Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Gadd

Kvarteret Perukmakaren

Kvarteret Värnamo och Kvarteret Perukmakaren var från början ett enda kvarter. Efter branden 1792 anlades Fredsgatan som delade det ursprungliga kvarteret i två. Värnamo är kvarteret Fredsgatan-Drottninggatan-Östra Larmgatan-Kyrkogatan, dvs det ligger öster om Fredsgatan. Idag upptas detta kvarter av ett parkeringshus med affärslokaler mot de flesta gator och infart till parkeringshuset från Östra Larmgatan.

Tomter enligt Göteborgs Tomtägare 1637-1807

Rote 3, tomt 80, Gewalt, Printz
Rote 3, tomt 81
Rote 3, tomt 82, Judiska församlingen
Rote 3, tomt 83
Rote 3, tomt 84
Rote 3, tomt 85, Gadd
Rote 3, tomt 86
Rote 3, tomt 87
Rote 3, tomt 88
Rote 4, tomt 1
Rote 4, tomt 2
Rote 4, tomt 3
Rote 4, tomt 4
Rote 4, tomt 5
Rote 4, tomt 6, Oterdahl, Eckhardt, Heyman, Segerlindska Teaterns intressenter
Rote 4, tomt 7, Segerlindska Teaterns intressenter
Rote 4, tomt 8, Hollström (Holmström), Segerlindska Teaterns intressenter
Rote 4, tomt 9, Lundin
Rote 4, tomt 10
Rote 4, tomt 11

Advertisements

Insamlingar i Ostindiska Kompaniet till Majornas fattigfriskola

Majornas fattigfriskola startades 1793 för att undervisa fattiga barn i Majorna. 1827 döptes skolan om till Majornas växelundervisningsskola. Bidragsgivare till skolan var gräddan av Göteborgs överklass såsom biskop Joh Wingård, David Carnegie, Magn. Roempke, John Hall, J.H. Leffler, O.G. Geijer, Niclas Björnberg, Gudmund Dahl, And. Lamberg med flera. Dessa personer kommer från den enda bevarade listan över bidragsgivare från 1808, 1809 och 1810.

Insamlingar till skolan ordnades dessutom på Ostindiska Kompaniets skepp, fartygsnamn, kapten, :

Gustaf Adolph, Spindler, 1787-1788, 107:32
Gustaf Adolph, Schierman, 1797-1799, 69:44
Gustaf III, Kjerrmansköld, 1797-1798, 62:30
Gustaf III, Nissen, 1799-1801, 114:30
Gustaf III, Stridsborg, 1804-1805, 116:28
Sophia Magdalena, Nissen, 1795-1796, 11:8
Sophia Magdalena, Hansson, 1798-1799, 81:16
Sophia Magdalena, Hansson, 1800-1801, 350:30
Östergöthland, Gadd, 1799–1801, 66:28
Östergöthland, Roempke, 1802-1804, 128:-
Drottningen, v. Gegerfelt, 1800-1802, 94:4
Fredrica, Minten, 1801-1803, 53:10
Prinsessan, Gadd, 1802-1803, 80:20
Prinsessan, Minten, 1804-1806, 85:-
Maria Carolina, Kollinius, 1804-1806, 77:19

Skeppet Fortunas besättning gjorde under resa till Batavia med kapten J A Schierman som befälhavare en insamling, som redovisades den 4/12 1807 Rd 33:44. Schierman hade varit anställd i Ostindiska Kompaniet, men Fortuna seglade sannolikt inte för svenska Ostindiska Kompaniet. Fortuna är ett av ett fåtal svenska fartyg som seglade på Ostindien under 1700-talet utan att tillhöra Ostindiska Kompaniet. Det enda omnämnandet jag kunnat hitta om fartyget är i dokument från och skrifter om Majornas fattigfriskola.

Prinsessan

Fregatt som byggdes  i Karlskrona på det dåvarande Pihlgarts varv (privat varv på Stumholmen). Byggmästare var Gilbert Sheldon. Längden var 41,57 m med bredd på 10,84 m. Hon sjösattes 1754.

jarramas2

Systerfregatten Jarramas.

Tiden innan Ostindiska Kompaniet

Fartyget som länge tjänstgjorde i Medelhavet som skydd för svenska handelsfartyg är känt från den så kallade Illerimaffären.

Första gången Illerim sändes till Medelhavet var 1773, då med gåvor till det marcokanska hovet. Nästa gång var 1779 och målet var återigen att åka till Tanger i Marocko med gåvor. Fartygets kapten David Ankarlo hade också utsetts till sändebud hos sultanen av Marocko. Med Marocko hade Sverige ett avtal om fred sen 1763. Ankarlo kvarstannade i Tanger och skeppets befäl överlämnades till  kapten Fust.

Fartyget lättade ankar den 26 april 1779 och satte kurs på Gibraltar. Då Spanien vid tillfället befann sig i krig med Storbritannien hade de dock beslutat om att blockera Gibraltar, något svenskarna inte förstod förrän de väl var i hamn. Den svenske ambassadören i Madrid hade dock fått meddelande om detta. Båtar som trots blockaden gick in i Gibraltar skulle konfiskeras, tas som pris. När kapten Fust informerade om att en blockad var på väg beslutade han att omedelbart lämna Gibraltar och gå till Malaga.

Dagen efter att Illerim anlänt till Malaga, informerades den svenske konsuln i Malaga, greve Lacy, om att skeppet inte skulle få lämna Malaga förrän spanske kungen gett sitt tillstånd till det. den svenska fregatten konfiskerade och det hölls en sjörättegång om saken i Spanien. Illerim och kapten Fust friades helt men redan innan des hade spanske kungen agerat på uppmaning av den svenska kungen och bestämt att svenskarna skulle får tillbaka fregatten. Ankarlo som var i Malaga på grund av konfiskation kunde överta befälet ombord. 29 oktober hölls så krigsrätt ombord varvid Fust dömdes som skyldig till att ha brutit mot sina instruktioner. Den 4 november lämnade Illerim Malaga för Tanger där kvarvarande gåvor överlämnades till sultanens hog. Illerim kvarstannade därefter i Medelhavet för att skydda svenska handelsfartyg då det inte gick att återvända till Sverige så sent på året. Till slut kom det också till en eldstrid med kapare:

