Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Kennedy

Bryggerier i Majorna

Förr i tiden fanns det många fler bryggerier än idag, nästan varenda by hade ett och i städerna fanns det ofta flera. Även i Majorna har det funnits flera olika bryggerier. Kronan, Sannalidens och Silverkällans bryggeri är exempel på några av dem.

Det har funnits ett stort antal bryggerier i Majorna, de flesta mindre men även ett par riktigt stora. De som listas nedan är långt ifrån alla utan kanske de mest kända, eller snarare de vi vet mest om idag.

Carnegie / Lorentska bryggeriet

Carnegie är utan tvekan det mest kända och det största av Majornas bryggerier. Bryggeriet grundades 1813 och hette från början Lorentska bryggeriet efter grundaren Abraham Robert Lorent som var en tysk köpman.

Bryggeriets porter blev en succé och verksamheten expanderade kraftigt. 1833 avled Lorent och bryggeriet såldes till den blott 23-årige David Carnegie. 1842 ändrades namnet på företaget till det mer välbekanta David Carnegie & Co i samband med att fyra andra delägare köpte in sig i verksamheten. Men man hade redan börjat använda Carnegie som ett varumärke för sin porteröl 1836 vilket faktiskt gör Carnegie till det äldsta varumärket i Sverige som fortfarande används.

Carnegie porter blev snabbt ett mycket känt öl och mycket av tillverkningen gick på export världen över. 1916 nåddes toppen av produktionen med över 5,5 miljoner liter. 1921 tog Vin & Spritcentralen över men redan 1928 såldes Carnegie vidare till Pripp & Lyckholms som fortsatte produktionen vid bryggeriet fram till 1976. Idag produceras Carnegie porter alltjämt men numera i Falkenberg dit Carlsberg förlade tillverkningen efter att man köpt Pripps år 2000.

Eftersom Carnegie både funnits länge, sålts i stora mängder och dessutom världen över så finns det ganska mycket kul kuriosa. En del finns att beskåda på Hotel Novotel i Klippan som har en liten samling för att påminna om vad lokalerna en gång användes till. Novotel säljer även porter I sin restauran Carnegie Kaj för de som vill prova drycken. Är man ett riktigt fan av porter så kan man försöka bli medlem av Porter Drinkers Assocciation eller Portersällskapet som det också kallas. Dom har ofta har sina möten här nere med provsmakning och allehanda aktiviteter.

Handelsakademin som huserar i husen bredvid (bl.a. Carnegies gamla kontor) har också samlat på sig en del. Novotel är det ju enkelt att besöka om man har vägarna förbi eftersom deras grejer sitter uppsatta i de offentliga lokalerna medan man kanske får fråga snällt om man skall få se det som Handelsakademin har i sina lokaler.

Bryggeriet Kronan

Det näst största av de bryggerier Majorna varit begåvat med är Kronan. Bryggeriet huserade på Karl Johansgatan 23 – 29 i det stora tegelhus som idag tagits i besittning av Göteborgs Miljöförvaltning.

Kronans Bryggeri

Bryggeriaktiebolaget Kronans lokaler finns till stor del kvar utmed Karl Johansgatan. Landshövdingehuset till höger är däremot borta och ersatt med ICA’s lokaler. Foto: Aron Jonason, Göteborgs stadsmuseum.

Bryggeriet grundades 1891 av bröderna August Röhss och Wilhelm Röhss d.y. samt G. D. Kennedy och Henrik Pripp. Henrik Pripp vars farfar var den legendariska J. A. Pripp, grundaren av Pripp bryggerierna, lämnade Prippsföretagen i och med starten av Kronan och blev alltså en konkurrent till sina släktingar.

1892 kom bryggningen igång och försäljningen gick mycket bra. Man bryggde både öl och svagdricka och exporterade även öl till utlandet. 1900 hade man 150 anställda och var en stor konkurrent till Pripp som således köpte upp bryggeriet 1902.

Henrik Pripp lämnade därmed företaget men i övrigt fortsatte dock produktionen på samma plats och under samma namn fram till 1917 då bryggeriet lades ner. Huvudbyggnaden står som sagt kvar idag även om inte mycket berättar om vad det en gång varit. En ordentlig informationsskylt kan man tycka vore på sin plats.

Enegrens bryggeri / Majornas bryggeri / Åström & Persson

Enegrens bryggeri grundades 1859 av Emanuel Bernhard Enegren och tillverkade mest svagdricka. Platsen för bryggeriet var korsningen Karl Johansgatan 98 och Höglundsgatan, den senare finns dock inte längre utan försvann 1971 under den stora rivningsvågen runt Gröna gatan.

Majornas bryggeri

Enegrens bryggeri grundades redan 1859 av Emanuel Bernhard Enegren, det lilla bryggeriet som senare bytte namn till Majornas bryggeri var beläget vid en försvunnen korsning vid Karl Johansgatan 98. Bryggeriet var beläget inne på gården i den vita tegelfastigheten medan huset i förgrunden fungerade som bostad. Foto: Gamla Majgrabbars arkiv.

Under åren bytte bryggeriet namn några gånger. Ursprungligen hette det Enegrens bryggeri för att sedan byta till Majornas bryggeri, som väl är det mest kända av namnen, för att 1909 ändra till Åström & Persson i samband med att Enegren sålde sitt bryggeri. Under detta namn drevs bryggeriet fram till 1916, vad som inräffade då är oklart, dock fortsatte viss verksamhet ända fram till 1949 då Pripps köpte upp det och lade ner allting för gott.

