Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Ekman

Göteborgs största rederier åren 1837-1852

Under denna tid var segelfartygsrederier fortfarande helt dominerande i Sverige och Göteborg. I början av denna period är D. Carnegie & Co det störst rederiet men under tiden gångs minskar företaget betydelse och istället växter Jam. Dickson & Co, J.G. Grönvall & Co, C.G. Lindberg, Olof Wijk. I. Lilliequist & Son och Gustaf Melin till att bli de stora rederierna.

Andra redare av betydelse under perioden är Olof Norén, William Gibson som ersätts av Leopold Gibson, L.B. Lindquist, J.A. Kjellberg & Söner, N. Beckman, A. Barclay & Co, W. Kjellberg & Co, C.C. Barchmann, E. Rundberg och O.P. Dahlin.

Två av de här nämnda segelfartygsrederierna kom att bli mycket betydande för starten av Göteborgs moderna varvsindustri för byggande av stålfartyg, Mattsson & Braune och T.W. Tranchell för Lindholmens Varv samt C.C. Barchmann för Eriksbergs Mekaniska Verkstad.

Andra var verksamma vid seglefartygsvarven. O.P. Dahlin var disponent på Gamla varvet en tid och Gustaf Melin var delägare i Kustens Varv

Största rederier, antal läster, 1837, 1839, 1841

D. Carnegie & Co, 751, 753, 936
Jam. Dickson & Co, 499, 719, 930
C.G. Lindberg, 426, 691, 753
L.B. Lindquist, 350, 491, 504
Olof Wijk, 325, 499, 499
William Gibson, 306, 205, 205
A.E. Haeger, 233, 417, 486
Sam. Arfvidson, 228, 89, 306
L. Svensson, 224, -, -,
B. Ericsson, 221, 166, 313
W. Malm, 218, – , –
Olof Norén, 182, 282, 313
I. Lilliequist & Son, – , -, 425
J.G. Grönvall & Co, -, -, 339
Gustaf Melin, 185, 189, 312
Åkermark & Co, -, -, 290
J.A. Kjellberg & Co, 130, -, 222

Största rederier, antal läster, 1845, 1846, 1848

Jam. Dickson & Co, 1 035, 1 236, 1 066
Olof Wijk, 661, 662, 962
C.G. Lindberg, 616, 692, 665
Gustaf Melin, 522, 622, 668
I. Lilliequist & Son, 487, 487, 587
A.E. Haegers sterbhus, 480, -, –
D. Carnegie & Co, 449, 629, 838
Olof Norén, 429, 472, 564
J.G. Grönvall & Co, 339, 1 529, 1 646
Sam. Arfvidson, 306, -, –
L.B. Lindquist, 292, 509, 698
Åkermark & Co, 289, 257, 404
J.A. Kjellberg & Co, 261, 261, –
C.C. Barchmann, – , 162, 429
N. Beckman, 163, 163, 407
W. Kjellberg & Co, 205, 341, 341
A. Barclay & Co, 100, 199, 323
J. Tranchell, – , 167, 315
O.P. Dahlin, 214, 214, 303

Största rederier, antal läster, 1850, 1852

J.G. Grönvall & Co, 2 739, 2 738
Jam. Dickson & Co, 1 340, 2 061
Olof Wijk, 911, 896
Mattsson & Braune, 839, 683
Gustaf Melin, 768, 877
I. Lilliequist & Son, 714, 569
C.G. Lindberg, 697, 805
Olof Norén, 562, 473
D. Carnegie & Co, 458, 315
R. Lindhult/Corin, Lindhult & Co, 442, 562
C.C. Barchmann, 429, 332
W. Kjellberg & Co, 427, 311
N. Beckman, 407, 163
E. Rundberg, 400, 405
A. Barclay & Co, 376, 376
J.A. Kjellberg & Söner, 358, 542
Wennerblad & Svensson, 316, 219
G.H. Hegardt & Co, -, 318
O.P. Dahlin, 214, 303
C.F. Höglund/Höglund & Co, 161, 459
T.W. Tranchell, 181, 407
L. Gibson, 215, 488

Källa: Sveriges skeppslista 1837-1885

Advertisements

Ekman & Co som rederi

I slutet av 1700-talet var Peter Ekman en av det största företagarna i sillbranschen. Det innebar också att drev rederirörelse. Från 1802 togs denna verksamhet över av G.H. Ekman som sen också tog med G.R. Prytz i verksamheten och bildade Ekman & Co.

