Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Hartvig

Eduard Hartvig

Jacob Eduard Hartvig, född 15 februari 1872 i Göteborg, död 11 mars 1954, var en svensk grosshandlare.

Eduard Hartvig bedrev studier vid Schillerska realgymnasiet och Högre läroverket och vid handelsinstitutet i Zürich på 1880-talet. År 1892 blev han anställd i firman Aug. Abrahamson & Co med placering i Berlin och delägare 1911.

Han var vice ordförande i Föreningen Göteborgs konfektions- och manufakturengrossister, satt i styrelsen för Förlags AB Hvar 8 Dag, Göteborgs sparbank, Göteborgs lyriska teater, Gårda skofabrik och i Lichtenbergska privatvälgörenhetsföreningen.

Han var son till grosshandlare Herman Hartvig och Marie Louise Davidson. Från 1920 gift med Ester Maria Stavenow, dotter till John Stavenow.

Text från Wikipedia.

Advertisements

Aug. Abrahamson & Co

Firma grundad 1840 av August Abrahamson för grosshandel i så kallade korta varor. Firman utvecklades med tiden till en föregångare till varuhusen och sålde allt möjligt från små nyttighetsprylar, lyxattiraljer till kläder och tyger. Firman kom snart  att räknas bland stadens och hela landets främsta på området. 1850 öppnades en filial i Stockholm som förestods av den yngste brodern Gabriel Abramson. Han övertog stockholmsfilialen år 1859 och drev den därefter som en egen firma.

Aug, Abrahamson & Co:s lagerhus

Aug, Abrahamson & Co:s lagerhus. Arkitekt A. C. Peterson. Teckning av A. H. Cornilsen. Från: Ny Illustrerad Tidning 1882

1851 blev brodern Leopold Abramson delägare i göteborgsfirman. August Abrahamsson lämnade firman år 1868 och året efter blev Herman Hartvig delägare. Leopold Abramson lämnade för sin del firman år 1889 varefter den drevs av H. Hartvig och en man med efternamnet Aaron (troligen Adolph Aaron). Herman Hartvig började arbeta i firman år 1860.

1911 blev Herman Hartvigs son Eduard Hartvig delägare i firman efter att ha varit anställd sen 1892  och 1914 dog Herman Hartvig. Firman lades ner kring 1920.

Herman Hartvig

Herman Bernhard Hartvig föddes 1842-05-12 i Göteborg som son till Jacob Hartvig och Amalia Magnusson. Han dog 1914-08-26 i samma stad. Gift med Marie Louise Davidson (1850-1925). De hade sonen Eduard Hartvig (1872-1954).

Efter studier vid Meijerbergska skolan fick han år 1860 anställning som handelsbokhållare i firman Aug. Abrahamson & Co. 1869 blev han delägare i firman och förblev så till sin död.

Ledamot av styrelsen för Göteborgs Sparbank, Göteborgs Ridhus AB och Göteborgs Handelsinstitut och Brand- och Livförsäkrings AB Svea. Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1901-12 och hade en lång rad förtroendeuppdrag för staden.

Källa: Magnus Fahl,  Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Släkten Hartvig

Släkten Hartvig (Hartwig) härstammar från Samuel Hirsch Landsburg, även kallad Samuel Baruch. Namnet har ansetts innebära, att han kom från Landsberg an der Warthe, varifrån flera judar flyttat till Sverige. Hans son Hartvig Baruch (1755— 1836) flyttade 1792 från Helsingör till Norrköping, där han var skolmästare för stadens judar.

Dennes son Wolf Benjamin Hartwig (1798—1879) var från 1812 anställd på olika affärskontor i Gbg, där han 1823 lät döpa sig med förnamnet Eugenius. Kort därpå for han till den herrnhutiska kolonin Zeist i Nederländerna, och senare var han 1835—52 missionär för Evangeliska brödraförsamlingen på den västindiska ön Antigua samt 1852—57 föreståndare för en herrnhutisk församling i Salem i North Carolina. De sista decennierna av sitt liv bodde han i Herrnhut som sekreterare hos föreståndaren för Evangeliska brödraförsamlingens missionsdepartement. Han har efterlämnat en självbiografi, vars tidigare avsnitt ger en god inblick i en judisk familjs liv i Sverige i början av 1800-talet.

Hans äldre bror Baruch Hartvig (1793— 1859) hade från 1838 ättikfabrik i Gbg. En tredje bror, Jacob Hartvig (1803—45), grundade 1833 tillsammans med en kusin till hustrun Amalia Magnusson kolonialvarufirman Moritz L Magnus & J Hartvig i Gbg. Hans son Herman Bernhard Hartvig (1842—1914) var från 1869 jämte bl a sin systers man Leopold Abramson delägare i kortvarufirman Aug Abrahamson & Co, som var grundad av en bror till den senare. Herman Hartvig var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1901—12 och  av en mängd nämnder och  beredningar i staden.

Brand- och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea

Del 4 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Man frågar sig, huru det var möjligt att under de många stora eldsvådorna i Göteborg under slutet af 1700-och början af 1800- talet skaffa möjligheter till återuppförande af nya byggnader m. m. Härpå kan endast svaras, att de förnämligare firmorna hade sina egendomar och lösören försäkrade i utländska bolag, som betäckte sig genom betydande premier, hvarjämte man på så sätt sökte förekomma svårare eldsolyckor, att brandordningen för snart sagdt hvarje eldsvåda gjordes strängare; en regelbunden företeelse är ock den ansökan om tullfri införsel af mur- och byggnadsmaterialier, som åtföljer hvarje större brandskada.