Som mest hade bryggeriet fyra anställda och det var således ingen stor verksamhet. Idag finns ingenting kvar av det gamla bryggeriet förutom en del kuriosa.

Sannalidens bryggeri

Ett annat litet bryggeri som mest bryggde svagdricka var Sannalidens bryggeri. Bryggeriet grundades 1886 vid Sannaliden på adressen Nya Varvsvägen 10 som är ytterligare en gata som inte längre finns. Den utgör numera en del av Karl Johansgatan och Banehagsgatan.

Sannalidens bryggeri

Sannalidens bryggeri grundades 1886 och framställde framförallt svagdricka, fabriken på bilden låg på Karl Johansgatan 76A

Redan 1888 flyttade man till Karl Johansgatan 76A där man övertog avlidne bagaren F.L. Ljungqvists lokaler och stannade tills verksamheten upphörde på 1940-talet. Grundare var Johannes Andersson, Anders Johansson, N. A. Johansson och J. P. Carlsson, men efter diverse turer stod 1890 Johannes Andersson som ensam ägare. Han och senare hans släktingar drev sedan bryggeriet fram till 1947 då det gick i graven.

Även om Sannaliden var litet hade man ungefär dubbelt så stor produktion som Enegrenska och man hade runt sex anställda som mest.

Silverkällans bryggeri

Silverkällan bryggeri låg även det på Nya Varvsvägen 10 och var en fortsättning på Sannalidens verksamhet när den flyttade till Karl Johansgatan 1888. Ägare till Silverkällan var A. G. A. Gillberg och J. A. Lysell och produktionen var främst svagdricka men även svensköl.

Silverkällan verkade ha lyckats bättre än Sannaliden då man år 1890 hade tre gånger så stort tillverkningsvärde. Men bryggeriet brann ned redan 1891 och efter det upphörde bryggeriets blott treåriga verksamhet.

Eftersom bryggeriet brann ner och gatan försvunnit så är det svårt att hitta något att titta på idag. Man får nöja sig med de eventuella kuriosa man kan uppbringa.

Stigbergets bryggeri

Stigbergets bryggeri anlades på Oscarsgatan i anslutning till Stigbergets värdshus år 1722, inte långt från nuvarande Henriksberg. Bryggeriets anor är dock äldre än så, ända sedan 1638 hade de fina släkterna Krakau (Krakow) och Poppelman bedrivit bryggeriverksamhet inne i själva staden.

Den som valde att flytta ut bryggeriet var Emerentia Poppelman-Stillman, troligtvis med anledning av sitt giftermål med Cornelius Schael, ”Herren på Stigberget”. Särskilt länge hann hon dock aldrig driva bryggeriet på sin nya plats innan hon avled. Lyckligtvis godkände bryggargillets medlemmar maken Schael som bryggare,vilket var ett krav för att få driva bryggeri vid denna tiden.

Det Schaelska bryggeriet växte och skaffade sig snart en stor kundkrets, delvis tack vare sin strategiska placering i närheten till Ostindiska kompaniets förtöjningsplatser vid Klippan. Snart var bryggeriet så stort att det t.o.m. ansågs som ett problem av det mäktiga bryggargillet. Trots försök att begränsa dess dominans så växte bryggeriet för att nå sin glansperiod under mitten av 1700-talet då den kraftfulla Barbara Schael drev det.

Från 1770 då Barbara inte längre var i livet hette innehavaren L. O Lindberg och 1799 överläts det till bryggaren William Gavin som drev det i tjugofem år framåt. Vid William Gavins bortgång 1824 tog hans änka Helena f. Hallström över bryggeriet, men efter en tioårsperiod läggs det ner för gott.

Den som är petig kanske påpekar att detta bryggeri egentligen låg i Masthugget. Och visst är det så, men det låg trots allt i direkt anslutning till Majorna där man hade en betydande del av sin försäljning. Dessutom lär området i äldre tider faktiskt tillhört Majorna.

Text : Tobbe Johansson | 2011-09-13
Bildtexter samt stycket om Stigbergets bryggeri: Johan Lundin
Majorna.nu

Licens: CC-by-NC-SA

Texten är språkligt redigerad och enstaka sakfel samt vissa inledningpartier som inte längre är aktuella är borttagna. Dessutom förkortad då avsnittet med generell bryggerihistoria är borttaget. Anders_S/Gamla Göteborg

Advertisements

Göteborgs största segelfartygsrederier 1869-1885

Under denna period på 1800-talet böjar ångfartygens segertåg på riktigt. J.G. Grönvall & Co (inklusive efterföljaren Rederi AB Göteborg) och James Dickson & Co som dominerade rederiverksamheten i Göteborg under tidigare delar av 1800-talet avvecklade helt sin verksamhet, inte bara rederiverksamheten utan allt. Detsamma gäller Gustaf Melin, G.H. Hegardt & Co och andra stora segelfartygsredare.

Istället ser vi ett uppsving för tidigare kaptener som redare. Exempelvis Anton Clase, Benjamin Olsson, Theodor Nilsson, Charles Åhmansson, Z. Dannberg med flera. Ofta var de hemmahörande på Onsalahalvön eller i Majorna. Dessutom är det uppenbart att ägarna av träfartygsvarven såsom Rederi AB Örnen (Kustens Varv) och G.D. Kennedy (Gamla Varvet) blir stora redare. Kanske som ett led i försök att få varven att överleva.