Företaget blev snabbt ett större rederiföretag som hörde till de 10 största under de två första årtiondena på 1800-talet. Företaget var huvudredare (kallas också korrespondensredare) för tre fartyg 1802 som tidigare ägts av G.H. Ekman själv respektive G.R. Prytz själv.

1806 var de delägare i 8 fartyg varav huvudredare för 6. I skeppslistorna står G.H. Ekman själv som huvudredare fram till och med 1807- och inte firman. Den största andelen Ekman & Co hade i ett fartyg på denna tid 3/4 och den minsta 1/15.

1802-17 svarade rederirörelsen för 7-8% av omsättningen i Ekman & Co. Verksamheten hade som främsta syfte att transporterar firmans egna export- och importvaror. Trafiken bedrevs främst i Östersjön med export av sill, till Storbritannien med export av järn och på Portugal, Spanien och Italien med import av salt. Rederirörelsen i sig lönade sig inte.

Under kontinentalperioden 1810-13 expanderar rederiverksamheten såväl som firmans handelsverksamhet kraftigt. sjöfart inleddes på USA och Västindien med import av kolonialvaror och vidarefrakt av dessa till Storbritannien liksom frakt av spannmål, tjära, beck, lin och hampa från östersjöområdet vi Göteborg till Storbritannien och olika medelhavshamnar.

Flest fartyg under den första rederiperioden för Ekman & Co hade företaget 1814 då de var delägare i 10 fartyg. 1815 hade de 6 fartyg med ett sammanlagt lästetal på 577 läster.

Efter 1814 försvann handeln med och transporterna av kolonialvaror från verksamheten. 1817 lämnade G.R. Prytz firman för att starta en egen, men behöll andelar i fartygen.

Mellan 1832 och 1841 ägde företaget bara andelar i ett fartyg och mellan 1842 och 1846 hade de ingen rederiverksamhet alls.

På 1850-talet och 1860-talet växte rederiverksamheten igen så att Ekman & Co på på 1870-talet återigen tillhörde de större rederiföretagen i Göteborg men bara med segelfartyg. De köpte för en billig penning upp segelfartyg som tidigare storrederier som James Dickson & Co avvecklade. Rederiverksamheten avvecklades dock sedan mycket snabbt på 1880-talet och 1890-talet.

1877 var företaget huvudredare för 7 fartyg om sammanlagt 3 768 ton och var därmed Göteborgs femte största segelfartygsrederi efter Gustaf Melin, P.A. Lindberg, Th. Ahrenberg och Rederi AB Örnen. Flertalet av fartygen står i skeppslistan med J.J. (Janne) Ekman som huvudredare och inte Ekman & Co. Några ägs av AB Viking med J.J. Ekman som huvudredare.

