Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Melin

Kvarteret Alströmer

Kvarteret Alströmer, Magasinsgatan-Lilla Torget-Västra Hamngatan-Drottninggatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 103, Jung, Gonander, Schutz, Kock, Wennerberg, Ström, Hall, Maule, Mitchell, Arenander, Dymling, Nordblom, Norberg, Wessberg, Mollberg
Rote 5, tomt 42, Schuer, Clo, Preutz, Björn, Billman, Utfall, van Egmont, Scott, MacFarland, Johnston, Johnston, Dyskon & Co, Sahlsten, Levgren, Åberg, Carnegie, BrusewitzBrand & Livförsäkrings AB Svea, Sveahuset
Rote 5, tomt 43, Pettersson, de Witt (Vitte, de Vitte), Tack, Browald, V. Beckman, Beijer, Sernström, Borgert, Kohlhoff, Jürgensson, Melander, Gathenhielm, Röhss, Oterdahl, Larsson, Göteborgs Banks hus
Rote 5, tomt 44, Nilsson, Schröder, Wulff, Dahl, Beckman, Brusewitz, Bliedberg, Wijk, Valentin
Rote 5, tomt 45, Band, Gripenwaldt, Krokat, Telland, Hall, Ström, Maule, Mitchell, Dymling, Lundberg, Lundvik, Arfvidsson, Kjellberg, Dickson, Lilla Torget 4
Rote 5, tomt 46, Winbo, Krokat (Crocat), Buhrman, Schutz, Andersson, Wulff, V. Beckman, Rancke, Bagge, Wahrenberg, Wilson & Hall, Malm Eriksson, Holmström, Hall, Björnberg, Ström, Melin, Ewert, Brand- och Lifförsäkrings AB Skåne, Dickson, Lilla Torget 3,
Rote 5, tomt 47, Danielsson, Paulin, Ahlmans, Sifvertz, Bagge (Uddevalla), Törnequist, Freund, Hasselgren, Michaeli, Andrews, Ekström

Advertisements

Göteborgs största segelfartygsrederier 1869-1885

Under denna period på 1800-talet böjar ångfartygens segertåg på riktigt. J.G. Grönvall & Co (inklusive efterföljaren Rederi AB Göteborg) och James Dickson & Co som dominerade rederiverksamheten i Göteborg under tidigare delar av 1800-talet avvecklade helt sin verksamhet, inte bara rederiverksamheten utan allt. Detsamma gäller Gustaf Melin, G.H. Hegardt & Co och andra stora segelfartygsredare.

Istället ser vi ett uppsving för tidigare kaptener som redare. Exempelvis Anton Clase, Benjamin Olsson, Theodor Nilsson, Charles Åhmansson, Z. Dannberg med flera. Ofta var de hemmahörande på Onsalahalvön eller i Majorna. Dessutom är det uppenbart att ägarna av träfartygsvarven såsom Rederi AB Örnen (Kustens Varv) och G.D. Kennedy (Gamla Varvet) blir stora redare. Kanske som ett led i försök att få varven att överleva.

I Örnens fall är det tidigare segelfartygsrederier, delägare i Kustens Varv samt tidigare sjökaptener som satsar pengar. Några av dem är Gustaf Melin, familjen Kjellberg, familjen Gibson och J.F. Strömberg. Det handlar till stor del om människor som tror att segelfartygen har en framtid. En viktig finansiär av Rederi AB Örnen var stadsmäklaren J.M. Möller som också bygger upp en egen segelfartygsflotta. Han satsningar slutar med ekonomiska bedrägerier och konkurs.

För de tidigare segelfartygskaptenerna är det etts ätt att kunna fortsätta arbeta i egen regi med hjälp av mycket billigt inköpt tonnage. En del av dem och en del andra är i praktiken rena spekulanter i billiga gamla skräpfartyg som de tjänar pengar på så länge det går, exempelvis förefaller E. Abrahamsson, J.F. Olsson, P.A. Lindberg, O.N. Liljegren, August Leffler och Th. Ahrenberg vara sådana. De flesta av dem satsar också hårt på ångfartyg under samma period och byter med tiden ut segelfartygen mot ångfartyg.

Största segelfartygsrederier, namn, nyläster 1869, 1873

Göteborgs Rederi AB, 1 197, 198
Gustaf Melin, 1 082, 893
Ekman & Co, 936, 1 092
J.A. Kjellberg & Söner, 700, 698
A.F. Landgren/Landgrens Enka, 674, 190
G.H. Hegardt & Co, 628, 181
Anton Clase, 592, 956
Björck & Engström, 468, 432
W. Gibson & Söner, 448, 171
Charles Åhmansson, 439, 220
Aug. Leffler & Co, 420, 434
Jam. Dickson & Co, 416, –
P.A. Lindberg, 387, 1 034
A.B. Elfversson, – , 618

Största segelfartygsrederier, namn, bruttotonnage i ton 1877, 1879, 1881

Rederi AB Örnen 9 778, 11 192, 11 070
Th. Ahrenberg, 5 136, 3 880, 3 253
P.A. Lindberg, 4 699, 3 513, 3 895
Gustaf Melin, 4 341, -, –
Ekman & Co, 3 768, 2 976, 1 764
Anton Clase, 2 957, 2 050, –
Benjamin Olsson, 2 320, 1 166, 748
Theodor Nilsson, 2 146, 1 752, 1 752
Rederi AB Atlanten, 2 129, -, –
A.B. Elfversson, 2 127, 2 338, 1 685
C. Barchmann, 2 069, -, –
A.G. Johansen, 1 825, 1 599, 1 130
J.F. Olsson, 1 627, 1 342, 1 182
Björck & Engström, 1 435, 1 182, 1 182
A. Landgrens Enka/G.D. Kennedy 1 205, 2 375, 2 466
Alfred Svensson, 1 113, 707, 919
J.A. Kjellberg & Söner, 1 087, 958, 958
J.M. Möller, 769, 2 904, 3 564
O.N. Liljegren, – , 1 527, 1 611
A. Liljeqvist, 688, 1 320, 1 320
E. Abrahamsson, – , 1 319, 1 345
P. Leffler, 228, 160, 1 531
Zacharias Dannberg, -, -, 1 494
O.B. Jönsson, – , – , 1 206