I Örnens fall är det tidigare segelfartygsrederier, delägare i Kustens Varv samt tidigare sjökaptener som satsar pengar. Några av dem är Gustaf Melin, familjen Kjellberg, familjen Gibson och J.F. Strömberg. Det handlar till stor del om människor som tror att segelfartygen har en framtid. En viktig finansiär av Rederi AB Örnen var stadsmäklaren J.M. Möller som också bygger upp en egen segelfartygsflotta. Han satsningar slutar med ekonomiska bedrägerier och konkurs.

För de tidigare segelfartygskaptenerna är det etts ätt att kunna fortsätta arbeta i egen regi med hjälp av mycket billigt inköpt tonnage. En del av dem och en del andra är i praktiken rena spekulanter i billiga gamla skräpfartyg som de tjänar pengar på så länge det går, exempelvis förefaller E. Abrahamsson, J.F. Olsson, P.A. Lindberg, O.N. Liljegren, August Leffler och Th. Ahrenberg vara sådana. De flesta av dem satsar också hårt på ångfartyg under samma period och byter med tiden ut segelfartygen mot ångfartyg.

Största segelfartygsrederier, namn, nyläster 1869, 1873

Göteborgs Rederi AB, 1 197, 198
Gustaf Melin, 1 082, 893
Ekman & Co, 936, 1 092
J.A. Kjellberg & Söner, 700, 698
A.F. Landgren/Landgrens Enka, 674, 190
G.H. Hegardt & Co, 628, 181
Anton Clase, 592, 956
Björck & Engström, 468, 432
W. Gibson & Söner, 448, 171
Charles Åhmansson, 439, 220
Aug. Leffler & Co, 420, 434
Jam. Dickson & Co, 416, –
P.A. Lindberg, 387, 1 034
A.B. Elfversson, – , 618

Största segelfartygsrederier, namn, bruttotonnage i ton 1877, 1879, 1881

Rederi AB Örnen 9 778, 11 192, 11 070
Th. Ahrenberg, 5 136, 3 880, 3 253
P.A. Lindberg, 4 699, 3 513, 3 895
Gustaf Melin, 4 341, -, –
Ekman & Co, 3 768, 2 976, 1 764
Anton Clase, 2 957, 2 050, –
Benjamin Olsson, 2 320, 1 166, 748
Theodor Nilsson, 2 146, 1 752, 1 752
Rederi AB Atlanten, 2 129, -, –
A.B. Elfversson, 2 127, 2 338, 1 685
C. Barchmann, 2 069, -, –
A.G. Johansen, 1 825, 1 599, 1 130
J.F. Olsson, 1 627, 1 342, 1 182
Björck & Engström, 1 435, 1 182, 1 182
A. Landgrens Enka/G.D. Kennedy 1 205, 2 375, 2 466
Alfred Svensson, 1 113, 707, 919
J.A. Kjellberg & Söner, 1 087, 958, 958
J.M. Möller, 769, 2 904, 3 564
O.N. Liljegren, – , 1 527, 1 611
A. Liljeqvist, 688, 1 320, 1 320
E. Abrahamsson, – , 1 319, 1 345
P. Leffler, 228, 160, 1 531
Zacharias Dannberg, -, -, 1 494
O.B. Jönsson, – , – , 1 206

Största segelfartygsrederier, namn, bruttotonnage i ton 1883, 1885

Rederi AB Örnen, 11 486, 9 981
P.A. Lindberg, 3 854, 3 833
J.M. Möller, 3 556, 3 222
G.D. Kennedy, 2 862, 3 181
A.B. Elfversson, 2 432, 2 750
Ekman & Co, 1 764, 1 795
J.E. Olson, 1 729, 1 504
P. Leffler, 1 514, 1 492
Zacharias Dannberg, 1 470, 1 464
A. Liljeqvist, 1 349, 1 349
O.N. Liljegren, 1 341, 592
J.F. Olsson, 1 172, 1 513
E. Abrahamsson, 1 153, 185
Th. Ahrenberg, 1 121, 799
A.G. Johansen, 1 013, 1 007
Charles Åhmansson, 1 013, –
F.R. Hullström, -, 1 058

En liten not om A.G Johansen. I skeppslistorna förekommer A.G. Johansson, A.G. Johansen och A.G. Johansén. De äger samma fartyg men olika år. Jag har därför utgått från att det är samma person.

Rederi AB Örnen avvecklades sedan successivt i slutet av 1880-talet och början av 1890-talet. Flera av deras fartyg köptes av J.E. Olson och G.D. Kennedy med Olson som huvudredare och Kennedy som huvudägare. J.E. Olson är den överlägset största segelfartygsredaren i slutet av 1800-talet och 1900-talet.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Familjerna Landgren och Kennedy som segelfartygsredare

Thomas Kennedy som var den förste av familjen som kom till Sverige och efter en tid i Uddevalla bosatte han sig i Göteborg år 1801. Han var delägare i handelshuset Kennedy & Åberg, en av de största redarna i Göteborg i början av 1800-talet. Kennedy & Åberg tjänade stora pengar under kontinentalblockaden genom handel med USA, men hörde också till de många företag som gick i konkurs när blockaden var över. Konkursen var ett faktum 1818. Thomas Kennedy fortsatte därefter med handelsverksamhet i egen regi och drev också rederiverksamhet i mindre skala.