Sedan fregatten Illerim frisläppts, avseglade major Ankario till Tanger, där han avlämnade de återstående presenterna, avsedda för sultanen av Marocko. Då årstiden ej möjliggjorde hemfärd, företog han kryssningar på Medelhavet för att skydda svenska handelsfartyg mot kapare. I februari 1780 anlände Illerim till Livorno, och kapten Pleij lämnar den 14 mars en rapport till ambassadör Ramel om dess senare öden.(74) Efter svåra stormväder, som skadat både segel och tackling, hade fregatten i höjd med Ibiza passerats aven kryssare med 24 kanoner. Man hade frågat major Ankarlo, vart fregatten var destinerat, varefter den återkommit flera gånger och avgivit några salvor, vilka besvarades av Illerim, så att det hördes ”ett fasligt sårl och skri av sårade besättningsmän”. Även Illerim hade lidit skador och förlorat bland andra sin chef, major Ankarlo, som svårt sårad förts till Malaga, där han inom kort avlidit av kallbrand, den 10 mars. Kapten Pleij, som övertagit befälet, säger sig vara beredd att begiva sig till hemlandet, så snart fregatten blivit försatt i segelbart skick. Det var en kutter, som anfallit Illerim, i själva verket en kapare under engelsk flagg, förd av en förrymd dansk sjöman. Detta hävdade den franske konsuln på Mallorca i en depesch till franske ambassadören i Madrid, något som ytterligare bestyrktes av den danske kaptenen i en tidning i Florens. (75) Efter incidenten vid Ibiza vände sig konsul Wetterström i Malaga till Ramel med en förfrågan, hur han skulle förhålla sig, om ”den allsmäktige Guden täcktes hädankalla major Ankarlo” , i synnerhet som kapten Fust ännu befann sig i arrest ombord och således ej kunde utöva något befäl.(76)

Illerim hemfördes därefter till Sverige under kapten Pleijs befäl. I Sverige följde ytterligare rättegång. Fust dömdes till döden för att ha åsidosatt sin plikt och inte lytt order, dvs ta strid med spanjorerna när de hotade med konfiskering. Han benådades dock av Gustaf III och efter en tid var han åter i tjänst i den svenska flottan.

Såldes  till Ostindiska kompaniet 1802 och fick namnet Prinsessan. Som ostindiefarare på 283 läster med 16 kanoner och 70 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 5/5 1802 – 31/8 1803

Kapten: Gabriel Gadd
Superkargör: Jonas P. Tranchell

2:a resan, till Ile de France och Kanton, 11/4 1804 – 11/5 1805

Kapten: Fredrik Minten
Superkargör: J.C. Pfarr

Efter tiden vid Ostindiska Kompaniet

Sänkt vid tullbryggan i Klippan.

Östergöthland

Byggt i Norrköping, 266 läster, 14 kanoner, 56 man.

1:a resan, till Kanton, 5/5 1799 – 12/6 1801

Kapten: Gabriel Gadd
Superkargör: Laur. Chr. Bäck

2:a resan, till Indien och Kanton, 5/4 1802 – 1/5 1804

Kapten: Sven Roempke
Superkargör: Laur. Chr. Bäck

Gustaf III

Byggd på Djurgårdsvarvet, och sjösatt 1776. Enligt en del uppgifter ritade av Fredrik af Chapman. På 512 läster, 18 kanoner, 155 man. Under fjärde oktrojen: 499 läster (senare 475), 29 kanoner, 160 man. Uppenbarligen ommätt 2 gånger

1:a resan, till Kanton, 7/3 1779 – 19/6 1780

Kapten: Isaac Selle
Superkargör: Olof Lindahl (stannade i Kanton)

2:a resan, till Kanton, 2/2 1781 – 12/7 1782

Kapten: Johan Adolph Burtz
Superkargör: Henric König P:son

3:e resan, till Kanton, 24/2 1783 – 18/6 1784

Kapten: Mauritz von Krusenstierna
Superkargörer: Abraham Alnoor, Israel Wigerth

4:e resan, till Kanton, 17/12 1785 – 17/7 1787

Kapten: Jöran Gegerfelt
Superkargör: Carl von Heland, död i Kanton efter ankomsten.

Ostindiefararen Gustaf III

Jacob Hägg (1839-1931): Svenska ostindiefararen ”Gustav III”

5:e resan, till Kanton, 20/2 1791 – 2/7 1792

Kapten: Nils Almroth
Superkargör: Olof Hanqvist

Besättningsrulla:

