Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Fürstenberg

Pontus Fürstenberg

Pontus Fürstenberg

Pontus Fürstenberg, målat av Ernst Josephson.

Pontus Fürstenberg, född 5 oktober 1827 i Göteborg, död 10 april 1902 i Göteborg, var en svensk konstsamlare och mecenat. Han gifte sig med Göthilda Magnus (1837-1901), dotter till grosshandlare Eduard Magnus och Rachel Jacobsson. Fürstenberg donerade sina samlingar till konstavdelningen på Göteborgs museum, vilka senare sammanställdes i det Fürstenbergska galleriet på Göteborgs Konstmuseum.

Fürstenbergs farfar Abraham Levin kom till Stockholm från Tyskland i början av 1800-talet, och beviljades som en av de tidigaste judiska invandrarna rätten att bosätta sig i Stockholm, Göteborg eller Norrköping. Namnet Fürstenberg togs av hans son Levy Fürstenberg, efter släktens hemstad i Mecklenburg. På 1830-talet flyttade han till Göteborg och gifte sig med Rosa Warburg. Levy ägde textilfirman L. Fürstenberg & Co, vilket gav familjen en god ekonomi. Firman sysselsatte även fångar från det närbelägna Spinnhuset, alldeles vid landeriet Fredriksdal (senare Oscarsdal).

Fürstenbergs skolresultat var svaga eller medelmåttiga och räckte för att han kunde läsa vidare på Handelsinstitutet. Som 26-åring blev han delägare i faderns textilföretag, åren 1853-1881. Fürstenberg fick burskap som handlande i Göteborg 1860. En bit ifrån Fürstenbergs företag bodde den förmögna familjen Magnus. Familjerna Fürstenberg och Magnus umgicks mycket och Pontus Fürstenberg lärde känna familjen Magnus enda dotter, Göthilda Magnus, som senare skulle bli hans fru. Oscarsdal revs år 1912.

Fürstenberg engagerade sig i det kommunala politiska livet och utsågs till ledamot av stadsfullmäktige 1 januari 1869 till 5 oktober 1869, samt 8 december 1869-1890. Han var också aktiv i många företag och var ledamot av styrelsen för: Brand- och Livförsäkrings AB Svea, Återförsäkrings AB Astrea, Västergötlands-Göteborgs Järnvägs AB, Göteborgs Sparbank och Göteborgs Trädgårdsförening, Göteborgs museum 1883-1902. Han var även vice ordförande i Göteborgs fornminnesförening, ledamot av Handels- och sjöfartsnämnden 1873-1884, ordförande i Merkantila föreningen.

Fürstenberg blev filosofie hedersdoktor i Lund 1900 och valdes 1898 in i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

På 1860-talet började Fürstenberg intressera sig för konst. Det var då hans karriär som konstsamlare och konstmecenat tog fart. Detta förde med sig stor framgång för många svenska konstnärer i Sverige och utomlands. Det var också grunden till den största och mest betydelsefulla privata konstsamlingen i Sverige vid slutet av 1800-talet.

Den intensiva utvecklingen startade när Fürstenberg gifte sig med Göthilda Magnus i Göteborgs synagoga den 31 maj 1880. Fürstenberg hade länge varit förälskad i henne men de förbjöds att umgås av Göthildas far, den stormrike bank- och affärsmannen Eduard Magnus. Denne ansåg att hans rika dotter inte skulle umgås med en puckelryggad och tio år äldre man, vilket Fürstenberg var. Dessutom tyckte Magnus att Fürstenbergs familjeförmögenhet var för liten. Men Göthilda och Pontus träffades ändå i smyg. När Eduard Magnus avled 1879 efterlämnade han en förmögenhet på 3,5 miljoner kronor, och nu kunde de äntligen flytta ihop.