Största segelfartygsrederier, namn, bruttotonnage i ton 1883, 1885

Rederi AB Örnen, 11 486, 9 981
P.A. Lindberg, 3 854, 3 833
J.M. Möller, 3 556, 3 222
G.D. Kennedy, 2 862, 3 181
A.B. Elfversson, 2 432, 2 750
Ekman & Co, 1 764, 1 795
J.E. Olson, 1 729, 1 504
P. Leffler, 1 514, 1 492
Zacharias Dannberg, 1 470, 1 464
A. Liljeqvist, 1 349, 1 349
O.N. Liljegren, 1 341, 592
J.F. Olsson, 1 172, 1 513
E. Abrahamsson, 1 153, 185
Th. Ahrenberg, 1 121, 799
A.G. Johansen, 1 013, 1 007
Charles Åhmansson, 1 013, –
F.R. Hullström, -, 1 058

En liten not om A.G Johansen. I skeppslistorna förekommer A.G. Johansson, A.G. Johansen och A.G. Johansén. De äger samma fartyg men olika år. Jag har därför utgått från att det är samma person.

Rederi AB Örnen avvecklades sedan successivt i slutet av 1880-talet och början av 1890-talet. Flera av deras fartyg köptes av J.E. Olson och G.D. Kennedy med Olson som huvudredare och Kennedy som huvudägare. J.E. Olson är den överlägset största segelfartygsredaren i slutet av 1800-talet och 1900-talet.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Göteborgs största segelfartygsrederier 1854-1866

Under denna period domineras rederiverksamheten i Göteborg av två företag, James Dickson & Co och J.G. Grönvall & Co. Medan J.G. Grönvall & Co i praktiken var ett renodlat rederiföretag så var James Dickson & Co framförallt ett handelshus och trävaruexportföretag med sågverk i Norrland och brädgård i Göteborg. De två företagen är i en klass för sig själva med andra stora redare en bra bit efter vad det gäller tonnage och antal fartyg. Segelfartygen dominerade fortfarande i Sverige, framförallt på de längre rutterna, men på kortare trader och för kortare transporter blev ångfartyg snart dominerande.

Wilhelm Röhss lämnade för sin del J.G. Grönvall & Co år 1853 och blev därefter stor redare i egen regi, först själv och sedan via Wilh. Röhss & Co. Ekman & Co som i början av 1800-talet var en av de större redarna i Göteborg återkom bland de större redarna och växte kraftigt som redare under perioden medan Olof Wijk istället minskade sin rederiverksamhet. Flera tidigare sjökaptener såsom Theodor Nilsson och Anton Clase med flera blev själva stora redare.

Flera företag som satsade på ångfartyg avvecklade sin segelfartygsverksamhet såsom exempelvis Ungewitter & Co samt Mattsson & Braune. Gerhard Emanuel Braune som var delägare i sistnämnda bolag hade sonen Josua Braune som ägde del i ett annat företag med stort tonnage, Francke & Braune.

Största rederier, antal läster, 1854, 1856, 1858

James Dickson & Co, 2 977, 3 702, 3 273
J.G. Grönvall & Co, 2 490, 2 537, 2 700
J.A. Kjellberg & Söner, 1 202, 1 461, 691
Gustaf Melin, 1 033, 943, 847
Olof Wijk, 896, 961, 249
I. Lilljequist & Son, 569, -, –
C.G. Lindberg, 522, 522, 466
Leopold Gibson, 488, 593, 882
Mattsson & Braune, 415, 414, 327
Corin, Lindhult & Co, 415, 195, –
E. Rundberg, 405, 241, 95
A. Barclay & Co, 376, 608, 297
G.H. Hegardt & Co, 317, 534, 534
O.P. Dahlin, 303, 303, 302
C.C. Barchmann, 300, 496, 733
Ungewitter & Co, 131, 693, 681
J. Wennerberg & Co, 255, 334, 473
Wilh. Röhss, 252, 401, 931
G.W. Friberger, 114, 302, 212
Otto Lindberg, – , 334, 333
Francke & Braune, -, – , 485
A. Oterdahl, 299, 235, 389

Största rederier, antal läster, 1860, 1862, 1864, 1866

James Dickson & Co, 3 224, 2 974, 2 787, 2 733
J.G. Grönvall & Co, 2 874, 2 660, 2 930, 2 755
Gustaf Melin, 1 048, 1 458, 1 233, 943
Wilh. Röhss, 1 001, 926, 878, 606
G.H. Hegardt & Co, 856, 566, 710, 697
C.C. Barchmann, 734, 318, 318, –
J.A. Kjellberg & Söner, 691, 543, 748, 858
L. Gibson/W. Gibson & Söner, 662, 662, 655, 479
J.L. Broddelius, 559, 312, 552, 545
Francke & Braune, 485, 485, 485, –
C.G. Lindberg, 466, 310, 218, 214
A. Oterdahl, 389, -, -, –
J. Wennerberg & Co, 382, 297, 308, 308
Ungewitter & Co, 350, -, -, –
A. Barclay & Co, 333, 333, 637, 590
Otto Lindberg, 333, 333, -, -,
Ekman & Co, 319, 500, 560, 911
Mattsson & Braune, 318, 318, 318, 318
O.P. Dahlins sterbhus, 302, 193, -, –
A.F. Landgren/A. Landgrens Enka, -, 363, 286, 495
P.A. Lindberg, -, -, 600, 654
Björck & Engström, 271, 273, 499, 478
Olof Wijk, – , -, 373, 373
Anton Clase, -, -, -, 462
Theodor Nilsson, -, -, -, 326
C.O. Lundberg, 222, 108, 206, 317