Sonen George Kennedy gift sig med Eleonore Landgren, dotter till Ambrosius Landgren som ägde Gamla Varvet. 1845 dog Ambrosius Landgren och då var sonen A.F. Landgren 16 år gammal. Änkan drev rederiverksamheten vidare med stöd av O.P. Dahlin, disponent på Gamla varvet och svärsonen Georg Kennedy som var ansvarig för rederiverksamheten.

1856 övertogs ledningen av familjeföretaget av A.F. Landgren som dock dog redan 1871 varvid systersonen George Douglas Kennedy övertog ledningen för företaget. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var G. D. Kennedy en av Göteborg största redare för segelfartyg samtidigt som han var störste ägare i många av de fartyg som John E. Olson var huvudredare för.

Segelfartyg som Thomas Kennedy var huvudredare för

  • Louise, skonert på 37 läster. 1837 ägd av Thomas Kennedy, från 1846 ägd av Georg Kennedy. Befälhavare A. Hansson och A. Jacobsson.
  • Minerva, skepp på 129 läster eller 130 läster. Ägt av Thomas Kennedy år 1837.  Övertaget av Jam. Dickson & Co år 1846. Befälhavare T. Paterson och J. Dulin.

Segelfartyg som A.F. Landgren var huvudredare för

  • Erato, skepp på 190 läster (585 ton). Byggt 1869 på Gamla Varvet i Göteborg. Från 1871 ägt av A. Landgrens Enka. Befälhavare G.F. Gädda.
  • Iris, barkskepp på 724 ton. Byggt på Gamla Varvet 1869. Sålt 1871. Befälhavare H.F. Jansson.
  • Peter Dickson, skepp på 209 läster (382 ton). Byggt 1859 i Härnösand. Inskaffat 1865 eller 1866. Sålt till J.M. Möller år 1871.  Befälhavare J.M Tegnander och A.F. Landgren.
  • Pursuit, skepp på 286 läster. Ägt 1862, kanske också året innan och året efter.
  • Selma, skepp på 286 läster (569 ton). Byggt 1848 i Memel. Reparerat 1862. Troligen inköpt 1862. Sålt 1871 till C.O. Lundberg. Befälhavare H.F. Jansson och C.S. Andersson.

Segelfartyg som Georg Kennedy/A. Landgrens Enka var huvudredare för

  • Adolf Landgren, skepp på 603 ton. Byggd 1876 på Gamla Varvet. Ej längre ägd 1881. Befälhavare E.V. André.
  • Erato, skepp på 190 läster (585 ton). Byggt 1869 på Gamla Varvet i Göteborg. Från 1871 ägt av A. Landgrens Enka. 1881 övertaget av G.D. Kennedy. Befälhavare G.F. Gädda, A.E. Hansson och S. Edström.
  • Helena Sofia Maria, skonert på 50 läster. Troligen inskaffad 1857 och avyttrad 1861. Befälhavare A. Jacobsson.
  • Heidi, barkskepp på 434 nettoregisterton med en längd på nästan 43 meter. Köpt från Gustaf Melin år 1877. 1880 överlåtet på G.D. Kennedy. Avyttrat år 1903. Befälhavare A. Dannberg och C.M. Wulff.
  • Hildur, skonertskepp på 77 läster. Byggt 1858 på Gamla Varvet. Ej längre ägt 1864. Befälhavare J.E. Bygren.
  • Louis de Geer, skepp på 711 ton. Köpt från Gutsfa Melin, troligen 1878. Ej längre ägt 1881. Befälhavare Z. Dannberg.
  • Louise, skonert på 37 läster. Övertagen från fadern Thomas Kennedy år 1846. Avyttrad Befälhavare A. Jacobsson och A. Hansson. Avyttrad 1854 eller 1855.
Theodor Dill

Theodor Dill

Segelfartyg som George Douglas Kennedy var huvudredare för

  • Elsa (Theodor Dill 1880-82), Byggd 1854 på Långholmens varv. Köpt på exekutiv auktion efter M. L. Stranne år 1880. Omdöpt till Elsa 1882. Förlist 1887 vid Guernsey.
  • Erato, skepp på 190 läster (585 ton). Byggt 1869 på Gamla Varvet i Göteborg. 1881 övertaget av G.D. Kennedy. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare S. Edström, E. André och V. André.
  • Galatea (Galathea), brigg på 331 ton. Byggd 1878 på Gamla Varvet med H. Svensson som huvudredare men från 1880 med G.D. Kennedy som huvudredare. Han var sannolikt var delägare från start. 1889 såld till Petter Nilsson Horndahl i Nyhamnsläge i nordvästra Skåne. Befälhavare J.S. Westerberg.
  • Gurli, barkskepp på 721 ton. Byggt på Gamla Varvet 1879. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare E.V. André, Z.V. Dannberg och J.E. Ljungberg.
  • Heidi, barkskepp på 650 ton. Byggt på Gamla Varvet 1864. Köpt av G. Kennedy från Gustaf Melin år 1877. 1880 övertaget av G.D. Kennedy. Avyttrat år 1903 till Lars Nilsson i Brantevik. Befälhavare A. Dannberg och C.M. Wulff.
Sigyn

Sigyn.