Ahlberg, Olof (Matros)
Almroth, Niclas (Kapten)
Andersson, And: (Timmerman)
Andersson, Christian (Matros)
Andersson, Olof Lindqvist (Jungman)
Andersson, Bryngel (Jungman)
Arfvidson, Sven (Kvartermästare)
Arfvidson, Mag:s (Jungman)
Backman, Lars (Jungman)
Beckvall, Sven M (Hovmästare)
Bengtson, Olof Lindqvist (Jungman)
Berg, Petter (Jungman)
Bergren, And: Pettersson (Jungman)
Bergvist, Petter (Dräng Styrman)
Billvall, Johan (Kadett)
Björck, Johan (Matros)
Blom, Thure Gabr: (Jungman)
Blomberg, Nicolaus (Jungman)
Borgman, Magnus (Styrman)
Bruhn, Jöns (Matros)
Bärnhjelm, And: G: (Konstapels Math)
Carell, Joh: Christ: (Kadett)
Carlström, Anders (Matros)
Durietz, Polycarpus (Kadett)
Edberg, Olof (Segelmakare Math)
Ekelöf, Mich: (Kvartermästare)
Engeldahl, Thomas (Matros)
Engelke, Nicolas (Kadett)
Engström, Jacob (Jungman)
Ericsson, And: (Dräng Kapten)
Ericsson, Sven (Hovmästare)
Fagerström, Carl (Matros)
Floberg, Olof (Jungman)
Fogelberg, Gunnar (Matros)
Fogelberg, Jonas (Matros)
Forslöf, Joseph (Matros)
Fredrichson, Johan (Matros)
Fröse, Johan (Konstapels Math)
Gradman, Johan (Jungman)
Granberg, Johan (Dräng Styrman)
Grönberg, Anders (Kvartermästare)
Gröndahl, Carl F: (Fältskär)
Göbell, Joh: Gabr: (Smed Math)
Hallberg, Sven (Dräng Kapten)
Hanqvist, Olof (Superkargör)
Hansson, Joh. Busck (Styrman)
Hedin, Carl (Matros)
Hellström, Elias (Matros)
Hellström, Lars (Jungman)
Hiertstedt, Carl Aug: (Jungman)
Hillbom, Nils (Dräng Fältskär)
Hillerström, Fabian (Konstapels Math)
Holm, Bengt (Matros)
Holm, Nils (Matros)
Holmgren, Johan (Dräng Herr Palm)
Holmqvist, Gabr: (Matros)
Hummel, Joh: Ad: (Fältskär)
Högvall, Nils (Hovmästare)
Ingemarsson, Hans (Timmerman)
Jansson, Hendric (Båtsmans Math)
Jansson, Sven (Timmerman)
Jansson, Lars (Dräng Skepps)
Jansson, Sejbrant (Ingen uppgift)
Jonasson, And: Jonsson (Jungman/Hönsvaktare)
Jonsson, Johannes (Matros)
Jonsson, Anders (Dräng Styrman)
Jönsson, Daniel (Matros)
Kihlbäck, Elias (Buteljör Math)
Kindgren, Eric (Jungman)
Klargren, Petter (Matros)
Kolien, Börje (Matros)
Kollberg, Hans (Matros)
Kollberg, Petter (Matros)
Kollenius, Bengt (Konstapel)
Konckel, Ad: Fr: (Jungman)
Körckelin, Johannes (Matros)
Köster, Carl Fr: (Jungman)
Lang, Julius F (Assistent)
Lantgren, Olof (Matros)
Larsson, Sven (Matros)
Larsson, Anders (Matros)
Lehström, Petter (Matros)
Liberg, Anders (Jungman)
Liethman, Olof And: (Jungman/Sjukvaktare)
Lindberg, Petter (Matros)
Lindblad, Nils (Matros)
Lindgren, Petter (Matros)
Lindmarck, Ambros (Matros)
Lindqvist, Johan (Matros)
Lindqvist, Mårten (Matros)
Lindqvist, Olof (Matros)
Linneroth, Bengt (Kypare Math)
Ljungholm, And. (Jungman)
Lundahl, Hans (Smed)
Lundahl, Abr: (Dräng Superkargör)
Lundberg, Laur: (Styrman)
Lundberg, Jonas (Matros)
Lundberg, Berndt (Jungman)
Lundgren, Petter (Matros)
Löfström, Salemon (Kvartermästare)
Matson, Eric (Matros)
Maurice, Peter (Styrman)
Mayström, Petter (Kock)
Melander, Jacob (Matros)
Mellberg, Bengt (Jungman)
Modelin, Eric Joh: (Matros)
Morck, Nils Petter (Matros)
Muller, Carl F: (Lärstyrman)
Möller, Carl Fred: (Båtsman)
Nommelin, Jacob (Matros)
Norling, Anders (Matros)
Nyberg, Lars (Dräng Styrman)
Olsson, Anders (Jungman)
Palm, Gustaf (Assistent)
Petterson, Jacob (Jungman)
Pettersson, Christjan (Timmerman)
Pettersson, Lars (Matros)
Pettersson, Anders (Jungman)
Pettersson, Börje (Jungman)
Rosengren, Hendr: (Kvartermästare)
Rothoff, And: Dav: (Kadett)
Sahlberg, Olaus (Jungman)
Sandberg, Hendr: (Kvartermästare)
Sandström, Jonas (Kypare)
Schierman, Fred: Ad: (Styrman)
Schultz, Daniel (Jungman)
Schutz, Carl Fr: (Jungman)
Schörlin, Zack: (Kock)
Sivertson, Gust: Lor (Präst)
Skånberg, Johan (Matros)
Staaf, Carl M. (Kadett)
Starck, Eric (Matros)
Stridsberg, Otto Joh: (Lärstyrman)
Strömbeck, Anders (Båtsmans Math)
Svensson, And: (Dräng Skepps)
Svensson, Jöns (Matros)
Svensson, Olof (Jungman)
Svensson, Lars (Dräng Styrman)
Söderberg, Jonas (Matros)
Taylor, James (Ingen uppgift)
Thorslund, And: (Matros)
Thulin, Anders (Matros)
Toutin, Isaac (Assistent)
Tranbeck, Anders (Jungman)
Uberschier, Benjamin (Buteljör)
Uggla, Carl Wilh: (Lärstyrman)
Wedelin, Johan (Konstapels Math)
Wejman, Lorenz (Jungman)
Wennerlöf, Sven (Hovmästare Math)
Westerberg, Nils (Matros)
Winberg, Fredric (Assistent/Skeppsskrivare)
Zeidenzopff, Joh: (Segelmakare)
Zvibelius, Jöns (Matros)
Zvillström, Sven (Matros)
Åberg, Anders (Matros)
Åhrman, Niclas (Matros)
Örn, Carl (Dräng Kapten)

En journal för resan finns bevarad. Författaren är okänd.

6:e resan, till Kanton, 2/3 1797 – 1/10 1798

Kapten: Jacob J. Kjerrmanskiöld
Superkargörer: Sebastian Heegg, Petter Roempke

Haveri vid Themsens mynning på hemresan. Mn tydligen ingen större skada skedd.

7:e resan, till Kanton, 3/5 1799 – 18/8 1801

Kapten: Jacob J. Kjerrmanskiöld
Superkargör: Sebastian Heegg

8:e resan, till Kanton, 28/6 1802 – 23/9 1803

Kapten: Eric Nissen
Superkargörer: H.J. Åhman, Isaac Toutin

9:e resan, till Kanton, 15/6 1804 – 11/11 1805

Kaptener: Gabriel Gadd, utresan, Otto J. Stridsberg, hemresan
Superkargör: H.J. Åhman

Gabriel Gadd dog under resan den 26 nov. 1804.

Gustaf III - 1

Tiden efter Ostindiska kompaniet

1808 härjade en omfattande epidemi av dysenteri (rödsot) baldn svenska soldater som i storyr mängd förlagts och samlats kring Göteborg. Sjukdomen härjade dock bland soldater i hela Sverige även om situationen var värst i Göteborgsområdet. Pehr Dubb, dåvarande stadsläkare, förslog på grund av bristen på platser inom vården skulle lösas genom att Gustaf III användes som sjukhus. Så beslutades och spå skeppet inhystes 250 sjuka soldater. Förhållanden var fruktansvärda och sannolikt dog de flesta. En del av de sjuka sänktes i älven men de flesta kom sent omsider att begravas i en massgrav i Sannabacken.

1809 sänktes skeppet vid Klippan för att utgöra grunden till en brygga. Vraket togs upp från botten år 1944. Vissa delar av fartyget fanns i Gathenhielmska kulturreservatet mellan 1946 och 1983.

Stockholms slott

Byggd på Stora Stadsvarvet och på 454 läster med 31 kanoner och 154 personers besättning. Under tredje oktrojen halverade Stockholms Slott nära nog sin beväpning, till 16 kanoner och minskade besättningen till 140 personer

1:a resan, till Kanton, 25/2 1759 – juli 1761

Kapten: Carl Gustaf Lehman
Superkargörer: Gabriel Beijer, Charles Bratt, Friedrich Habicht, Frans Walter

2:a resan, till Kanton, feb 1762 –aug 1763

Kapten: Mathias Holmers
Superkargörer: Anders Gadd, J. Fr. Pettersson, Dougald Campbell, Claude Laurent, Jean Abraham Grill (på utresan)

3:e resan, till Kanton, 28/12 1765 –aug 1767

Kapten: Carl Gustaf Ekeberg
Superkargörer: Andreas Gadd (dog efter ankomsten till Kina), Jean Abraham Grill, Hans Coopman, John Pike, Ulric M. Valtinson, Jonas Almroth

På denna resa vara Linnélärjungen Anders Sparrman med som skeppsläkare.

1766 låg det Svenska ostindiska kompaniets skepp Stockholms slott utanför Kanton i Kina. På denna resa skedde något ovanligt. Kapen Ekeberg och två superkargörer (den ene var Anders Gadd) friköpte tre slavar, tre unga malajiska pojkar, troligen från ön Nias. Priset ska ha varit 1 800 dlr kmt. Pojkarna ska ha varit mellan sex och åtta år. På Ekebergs begravning berättades om de tre pojkarna:

Dessa slavar voro 3:ne Malej-gossar från stranden av ön Neaz, på västra kusten av Sumatra; de hade där under fredens lugn och palmträdens skugga i sin barndoms oskyldiga joller och lekar glätt sig och sina föräldrar, tills det olyckliga ögnablick, då några försåtlige Holländare rusat fram, fjättrat och släpat dem med sig, så att i stället för det nejden av samma strand förut gav ett glättigt eko av de oskyldigas lek och dans, förbyttes detta snart till ett bedrövligt återskall från tröstlösa föräldrars suck och skrän, som kanske räcker än i denna  stund!