Göteborgs största rederier åren 1837-1852

Under denna tid var segelfartygsrederier fortfarande helt dominerande i Sverige och Göteborg. I början av denna period är D. Carnegie & Co det störst rederiet men under tiden gångs minskar företaget betydelse och istället växte Jam. Dickson & Co, J.G. Grönvall & Co, C.G. Lindberg, Olof Wijk, I. Lilliequist & Son och Gustaf Melin till att bli de stora rederierna.

Andra redare av betydelse under perioden är Olof Norén, William Gibson som ersätts av Leopold Gibson, L.B. Lindquist, J.A. Kjellberg & Söner, N. Beckman, A. Barclay & Co, W. Kjellberg & Co, C.C. Barchmann, E. Rundberg och O.P. Dahlin.

Två av de här nämnda segelfartygsrederierna kom att bli mycket betydande för starten av Göteborgs moderna varvsindustri för byggande av stålfartyg, Mattsson & Braune och T.W. Tranchell för Lindholmens Varv samt C.C. Barchmann för Eriksbergs Mekaniska Verkstad.

Andra var verksamma vid seglefartygsvarven. O.P. Dahlin var disponent på Gamla varvet en tid och Gustaf Melin var delägare i Kustens Varv

Största rederier, antal läster, 1837, 1839, 1841

D. Carnegie & Co, 751, 753, 936
Jam. Dickson & Co, 499, 719, 930
C.G. Lindberg, 426, 691, 753
L.B. Lindquist, 350, 491, 504
Olof Wijk, 325, 499, 499
William Gibson, 306, 205, 205
A.E. Haeger, 233, 417, 486
Sam. Arfvidson, 228, 89, 306
L. Svensson, 224, -, -,
B. Ericsson, 221, 166, 313
W. Malm, 218, – , –
Olof Norén, 182, 282, 313
I. Lilliequist & Son, – , -, 425
J.G. Grönvall & Co, -, -, 339
Gustaf Melin, 185, 189, 312
Åkermark & Co, -, -, 290
J.A. Kjellberg & Co, 130, -, 222

Största rederier, antal läster, 1845, 1846, 1848

Jam. Dickson & Co, 1 035, 1 236, 1 066
Olof Wijk, 661, 662, 962
C.G. Lindberg, 616, 692, 665
Gustaf Melin, 522, 622, 668
I. Lilliequist & Son, 487, 487, 587
A.E. Haegers sterbhus, 480, -, –
D. Carnegie & Co, 449, 629, 838
Olof Norén, 429, 472, 564
J.G. Grönvall & Co, 339, 1 529, 1 646
Sam. Arfvidson, 306, -, –
L.B. Lindquist, 292, 509, 698
Åkermark & Co, 289, 257, 404
J.A. Kjellberg & Co, 261, 261, –
C.C. Barchmann, – , 162, 429
N. Beckman, 163, 163, 407
W. Kjellberg & Co, 205, 341, 341
A. Barclay & Co, 100, 199, 323
J. Tranchell, – , 167, 315
O.P. Dahlin, 214, 214, 303

Största rederier, antal läster, 1850, 1852

J.G. Grönvall & Co, 2 739, 2 738
Jam. Dickson & Co, 1 340, 2 061
Olof Wijk, 911, 896
Mattsson & Braune, 839, 683
Gustaf Melin, 768, 877
I. Lilliequist & Son, 714, 569
C.G. Lindberg, 697, 805
Olof Norén, 562, 473
D. Carnegie & Co, 458, 315
R. Lindhult/Corin, Lindhult & Co, 442, 562
C.C. Barchmann, 429, 332
W. Kjellberg & Co, 427, 311
N. Beckman, 407, 163
E. Rundberg, 400, 405
A. Barclay & Co, 376, 376
J.A. Kjellberg & Söner, 358, 542
Wennerblad & Svensson, 316, 219
G.H. Hegardt & Co, -, 318
O.P. Dahlin, 214, 303
C.F. Höglund/Höglund & Co, 161, 459
T.W. Tranchell, 181, 407
L. Gibson, 215, 488

Källa: Sveriges skeppslista 1837-1885

Göteborgs segelfartygsrederier på 1800-talet

De största rederierna i början av 1800-talet var bl.a. Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj (fram till 1805), Niclas Björnberg, G.B. Santessons Söner, Andersson & Wohlfahrt, Laur. Tarras, Wetterling & Son, Bernh. Wohlfahrt, Ekman & Co, C.E. Brändström, Malm & Son, D. Carnegie & Co, J.G. Ekmans Enka & Son, A.P.Oterdahl & Son, Low & Smith (konkurs 1819), Scott & Gordon (konkurs 1819), Olof Beckman, David Airth, Gabriel Gren, Adam Gavin, Hedman & Arfvidsson och Jonas Kjellberg. Det handlar främst om företag med koppling till sillindustrin och sillexproten under silleperioden och flera av dem hörde till de största rederierna också under slutet av 1700-talet.

Under kontinentalperioden försvann några äldre redare, men nya redare som Olof Wijk, A.E. Berg, J.A. Andrén, Kennedy & Åberg, Robert Dickson (konkurs 1817), William Gibson & Co, A.R. Lorent, A.M. Prytz, Willerding & Co, James Dickson, F.M. Åkermans Söner och Alex. Barclay & Co m.fl. tillkom. En del av de tidigare redarna var 1820 ersatta av sina söner.