Segelfartyg i vilka företaget eller de enskilda delägarna var delägare

  • Hedvig, brigg, -1807
  • Neptune, -1819
  • Hedvig, jakt, -1820
  • Aurora, 1801-29
  • Maria Charlotta, 1803-08
  • Christina Wilhelmina, 1803-10
  • Penelope, 1807-33
  • Friheten, 1809-21
  • Margaretha, 1809-24
  • Anna Christina, 1810-22
  • Två Vänner, 1813-15
  • Hebe, 1813-20
  • Fortuna, 1815-32
  • Rosen,  brigg på 105 läster. Ägd åren 1824-41. Befälhavare Z. Kollinius och A. Linders.
  • Alfred, skonert på 78 läster. Ägt 1839. Befälhavare Z. Folcker.
  • Maria Mathilda, skepp på 197 läster. Delägare åren 1844-64 men inte huvudredare, det var Ungewitter & Co. Befälhavare J. Elfversson och A.B. Elfversson.
  • Columbus, brigg på 112 läster. Delägare 1847-55 men inte huvudredare, det var J.O. Grén. Befälhavare C.G.G Stuart, O. Lagerberg och E. Morin.
  • Lucie, brigg på 53 läster, senare skonert på 53 läster. Ägd 1847-55. Befälhavare B. Olsson och R.W. Edel.
  • Amazon, skepp på 330 läster, senare 319 läster. Byggt 1846 i St. Johns, Kanada. Reparerat 1861. Delägare 1857-75 och huvudredare från 1859 eller 1860. Innan dess var Ungewitter & Co huvudredare. Befälhavare O.P. Öfvergaard och G.A.R. Svinhufvud.
  • Penelope, skepp på 181 läster. Byggt 1842 i Vegesack. Delägare och huvudredare  1862-76. Befälhavare J. Mölbach, O. Öfvergaard Jr och N.O.F. Thulin.
Barken Oskar I

Barken Oskar I

  • Oscar I. Tremastad bark på 317 läster, från 1866 351 läster. Byggd 1851 på Svartviks varv. Reparerad 1859. Förvärvad från Jam. Dickson & Co 1866 och såld till Norge 1887. Befälhavare O. Öfvergaard Sr och O.P. Åsberg.
  • Alcedo, skepp på 175 läster. Byggt 1864 i New Brunswick. Ägt 1867-80. Befälhavare O. Öfvergaard och M.P. Härström.
  • Gauthiod, tremastad fullriggare på 210 läster. Byggd 1869 i Gävle. Förlist på resa mellan New Orleans och Dunkerque i maj 1880 utanför Havanna på Cuba. sannolikt på ett rev som går under namnet Colorado Reef. Alla i besättningen överlevde. Befälhavare N.A.S. Landergren och Carl Maximilian Losman.
  • Elin, skepp på 130 läster. Byggt 1860 i Gamlakarleby. Köpt 1873 och sålt 1887. Befälhavare H.G. Öfvergaard och Carl Maximilian Losman.
  • Marietta, skepp på 706 ton. Byggt 1856 i Livorno. Köpt 1875 och sålt 1887. Befälhavare H.G. Öfvergaard och G. Borrman.
  • Ugglan, galeas på 40 läster. Byggd 1877 och hade Gustavsfors som hemmahamn. Troligen såld 1884. Befälhavare J. Lamm.
  • Fidele, skonert på 67 läster. Ägd 1877, sannolikt också 176. Köpt från G.A. Hafström som köpt fartyget från Björck & Engström. J.J. Ekman var huvudredare men båten ägdes av AB Viking.
Barken Gauthiod

Barken Gauthiod

Grunden  till listan är hämtad från Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996. Fartyg från källan som ej kunnat hittas i skeppslistorna gällande åren 1837-1885 (de år som är tillgängliga på nätet) och sådana som jag bara hittat med andra ägare har strukits. Fartyg som finns i skeppslistorna med Ekman & Co eller nån medlem i familjen Ekman som inte nämns av Kuuse har jag lagt till.

Fartyg som finns hos Kuuse men inte i Sveriges skeppslista. Antingen har fartyget aldrig funnits eller så är de för lite för att tas upp i Skeppslistan.

  • Columba, delägare 1874-78, detta fartyg finns inte i skeppslistan.

Källor: Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996, Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016, och Sveriges Skeppslista 1837-1885

Göteborgs största rederier – 1800-talets början

1880-talets början inkluderar slutet på Ostindiska kompaniets 4:e oktroj, Ostindiska kompaniets 5:e oktroj, slutet på sillperioden samt Göteborgs gyllene period, kontinentalblockaden. De stora rederierna/redarna har med undantag av Ostindiska Kompaniet och enstaka andra företag i allmänhet en koppling till sillhanteringen och/eller handeln med USA och Storbritannien under Napoleons så kallade kontinentalblockad. I början av 1800-talet fanns också en kort period med kaperiverksamhet.