  • Sigyn, Barkskepp på 356 ton. Byggt på Gamla varvet 1887. Sålt till Anders Svensson i Halmstad år 1905. Seglade med frakter till 1939 varefter fartyget blev museiskepp. Ligger idag i Åbo.
  • Sjögudinnan, Skepp på 354 ton, Byggt 1868 i Finland som Hillervö, Troligen inköpt 1882. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare G. Holmberg (eller C. Holmberg).
  • Zaima, brigg på 335 ton. Byggd på Gamla Varvet 1883. Såld 1905. Befälhavare O. Åhmansson.

Källor: John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Sveriges Skeppslista 1837-1885,

Gamla varvet

Del 1 av 19 i serien Varv

Gamla Varvet var en gammal örlogsbas och ett skeppsvarv vid Stigberget i Majorna, Göteborg.  Det låg på området mellan nuvarande Djurgårdsgatan, Karl Johansgatan och Bläsgatan.

Holländaren Albrecht van Velden uppförde vid Stigberget ett varv som under åren 1631–1639 kom att bygga flera skepp: Västgöta Lejon, Jupiter, Götheborg, Götha Ark, och Draken. Efter van Veldens död 1638 övertogs varvet av hans måg Gerrit Persson, som arrenderade marken fram till 1664.

Men redan 1641 begärde Amiralitetskollegium att magistraten i Göteborg ”skulle upplåta ett lämpligt område i Masthagen (Masthugget) för skeppsbyggeri åt kronan”, och Amiralitetsvarvet (Gamla varvet) kan räkna sin tillkomst från den 1 december 1660. Det första fartyget som byggdes på Amiralitetsvarvet var en galär som kölsträcktes i oktober 1664 och löpte av stapeln i april 1665. Befälhavare på Gamla varvet under denna tid var i tur och ordning amiral Sjöhjelm, Daniel Strutzflycht, Otto Sjöstierna, E. Sjöblad, Axel Lewenhaupt, Carl Gustaf Mörner och Jonas Örnfelt befälhavare på Gamla varvet.

Den 24 maj 1716 gav Karl XII staden privilegier att sköta det med krav om att staden skulle utrusta tre skepp till sitt försvar, vilket magistraten ej ansåg sig kunna uppfylla. Den 24 maj 1717 överlät Karl XII därför varvet på Lars Gathenhielm. Efter Gathenhielms död innehade hans änka, Ingela Gathenhielm, varvet till 1720, då kronan återtog detsamma.

På västra sidan av örlogsvarvet anlades 1749 ett annat varv, varvet Viken. Detta leddes av flera generationer ur köpmansfamiljen Bagge och kallades också “Baggens varv.“

Efter Carl Bagges död år 1818 övertog det gamla ansedda göteborgska handelshuset A. P. Frödings Enka varvet Viken, för vilket en medlem av göteborgsfamiljen Weinberg, Carl Weinberg, då var disponent.

År 1752 fick handelsmannen Peter Bagge ett entreprenadkontrakt på Gamla varvet, och slog ihop de båda varvet Viken med Gamla varvet, ett förhållande som gällde fram till 1767.

År 1799 beslutades det att rusta upp Nya varvet, och 1803 överflyttades de militära fartygen dit, 1806 chefsämbetet, kontoren 1811, själavården 1817 och sjukvården 1825. Gamla varvet hade därmed spelat ut sin militära roll.

Gamla Varvet

Gamla Varvet

På en offentlig auktion 1825 köptes varvsområdet av dykerikommissarien Ambrosius Landgren för 7 305 riksdaler banco. Efter en sammanslagning av de båda varven 1825, benämndes hela området Gamla varvet.

När Ambrosius Landgren dog 1845 var hans son Adolf Fredrik Landgren endast 16 år, varför ansvaret tills vidare anförtroddes grosshandlare O. P. Dahlin. År 1856 övertog A. F. Landgren varvet och ledde det till sin död 1871, endast 42 år gammal. Landgren hade inga barn, så efter hans död övertog hans systerson George Douglas Kennedy ledningen i firman som hette A. Landgrens Enka. Firman som senare drevs i G.D. Kennedys namn var också ett av de stora segelfartygsrederierna i slutet av 1800-talet och de fem sista fartygen som byggdes beställdes alltså av varvsägaren själv.

Det sista segelfartyg som byggdes på Gamla varvet, var Sigyn som sjösattes den 15 juli 1887, och 1907 upphörde varvet eftersom staden behövde marken för att utöka hamnen. År 1912 tog staden över området, för 1,5 miljoner kronor, som då omfattade fastigheterna nummer 1, 2, och 3 i Majornas fjärde rotel, samt masthamnen öster om Bläsan med tillhörande vattenområden.

Gamla Varvet

Gamla Varvet från älven

På en del av området anlades Gamla varvsparken. Den tidigare Gamla varvsgatan från 1852 är numera till stor del borta, den kvarvarande delen heter från 1937 Delawaregatan.