Vid mitten av 1800-talet var några de största redarna C.G. Lindberg, Olof Norén, James Dickson & Co, Ekman & Co, William Gibson & Söner, Wilh. Röhss & Co, D. Carnegie & Co, Gustaf Melin, J.G. Grönvall & Co, Mattsson & Braune, W. Kjellberg & Co, Corin Lindhult & Co och J.A. Kjellberg & Söner. Det var fortfarande främst segelfartyg som gällde och redarna var främst de stora brädexportörerna men även en del oberoende rederiföretagare fanns som exempelvis J.G. Grönvall & Co. I slutet och 1860-talet och början av 1870-talet avvecklade de det stora handelshusen sitt engagemang i rederiverksamhet. Istället tog nya förmågor över.

1870 fanns det 142 segelfartyg i Göteborg och 32 ångfartyg. Tre år senare samlades flera redares intressen i ett och samma rederi, Rederi AB Örnen. Som mest ägde Örnen 17 segelfartyg. Delägare i Örnen var bl.a. J.F. Strömberg, Emil Ekman (D.Carnegie & Co). C.O. Kjellberg (J.A. Kjellberg & Söner), A.L. Pinéus, Wilhelm Röhss,  G.H. Hegardt & Co (Andrén) samt Gustaf Melin. Rederi AB Örnen gick i konkurs 1893 varefter antalet segelfartyg i Göteborg minskade till 104 stycken år 1894 efter att ha varit 132 stycken 4 år tidigare.

Vid Örnens konkurs övertogs 5 segelfartyg av John. E Olson med G.D. Kennedy som huvudägare. Efter det var John E. Olson huvudredare för 20 fartyg om totalt 10 500 ton. 1903 hade han 14 segelfartyg och två ångare. 1914 avvecklade han sin rörelse helt och segelfartygsepoken var slut i Göteborg.

Andra stora segelfartygsredare i slutet av 1800-talet var redan nämnde G.D. Kennedy, P.A. Lindberg, J.E. Olsson, A.G. Johansen liksom Th. Ahrenberg med ett tiotal segelfartyg som mest.

Källor:
Svartvikare
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996
John Murray, G.D. Kennedy, 2016
Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Segelfartygsrederier, artiklar, fartygslistor

E. Abrahamsson
Th. Ahrenberg
Sam. Arfvidson
C.C. Barchmann
Alex. Barclay & Co
N. Beckman
A.P. Berglund
Björck & Engström
D.Carnegie & Co
Anton Clase
Olof Peter Dahlin
Z. Dannberg
James Dickson & Co
Ekman & Co
A.B. Elfverson
B. Ericsson
A.H. Evers & Co
Gustaf Wilhelm Friberger
Leopold Gibson
William Gibson & Söner
J.O. Grén
J.G. Grönvall & Co
Göteborgs Rederi AB
A.E. Haeger
G.H. Hegardt & Co
Hichens, Seaton & Hichens
H.J. Hübner
C.F. Höglund
A.G. Johansen
F.V. Johansson
G.D. Kennedy
Th. Kennedy
J.A.Kjellberg & Söner
W. Kjellberg & Co
A. Landgrens Enka
Aug. Leffler
D.L. Leffler
M.F. Leffler
P. Leffler
E.P. Liedkvist
O.N. Liljegren
A. Lilliequist
I. Lilliequist & Son
Corin, Lindhult & Co
Charles Gustav Lindberg
O. Lindberg
P.A. Lindberg
L.B. Lindquist
W. Malm
Mattsson & Braune
J.M. Möller
Gustaf Melin
A. Nilsson
Theodor Nilsson
Olof Norén
Benjamin Olsson
John E. Olsson
J.F Olsson
A. Oterdahl
E. Rundberg
Wilh. Röhss
Alfr. Svensson
J. Tranchell
T.W. Tranchell
Ungewitter & Co
Weinberg & Co
J. Wennerberg & Co
Wennerblad & Svensson
Olof Wijk
O. Vikström
Charles Åhmansson
Åkermark & Co
Rederi AB Örnen

Th. Ahrenberg

9 segelfartyg år 1900.

Solide

Anton Clase

6 segelfartyg 1873.

Theodor Dill, 1868-1873. Ägd av A. Clase, M.L. Stranne och B.G. Mollén med Clase som huvudredare. Stranne ensam ägare från 1873. Byggd 1854 på Långholmens varv. Omdöpt till Elsa 1882 när fartyget var i G.D Kennedys ägo. Förlist 1887 vid Guernsey.

Theodor Dill

Theodor Dill

John E. Olson

20 segelfartyg år 1893 och 14 segelfartyg år 1903.

Albatross, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, förlist
Benjamin, brigg, använt som skolfartyg 1911-16
Condoren, 1893-, 1 160 registerton, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Disa
Gamen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gladan, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gripen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, försvann under 1:a världskriget
Mentor, 1886-1910, byggd 1876, ägdes tillsammans med bröderna. Ägdes av hans far Benjamin Olsson 1879-86. Såld till Råå år 1910. Förliste i Blekinge skärgård 1917.
Paul, 1886-88, brigg byggd i Luleå 1854. Köpt från Luleå av fadern Benjamin Olsson år 1873. Såld till Häverö. Upphuggen 1899.
Teodor
Trifolium

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Gripen

Gripen

Denna artikel kommer att kompletteras och ändras.

Rederi AB Örnen

Rederi AB Örnen, i Göteborg, var Sveriges största rederi under dess verksamhetsår 1873-1893. Grundare av bolaget var sjökapten J. F. Strömberg, (huvudredare), grossh. C. O. Kjellberg, grossh. A. L. Pinéus, kommendörkapten Emil Ekman och sjökapten O. P. Övergaard. Total fanns det 53 aktieägare.