Städernas allmänna brandstodsbolag, grundadt 1828, och städernas bolag till försäkring af lösegendom, grundadt 1842, verkade ännu efter ålderdomliga plägseder. Först i och med genomförandet af aktiebolagsformen, — Skandia i Stockholm stiftades 1855, — kommo nyare moderna åsikter till synes inom svensk försäkringsverksamhet och samtidigt infördes lifförsäkringen, hvilken, — om man frånser civilstatens enke- och pupillkassa (1743), allmänna enke- och pupillkassan 1784 m. fl. — i Sverige allmännare kom på tal först genom motioner till riksdagen i början af 1840-talet. Ursprungligen tyckes man hafva påtänkt att anordna dessa samt ränteförsäkrings- och lifränte-anstalterna såsom rena riksförsäkringsanstalter, men resultatet af öfverläggningarna blef endast
Sveriges första ”ränte- och kapitalförsäkringsanstalt” (1850).

Den betänksamhet, som icke sällan är ett utmärkande drag i Göteborgs merkantila lif, gjorde väl sitt till, att man icke genast följde det i Stockholm gifna exemplet, oaktadt det flere gånger var fråga om att bilda en göteborgsk försäkringsanstalt. När man emellertid beslöt sig därför, följde man ett annat bruk i vår stad, att icke nöja sig med halfva åtgärder, utan göra grunden för företaget så fast och säker som möjligt.

I februari 1866 utfärdades en inbjudan till bildande af ett brand- och
lifförsäkrings-bolag i Göteborg, hvilket sedermera erhöll namnet Svea. Såsom inbjudare underskrefvo: James Dickson & Co., D. Carnegie & Co., Olof Wijk & Co., J. W. Wilson, D. O. Francke, Th. Mannheimer, Moritz L. Magnus & J. Hartvig, J. A. Kjellberg & Söner, Ekman & Co., G. H. Hegardt & Co., C. F. Waern & Co. och Wilh. Röhss & Co. Det utbjudna kapitalet
öfvertecknades med 50 procent, hvilket var en för den tiden högst ovanlig företeelse. Sedan bolagsordning den 17 april antagits och interimsstyrelse valts, hölls konstituerande stämma den 3 juli 1866, hvarvid till styrelseledamöter utsågos herrar J. W. Wilson, D. O. Francke, Charles Dickson, Jac. Elliot, Olof Wijk och C. O. Kjellberg samt till suppleanter herrar Aug. Röhss, J. Ed. Levisson och E. Delbanco. Ordförande blef med. doktorn Charles Dickson, som med den för honom utmärkande sakkunskapen och intresset för socialpolitiska förbättringar lifligt deltog i organisationsarbetet.

Det nya bolaget hade en farlig fiende i den konkurrens, som från början sträfvade att undertrycka den nytillkomne. Bolagets styrelse fann snart, att ytterligare sakkunskap och energi var behöflig i denna till en början ojämna strid och kallade därför dåvarande direktören för Mölnlycke fabriksaktiebolag, konsuln E. Boye till verkställande direktör. Denne hade sedan 1844 varit verksam som agent först för ett tyskt bolag och sedermera för ”Sun” samt särskildt varmt intresserat sig för lifförsäkringsväsendets utbredande i Sverige.

Trots den ihärdiga konkurrensen gick bolaget, hvars brand- och lifförsäkringsrörelser alltid hållits strängt åtskilda, snabbt framåt. År 1867 utgjorde brandförsäkringsbeloppet 83.3 millioner kronor, år 1882, efter femton års verksamhet, var det redan uppe i öfver en milliard (1051.2 mill.) kronor och utgör numera 1.6 milliard kronor; premieinkomsten har ökats från 276.725 kronor år 1867 till nära 8.6 millioner kronor år 1902. De ersättningsbelopp för brandskador, som bolaget under sin verksamhetstid utbetalt, uppgå till icke mindre än öfver 111 millioner kronor.

Bolagets lifförsäkringsrörelse visade år 1867 ett försäkringsbelopp af 273.300 kronor. År 1889 var man uppe öfver 50 millioner, för år 1902 är summan 77.390.215 kronor med en premieinkomst af öfver 2 millioner kronor. Under de år bolaget verkat hafva utbetalts sammanlagdt omkring 18 millioner kronor i lifförsäkringsbelopp.

Bolagets fonder, incl. grundfondsförbindelserna, uppgå för närvarande till öfver 39 3/4 millioner kronor, sålunda fördelade:

Styrelsen utgöres för närvarande af följande personer: professor Aug. Wijkander, ordf., grossh. Carl Wijk, v. ordf., med. dr. F. E. von Sydow, v. häradshöfding Ernst Bring, verkställande direktör, samt grosshandlarne Harald Sternhagen, George Murray och Herman Hartvig; suppleanter äro: kontorschefen F. Boye, grossh. Arthur Seaton och direktören J. V. Svalander.

Axel Ramm