Strax efter köpet av pojkarna avled den ene av de två superkargörerna, Anders Gadd, och enligt reglerna skulle hans varor då säljas för att hans efterlevande skulle få så stor vinst som möjligt. Det betydde att också den lille pojke han just köpt återigen skulle säljas på slavmarknaden. Nu blev det inte så då besättningen på fartyget samlade ihop pengar och betalade för honom.

Vad som hände med de andra två pojkarna är inte känt, men den lille pojken som köpts av kapten Ekeberg följde med hem till hans gård i Uppland, där ingen hade hört talas om Sumatra (än mindre Nias) så han kallades Javanen och fick det svenska namnet Johan Pehr Gustav Philander.

Pehr Philander döptes i Tensta Kyrka den 15 oktober 1769. Då hade han varit i Sverige tre år, lärt sig svenska och en del kristendomskunskap. Dopet var pampigt, med inte mindre än 14 faddrar, och det var inte vilka faddrar som helst. Det är landshövdingen i Uppsala, det är grevar och baroner, familjen Ekeberg finns med, liksom en bruksinspektor, en kyrkoherde och därtill kvinnor som är gifta med alla dessa framstående män.

Mer att läsa om detta:

4:e resan, till Kanton, 9/1 1772 – 20/6 1773

Kapten: Herman H. Strehlenert
Superkargörer: James Maule, stannade i Kanton 1772-1781.

5:e resan, till Kanton, 19/1 1775 – 29/6 1776

Kapten: Jean David Schröder, efter dennes död Peter Peterson
Superkargör: Carl Henr. Forss

6:e resan, till Kanton, 20/1 1777 – 10/6 1778

Kapten: Peter Petersson
Superkargörer: Abraham Alnoor, Peter Johan Bladh. Den senare stannade i Kanton 1778-1784

Skeppspredikanten Hans Petter Wennerberg förde dagbok/journal under resan. Resan också beskriven av Peter Johan Bladh och Peter Petersson.

Wennerbergs dagbok

Wennerbergs dagbok

Prins Friederic Adolph

Byggt på varvet Terra Nova. Skeppsbyggmästare var i praktiken David Bagge även om han formellt hade titeln kvartersman. På 398 läster med 26 kanoner och 130 mans besättning.

1:a resan, till Kanton, dec 1753 – juni 1755

Kapten: Daniel Shierman
Superkargörer: Volrath Tham, And. Jurg. Groen, Frans Walter

2:a resan, till Kanton, feb 1756 – juli 1757

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: George Kitchin, Andreas Gotheen, Dougald Campbell

3:e resan, till Kanton, 25/2 1759 – 20/8 1760

Kapten: Carl Gustaf Ekeberg
Superkargörer: Volrath Tham, Anders Gadd, Elias Hilleström, Jacob Hahr

4:e resan, till Kanton, jan 1761 – 3/9 1761

Kapten: Daniel Shierman
Superkargörer: Friedr. Wilh. König, Carl Walter, Jean Abraham Grill, Gustaf Thollander

Enligt vissa källor var Jean Abraham Grill inte superkargör utan assistent. Han stannde kvar i Kanton efter resan. Skeppet Prins Friederic Adolph förliste 1761 vid revet Prata på sin väg till Kanton. Kapten ombord var Daniel Shierman. Endast tre besättningsmän omkom.

Förlisningen efterföljdes av flera försök till bärgning av lasten. För kompaniets skull var Daniel Shierman, tillsammans med några av sina besättningsmän, tvungen att skriva en redogörelse för förlusten av ett skepp och dess fulla last:

Revet Prata som blev skeppet Prins Friederic Adolphs öde är i själva verket en liten arkipelag i Sydkinensiska sjön (mellan 116°40' och 116°55'O longitud, och 20°35' och 20°47'N latitud) bestående av ön Tungsha och två korallrev. Det är endast ön Tungsha som syns ovan vattenytan.

Revet Prata som blev skeppet Prins Friederic Adolphs öde är i själva verket en liten arkipelag i Sydkinensiska sjön (mellan 116°40′ och 116°55’O longitud, och 20°35′ och 20°47’N latitud) bestående av ön Tungsha och två korallrev. Det är endast ön Tungsha som syns ovan vattenytan.

Berättelse om Höglofliga Swenska Ost Indiska Compagniets Skepp Fredrick Adolphs förlust, som strandade d. 3die Sept 1761

Den 28 augusti 1761 togs departuren från Pulosapatte, hvarifrån wi räknade oss 5[grader]:9 Ost meridian difference, om middagen d 3 febr, Coursen hade redan om morgonen samma dag blifwit ändrad till N:1:W ifrån N och ehuru wi efter wår segling borde wara 1[grad]:15 W om Prata klippor, /: efter dess situation i Monsieur D’Après kartor:/ hölls så snart wi woro i deras Latitudo redan för solens undergång en god utsikt för dem, utan att minsta teken kunde skönjas af deras granskap, förr än klockan 7 3/4 då skeppet med ens befants i bråningarna och ögnabliket därpå tog grund. Hyckarne blefwo straxt kastade öfwerbord och masterne kappade, samt ankare utfört att winda det utaf, men en starck S.W. flod som stadigt dref der mehra inpå klipporna gjorde alla ansatser fåfänge tills xxx klocka 12 xxx bröt upp däcket och watnet rusade in med den häftighet att ingen vidare möyelighet sågs till skeppets räddning, hwilket innan klockan 3 om morgonen war alldeles wrak. man kunde därför intet annat widare giöra än tänka på att söka bärga besättningens lif, ju förr ju häldre att intet blifwa af de denna tiden wanliga Toufouner öfwerrumplad /: däraf 120 man och 2 passagerare klåckan 5 i fyra fartyg gofwo sig under wägen att söka närmaste land, lämnade efter sig 4de styrman och 19 man, som af egit wahl häldre blefwo efter, och hwilka wi efter wårt giorda löfte wid afgåendet tänkte wid lyckelig ankomst till land straxt att söka träffa; men i brist af tillräckelig handräckning på giord ansökan i catsi där vi /: d. 8 arriverade:/ intet kunde så åstadkomma som wi hiertligen önskat. Denna olycka hände på S.O. kanten af Pratas klippor i Nord Latitudo 20[grader](?) och är så mycket bedröfweligare, som ingen försiktig speculation blifwit försummad att förekomma densamma innan den hände och efteråth alla möyeliga steg blifwit tagne, att rädda skeppet därutan fått beklageligen förgiäwfes.