Vid grundandet var aktiekapitalet 1 miljon kronor men det utökades bl.a. genom övertagande av fartyg från nya delägare. Aktiekapitalet utökades till 1,5 milj. rdr år 1874 och till 1 816 000 kr år 1878.

Örnen var Sveriges sista stora segelfartsrederi med sjutton skepp, när det var som störst. Varvet Kusten inköptes strax efter starten; för reparationer och fartygsbyggen åt rederiet och även reparationer åt andra i fartygsbranschen. Sjökapten Johan Ferdinand Strömberg (1825-1894) var delägare och verkställande direktör i Rederi AB Örnen. Lån för att starta verksamheten bistod Skandinaviska Kredit AB och stadsmäklare

Strax efter starten köpte rederiet Varvet Kusten AB som bildats 1865. Ägare av Varvet Kusten AB vid denna tid var C.O. Kjellberg (20%), Alexander Barclay (19%), Emil Ekman (5%), J.F. Strömberg (5%), Gustaf Melin, E Brusewitz, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, D. Carnegie & Co, Wilhelm Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson. Alla dessa blev när Varvet Kusten köptes upp istället delägare i Rederi AB Örnen där J.A. Kjellberg & Söner, Alex. Barclay & Co, A.L. Pinéus, G.H. Hegardt & CoWilliam Gibson & Söner, August Leffler samt flera av delägarna i Varvet Kusten AB redan var delägare. När Rederi AB Örnen bildades övertogs delägarnas andelar i olika fartyg.

Samtidigt som Varvet Kusten köptes övertogs även egendomarna Bellevue och Gibraltar som båda låg runt varvet.

Bolaget omfattade det största tonnaget, 11 224 nettoton, åren 1878-79, då företaget redade 17 segelfartyg. 1883 hade Örnen 16 fartyg med ett sammanlagt tonnage på 10 939 ton vilket innebar att det tonnagemässigt var Sveriges största rederi.

Förutom under några få år var Rederi AB Örnen aldrig någon bra affär och redan 1883 började fartygen säljas.1893 fanns fem fartyg kvar och de köptes då av G.D. Kennedy och John E. Olsson med G.D. Kennedy som huvudägare med 75% i fartygen och John E. Olsson som huvudredare trots hans minoritetsintresse i bolaget.

Örnenrederiets olönsamhet och avveckling ledde till konkurs för stadsmäklare J.M. Möller som ordnat lån till företaget. Handelsfirman G.H. Hegardt & Co drogs också med i det ekonomiska fallet och gick i konkurs.

Segelfartyg som tillhörde Rederi AB Örnen

  • Albatross (Albatros), skepp på 893 ton. Byggt 1874 i Genua och köpt samma år. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare H. Sooth, R.W. Schoultz och L.A. Ryberg.
  • Alexander, skepp på 717 ton (303 läster). Byggt 1855 i Bath. Köpt 1876 från A. Barclay & Co. Fortfarande ägd 1885. Befälhavare H.F. Jansson, N.C. Cronstedt och någon Andersson.
  • Boomerang, skepp på 379 ton. Byggt 1865 i Nordamerika. Reparerat 1881. Troligen köpt 1881. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.A. Sjöberg, J. Ohlsson, C. Fröckberg och A. Fröckberg.
  • Condor (Condoren), skepp på 1067 ton, senare 1 174 ton och 1 160 ton. Byggt 1864 i Nordamerika som Mary Emma. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare A.N.R. Neiglick och B. Tisell.

Condor

  • Ejdern, skepp på 630 ton. Byggt i Nordamerika 1869 som Kinrara. Reparerat 1877. Köpt 1874. Ej längre ägt 1885. Befälhavare C. Gadda (Gädda?), C.L. Hertz och nån Olsson.
  • Gamen, skepp på 917 ton. Byggt i Genua 1874. Köpt 1875. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare F. Gustrin och F.A. Gellerstedt.
  • Gladan, skepp på 579 ton. Byggt i Maryport 1851 som Robert Ritsen. Köpt 1881. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893.
  • Gripen,  skepp på 1 172 bruttoregisterton, 54,6 meter långt, byggt i Medford 1870 som J.F. Foster. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy är 1893. Befälhavare F.P.F. von Matern.
  • Harald, skepp på 549 ton. Byggt 1855 i Quebec, Kanada. Köpt 1875 från Göteborgs Rederi AB och tidigare ägt av J.G. Grönvall & Co. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.G. Cederberg och A.L. Andersson.
  • Lärkan, skepp på 229 ton. Byggt på Kustens varv 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare A. Höglund.
  • Skatan, skepp på 357 ton. Byggt 1863 på Prince Edward Island som Hero. Köpt 1876. Ej längre i företagets ägo 1885. Befälhavare N. Lagerstedt, J. Olsson och B. Andersson (Andreasson).
  • Storken, skepp på 517 ton. Byggt på Kustens varv 1880. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare H.F. Jansson.
  • Tärnan, skonertskepp på 371 ton. Byggt på Kustens varv 1874. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare J.F. Hassel och J.B. Gadd.
  • Ugglan, skepp på 905 ton, senare 895 ton. Byggt i Genua 1873. Köpt 1876. Fortfarande i företagets ägo 1885. Befälhavare A.G. Melander och J.A. Kinman.
  • William och Anna, skepp på 536 ton., Byggt i Karlskrona 1856. Övertogs från William Gibson & Söner år 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.L. Hertz, J.H. Svensén och G.V. Fägerskjöld.
  • Örnen, skepp på 1 093 ton. Byggt som Josiah L. Hale, troligen 1860. Köpt 1873. Påseglades och förliste i Engelska kanalen 1876. Befälhavare Hugo J. Eiserman.
  • Örnen, skepp på 1 027 ton. Byggt på Kustens varv 1877. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare Hugo J Ejserman och H.Y.T. Ejserman.