Fram till 1805 var Ostindiska Kompaniet det i särklass största rederiföretaget. Detta beroende på att deras fartyg i genomsnitt var betydligt större än andra fartyg vid denna tid. För saltimport, spannmålsimport, sillverksamhet, sillexport, järnexport, kaperi och smugglingstrafik till Storbritannien behövdes och användes  mindre fartyg och det var sådana som andra redare i första hand hade.

Handelshus med intressen i sillhanteringen är bl.a. G.B. Santesson & Söner, Andersson & Wohlfahrt, Jonas A. Sernström, J.G. Ekmans Enka & Son och Carl Bagge. De flesta av dessa företag försvann som stora redare kring innan 1810.

Niclas Björnberg var Göteborgs rikaste man under denna tid, han var stor spannmålshandlare, störste delägare i Ostindiska kompaniets lönsamma 5:e oktroj och hade sillsalterier och trankokerier. Efter att den 5:e oktrojen avvecklats köpte han Ostindiska Kompaniets byggnad, det nuvarande Stadsmuseet. Han ägde också en lång rad järnbruk och sågar i Värmland och Dalsland och handlade med järn och trävaror. Anders Björnberg var hans bror och Carl Björnberg hans son.

A.P. Oterdahl och J.O. Oterdahl var bröder och efter A.P. Oterdahls död 1804 drevs hans företag vidare av sonen Niclas Oterdahl.

Sillperioden tog slut 1809, Ostindiska Kompaniets verksamhet upphörde helt 1813 och kontinentalblockaden varade formellt 1806-1814, dock delvis redan från 1803 och med i praktiken slut redan 1812.

Största rederier, antal läster, 1800, 1801, 1805, 

Ostindiska Kompaniet 4:e, 1 992, 2 534, 1 824
G.B. Santesson & Söner, 837, 988, 696
Andersson & Wohlfahrt, 609, 645, 686
Jonas A. Sernström, 545, 235, –
Carl Bagge, 506, 507, –
David Mitchell, 500, 449, –
Laurens Tarras, 492, 509, 563
Niclas Björnberg, 459, 461, 1 093
Olof Beckman, 421, 610, 314
Jonas Malm (Malm & Son), 392, 529, 236
Carl A. Iggelström, 359, 457, –
M. Holterman & Söner, 334, 284, –
Pehr Backman, 330, -, –
Bernhard Wohlfahrt, 311, 406, 411
J.G. Ekmans Enka & Son, 299, 299, 311
A.P. Oterdahl & Son, 283, 283, 293
J.O. Oterdahl, 276, 276, –
J.D. Wetterling & Son, 272, 272, 278
Jonas Kjellberg, 251, 251, 237
Em. B. Bahrman, 227, 265, –
Carl Brändström, -, 344, 343
D. Carnegie & Co, – , – , 409
Low & Smith, -, -, 344
David Airth, -, -, 275
G.H. Ekman (Ekman & Co), -, -, 256
Hedman & Arfvidsson, -, -, 219
Scott & Gordon, -, -, 212
Gabriel Gren, -, -, 124

Ett antal handelsföretag växte snabbt med export till och import från USA under kontinentalepoken. Vidarebefordran av varorna från Göteborg skedde i allmänhet med svenska fartyg medan transporten från USA till Göteborg eller omvänt skedde på US-amerikanska skepp. Några av de företag som tjänade mycket på denna handel mellan främst Storbritannien och USA via Göteborg var bland annat D. Carnegie & Co, Laurens Tarras, Ekman & Co, Olof Wijk, Scott & Gordon, Low & Smith, Kennedy & Åberg, Joseph & Olof Hall, Robert Dickson, J.F. Homeyer, Almfelt & Fehrnström och J.A. Andrén. Dessa företag blev som vi kan se också stora redare.

Olof Wijk och familjen Gavin hörde till de som också var kaparredare.

C.E Brändström tillhörde en av Gävles rikaste familjer och hade en bror som var grosshandlare i Kingston-upon-Hull i England. I likhet med de brittiska affärsmännen och firmorna hade han goda kontakter i Storbritannien som vid sidan av USA var några av Sverige viktigaste handelspartner på denna tid vad det gäller export av järn och trävaror. För Göteborg var dessa två länder helt dominerande.