Att denna ofwan förde berättelse om Skeppet Fredrik Adolphs olycka, till alla dehlar är med sanningen öfwerens stämmande, äro wi alla under skrifne färdige med wår lifliga ed att bestyrcka.

Canton den 26 Now 1761

Daniel Shierman
Liwinius Olbers
Isaac Selle
Herman Celsing
Almroth
Somin W Schoting
Båtsman
Quartermästare
Matroser etc.”

Jacob Maules berättelse om skeppsbrottet (utdraget ur Jacob Maules journal är hämtat från Christer Feiffs artikel ”Skeppsbrott i Sydkinesiska sjön – ur Jacob Maules journal” ur Göteborgs Stadsmuseums bok (2000) Ostindiska Compagniet; affärer och föremål) på modernt språk:

Fredagen den 4 september

Vid vackert väder och avtagande vind råkade vi vid 20-tiden in i bränningarna söder om Prata Islands. Vi lade ror i lä, men strömmen förde oss ändå in mot klipporna. Livbåtarna sattes ut och folk började arbeta vid pumparna. Varpankaret kastades ut på bottnen av sand och korall. Vi styvhalade det och började kasta kanoner och andra tunga saker över bord. Skeppet stötte allt svårare mot klipporna och tog in allt mer vatten. Stormasten kapades för att göra skeppet lättare, men så knäcktes rodret och därmed flera bjälkar i stora kajutan. Vattnet strömmade in och pumparna gjorde inte längre någon nytta. Klockan 02 kapade vi fockmasten och en halvtimme senare mesanmasten.

Lördagen den 5 september

På morgonen klockan 05 övergav vi vraket med storbåt, slup och två jollar samt 120 man ur besättningen och två passagerare. På vraket lämnades styrmannen C U Stiernlöf och nitton man, som utan tanke på att rädda sitt eget liv valde att stanna kvar.

Vi styrde åt nordost, men strömmarna och tidvattnet gjorde att vi inte kom någon vart. Från vraket rapporterade man att man såg land och fiskebåtar (sampaner), sköt skott och hissade flagg. Strömmen var så stark att vi fördes åter in mot bränningarna. Vi ankrade, men ankaret ville inte få fäste i bottnen, så vi gjorde vårt bästa med segel och åror. Slupen sändes till vraket efter folk, vatten och stormasten till storbåten, men besättningen som var kvar gav oss ingenting.

Klockan 10 ändrade sig strömmen och satte mot norr. Vi seglade norrut längs banken på vilken syntes stora, höga stenar, som folket från vraket hade tagit för kinesiska fiskaresampaner.

Vi undersökte vårt vattenförråd och fann att det var för litet för så många. Vi övergav då vår plan att landstiga på ön Prata, eftersom vi inte trodde oss kunna finna färskvatten där, och beslöt att försöka nå kinesiska fastlandet. Styrde därför NVtN med frisk vind och vackert väder. Senare på dagen blev det stiltje och vi rodde ständigt. Värmen var olidlig. Vi ransonerade vattnet till omkring en deciliter per man två gånger om dagen och hade lite skämt bröd att uppehålla livet med.

Söndagen den 6 september.

Vinden NV, men mest stiltje. Vi hissade segel och rodde i skift. Vi delade folket vid årorna, så att hälften rodde i två timmar medan andra hälften låg under tofterna, inte precis någon angenäm vila i sådan trängsel och värme.

Nu började vi sakna vatten på allvar. En allmän jämmer utbröt, främst på grund av törsten som i den brännande värmen var starkare än hungern. Några drack saltvatten, vilket ökade besvären, ty en tom mage och en utmattad kropp kunde inte stå ut med bitterheten, utan följden blev svåra kräkningar och huvudvärk. Ingen vågade därefter dricka saltvatten, särskilt som det innebar att de inte längre skulle kunna ro, vilket var vårt enda sätt att komma vidare. Befälet måste sitta på tapphålet till vattentunnorna, så att inte vattnet skulle stjälas bort till allas vår undergång, särskilt som stiltjen och hettan kunde hålla på länge. Största delen av natten stiltje, mot dagningen svag, växlande vind. Fortsatte ro kontinuerligt.

Måndagen den 7 september.

Vinden SV, något tilltagande. Gjorde en mast av några åror, satte den vid aktersta mastfoten och hissade focken för att bättre hålla båten till vinden. Styrde NV. Mot aftonen sändes norska jollen för att loda, eftersom den seglade bäst. I natt kom jollen tillbaka och berättade att man sett ett par fiskare-sampaner. Jollen sändes tillbaka med en av våra passagerare, som var kines, för att undersöka om vi kunde få vatten. I dagningen såg vi åtskilliga sampaner och sedan Land till vår innerliga fägnad.

Klockan 07 kom jollen tillbaka, men utan vatten. Vi gjorde vårt bästa för att komma i land roende och seglande. Mot middagen styrde alla sampanerna in mot land till en hamn som låg där. Vår båt med den hemmagjorda riggen var tvungen att kryssa.

Tisdagen den 8 september och några dagar därefter.

Vinden SV och vackert väder. Vi kom närmare land klockan 14 och såg något som liknade en vattenrännil. Något ljuvligare kunde i vår utmattade belägenhet inte existera, vilket gav oss hopp att ännu en gång få räkna oss till de levande. Vi dröjde inte länge med att ankra och sände jollen för att hämta vatten. Slupen, som dagen efter att vi lämnade vraket skulle ha gått i förväg om de hade fått med sig förste styrman Levinius Olbers, övertalades då av honom att överge sina planer, men när de nu såg land kunde de inte låta bli att segla i förväg och kom först på kvällen tillbaka till oss. Emellertid kom några kineser ombord, som mot liten vedergällning gav oss vatten. Jollen kom också med vatten, så att vi blev räddade.

En Mandarin ville gärna tala med oss och skickade en liten Mandarin ombord, med vilken Herr Grill och den kinesiske passageraren gick iland. Vår jolle sändes att hämta dem och när vinden avtog lyckades vi med slupens hjälp ro till den hamn vi hade sett sampanerna gå in i. Vi ankrade bredvid en djonk, saknade hela natten våra jollar, men mot dagningen kom de tillbaka till oss. De hade rott förbi oss i mörkret. Många kineser med sina sampaner kom för att bese oss, eftersom de aldrig hade sett européer tidigare. Somliga visade sitt goda hjärtelag när de märkte att vi inte hade någon mat. De kastade till oss kokta potatisar, salt fisk och annat som de hade till hands.

Klockan 07 kom en Mandarin ombord, underrättade sig om vårt tillstånd och lovade all hjälp och tog vår jolle med sig, samtidigt som Storbåten placerades närmare land. Vi som var med jollen blev på stranden mottagna av en mängd människor som hade kommit från olika håll för att få se så underliga djur som vi. De stod långt ut i vattnet längs hela stranden och visade sin förundran genom allmän tystnad. Tillsammans med alla åskådarna fördes vi upp genom staden till Mandarinen, som mottog oss mycket artigt och bjöd på många sorters mat och förfriskningar. Mat och dryck skickades också ner till båten. Vi fördes senare med båten till en nätt liten stad, Kattzi kallad, där en stor pagod blev inrymd till vår tjänst. Rapport om vår olycka sändes till Kanton, men vi skulle bli kvar tills vidare order gavs. Andra dagen efter vår ankomst anhöll vi om att få låna en liten djonk med vilken vi kunde gå för att hämta det kvarlämnade folket på vraket. Vi fick alldeles avslag, eftersom man väntade en tyfon och det skulle ha varit riskfyllt att försöka ta sig dit.