Giftermålet innebar en stor förändring i Fürstenbergs liv. Eftersom han gifte sig med en av Göteborgs rikaste arvtagerskor kunde han lämna sitt arbete som grossist för att ägna resten av sitt liv åt sitt största intresse, konsten. Pontus och Göthilda Fürstenberg inredde ett vackert hem på Södra Hamngatan 2, i Brunnsparken, mitt i Göteborg, vad som senare fick heta Fürstenbergska Palatset och från 1907 Palace Hotel (invigt 28 oktober) Fürstenberg startade en konstsamlingsverksamhet i sitt eget hus, med flera miljoner kronor som grund. Tack vare hustruns enorma förmögenhet kunde han med detta utveckla ett mecenatskap för flera lovande konstnärer.

Från början visste inte Fürstenberg mycket om konst, utan tyckte helt enkelt att konst var vackert. Hans fyra första tavlor till samlingen fick han hjälp av en bekant arkitekt, med att köpa. Hans egna kunskaper om konst ökade efterhand. Men den tändande gnistan kom trots allt i under den skandinaviska konstutställningen i Göteborg 1881. Där knöt han kontakter och fick upp ögonen för en rad unga svenska konstbegåvningar.

Pontus Fürstenberg bekostade konsttalangernas utveckling på flera sätt. Förutom husrum, mat, kläder och konstmaterial betalade han studieresor och utbildningar. Flera av de unga fick till exempel åka till Paris för att studera och om någon hade en skuld så kunde Fürstenberg betala den. Det hände också ofta att Fürstenberg fick tiggarbrev av dem när de behövde pengar. Som tack för allt stöd fick Fürstenberg målningar och andra konstverk. Utan Fürstenbergs direkta och indirekta ekonomiska stöd hade antagligen dåtida och ännu väl kända konstnärer som Carl Larsson, Ernst Josephson, Olof Sager-Nelson, Christian Eriksson och Anders Zorn aldrig kunnat ägna sig så helhjärtat åt sin konst, som nu blev fallet. Han förstod till exempel att bästa sättet att hjälpa Christian Eriksson var att alltid hålla honom sysselsatt med beställningar.

1883 besökte Pontus Fürstenberg i sällskap med Ernst Josephson den stora konstutställningen i Köpenhamn. Där fick Fürstenberg chansen att uppleva några släktingars privata konstsamlingar. De imponerade på honom och när Fürstenberg kom hem, föddes tankarna om vad som skulle bli hans livsverk, det Fürstenbergska galleriet.

Fürstenberg ville pryda sitt hem med konst. Det skulle byggas ut ett galleri på hans palats i Brunnsparken där konsten skulle vara samlad, en samlingsplats för kulturen.

Ett år senare besökte makarna Paris. Fürstenberg köpte konst för 34 000 kronor och reste hem med en hel låda högklassiga målningar att dekorera galleriet med. Väl hemma igen satte arbetet igång. Mode- och inredningsarkitekten Adrian C. Peterson fick i uppgift att förvandla övervåningen i Fürstenbergs palats till ett privat museum. Per Hasselberg smyckade med takfris och skulpturer medan våningen inreddes med takfönster och fick elektricitet, något som ansågs luxuöst under den här tiden.

1885 öppnades Fürstenbergska galleriet för allmänheten och Fürstenberg var nu på allvar etablerad som en känd person inom kulturen. Men Fürstenberg ville fortsätta att delta i Göteborgs konstliv på andra sätt också. Han deltog som engagerad medlem i Göteborgs konstmuseums inköpsnämnd och som ordförande i stadens konstförening. Fürstenberg medverkade även vid tillkomsten av Valands konstskola.

Efter många framgångsrika år avled Pontus Fürstenberg den 10 april 1902, barnlös. Han begravdes på Gamla begravningsplatsen vid Svingeln i Göteborg. Fürstenbergs hade testamenterat sin förmögenhet, fyra och en halv miljoner kronor, till allmänheten. Palatset, kontanter på nästan en miljon kronor, samt all konst skänktes till Göteborg stad. Ungefär en miljon kronor gick till föreningar och stiftelser medan cirka en och en halv miljon gick till enskilda personer, varav ett fåtal släktingar.