Största rederier, antal läster, 1807, 1809, 1811, 1813

Niclas Björnberg, 1 094, 1094, 909, 882
Andersson & Wohlfahrt, 673, 585, 462, –
D. Carnegie & Co, 601, 394, 630, 840
G.B. Santessons Söner, 586, 531, 616, –
L. Tarras (Tarras & Blaurock), 563, 375, 1 312, 1 166
Bernhard Wohlfahrt, 416, -, -, –
G.H. Ekman (Ekman & Co), 378, 287, -, 480
Scott & Gordon, 336, 383, 534, 1 101
Malm & Son, 318, -, -, -,
Wetterling & Son, 318, 191, 142, –
J.G. Ekmans Enka & Son, 311, 192, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 293, 191, -, –
Olof Beckman, 275, 230, 454, 284
Adam Gavin, 220, -, -, –
C.E.Brändström, 219, 219, -, 299
David Airth, 201, -, -, –
Low & Smith, 197, 399, 409, 534
Grill & Pettersson, 183, -, -, –
Jonas Kjellberg, 177, -, -, –
Gabriel Gren, 125, -, -, –
Willerding & Co, -, 419, -, –
Kennedy & Åberg, -, 185, 394, 437
Carl Bagge, -, 178, -, –
Hedman & Arfvidsson, -, 177, 214, –
S.A. Andrén, -, 100, -, –
Alec. Barclay & Co, -, -, 655, 426
J.M. Lundberg, -, -, 648, –
J.H. Gradman, -, -, 355, –
J.A. Andrén, -, -, 338, 140
Olof Wijk, -, -, 285, 381
Robert Dickson, -, -, 282, 409
Heyman & Co, -, -, 225, 204
A.M. Prytz, -, -, -, 629
A.R. Lorent, -, -, -, 501
Anders Björnberg, -, -, -, 355
J.F. Homeyer, -, -, -, 341
Samuel Arfwidsson, -, -, -, 320
Wahlgren & Wenster, -, -, -, 232
N.P. Bolmér, -, -, -, 196
F.M. Åkerman, -, -, -, 196
Thomas Gavin, , -, -, -, 182
Almfelt & Fehrnström, -, -, -, 174
Wm Gibson & Co, -, -, -, 173
C.H. Bäck, -, -, -, 116

Flera av företagen som växte snabbt genom transitaffärererna under kontinentalperioden slutade med en krasch när den konstlade högkonjunkturen för Göteborg var över. Scott & Gordon, Low & Smith, Joseph & Olof Hall, Andersson & Wohlfahrt samt Robert Dickson gick alla i konkurs. Alex. Barclay & Co, Olof Wijk med flera överlevde även om de ofta fick minska sin verksamhet. Detta fick betydelse också på rederiverksamheten som minskade i de företag som överlevde.

Största rederier, antal läster, 1815, 1817, 1819, 1820

Scott & Gordon, 1 346, 1 184, 317, –
Niclas Björnberg, 1 087, 1 069, 1 337, 1 307
A.M. Prytz, 986, 907, 981, 746
Olof Wijk, 888, 666, 520, 439
Alex. Barclay & Co, 808, -, 246, –
D. Carnegie & Co, 725, 633, 661, 772
Robert Dickson, 705, 325, -, –
Tarras & Blaurock (Tarras & Son), 606, 512, 288, –
Ekman & Co, 577, 457, 240, 240
Kennedy & Åberg, 554, 462, -, –
Olof Beckman & Co, 530, -, -, –
Low, Smith & Co, 528, 425, 242, –
A.R. Lorent, 493, 300, 274, 234
Thomas Gavin, 440, 120, 312, 361
J.H. Andrén, 429, 316, -, -,
James Dickson, 414, -, 316, 456,
J.F. Homeyer, 378, 378, -, -,
Joseph & Olof Hall, 376, -, -, -,
Almfelt & Fehrnström (B. Almfelt), 353, 339, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 323, 332, -, –
Levin Jacobsson, 302, 348, 612, 466
C.E. Brändströms Enka & Son, 287, 307, -, –
N.P. Bolmér, 256, -, -, –
Samuel Arfwidsson, 251, 197, -, –
Malm & Söner (Peter Malm), 216, 304, 276, 377
Wahlgren & Wenster, 216, -, -, –
J.A. Lundwik, 180, -, -, –
James Gavin, 153, -, -, –
Lor. Swensson, 105, 205, -, –
Gust. Melin & Co, 104, -, -, –
Pet. Dahl & Co, -, 377, -, –
F.M. Åkermans Söner, -, 298, 298, 298
Jonas Kjellberg & Co, -, 144, -, –
G.R. Prytz, -, -, 365, 365
Carl Björnberg, -, -, 300, 809