Tisdagen den 22 september hade vi fått klartecken att låna en djonk och kvittera ut nödvändig proviant för resan upp till Kanton. Då kom det en tyfon så att resan först kunde påbörjas den 28 september. Den 30 september passerade skeppen Bocca Tigris, där kapten Schierman och superkargörerna for i förväg upp mot Kanton. Vid middagstid såg vi Riksens Ständers långbåt komma på andra sidan viken. Vi gjorde tecken att få tala med dem, men de kom inte närmare. Vi hörde bara ordet Prata nämnas. Morgonen därpå kom vi till Wampoa, där vi fick veta att de som hade lämnats kvar på vraket hade tillverkat en pråm och tagit sig iland med den. Kapten Grubb på Riksens Ständer hade då bestämt sig för att med sin långbåt och två sampaner gå till Prata för att bärga penningkistorna och att det var honom vi hade mött vid Lejontornet.

Flera försök att bärga lasten gjordes:

Utdrag ur Capitaine Baltzar Grubbs journal hållen ombord på Skeppet Riksens Ständers longbåt, under resan från Wampoa till Skp Fredrick Adolphs wrak, som strandat på refwet Plata.

Lördagen den 3 O-bre 1761 Winden N o N:O kl 8 om morgonen gingo wi från Skpt Riksens Ständer, neder till Bocca Tiger, att möta wåra Schampaner, som skulle gå till klipporna Plata, kl 12 om middagen mötte wi resten af Fredrick Adolphs besättning, som kommit i land wid Catsi, kl. 8 om aftonen kommo wi till anckars där wåra Schampaner lågo.

Måndagen den 5-te. Om mårgonen grå mulen luft, med en tilltagande kuhling … kommo under segel och lofwerade till kl 12. Om middagen då strömmen föll starckt emot, woro nödsakade att anckra, kl. 5 om aftonen gingo wi åter till segells… kl. 10 om aftonen kom till anckars.

Tisdagen den 6-te … lyfte anckar och gick längre upp under landet, att komma på bättre anckare grund, ty winden såg, som skulle blifwa mehra tilltagande, emot middagen stillnade af, lågo hela dagen och natten stilla.

Onsdagen den 7-de. Morgonen aldeles stilt, lyfte anckare ock kom kl 5 under segel, men brukade mest wåra åhror…

Lördagen d 10 october. Hördes susning af bränningar uti W. N.W. liten kultie, wände wid solens uppgång, fick sikte af Fredrick Adolphs wrak… anckrade kl.9 tätt därwid.

Uti Skpt woro 2-ne hundar, 2-ne katter, 1 får och 1 swin hwilka woro lefnade, men kunde ey bärga mer än en hund och en katt, ty de andra kreaturen woro så wilda att de kröpo undan…”

Skeppet i övrigt var svårt skadat och inget gick att bärga från hytterna.

Om försöken att bärga lasten har också David Sandberg skrivit:

21/9 Sänder kapten [Baltzar] Grubb tillsammans med Michael Grubb med båten till Macao för att utforska vad som skett och om det går att rädda något.

29/9 Kapten Grubb återkommen. Har ackorderat med 2 tonkaijsampaner att gå till det strandade skeppet med nödiga dykare ombord mot 10% penningar och 40% av varor. De har inget att fordra men behåller de 200 piaster de uppburit. Långbåten dit med 30 man.

13/10 Kl 2 om natten kom slupen till staden med berättelsen att Kapten Grubb var lyckligen återkommen från Prata och hade bärgat 48 kistor av kompaniets penningar och en privat kista.

I januari 1762 anlitades 2 sampaner som åtog sig bärgningen och som under ledning av Herr Sternlew gjorde en expedition i mars samma år. Man gav sig av i slutet av mars. Först den 18 april nådde man Prata. De två medföljande sampanerna vände plötsligt om i det hårda vädret, något som Sternlew noterar i sin loggbok. Han kunde bara konstatera att de försvann ur sikte. Dagen efter väntade man förgäves på den båda sampanerna vid Prata.

I april gjordes ett nytt försök, nu med bland annat 16 portugiser som anlitats i Macao. Omkostnaderna för alla bärgningsförsök finns noggrant nedtecknade, så väl som anteckningar över expeditionerna dag för dag.

Ett trettiotal av besättningsmännen kunde återvända som passagerare på Riksens Ständer. De övriga tilläts ta hyra på engelska och holländska fartyg.

I juni 1762 gjordes så ytterligare en resa till vraket. I anteckningarna från expeditionen står att läsa:

Söndagen d. 13 juni 1762 Klockan 12 kom till anckars wid wraket. … Kl 17″ 1 anckrade uti båtnen som låg några båts längder ifråna wraket syntes åtskilliga stora fiskar som satte en liten rädd håga uti dykarne.

Så småningom bärgade en hel del av skeppslasten. Till sin hjälp hade Svenska Ostindiska Kompaniets representant ett antal inhyrda kineser som assisterade vid bärgningen.

Inventarium öfwer det som respective Swenska ost Indiska Compagniets Räkning blef genom Herr Sternlew bärgat utur wraket Fredrick Adolph, under dess andra expedition till grundet Prata i Juni Åhr 1762.

1 kista penningar, som wid upphissningen gick sönder, då 313 Piaster föllo i siön, hwilka icke återfås kunde, hwarför upptages de behåldna xxx 3687 :- 314 tackor tenn …

In alles bärgades 322 tackor, men som Chineserna påstodo att 8 däraf woro utur en Junck tagne, som wid samma ställe hade strandat, då lämnades desse 8 tackor till Schampan folket, hälst som Herr Sternlew besannade deras påstående. Ofwannemnde 8 tackor woro äfwen af mindre storlek och märckte med V, wägde ock endast 35 Catty hwarje.

Gammalt järn, järnband, spik…
34 tackor tackjärn…
gamla koppar kitlar, pannor, castruller, liusplåtar, gamla tennfat, tallrickar,
17 wärjor aldeles råstige och fördärfwade
26 bajonetter dito dito
1 mousquet
24 dito pipor, krkiga, rostiga och fördärfwade
6 pistoler
1 dunderbössa
3 dunderböss pipor
1 Azisruth (?) compass utan lådan
ditto aldeles sönder
4 ordinarie compasser
3 4 timmars glas
2 2 timmars glas
1 1 timmes glas
1 logglas
19 boutellier Xeres Win
33 boutellier rödt win
medicins kistan
diverse winglas, wattnglas etc.
1 fönster med 6 rutor
1 fönster med 3 rutor
2 fönster med 1 ruta
4 st fönster glas
5 st flaskor olja

Inventarium öfwer det som för privatas räkning blef genom Herr Sternlew bärgat under dess andra expedition till grundet Prata, in junio utur det därstädes förolyckade skeppet Fredrick Adolph.