Skepp byggda på Gamla varvet 1830-1887, namn, byggår, typ, lästetal, redare (ort)

Experiment, 1830, skon., ??, ??
Götha Elf, 1833, ångbåt, ??, Kgl. Götha Elfstyrelse
Superb, 1839, brigg, 158, C.G. Lindberg (Göteborg)
Balder, 1845, brigg, 179, J.G. Grönvall & Co (Göteborg)
Wikingen, 1846, 69, brigg, ??
Gerda, 1847, skepp, 300, Olof Wijk (Göteborg)
Diadem, 1849, brigg, 130, Gustaf Melin (Göteborg)
Cleopatra, 1852, brigg, 156, Gustaf Melin (Göteborg)
Eos, 1852, ångfartyg, ??, G.J. Brusewitz (Göteborg)

Konstruerade av N.C. Kierkegaard

Aurora-Borealis, 1853, skonert, 43, Niclas Beckman (Göteborg)
Eleonore, 1854, skepp, 130, Niclas Beckman (Göteborg)
Galathea, 1856, brigg, 83, Björck & Engström (Göteborg)
Dellen, 1861, ångbåt (bogserare), ??, Pettersson (Hudiksvall)
Heidi, 1864, skepp, 265, Gustaf Melin (Göteborg)
Louis De Geer, 1866, skepp, 352, Gustaf Melin (Göteborg)
Iris, 1867, skepp, 295, A.F. Landgren (Göteborg)
Godeffroy, 1867, bark, 240, J. C. Godeffroy & Son (Hamburg)
Erato, 1869, skepp, 329, A.F. Landgren (Göteborg)

Andra konstruktörer

Hildur, 1858, skonert, 77, A. Landgrens Enka
Pursuit, 1860, skepp, 286, A.F. Landgren (Göteborg)
Iduna, 1862, skepp, 325, Gustaf Melin (Göteborg)
Neptun, 1865, ångfartyg, ??. D.W. Flobeck (Göteborg)

Konstruerade av Johan Hübe

Ingeborg, 1870, ångfartyg, 200 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Eigen, 1870, ångfartyg, 223 ton, V. Furst & Co (Kristiania)
August Leffler, 1871, ångfartyg, 122 ton, C. L. Berggren (Göteborg)
Advance, 1873, ångfartyg, 199 ton, Th. Ahrenberg (Göteborg)
Adolf Landgren, 1876, bark, 603 ton, G.D. Kennedy för A. Landgrens Enka (Göteborg)
Ingeborg, 1877, ångfartyg, 374 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Galatea, 1878, brigg, 331 ton, H. Svensson (Göteborg)
Gurli, 1879, bark, 721 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Zaima, 1883, brigg, 335 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Sigyn, 1887, skepp, 336 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)

Felaktiga uppgifter i tabellen som hämtats från Wikipedia har rättats med hjälp av Sveriges skeppslista åren 1837-1885. Det gäller exempelvis lästetalet för kappseglingsfartyget Aurora Borealis en även fler andra tonnageuppgifter och ägaruppgifter. Från 1863 använde nyläster. De är omräknade till gamla läster i tabellen.

Ett skepp som finns i Wikipedia-tabellen, Wikingen, har inte gått att hitta i Sveriges skeppslistor så jag utgår ifrån att uppgiften om ägare är fel och att det måste ha byggts för utländsk beställare. Alternativt har skeppet aldrig existerat.

Nåt fartyg med namnet Thule återfinns inte heller i skeppslistorna. Eftersom så få uppgifter finns om fartyget har jag utgått från att det inte existerat.

Briggen konstruerad och byggd 1878 med namnet Galatea hade från början av H. Svensson som huvudredare och inte G.D. Kennedy vilket anges på de flesta håll. G.D. Kennedy var dock sannolikt delägare, troligen också huvudägare. Några år senare är han också huvudredare.

Andra källor: Sveriges skeppslista åren 1837-1885, CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-23, Wikipedia, Göran Sundström,  ”Gamla Varvet i Göteborg” i Göteborg förr och nu, 1988

Göteborgs segelfartygsrederier på 1800-talet

De största rederierna i början av 1800-talet var bl.a. Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj (fram till 1805), Niclas Björnberg, G.B. Santessons Söner, Andersson & Wohlfahrt, Laur. Tarras, Wetterling & Son, Bernh. Wohlfahrt, Ekman & Co, C.E. Brändström, Malm & Son, D. Carnegie & Co, J.G. Ekmans Enka & Son, A.P.Oterdahl & Son, Low & Smith (konkurs 1819), Scott & Gordon (konkurs 1819), Olof Beckman, David Airth, Gabriel Gren, Adam Gavin, Hedman & Arfvidsson och Jonas Kjellberg. Det handlar främst om företag med koppling till sillindustrin och sillexproten under silleperioden och flera av dem hörde till de största rederierna också under slutet av 1700-talet.

Under kontinentalperioden försvann några äldre redare, men nya redare som Olof Wijk, A.E. Berg, J.A. Andrén, Kennedy & Åberg, Robert Dickson (konkurs 1817), William Gibson & Co, A.R. Lorent, A.M. Prytz, Willerding & Co, James Dickson, F.M. Åkermans Söner och Alex. Barclay & Co m.fl. tillkom. En del av de tidigare redarna var 1820 ersatta av sina söner.

Vid mitten av 1800-talet var några de största redarna C.G. Lindberg, Olof Norén, James Dickson & Co, Ekman & Co, William Gibson & Söner, Wilh. Röhss & Co, D. Carnegie & Co, Gustaf Melin, J.G. Grönvall & Co, Mattsson & Braune, W. Kjellberg & Co, Corin Lindhult & Co och J.A. Kjellberg & Söner. Det var fortfarande främst segelfartyg som gällde och redarna var främst de stora brädexportörerna men även en del oberoende rederiföretagare fanns som exempelvis J.G. Grönvall & Co. I slutet och 1860-talet och början av 1870-talet avvecklade de det stora handelshusen sitt engagemang i rederiverksamhet. Istället tog nya förmågor över.