Flera av de stora redarna i början av 1800-talet kom att höra till de största redarna under en stor del av 1800-talet. Detta gäller framförallt de som överlevde kontinentalblockadens slut och de som startade sin verksamhet efter denna. Detta gäller exempelvis Andrén (blev ägare till G.H. Hegardt & Co) D. Carnegie & Co, Olof Wijk, James Dickson, Alex. Barclay & Co och Ekman & Co.

Skeppet Minerva ur två perspektiv. Målning av Guiseppi Fedi, troligen vid ett hamnbesök i Istanbul år 1817. Ägare av den tremastade fullriggaren (fregattskepp) var Low, Smith & Co. Minerva var byggd 1807 och på 140 läster.

Källa till sifferuppgifterna: Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016

Göteborgs segelfartygsrederier på 1800-talet

De största rederierna i början av 1800-talet var bl.a. Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj (fram till 1805), Niclas Björnberg, G.B. Santessons Söner, Andersson & Wohlfahrt, Laur. Tarras, Wetterling & Son, Bernh. Wohlfahrt, Ekman & Co, C.E. Brändström, Malm & Son, D. Carnegie & Co, J.G. Ekmans Enka & Son, A.P.Oterdahl & Son, Low & Smith (konkurs 1819), Scott & Gordon (konkurs 1819), Olof Beckman, David Airth, Gabriel Gren, Adam Gavin, Hedman & Arfvidsson och Jonas Kjellberg. Det handlar främst om företag med koppling till sillindustrin och sillexproten under silleperioden och flera av dem hörde till de största rederierna också under slutet av 1700-talet.

Under kontinentalperioden försvann några äldre redare, men nya redare som Olof Wijk, A.E. Berg, J.A. Andrén, Kennedy & Åberg, Robert Dickson (konkurs 1817), William Gibson & Co, A.R. Lorent, A.M. Prytz, Willerding & Co, James Dickson, F.M. Åkermans Söner och Alex. Barclay & Co m.fl. tillkom. En del av de tidigare redarna var 1820 ersatta av sina söner.

Vid mitten av 1800-talet var några de största redarna C.G. Lindberg, Olof Norén, James Dickson & Co, Ekman & Co, William Gibson & Söner, Wilh. Röhss & Co, D. Carnegie & Co, Gustaf Melin, J.G. Grönvall & Co, Mattsson & Braune, W. Kjellberg & Co, Corin Lindhult & Co och J.A. Kjellberg & Söner. Det var fortfarande främst segelfartyg som gällde och redarna var främst de stora brädexportörerna men även en del oberoende rederiföretagare fanns som exempelvis J.G. Grönvall & Co. I slutet och 1860-talet och början av 1870-talet avvecklade de det stora handelshusen sitt engagemang i rederiverksamhet. Istället tog nya förmågor över.

1870 fanns det 142 segelfartyg i Göteborg och 32 ångfartyg. Tre år senare samlades flera redares intressen i ett och samma rederi, Rederi AB Örnen. Som mest ägde Örnen 17 segelfartyg. Delägare i Örnen var bl.a. J.F. Strömberg, Emil Ekman (D.Carnegie & Co). C.O. Kjellberg (J.A. Kjellberg & Söner), A.L. Pinéus, Wilhelm Röhss,  G.H. Hegardt & Co (Andrén) samt Gustaf Melin. Rederi AB Örnen gick i konkurs 1893 varefter antalet segelfartyg i Göteborg minskade till 104 stycken år 1894 efter att ha varit 132 stycken 4 år tidigare.