För Cap-ne Shierman

1 coffert med gamla linnetyg och 1 råck
1 skriflåda
5/2 carot
1 snusrefjärn af bläck
1 liusstake af bläck
2 dosor spankst snus
1 låda med några böcker och papper

För Jean Abraham Grill

1 nattrock af scotskt tyg
36 catty, 14 XX 907 cash coraller af diverse sorter
19 st fönsterglas

För Herr Lewinius Olbers

2 st octanter
4 st fruntimmers solhattar

För Herr Isaac Selle

1 octant
1 flaskfoder med 16 flaskor

För Öhrman som passade upp Cap-ne Stiernman

2 Flauto Trawersierer
1 violin med foder
45 koppar plåtar …

För obekandta ägare

41 st käppar
2 st räkne taflor
1 st skriflåda af bläck med 2 sandbössor
3 st twåhl
1 flaska arrack
14 st toma flaskor
43 bouteiller arrack
Gamla linnetyg och kläder som föllo i stycken då man dem handerade.

Dessutom blefwo en hop med böcker, siöchartor och journaler för diverse bärgade, som här förwarade tills deras återkomst.

Likaledes en bundt med insydda documenter afledne afledne assistenten Ross tillhörige.

Av det bärgade godset kunde en del tenn, järn och koppar säljas vilket till sist inbringade lite pengar. Man lyckades till och med sälja en del av de privata tillhörigheterna som Sternlew hade hämtat upp från vraket. En del av intäkterna från försäljningen gick till att betala de kineser som assisterat vid bärgningsarbetet.

 

Frimurarna och Ostindiska kompaniet

Frimurarlogen i Göteborg som startade 1755 hade redan år 1759 102 medlemmar. Av dessa var 25 anställda inom Ostindiska Kompaniet. En annan större medlemsgrupp var officerare i det militära, 28 personer. Det var dyrt att vara med så det krävde goda inkomster. Totalt finns det 27 superkargörer som var frimurare. Av dem var 2o stycken medlemmar i göteborgslogen. Av Ostindiska kompaniets direktörer var det 22 stycken som var frimurare. Det finns källor som hävdar att det var 20, men det är fel. De missar att vissa direktörer står listade som styrmän och annat och medlemmar i nån frimurarorden.

Superkargörerna Friedrich Habicht, grundare av frimurarlogen i Göteborg tillsammans med John Pike d.y. och 5 andra personer. Bägge superkargörerna hade redan tidigare blivit frimurare och var medlemmar i loger i andra länder:

I Göteborg skedde en motsvarande utveckling. Efter viss förberedelse träffades åtta personer den 27 juni 1755 och bildade en loge som fick namnet ”Salomoniska Logen af trenne lås”. Namnet ändrades år 1757 till ”Salomoniska Logen”.

Åtminstone två av stiftarna hade stark anknytning till Ostindiska kompaniet. Den ene var superkargören Friedrich Habicht, som blivit frimurare år 1749 i ”Prins Clermonts Loge” i Paris. Han hade nyss, den 1 juli 1754, kommit hem från sin första resa till Kanton. Den andre var John Pike d.y. 28 år, son till superkargören i SOIC John Pike d.ä.och sedermera själv superkargör. Han hade själv blivit frimurare omkring år 1747 i ”Stora logen” i Amsterdam.

Andra superkargörer som var frimurare inkluderar Anders Gadd, Johan Adolf Smedberg och Jacob Hahr var frimurare. Det var också kaptenerna Carl Gustaf Lehman (1714-1777) och Carl Gustav Ekeberg (1716-1784). Ekeberg och Lehman var kompaniets flitigaste kaptener. Ekeberg gjorde 10 resor varav 7 som kapten och Lehman gjorde 6 resor som kapten. Totalt var omkring 40 av Ostindiska kompaniets superkargörer och ungefär hälften av kaptenerna frimurare.

Logen i Göteborg hade först namnet Salomoniska logen av trenne lås, men fick 1757 det förkortat till Salomoniska logen. En kort tid efter att logen i Göteborg bildats ville ett antal medlemmar som arbetade för Ostindiska kompaniet ha tillstånd att ha möten ombord eller utomlands. ett var år 1759 och anledningen var att sju frimurare skulle resa till Kina samtidigt. Ombord på skeppet Stockholms Slott fanns kapten Carl Gustaf Lehman som befälhavare. På Prins Frederic Adolph med var Carl Gustav Ekeberg kapten. Tre av superkargörerna var också frimurare, nämligen Friedrich Habicht,  Andreas Gadd och Jacob Hahr. Ombord fanns dessutom ytterligare två frimurare, nämligen löjtnanten Herman Celsing och styrmannen Levinius Olbers (Livinius Olberg). De hade möte i Cadiz där också skeppet Prins Carl på hemväg befann sig. Även på Prins Carl fanns det frimurare.

St-JohanneslogenOstindiska kompaniets personal kom så småningom att grunda en frimurarloge i Kanton år 1788:

Vid ett möte ombord på skeppet ”Adolph Frederic” den 14 oktober 1785 i Frimurare Sällskapet var 17 frimurare från Göteborg närvarande och alla deltog i insamlingen till barnhuset. Totalt befann sig detta år inte mindre än 21 frimurare i Kanton, och dessa gemensamt kan ha beslutat att söka tillstånd att få bilda en riktig loge i Kanton. Om man räknar med skeppets återfärd till Sverige, så stämmer tiden ganska väl med det beslut som hertig Karl – Frimurare Ordens högste styresman – fattade i mars 1787, nämligen att en loge skulle bildas i Kanton och att den skulle kallas ”Elisabeth” efter hans gemål. Logen skulle liksom alla andra loger i Sverige lyda under Stora Landslogen i Stockholm, men ordförandemästaren skulle vara en superkargör vid Ostindiska kompaniet. Den där näst högste i logen skulle vara en kapten från en svensk ostindiefarare. Medlemmarna kunde vara av vilken nationalitet som helst och ordförandemästaren hade rätt att använda det språk som han fann lämpligast. Den loge som nu kom att bildas i Kanton installerades i egen lokal på det svenska faktoriets område den 20 september 1788. Namnet blev ”S:t Johanneslogen Elisabeth i Kanton”. Logens förste ordförandemästare var superkargören Johan Adolf Smedberg.

På ordens andra möte som ägde rum samma dag som den bildades, dvs den 20 september 1788 valdes till logemästare. När Smedberg avled 1793 minskade verksamheten i logen avsevärt. Den siste logemästaren i Kanton var James Chalmers, bror till William Chalmers, som utnämndes år 1801. 2006 återskapades S:t Johanneslogen Elisabeth, men i Göteborg.