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007, Sveriges Skeppslista 1837-1885

 

Skandinaviska kreditaktiebolaget

Del 2 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Så synnerligen många praktiska resultat hade icke 1860-talets skandinavism med dess hänförelse för ett gemensamt uppträdande af nordens folk. hade den dock och det ett, hvaröfver den skulle kunna vara stolt. Redan i ofvan anförda titel ligger en antydan om den basis, hvarpå man ursprungligen tänkt anordna detta bankinstitut.

Till 1863 års nationalekonomiska möte i Göteborg, det första och mest skandinaviska, som hållits, hade infunnit sig ett ovanligt stort antal danskar, bland hvilka äfven befann sig den redan då mycket bekante Tietgen. Stora idéer tänktes af honom, men hvad som brast i Norden var framför allt kapital för dessas genomförande; och bakom allt Tietgens görande och låtande låg alltid tanken på Danmarks storhet, på dess utveckling i finansiellt och ekonomiskt afseende. För att vinna detta mål borde de öfriga skandinaviska rikena blifva tributära till Danmark.

Fullständigt privat förhandlades om planen med de inbjudne svenskarne herrar Willerding, Oscar Dickson, Oscar Ekman, O. Wijk och C. F. Wærn, hvilken sistnämde lär hafva påtänkts till bankchef. Tietgens plan var att bilda en stor skandinavisk kreditanstalt med hufvudkontor i Köpenhamn och filialer ej blott i Göteborg, Stockholm och Kristiania, utan äfven i Amsterdam, Paris och London. Grundkapitalet uppgifves hafva föreslagits till 25 eller 15 millioner kronor; ändamålet skulle vara att — i väg med den tyska nuvarande s. k. Hypothekenbanken — uteslutande négociera lån såväl till staten som kommuner, bolag eller enskilda.

Mot planen uppträdde synnerligast A. O. Wallenberg, som på inga villkor kunde vara med om att förlägga affärens hufvudkontor till Köpenhamn, utan ville ha det till Göteborg, som låge på samma afstånd — 12 timmars väg som man då räknade — från nordens tre hufvudstäder. Bolaget borde för öfrigt komma under svensk lag. Slutligen enades man om dessa åsikter, borgmästare Björck skref bolagsreglerna och konstituerande sammanträde hölls den 24 oktober 1863, hvarvid till ledamöter i interimstyrelsen utsågos herrar C. F. Waern, O. Dickson, Oscar Ekman, Olof Wijk och J. W. Wilson i Göteborg, A. O. Wallenberg och generalmajor D. G. Bildt i Stockholm, baron J. E. Stjernblad i Marsvinsholm, konsulerna T. J. Heftye och N. A. Andresen i Kristiania, etatsråd P. Broberg, agent O. B. Suhr och bankdirektör C. F. Tietgen i Köpenhamn, hrr S. Sarphati, M. H. Insinger och C. van Hemort i Amsterdam, Mr. Samuel Laing i London och M. Bischoffsheim i Paris.
Bolagsordningen stadfästes den 6 november.

Snart drog sig emellertid Danmark tillbaka på grund af krigsoroligheterna och äfven England hade ekonomiska svårigheter i sammanhang med nordamerikanska frihetskriget. Den skandinaviska internationella banken visade sig vara en utopi, men intresset för ett nytt svenskt bankinstitut var så mycket större, tack vare i främsta rummet konsul Oscar Ekmans intresse.

Efter långa underhandlingar stiftades den 21 mars 1864 ett svenskt bolag, hvars första styrelseledamöter blefvo general Bildt, hrr C. F. Wærn, J. W. Wilson, konsul H. Davidson, O. Wijk, P. Hammarberg, Tietgen — den ende kvarstående utlänningen — och Wallenberg samt baron Stjernblad och konsul Ekman. Grundfonden skulle vara minst 5 millioner kronor, — hvaraf 20 % kontant inbetaltes, — högst 15 millioner.

Bolagsordningen innehöll, att bankens syfte skulle vara: att medvärka till anskaffande af medel, som upptagas i form af statslån eller för kommuner och korporationer; att taga del i sådana lån och köpa samt sälja andelar däri; att köpa och sälja aktier och obligationer utgifna af lagligen konstituerade föreningar för upptagande af lån mot säkerhet i fast egendom eller för utförande af större industriella företag; att genom pänningeförsträckningar befordra företag af sistnämnde eller därmed likartad beskaffenhet, ehvad de utföras af bolag eller enskilda personer; att mottaga pänningar till förvar eller förräntande; och slutligen att köpa och sälja växlar.

Syftet var sålunda att kombinera en Hvpothekenbankrörelse (i ordets tyska mening) med en emissionsbank samt, i sista hand, att eventuellt sysselsätta sig med vissa delar af vanlig bankvärksamhet. Medel till den rörelse banken tänkte bedrifva kunde anskaffas genom utställande af räntebärande obligationer, —något som äfven till en början skedde, ehuru det högsta utelöpande beloppet af dessa aldrig uppgick öfver 1 1/2 mill. kronor ¡ sedan 1867 ha dylika aldrig kommit till användning.

Banken började sin verksamhet den 1 april 1864 med ett aktiekapital af 5.147.500 kronor, hvarå inbetalts 1.029.500 kr. Verkställande direktör blef Theod. Mannheimer, ”mannen med den medfödda finansiella begåfningen, med den praktiska blicken, med den omutliga redbarheten, med den solida, från all spekulation bannlysta läggningen”, — såsom en författare karaktäriserat honom.