Vid Örnens konkurs övertogs 5 segelfartyg av John. E Olson med G.D. Kennedy som huvudägare. Efter det var John E. Olson huvudredare för 20 fartyg om totalt 10 500 ton. 1903 hade han 14 segelfartyg och två ångare. 1914 avvecklade han sin rörelse helt och segelfartygsepoken var slut i Göteborg.

Andra stora segelfartygsredare i slutet av 1800-talet var redan nämnde G.D. Kennedy, P.A. Lindberg, J.E. Olsson, A.G. Johansen liksom Th. Ahrenberg med ett tiotal segelfartyg som mest.

Källor:
Svartvikare
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996
John Murray, G.D. Kennedy, 2016
Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Segelfartygsrederier, artiklar, fartygslistor

E. Abrahamsson
Th. Ahrenberg
Sam. Arfvidson
C.C. Barchmann
Alex. Barclay & Co
N. Beckman
A.P. Berglund
Björck & Engström
D.Carnegie & Co
Anton Clase
Olof Peter Dahlin
Z. Dannberg
James Dickson & Co
Ekman & Co
A.B. Elfverson
B. Ericsson
A.H. Evers & Co
Gustaf Wilhelm Friberger
Leopold Gibson
William Gibson & Söner
J.O. Grén
J.G. Grönvall & Co
Göteborgs Rederi AB
A.E. Haeger
G.H. Hegardt & Co
Hichens, Seaton & Hichens
H.J. Hübner
C.F. Höglund
A.G. Johansen
F.V. Johansson
G.D. Kennedy
Th. Kennedy
J.A.Kjellberg & Söner
W. Kjellberg & Co
A. Landgrens Enka
Aug. Leffler
D.L. Leffler
M.F. Leffler
P. Leffler
E.P. Liedkvist
O.N. Liljegren
A. Lilliequist
I. Lilliequist & Son
Corin, Lindhult & Co
Charles Gustav Lindberg
O. Lindberg
P.A. Lindberg
L.B. Lindquist
W. Malm
Mattsson & Braune
J.M. Möller
Gustaf Melin
A. Nilsson
Theodor Nilsson
Olof Norén
Benjamin Olsson
John E. Olsson
J.F Olsson
A. Oterdahl
E. Rundberg
Wilh. Röhss
Alfr. Svensson
J. Tranchell
T.W. Tranchell
Ungewitter & Co
Weinberg & Co
J. Wennerberg & Co
Wennerblad & Svensson
Olof Wijk
O. Vikström
Charles Åhmansson
Åkermark & Co
Rederi AB Örnen

Th. Ahrenberg

9 segelfartyg år 1900.

Solide

Anton Clase

6 segelfartyg 1873.

Theodor Dill, 1868-1873. Ägd av A. Clase, M.L. Stranne och B.G. Mollén med Clase som huvudredare. Stranne ensam ägare från 1873. Byggd 1854 på Långholmens varv. Omdöpt till Elsa 1882 när fartyget var i G.D Kennedys ägo. Förlist 1887 vid Guernsey.

Theodor Dill

Theodor Dill

John E. Olson

20 segelfartyg år 1893 och 14 segelfartyg år 1903.

Albatross, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, förlist
Benjamin, brigg, använt som skolfartyg 1911-16
Condoren, 1893-, 1 160 registerton, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Disa
Gamen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gladan, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gripen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, försvann under 1:a världskriget
Mentor, 1886-1910, byggd 1876, ägdes tillsammans med bröderna. Ägdes av hans far Benjamin Olsson 1879-86. Såld till Råå år 1910. Förliste i Blekinge skärgård 1917.
Paul, 1886-88, brigg byggd i Luleå 1854. Köpt från Luleå av fadern Benjamin Olsson år 1873. Såld till Häverö. Upphuggen 1899.
Teodor
Trifolium

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Gripen

Gripen

Denna artikel kommer att kompletteras och ändras.