Logen i Göteborg verkar numera återigen heta Salomoniska logen av trenne lås, fast på franska, S:t Johannes logen Salomon à trois Serrures. En känd ordensmästare från logens historia är Patrik Alströmer som var ordförandemästare tiden 1779 – 1802. Han var under samma tid även ordförandemästare för Andreaslogen i Göteborg och från år 1788 provinsialmästare för den det året grundade Göta Provinsialloge. En annan känd person var förste stadsläkare Christian Fredric Ewert som var ordförandemästare 1860-81.  Ivar Constantin Fallenius var ordförandemästare en lång tid 1917 – 1943 och hade innan dess även andra uppdrag inom Frimurareorden. Andra kända göteborgare som var frimurare inkluderar Pehr DubbOlof Wijk d.ä. Dan Broström och Johan Albrecht Pripp.

De direktörer i Ostindiska som var frimurare var: Patrick Alströmer, Anders (Andreas) Andersson, Abraham Grill, Gustaf Tham, David Sandberg, William Chalmers, Olof Lindahl, Jonas Tranchell, Niclas Björnberg, Georg Conradi, Robert Finlay, Johan Abraham Grill, Michael Grubb, Martin Holterman, Herman Petersen, Johan Fredric Pettersson, Lars Reimers, Sven Rosenberg, Carl Fredric Scheffer, Johan Fredric Ström, David von Schinkel och Samuel af Ugglas.

Andra anställda i Ostindiska som var frimurare inkluderar G.F. Beyer, Jacob Boethius, Carl Bratt, Johan Adolph Burtz, D. Campbell, Herman Celsing, James Chalmers, John Chambers, Charles Chapman, Hans Henric Claesson, Johan Dassau, H.H. Dittmer, Carl Gustaf Ekeberg, Georg Elphinstone, John Fenwick, Carl Henrik Forss, Anders Gadd, Lars Gotheen, Baltzar Grubb, Fredrik (Friedrich) Habicht, Jacob Habicht, Nils Habicht, J. Carl Hackson, Carl Henrik von der Hagen, Henrik Wilhelm Hahr, Jacob Hahr, Olof Hanqvist, Niclas Heeggh, Johan von Heland, Carl Fredric Hjertstedt, Abraham J. Hülphers, Jacob Kjerrmansköld, Mauritz von Krusenstjerna, Fredrik W. König, Henrik König, Claes Laurant, Carl Gustaf Lehman, Anders Ljungstedt, Gustaf Gabriel Lood, Carl Eriksson Malm, Petter Maurice, Eric Nissen, Axel Norberg, Levinius Olbers, Gustaf Palm, Lorentz Petersen, J. Fredrik Pettersson, Fredric Ulric Peyron, Olof Reinicke, A. Fredric Ritterberg, Isaac Ritterberg, Paul Roland von Schoting, Anders Siberg, Gustaf Laurents Siwertsson, J. Adolph Smedberg, Eric Stockenström, Gabriel Ström, J. Leonard Törngren, Frans Walter, Ulrik M. Valtinsson (Adlerstam).

Enigheten

Ostindiefarare byggd på Djurgårdsvarvet i Stockholm. På 375 läster med 28 kanoner och 140 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 26/12 1748 – 3/6 1751

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: Gabriel Beijer, Anders Gadd, Erik Thierstedt, Gustaf Gabriel Loodh

En som var med på denna resa var Jakob Lagercrantz som 1758 skrev en meritförteckning som han skickade till myndigheterna. Den finns bevarad i Krigsarkivet. På resan var han femte styrman.

Enigheten - 1

Enigheten. Detalj ur akvarell gjord av kapten Erik Moreen på Cronprinsessan Lovisa Ulrica 1748-49.

2:a resan, till Kanton, 20/12 1751 – 5/7 1753

Kapten: Fredrik Pettersson
Superkargörer: Jacob Greiff, Carl Bratt, Abraham Hülphers, Olof Bergendahl

3:e resan, till Kanton, 3/2 1754 – 6/7 1755

Kapten Baltzar Grubb
Superkargörer: Olof Ström, B. Borgman, Peter J. Berenberg

Peter Petterson, G.B. Poies, F. Toutin och J.P. Olbers var styrmän. Skeppspredikant var M. And. Ekegren, fältskär en man med efternamnet Lange, sannolikt Johan Jacob Lange och skeppsskrivare Fr. Bratt. Assistenter var J.C. Osterman och H.W. Hahr.

4:e resan, till Kanton, 3/1 1757 – 3/9 1758

Kapten Charles Chapman
Superkargörer: Jacob Greiff, Friedr. Wilh. König, Gustaf Tham

Styrmän var George B. Poies, J. Andersson, Joh.P. Olbers och Carl P. Boisman. M. And. Ekegren var återigen skeppspredikant medan Carl Fredrik Heinrici d.ä. var fältskär och J.P. Flygare skeppsskrivare. Assistenter var J.C. Osterman och H.W. Hahr.

Efter Ostindiska kompaniets tid

Enighetens skeppsklocka finns bevarad på Nääs slott. Det antas att den bevarats till eftervärlden av Jacob von Utfall, direktör i Ostindiska Kompaniet 1853-66. Han var dock inte superkargör ombord vilket påstås i en del artiklar om klockan. Från 1746 ägde Jacob Von Utfall Nääs. Han dog 1791.

Cronprinsen Adolph Friederic

Byggd 1743 på Stora Stadsvarvet, 387 läster, 27 kanoner, 140 mans besättning. Byggmästare Johan Holm. Ritningen är från 1761.

Cronprinsen Adolph Friederic - 1

1:a resan, 15:e expeditionen, till Kanton, 13/2 1746 – 24/1 1748

Kaptener: Peter Dens, Wilh. H. Oldekop
Superkargörer: Gerrad Barry (Gerard Barry), Jacob Greiff, Walter Campbell, Fredrik Wilhelm König, Michill Verbecke (Michel Verbeke)

Cronprinsen Adolph Friederic

Cronprinsen Adolph Friederic

2:a resan, till Kanton, 19/12 1749 – 18/6 1751

Kapten: Fredrik Pettersson
Superkargörer: Nicolas Heegg, George Kitchin, Friedr. Wilhelm König, N.N. Hyllegren.

Exempel på månadslöner på denna resa, tjänst, dlr smt per person

1 Kapten, 100
4 Styrmän, 30-80
1 Högbåtsman, 36
1 Högbåtsmanmath (mate), 22
1 Timmerman, 48
3 Timmermän, 22
1 konstapel, 30
1 konstapelmath, 18
4 kvartermästare, 20
1 bödker (tunnbindare), 24
1 smed, 20
2 lärstyrmän, 20
4 kadetter, 14
1 buteljör, 24
1 buteljörmath, 18
1 hovmästare, 20
1 segelmakare, 26
1 segelmakarmath, 18
2 kockar, 24
1 kypare, 22
1 skeppspredikant, 24
1 förste fältskär, 48
2 fältskärer, 22
1 skeppsskrivare, 20
108 gemena (besättningsmän), 14

3:a resan, till Kanton, 23/12 1752 – 3/7 1754

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: George Kitchin, Anders Gadd, Elias Hilleström, H. Coopman.