Konstsamlingen, som bestod av cirka 260 verk, flyttades 1922 till Göteborgs konstmuseum där de fick en egen avdelning. Där har man byggt upp en kopia av hans hem och den unika samlingen av konst går än idag att besöka, över hundra år efter Fürstenbergs död.

Text från Wikipedia

Advertisements

Lazarus om Pontus Fürstenberg

Del 13 av 22 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 5-8
Endast för medlemmar

Magnus och Fürstenberg – socker och textilier

Del 13 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Lazarus Elias Magnus (1770-1851) kom till Sverige från Mecklenburg år 1775. År 1784 fick han tillstånd att bedriva handel och 1798 startade han firman L.E. Magnus & Co som sysslade med bankirverksamhet och importaffärer. 1804 byggde man dessutom ett sockerbruk vid Katrinedal vid Mölndalsån. Bruket blev det ledande i Göteborg tillsammans med sockerbruket vid klippan som drevs av D.Carnegie & Co. 1833 upptogs Eduard Magnus (1800-1879) och Morris Jacobson som delägare i bolaget.

Eduard Magnus var son till L.E. Magnus och Morris Jacobson var bror till Rakel Jacobson (1803-1871), fru till Eduard Magnus och själv gift med Rakel Magnus, syster till Eduard. Morris Jacobsons mor var dessutom syster till L.E. Magnus. Rakels och Morris kusin Hanna Jacobson var i sin tur gift med Jakob Ellliot (1808-1881) affärsman och politiker i Göteborg, son till Abraham Josephson Elliot och Blomma Magnus, kusin till Lazarus Elias Magnus.

1849 brann Katrinedals sockerbruk ner och byggdes inte upp igen. Istället blev Morris Jacobson och Eduard Magnus från 1851 delägare i D. Carnegie & Co. Detta förblev de till 1879 då Eduard Magnus avled. Då löste familjen Ekman in deras andelar i företaget.

Eduard Magnus blev genom ägandet i handelsfirman och D.Carnegie & co en av Göteborgs rikaste personer. Hans dotter, Göthilda Magnus (1837-1901) ville gifta sig med den fattigare och betydligt Pontus Fürstenberg (1827-1902), men fick inte för fadern. Vid faderns död blev giftermålet dock av och genom den samlade förmögenhet de två då fick blev de några av de rikaste i Göteborg.

Pontus Fürstenberg och hans fru bosatte sig i det som numera heter Palacehuset, Göthildas barndomshem, där han byggde upp en av Sverige största konstsamlingar. Vid sin död skänkte han den till Göteborgs konstmuseum, där den hänger än idag, i form av en replika av hans rum i palatset vid Brunnsparken. Palacehuset som var ett tidigare sockerbruk köptes 1837 av familjen Magnus och gjorde sen i ordning till ett palats för familjen att bo i. De rika familjerna hade också mycket inflytande när det gällde bygget av Göteborgs vackra synagoga och en hel del hus längs med Stora Nygatan.

Pontus Fürstenberg var förstås inte speciellt fattig. Han var, tillsammans med sin bror Ludvig Philip Fürstenberg arvtagare till den handelsfirma som deras far Levy Fürstenberg (-1860) grundade i början av 1830-talet. En firma som vid Levy Fürstenbergs död drevs vidare av barnen och änkan. Mellan 1833 och 1900 ägde man också den lilla textilfabriken Oscarsdal med som mest 200 anställda. Sistnämnda år nedlades textilfabriken och vid Pontus Fürstenbergs död 1902 nedlades handelsfirman. Den Fürstenbergska firman utnyttjade under många år fångar som arbetskraft vid textilfabriken Oscarsdal. Ludvig Philip Fürstenberg blev 1885 delägare i textilhandelsföretaget Hertz & Co som grundts av Philip S. Hertz år 1836, med Philip Delmonte som delägare från 1855.