1870 fanns det 142 segelfartyg i Göteborg och 32 ångfartyg. Tre år senare samlades flera redares intressen i ett och samma rederi, Rederi AB Örnen. Som mest ägde Örnen 17 segelfartyg. Delägare i Örnen var bl.a. J.F. Strömberg, Emil Ekman (D.Carnegie & Co). C.O. Kjellberg (J.A. Kjellberg & Söner), A.L. Pinéus, Wilhelm Röhss,  G.H. Hegardt & Co (Andrén) samt Gustaf Melin. Rederi AB Örnen gick i konkurs 1893 varefter antalet segelfartyg i Göteborg minskade till 104 stycken år 1894 efter att ha varit 132 stycken 4 år tidigare.

Vid Örnens konkurs övertogs 5 segelfartyg av John. E Olson med G.D. Kennedy som huvudägare. Efter det var John E. Olson huvudredare för 20 fartyg om totalt 10 500 ton. 1903 hade han 14 segelfartyg och två ångare. 1914 avvecklade han sin rörelse helt och segelfartygsepoken var slut i Göteborg.

Andra stora segelfartygsredare i slutet av 1800-talet var redan nämnde G.D. Kennedy, P.A. Lindberg, J.E. Olsson, A.G. Johansen liksom Th. Ahrenberg med ett tiotal segelfartyg som mest.

Källor:
Svartvikare
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996
John Murray, G.D. Kennedy, 2016
Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Segelfartygsrederier, artiklar, fartygslistor

E. Abrahamsson
Th. Ahrenberg
Sam. Arfvidson
C.C. Barchmann
Alex. Barclay & Co
N. Beckman
A.P. Berglund
Björck & Engström
D.Carnegie & Co
Anton Clase
Olof Peter Dahlin
Z. Dannberg
James Dickson & Co
Ekman & Co
A.B. Elfverson
B. Ericsson
A.H. Evers & Co
Gustaf Wilhelm Friberger
Leopold Gibson
William Gibson & Söner
J.O. Grén
J.G. Grönvall & Co
Göteborgs Rederi AB
A.E. Haeger
G.H. Hegardt & Co
Hichens, Seaton & Hichens
H.J. Hübner
C.F. Höglund
A.G. Johansen
F.V. Johansson
G.D. Kennedy
Th. Kennedy
J.A.Kjellberg & Söner
W. Kjellberg & Co
A. Landgrens Enka
Aug. Leffler
D.L. Leffler
M.F. Leffler
P. Leffler
E.P. Liedkvist
O.N. Liljegren
A. Lilliequist
I. Lilliequist & Son
Corin, Lindhult & Co
Charles Gustav Lindberg
O. Lindberg
P.A. Lindberg
L.B. Lindquist
W. Malm
Mattsson & Braune
J.M. Möller
Gustaf Melin
A. Nilsson
Theodor Nilsson
Olof Norén
Benjamin Olsson
John E. Olsson
J.F Olsson
A. Oterdahl
E. Rundberg
Wilh. Röhss
Alfr. Svensson
J. Tranchell
T.W. Tranchell
Ungewitter & Co
Weinberg & Co
J. Wennerberg & Co
Wennerblad & Svensson
Olof Wijk
O. Vikström
Charles Åhmansson
Åkermark & Co
Rederi AB Örnen

Th. Ahrenberg

9 segelfartyg år 1900.

Solide

Anton Clase

6 segelfartyg 1873.

Theodor Dill, 1868-1873. Ägd av A. Clase, M.L. Stranne och B.G. Mollén med Clase som huvudredare. Stranne ensam ägare från 1873. Byggd 1854 på Långholmens varv. Omdöpt till Elsa 1882 när fartyget var i G.D Kennedys ägo. Förlist 1887 vid Guernsey.

Theodor Dill

Theodor Dill

John E. Olson

20 segelfartyg år 1893 och 14 segelfartyg år 1903.

Albatross, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, förlist
Benjamin, brigg, använt som skolfartyg 1911-16
Condoren, 1893-, 1 160 registerton, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Disa
Gamen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gladan, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gripen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, försvann under 1:a världskriget
Mentor, 1886-1910, byggd 1876, ägdes tillsammans med bröderna. Ägdes av hans far Benjamin Olsson 1879-86. Såld till Råå år 1910. Förliste i Blekinge skärgård 1917.
Paul, 1886-88, brigg byggd i Luleå 1854. Köpt från Luleå av fadern Benjamin Olsson år 1873. Såld till Häverö. Upphuggen 1899.
Teodor
Trifolium

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Gripen

Gripen

Denna artikel kommer att kompletteras och ändras.

Thomas Kennedy

Del 14 av 22 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 5-8
Endast för medlemmar

Georg Douglas Kennedy

Endast för medlemmar

Fredberg om Gamla Varvet

Endast för medlemmar

Lyckan

Del 9 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Kennedy – redare och godsägare

Del 20 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Thomas Kennedy (1772-1848) föddes i Skottland som son till Alexander Kennedy och Helen Poag. Han tycks ha flyttat till Uddevalla där han 1801 gifte sig med Cecilia Katarina Hegardt (1772-1802). De flyttade till Göteborg där hon dog redan året efter giftermålet. Han gifte då om sig med Sofia Kristina Pettersson, dotter till Peter Petterson, anställd i Ostindiska kompaniet. De fick flera söner, John William Kennedy (1806-?),  George Kennedy (1807-?), Alexander Peter Kennedy och Thomas Leopold Kennedy.