Under bankens första tid verkade den nästan uteslutande i form af en bankirrörelse, såsom den ju ock ursprungligen afsetts. Den förmedlade statslån till såväl Sverige som Norge; obligationslån till kommuner, järnvägsbolag och privatföretag upplades och crédit-mobilierrörelsen vardt sålunda ej främmande för bolaget. Men rätt snart började dess ledning alltmer gå ut på egentlig bankverksamhet, hvartill bolaget vid det den 7 augusti 1865 öppnade kontoret i Stockholm knöt verksamheten som växlingsombud för de flesta af Sveriges enskilda banker. Skulle det typiska i bankens skötsel än ytterligare preciseras, kunde man säga, att den varit och är en affärsbank, som i främsta rummet haft blicken riktad på handelns och industriens kraf; dess diskonteringsverksamhet har alltid ledts i en riktning, som varit gagnande för dessas sunda utveckling.

År 1896 anordnade friherre K. Langenskiöld, den dåvarande verkställande direktören vid kontoret i Stockholm, en clearingrörelse därstädes, hvilken visade sig vara af synnerligen stort gagn och numera, som bekant, förlagts till riksbanken i Stockholm.

Bolagets hufvudkontor är fortfarande i Göteborg; kontoret i Stockholm tillkom,såsom ofvan nämnts, år 1865 och har sedan år 1900 ett afdelningskontor vid Hamngatan. Den 6 november 1868 öppnades ett afdelningskontor i Norrköping.

Aktierna voro ursprungligen å 355 kronor, men deras lydelse bestämdes genom kgl. resolutionen den 6 juni 1867 till 142 kronor (= 200 francs, 8 St, eller 94 holl. floriner). Oaktadt de sålunda tydligen affattats med hänsyn till utländskt mynt, torde knappast någon enda f. n. vara placerad annorstädes än i Sverige.

År 1865 ökades aktiekapitalet till 7.495.115 kr., hvaraf 2.998.046 inbetaldt. År 1867 ändrades, som nyss antyddes, aktievalören till 142 kr. och aktiekapitalet ökades till fullt inbetalte 5.000.104 kronor. Sedan dess har kapitalet höjts:

år 1873 till 7.500.156 kronor
1891 10.000.208
1902 12.500.260

Genom bolagsstämmobeslut den 16 oktober 1902 ökades reservfonden, — hvilken dels uppsamlats af vinster och dels uppstått genom premie å nya aktier — till ej mindre ån 10 mill. kronor ochman kan sålunda gifva den författare rätt, som säger, att ”Skandinaviska Kreditaktiebolaget för närvarande icke blott är Sveriges största, utan äfven dess starkaste bankaktiebolag”.

Bolagets rörelse framgår af nedanstående ur revisionsberättelserna hämtade öfversikt:

Såsom verkställande direktörer, utom Theod. Mannheimer, hafva tjänstgjort: i Stockholm hrr Henrik Davidson, W:m Meyerson, baron C. Skogman och baron Langenskiöld; samt i Norrköping John Philipson och John Svartling.

Bolagets verksamhet i Göteborg ledes nu af hrr A. Andréen, — som sedan 1866 tjänstgjort i banken — och H. Mannheimer; i Stockholm af hrr Jonas C:son Kjellberg och Ivar Palm samt i Norrköping af hr Ad. Lind och en direktion af ytterligare tre ledamöter.

Bankens styrelse består f. n. af herrar: Ivar Waern, ordförande, Ad. Peyron, vice ordf., grefve A. A. G. von Rosen, C. Setterwall, O. Melin, A. Andréen, W:m Gibson, George Barclay, A. E. Seaton, Jonas C:son Kjellberg, baron A. L. E. Åkerhjelm, H. Mannheimer, Ivar Palm, Rich. Åkerman och Erik Frisell. Hedersordförande är konsul Oscar Ekman, som alltsedan bolagets tillkomst med oförminskadt intresse följt dess utveckling.

Uti bankens styrelse hafva tidigare förutom ofvan omnämda första uppsättning samt förut angifne verkställande direktörer följande herrar haft säte och stämma: justitierådet L. T. Almqvist, Carl Benedicks, S. Godenius, Henning Frisell, Carl O. Kjellberg, J. J. Ekman, L. Stuart, M. E. Delbanco och H. W. Martin.

För sina tjänstemän har banken afsatt en pensionsfond, som f. n. uppgår till 250.000 kronor.

Axel Ramm

Kommanditbolaget C. Fr. Waern & Co

Del 5 av 18 i serien Sveriges handel och industri 2
Endast för medlemmar

Gustaf Melin

Gustaf Melin (1806-1878) var son till skeppskapten Gustaf Melin (1774-1828) och Magdalena Catharina Holm (1784-1828). Han övertog faderns skeppsfourneringsfirma och egendomar i Majorna, var delägare i Kustens Varv och bedrev en stor rederiverksamhet.  Firman hade sin verksamhet och kontor i den så kallade Bäckska gården (Bäckska huset) där de båda Gustaf Melin också bodde.

På 1850-talet ägde han bl.a. skeppet Amazon samt briggarna Rapid, Cleopatra, Julie, Diadem, Brilliant, Gustaf Melin och Dona Teresa som de flesta ska ha varit byggda vid Kustens Varv. Kring 1850 blev också Charles O. Bäck delägare i firman.

I slutet av sitt liv flyttade Gustaf Melin till Färjenäs på Hisingen.

Briggen Adolph

Briggen Adolph i orkanen vid Arecibo den 18 August 1851. Målning av B. H. Hansen.

