrkogatan-Magasinsgatan-Kungsgatan.

Rote 2, tomt 122, Slitz, Schoug, Mellenberg
Rote 2, tomt 124, Drakenberg, von Holten, Green, Pihl, Bergsten, Moberg, Svebilius, Damm, Wingmark
Rote 3, tomt 37, Müller, Minten, Leiditz, Boman, Tarras, Lindner, Blackwood, Leyon
Rote 3, tomt 38, Maijgren, Leiditz, Almfeldt & Fernström, Heyman
Rote 3, tomt 39, Boman, Forsell
Rote 3, tomt 40
Rote 3, tomt 41, Rancke,
Rote 3, tomt 42
Rote 3, tomt 43, Voogt
Rote 3, tomt 44, Prytz

Ramm om Ekman & Co

Del 2 av 18 i serien Sveriges handel och industri 2
Endast för medlemmar

Prytziska fonderna

1917 donerade Carl Robert Prytz 100 000 kronor för främjande och bekostande av svensk bergshistorisk forskning. 1925 var det åter dags för en donation på ytterligare 100 000 kronor för samma ändamål. Detta är grunden för Prytziska fonden nr 1.

Vid grosshandlare C R Prytz död den 10 juni 1938 tillkom en tredje donation inom samma område. Då erhöll Jernkontoret enligt testamente  200 000 kr till en fond som skulle benämnas Prytziska fonden nr 2. Fonden skall användas till anordnande eller främjande av metallurgisk eller metallografisk forskning.

Prytziska fonden nr 1 har idag tillgångar på 2,5 miljoner SEK medan Prytziska fonden nr 2 har tillgångar på 11,8 miljoner SEK (2014). Båda förvaltas av Jernkontoret. Ingen av stiftelserna har säte i Göteborg.

Carl Robert Prytz donationsfond

Carl Robert Prytz donationsfond grundades genom en donation av Carl Robert Prytz vid hans död och i enlighet med hans testamente som skrevs 1929. Egentligen består donationen av tre olika stiftelser som förvaltas av Hushållningssällskapet i Göteborg och Bohuslän, Hallands län och Örebro län. Ändamålet för stiftelserna är likartat och låt oss citera vad som står om Stiftelsen Carl Robert Prytz Donation inom Göteborgs och Bohus län:

Av avkastningen skall för varje år en tiondedel läggas till kapitalet, vilket ej får minskas. I övrigt skall behållna avkastningen, i den mån den icke kan erfordras för täckande av i kapitalbehållningen möjligen uppkommen brist, användas, helst årligen, men åtminstone vart femte år, till räntefria amorteringslån eller i särdeles behjärtansvärda fall gåvounderstöd åt skötsamma och dugande svenska undersåtar till hjälp för dem att inom länet skaffa sig mindre lantgårdar eller s.k. småbruk, till ägo eller nyttjande, där de själva skola bo och bruka jorden. Anslag må kunna lämnas jämväl till anskaffande av inventarier för dylika bruk, eller till utvidgande av sådana, som visat sig eller kunna befaras vara otillräckliga för en familjs bärgning. Omsorg skall ägnas åt att uppleta eller bland sökande utvälja sådana, av vilka skäligen kan förväntas, att de med god håg och vilja skola genom flit, sparsamhet och praktiskt förstånd på bästa sätt tillgodogöra sig de åsyftade förmånerna, därvid bland sökande, som i övrigt synas lika lämpliga, barn till jordbrukare bör få företräde. Disponibel avkastning kunna användas för beredande av möjlighet till studier i lantbrukskunskap eller till forskningar i lantbruksvetenskaper, dock må för sådant ändamål icke användas mera än en femtedel av den årliga nettoavkastningen. Av avkastningen skall bekostas dels skötsel och vidmakthållande av den Prytziska graven å Göteborgs stads gamla kyrkogård och av mina föräldrars grav å Örgryte kyrkogård, dels ock utgivande, efter mellantider, som av styrelsen för Göteborgs Stadsbibliotek prövas lämpliga, av nya, tillökade upplagor eller fortsättningar av min fader Konsul Carl Gustaf Prytz Kronologiska Anteckningar om Göteborg.

Hösten 1938 samlades de tre mottagarna av donationen, HushållningsSällskapen, till gemensamma överläggningar om förvaltningen. Efter en del inledande juridiska frågor kunde det överföras sammanlagt ca 3,5 milj kr till de tre fonderna. De olika Huhållningssällskapen var överens om att förvalta kapitalet gemensamt och det gjordes till en början av Göteborgs Bank. Av de 3,5 milj kr var ca 2 milj kr aktier, nästa 1 milj kr tax värden för fastigheter och resten var räntebärande värdepapper. Alla fastigheter utom Ellesbo på Hisingen såldes under 40-talet. Ellesbo såldes först 1991. Det gemensamma kapitalet förvaltas numera av SEB Enskilda Banken i Göteborg.

Västra Götalandsstiftelsen har idag tillgångar på omkring 135,0 miljoner SEK, Stiftelsen C R Prytz Donationsfond inom Hallands län tillgångar på 156,7 miljoner SEK och Stiftelsen Carl Robert Prytz Donation inom Örebro län 169,1 miljoner SEK (2012). Totalt cirka 460 miljoner SEK. I styrelserna sitter företrädare för Hushållningssällskapen. Cirka 1 300 lantbrukare har lån från C.R. Prytz donationsfond.

Carl Robert Prytz

Carl Robert Prytz

Carl Robert Prytz

Carl Robert Prytz, född 18 augusti 1865 i Göteborg, död 10 juni 1938 i Askim, var en svensk grosshandlare. Föräldrarna var grosshandlaren och konsuln Carl Gustaf Prytz och Ida Hedda Maria Mosén.

Prytz studerade vid Göteborgs handelsinstitut och var mellan 1883-88 kontorsanställd i Sverige och utomlands. År 1888 grundade han firman C.R. Prytz. Åren 1908–18 satt han i Örgryte kommunfullmäktige. Vidare innehade han ett antal styrelseuppdrag, som exempelvis i Göteborgs Bank, AB Strömman & Larsson, Royal Bachelors’ Club, Järnvägs AB Göteborg-Särö.

Deltog i uppbygget av Särö till en fashionabel sommarort för göteborgssocieteten. Han köpte Särö säteri när Särö AB försattes i likvidation 1897, lät stycka egendomen och sålde samtliga villor 1898.

Han var under många år också delägare i bruken Aspa och Laxå liksom i Ställbergs och Bångbro gruvor.

Han donerade sin förmögenhet till förmån för jordbrukets utveckling i Sverige, Carl Robert Prytz donationsfond. Förutom den donationen som egentligen är tre donerade han också till de två Prytziska fonderna med mera.

Vid sin död efterlämnade han också ett mycket stort biografisk och genealogiskt material som lämnades till Göteborgs stadsbibliotek som en gåva från CR Prytz donationsfond år 1940.