Den äldre sonen Johan William Kennedy blev militär och gifte sig med Celestina Fransisca Carolina Maria Albertina von Böhnen från Bayern. De fick två barn som överlevde till vuxen ålder, däribland James Thomas Kennedy (1848-1916) som var gift med Emilie Margareta De Geer af Finspång (1863-1926). Han innehade från 1899 fideikommissen Råbelöv (eller Råbelöf) och Odersberga genom arv via frun. Han köpte också Torsebro krutbruk varefter han innehade alla fallrätter till Torsebrofallen. Dessa såldes till Hemsjö kraft.

Hela Råbelöv brann katastrofalt 1909, 20 familjer och alla djur blev hemlösa. Slottet klarade sig med smärre skador den gången. 1906 tog hans äldste son Douglas Kennedy, den blivande fideikommissarien, sitt liv. Fyra år senare tog ytterligare en son sitt liv. James och hans hustru tog katastroferna hårt, de insjuknade. Den unge sonen Gilbert Kennedy fick 1908, blott 22 år gammal, ta ansvar för gården. Gilbert Kennedy tillträdde som fideikommissarie 1916. Han dog 1946 och efterträddes av sonen Douglas Kennedy.  Denne innehade gården 61 år innan han gick bort år 2007. Han blev den siste fideikommissarien. År 1943 avstyckades granngården Odersberga till hans yngre bror Bo Kennedy.

Douglas Kennedy var barnlös och systersonen, 73-årige John Murray, tidigare journalist och förläggare, ärvde vid hans död Råbelöv. Egendomen är nu ombildad till fideikommissaktiebolag, som ägs av John Murrays barn Caroline Murray Carlsson och Johan Murray. De nya ägarna har öppnat upp slottet för konferens- och eventverksamhet. Genom att Odersberga köpts tillbaka 2011 har det ursprungliga fideikommisset återskapats. Godset omfattar idag ca 4.400 hektar.

Den yngre sonen, George Kennedy blev rådman och handelsman i Göteborg. Han var gift med Eleonore Landgren, dotter till Ambrosius Landgren (1792-1845) och Volratina Charlotta Fredriksson. Ambrosius Landgren förvärvade kring 1820 först Varvet Viken och 1825 också Gamla varvet. 1856 övertogs ledningen av varvet av hans son Adolf Fredrik Landgren (1829-71). Denne ledde varvet till sin död.

Vid A.F. Landgrens död övertog George Douglas Kennedy (1850-1916), son till George Kennedy och Eleonore Landgren varvsverksamheten. Det sista fartyget som byggdes på varvet var Sigyn som sjösattes 1887. 1903 sålde G.D. Kennedy varvsområdet till Göteborgs stad och fick ett betydande kapital som han bland annat satsade i Rederi AB Nike, ett rederi som Wilhelm R. Lundgren (1856-1914) tog initiativ till. 1904 bildade W.R. Lundgren och G.D. Kennedy Rederi AB Transatlantic tillsammans med Gustaf Palmgren. 1907 efterträddes denne i företagets styrelse av Walter Dickson. 1910 var Transatlantic ett av Sveriges viktigare rederier.

G.D. Kennedy deltog också i bildandet av Göteborgs Handelsbank år 1873. Övriga grundare var Aug. Koch, Fr. Berndtson, E.E. Hagelqvist, Christian Röhss och Charles Bergström. Banken smarbetade från start med Stockholms Handelsbank. Efter G.D. Kennedys död efterträddes han av Gustaf Boman som ordförande. 1919 fusionerade Göteborgs Handelsbank med 1917 startade Industribanken. Den sammanslagna banken fick namnet Nordiska Handelsbanken. På grund av den riskfyllda utlåningspolitik som Industribanken haft hamnade den nya banken snart i prblem och fick 1922 och 1925 ombildas och rekonstrueras. Sistnämnda år bildades en ny bank vid namn Göteborgs Handelsbank och denna övertog Nordiska Handelsbankens tillgångar. Staten fick då majoritetskontroll i banken.

Utöver detta var G.D. Kennedy styrelsemedlem i Försäkrings AB Gauthiod, Bryggeri AB Kronan 1891-1902, Lindholmens Mek. Verkstads AB, Rederi AB Svenska Lloyd, AB Dickson & Co, AB Göteborgs Arkader, Göteborgs Repslageri AB, Majornas Pantlåne AB och i styrelsen för Göteborgs och Bohus Läns Sparbank 1904-16. Han var också ledamot i stadsfullmäktige och ordförande i Robert Dicksons stiftelse 1888-1902. Bryggeri AB Kronan ägdes huvudsakligen av familjen Röhss, men G.D. Kennedy och Henrik Pripp var delägare. 1902 köptes dock Kronan av AB J. A. Pripp & Son.

Vid Lundgren död övertog Gunnar Carlsson (1887-1967) hans roll i rederiverksamheten och han blev samm år VD i det nybilade Rederi AB Sverige-Nordamerika. Det senare företaget kom dock att snart bli majoritetsägt av familjen Broström och deras rederi AB Tirfing. Så småningom bytte det också nman till Svenska Amerika Linjen genom en sammanslagning mellan Rederi AB Sverige-Nordamerika och  Svenska Amerika Mexiko Linjen.

När G.D. Kennedy dog 1916 blev familjen Carlsson också huvudägare i Rederi AB Transatlantic (inte samma företag som det bolag som idag har det namnet).

Läs mer: NM,