Segelfartyg för vilka han var huvudredare

  • Adolph, brigg på 134 läster. Troligen inskaffad 1844. Förliste 1851 utanför Arecibo på Puerto Rico med Benjamin Olsson som kapten. Befälhavare J.P. Wickström (Wikström), E.P. Wickström (Wikström) och Benjamin Olsson
  • Agnes, skonert på 80 läster. Sannolikt inskaffad 1844 och såld 1847. Befälhavare E.P. Wickström.
  • Alert, skonert på 85 läster. Troligen inskaffad 1840 och sannolikt avyttrad 1855. Befälhavare E. Hansson, C.H. Schale, J.E. Lundberg och S. Andersson.
  • Alert, brigg på 164 läster. Byggd 1843. Reparerad 1862. Troligen inskaffad 1857 och avyttrad 1864 eller 1865. Befälhavare J.E. Lundberg.
  • Amazon, skepp på 200 läster. Byggt på Kustens varv 1855. Såld till A. Cullberg i Onsala i början av 1870-talet, senast 1873. Befälhavare A. Dannberg, Z.P. Dannberg och P.W. Bredelius.
  • Andromeda, skepp på 300 läster. Byggt 1860 i Göteborg, sannolikt på Kustens Varv. Sålt till O.N. Liljegren, troligen år 1878. Befälhavare Z. Dannberg och D.L. Lundberg.
  • Brilliant, brigg på 107 läster. Troligen byggd på Kustens varv 1850. Övertagen av Lundberg & Bäck (ägt av C.O Lundberg och Charles O. Bäck) 1857 eller 1858. Befälhavare J.P. Wickström och C.M. Dannberg.
  • Cleopatra, brigg på 156 läster. Byggd 1852 på Gamla Varvet. Reparerad 1858. Såld till M. Österberg i Mollösund i början av 1870-talet dock senast 1873. Befälhavare Z. Dannberg, C.M. Dannberg, A.L. Lundberg och A.O. Andersson.
  • Cybele, skepp på 66,5 nyläster. Byggd 1852 i Montrose. Reparerad 1866 och därefter inköpt av G. Melin. Såld till V. Berns i början av 1870-talet, senast 1873. Befälhavare A.L. Lundberg.
  • Diadem, brigg på 130 läster. Byggd 1849 på Gamla Varvet i Göteborg. Reparerad 1861. Såld till O.M. Johansson i Grebbestad tidigaste 1874 och senast 1877. Befälhavare E. Hansson, A.E. Hansson, H.E.A. Allerding och J. Paterson.
  • Dom Affonso, brigg på 104 läster, troligen byggd på Kustens Varv 1847 eller 1848. Ej längre i Gustaf Melins ägo 1856. Befälhavare A. Dannberg.
  • Dona Theresa, brigg på 101 läster. Byggd på Kustens varv 1847 eller 1848. Ej längre ägd av Gustaf Melin år 1860. Befälhavare E. Hansson, Z. Dannberg och J.F. Bernsten.
  • Elisabeth, skepp på 235 läster (431 ton).  Byggt 1852 på Svartviks Varv. Övertaget från Jam. Dickson & Co kring mitten av 1860-talet. Sålt till J.M. Möller 1878 eller 1879. Befälhavare C.F. Tryselius och  C.M. Dannberg.
  • Gelivare, brigg på 101 läster. I G. Melins ägo 1842, kanske också 1851 och 1853. Befälhavare A.L. Lundberg.
  • Gustaf Melin, brigg på 107 läster. Byggd på Kustens Varv 1847 eller 1848. Ej längre ägd 1864. Befälhavare C.H. Schale, J.E. Lundberg och A.L. Lundberg.
  • Harmonie, brigg på 85 läster. Ägd 1845-46. Såld till C. Arvidsson 1847 eller 1848. Befälhavare C.H. Schale och B. Stjernberg.
  • Heidi, skepp på 265 läster (434 ton). Byggt 1864 på Gamla Varvet i Göteborg. Övertaget av G. Kennedy 1878. Befälhavare A. Dannberg.
Modell av barken Heidi

Modell av barken Heidi. Modellen byggd i skala 1:50 av K V Kristiansson, Kivik år 1974. Österlens Museum.

  • Iduna, skepp på 340 läster. Byggt 1862 på Gamla Varvet.  Ej längre ägt 1866. Befälhavare J.F. Sandberg.
  • Julie, brigg på 153 läster. Byggd på Kustens Varv, troligen 1851 eller 1852. Ej längre ägt 1858. Befälhavare J.F. Björck.
  • Louis De Geer, skepp på 352 läster eller 711 ton. Byggt på Gamla Varvet 1866. Överlåtet på G. Kennedy 1878 eller 1879. Befälhavare Z.F. Dannberg
  • Miltiades, barkskepp på 250 läster. Byggt 1846 i Thomas Town, Maine, USA. Köpt från Jam, Dickson & Co 1868. Ägt 1877 men inte 1879. Befälhavare C.F. Lidbeck (Liedbeck) och J.A. Jakobsson.
  • Orion, brigg på 99 eller 100 läster. Ägd 1837 och 1839. Befälhavare A.G. Fock.
  • Rapid brigg på 137 eller 138 läster. Troligen byggd på Kustens Varv 1840 eller 1841. Såld 1848 eller 1849. Befälhavare A.G. Fock och Z. Dannberg.
  • Rapid, brigg på 133 läster. Troligen köpt 1861 eller 1862 från A. Oterdahl. Eventuellt är det samma fartyg som ovanstående Rapid som då ägts av A. Oterdahl ungefär mellan 1849 och 1861. Såld eller upphuggen 1863.
  • Wilhelm, brigg på 86 läster. Ägd 1837, avyttrad 1841 eller 1842. Befälhavare F. Wendell och J.P. Wickström.

Källa: Sveriges skeppslista 1837-1885

Släkten Melin

Endast för medlemmar