Pontus Fürstenberg

Pontus Fürstenberg, målad av Ernst Josephson.

Levy Fürstenberg var gift med Rosa Warburg, syster till Jeanna Warburg, (1805-1879), i sin tur gift med Emanuel Lazarus Magnus (1803-1876) , bror till Eduard Magnus. De två systrarna Warburgs far Simon Elias Warburg (1760-1828) var i sin tur gift med Zipona Henriques, syster till Göthilda Henriques (1766-1825), fru till Lazarus Elias Magnus, grundaren av familjefirman. Dottern till Emanuel Lazarus Magnus, Göthilda Magnus (1831-1905) var gift med John Philipson (1829-1899), vars bror Carl-David Philipson (1827-1899) var gift med Amalia Jacobson, dotter till ovan nämnde Morris Jacobson.

En son till Emanual Lazarus, Adolf Magnus (1836-1914) bildade år 1879 firman Adolf Magnus & Co. Innan dess hade han varit delägare i broderns firma Otto Magnus & Co mellan 1861 och 1865. År 1881 blev Wilhelm Henriques (1853-1931) delägare i firman och efter Adolfs död 1881 ensamägare av företaget. 1910 tog hans son Einar Henriques (1889-?) över företaget som lär existera än idag.

Familjefirman L.E. Magnus & Co var också bland de investerare som tog över och expanderade Holmens Fabriker i Norrköping, ett textilföretag som kom att bli ett av Sveriges största. Carl David Philipson blev VD för företaget vars namn idag bärs av det skogsföretag som en gång hette Modo.

En annan son till Emanuel Lazarus, nämligen Ernst Samuel Magnus (1841-1919) var gift med Henriette Meyer (1851-1939) och far till Lisa Magnus (1876-1957) som gifte sig med Herman Mannheimer, som ju var den som gjorde Skandinaviska Kredit/Skandinaviska Banken till en av de viktigaste bankerna i Sverige. John Philipson var på samma sätt bolagets direktör i Norrköping i många år. Han var även svenska riksdagspolitiker och lokalpolitiker i Norrköping. Lisa Magnus syster Jeanna Göthilda Magnus (1879-1973) var gift med JVS (Samuel) de Maré (1864-1955), som i sin tur var bror till Maria de Maré (1872-1972) som var gift med Carl Mannheimer, bror till Herman Mannheimer. Även ovan nämnde Jakob (Jac) Elliot deltog i bildandet av Skandinaviska Kredit och satt i styrelsen fram till 1881. Han hade även andra styrelseuppdrag i det göteborgska näringslivet och var lokalpolitiker.

Samuel de Maré var från 1925 under en rad år styrelsemedlem i Göteborgs-Posten och hans son Ernst de Maré (1904-1994) och chef för Skandinaviska Bankens Stockholmskontor 1963-68 (innan dess tycks han ha varit chef i Göteborg) och styrelsemedlem i samma bank 1963-1970.

Den tredje brodern till Emanuel Lazarus Fürstenberg, Moritz L. Magnus (1803-1841) gifte sig med Emelie Henriques och deras dotter Hilda (1836-1863) gifte sig med Elias Heyman (1829-1889) från den rika och inflytelserika göteborgsfamiljen Heyman med intressen inom handel och textilindustri. Morits L. Magnus hade en firma tillsmmans med J. Hartvig, Moritz L. Magnus & J. Hartvig. Denna firma ägdes från 1840-talets mitt av Jac Elliot.

Erik Magnus (1884-1969), son till Ernst Samuel Magnus, var verksam i företag som Barnängens och Tomtens Fabriker.

Läs mer: Gbgtomter, GP, Ostindiska, Expo,

Andra källor:
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg I – III, 1919-23
A. Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
Ivar Lind, Göteborgs Handel & Sjöfart 1637-1920, 1923