Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Leman

Evald Lidén

Endast för medlemmar

Philip Leman

Philip LemanPhilip Leman, född 31 augusti 1837 i Göteborg, död 4 oktober 1905 i Göteborg, var en svensk advokat, kommunpolitiker och riksdagsman. son till den från Holland inflyttade köpmannen Isaac Leman, senare bankdirektör och en av Göteborgs privatbanks stiftare, och Dorothea Valentin. Gift med Zerlina Amalia Nissen (1850-1930) från Norrköping, dotter till bokhandlare Simon Jacob Nissen och Regina Josephina Lamm.

Leman blev student i Uppsala 1854, fil. kand. 1865, fil. dr. 1866 och avlade hovrättsexamen 1868, varefter han samma år blev kammarförvant vid Göteborgs drätselkammare till 1872, då han övergick till advokatyrket och inträdde i Aron Philipssons advokatbyrå, som under Lemans ledning och med namnet Dr Philip Lemans Advokatbyrå kom att bli en av landets förnämsta; efter fusioner lever den vidare än idag som den svenska delen av advokatbyrån Linklaters. Han var också i många år ordförande i Sveriges advokatsamfund. Otto Mannheimer blev delägare i Lemans advokatbyrå år 1896.

Som ledamot av stadsfullmäktige redan 1873, kom Leman att alltmer spela en betydelsefull och inflytelserik roll inom Göteborgs kommunala liv som verksam i en mängd kommunala kommittéer, beredningar och styrelser samt som stadsfullmäktiges vice ordförande. Han var ledamot av riksdagens första kammare för Göteborgs stad 12 september 1895-3 maj 1905, och ledamot av förstärkta lagberedningen 1886-87, av kommunalskattekommittén 1897-1900 och av riksdagens lagutskott 1900-04, varav i särskilda utskottet 1901 angående lag om inteckning i fartyg.

Till sin politiska ståndpunkt var han frihandelsvänlig och moderatkonservativ. Hans märkligaste motioner handlade om inskränkning i de kortvariga fängelsestraffen, om införande av nya arter affliktiva straff, om villkorlig straffdom och straffskärpningar för brott mot person (1898) samt mot dubbelbeskattning av aktiebolagsvinst och mot progressiv beskattning av aktiebolag (1902). Förutom en gradualavhandling (1866) om bildande av danska riksdagen och norska stortinget utgav Leman även editioner av inteckningslagarna. Han var ledamot av styrelsen för Göteborgs högskola sedan 1888.

Leman var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1873-76 och 19 mars 1878-11 maj 1905, varav som vice ordförande 1888-1904, av förlikningsnämnden 1876-1905, varav som ordförande 1894-1905, av styrelsen för Göteborgs museum 1879-1905, av styrelsen för Göteborgs undervisningsfond 1885-91, av styrelsen för Göteborgs högskola 1887-1905, av styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek 1895, samt av beredningen för nytt artillerietablissement 1873-74. han var revisor för Göteborgs Utskänknings AB 1878-80.

Han blev ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1889.

Texten i huvudsak från Wikipedia

Aron Philipson

Aron PhilipssonAron Philipson, född 12 januari 1826 i Göteborg, död 15 november 1881, var en svensk advokat och politiker. Son till Liebman Lasarus Philipson och Jetta Jonasson. Gift med Sofie Augusta Hartvig (1823-99), dotter till Baruch Hartvig och Pauline Leman.

Philipsson blev student i Uppsala 1842, bosatte sig i Göteborg 1849 för att arbeta som advokat och upparbetade där en högt ansedd advokatbyrå. 1972 blev Philip Leman delägare i advokatbyrån och kom senare att överta byrån helt. Då bytte firman namn till Dr Philip Lemans Advokatbyrå. 1896 blev Otto Mannheimer delägare i Philip Lemans advokatbyrå.

Philipsson valdes vid stadsfullmäktiges inrättande till stadsfullmäktig, en ställning, som han innehade till 1877, då han på grund av sjukdom avgick. Philipsson intog en ledarplats inom Göteborgs kommun och han hade stort inflytande över politikens utveckling. En följd av år var han också ordförande i Göteborgs drätselkammare. Han hade som lokalpolitiker en mängd olika uppdrag.

När judar i samband med grundlagsändring kunde väljas in i riksdagen, var han en av de två första som vid valen 1872 insattes i andra kammaren, där han hade säte 1873–77. Hans stora anseende som specialist i lagfrågor gjorde, att han redan vid sin första riksdag valdes (av lantmannapartiet) till ledamot av lagutskottet, som han sedan tillhörde under hela sin riksdagstid.

Han tillhörde inget av kammarens partier, varken lantmannapartiet eller intelligensen, men utövade stort inflytande inom sitt specialområde. Det var sålunda på hans förslag, som 1874 års riksdag vidtog den viktiga reformen i avseende på gift kvinnas äganderätt, att gift kvinna fick uteslutande ägande- och förvaltningsrätt till vad hon under äktenskap förvärvar; han föreslog också med framgång Lagbyråns utvidgning till en större kommitté för utarbetande av nytt förslag till civillag samt antagande av förordning om förmånsrätt i järnväg.

1876 och 1877 var han statsrevisor, men drabbades sistnämnda år av psykisk ohälsa.