Rederi AB Örnen

Rederi AB Örnen, i Göteborg, var Sveriges största rederi under dess verksamhetsår 1873-1893. Grundare av bolaget var sjökapten J. F. Strömberg, (huvudredare), grossh. C. O. Kjellberg, grossh. A. L. Pinéus, kommendörkapten Emil Ekman och sjökapten O. P. Övergaard. Total fanns det 53 aktieägare.

Vid grundandet var aktiekapitalet 1 miljon kronor men det utökades bl.a. genom övertagande av fartyg från nya delägare. Aktiekapitalet utökades till 1,5 milj. rdr år 1874 och till 1 816 000 kr år 1878.

Örnen var Sveriges sista stora segelfartsrederi med sjutton skepp, när det var som störst. Varvet Kusten inköptes strax efter starten; för reparationer och fartygsbyggen åt rederiet och även reparationer åt andra i fartygsbranschen. Sjökapten Johan Ferdinand Strömberg (1825-1894) var delägare och verkställande direktör i Rederi AB Örnen. Lån för att starta verksamheten bistod Skandinaviska Kredit AB och stadsmäklare

Strax efter starten köpte rederiet Varvet Kusten AB som bildats 1865. Ägare av Varvet Kusten AB vid denna tid var C.O. Kjellberg (20%), Alexander Barclay (19%), Emil Ekman (5%), J.F. Strömberg (5%), Gustaf Melin, E Brusewitz, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, D. Carnegie & Co, Wilhelm Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson. Alla dessa blev när Varvet Kusten köptes upp istället delägare i Rederi AB Örnen där J.A. Kjellberg & Söner, Alex. Barclay & Co, A.L. Pinéus, G.H. Hegardt & CoWilliam Gibson & Söner, August Leffler samt flera av delägarna i Varvet Kusten AB redan var delägare. När Rederi AB Örnen bildades övertogs delägarnas andelar i olika fartyg.

Samtidigt som Varvet Kusten köptes övertogs även egendomarna Bellevue och Gibraltar som båda låg runt varvet.

Bolaget omfattade det största tonnaget, 11 224 nettoton, åren 1878-79, då företaget redade 17 segelfartyg. 1883 hade Örnen 16 fartyg med ett sammanlagt tonnage på 10 939 ton vilket innebar att det tonnagemässigt var Sveriges största rederi.

Förutom under några få år var Rederi AB Örnen aldrig någon bra affär och redan 1883 började fartygen säljas.1893 fanns fem fartyg kvar och de köptes då av G.D. Kennedy och John E. Olsson med G.D. Kennedy som huvudägare med 75% i fartygen och John E. Olsson som huvudredare trots hans minoritetsintresse i bolaget.

Örnenrederiets olönsamhet och avveckling ledde till konkurs för stadsmäklare J.M. Möller som ordnat lån till företaget. Handelsfirman G.H. Hegardt & Co drogs också med i det ekonomiska fallet och gick i konkurs.

Segelfartyg som tillhörde Rederi AB Örnen

  • Albatross (Albatros), skepp på 893 ton. Byggt 1874 i Genua och köpt samma år. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare H. Sooth, R.W. Schoultz och L.A. Ryberg.
  • Alexander, skepp på 717 ton (303 läster). Byggt 1855 i Bath. Köpt 1876 från A. Barclay & Co. Fortfarande ägd 1885. Befälhavare H.F. Jansson, N.C. Cronstedt och någon Andersson.
  • Boomerang, skepp på 379 ton. Byggt 1865 i Nordamerika. Reparerat 1881. Troligen köpt 1881. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.A. Sjöberg, J. Ohlsson, C. Fröckberg och A. Fröckberg.
  • Condor (Condoren), skepp på 1067 ton, senare 1 174 ton och 1 160 ton. Byggt 1864 i Nordamerika som Mary Emma. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare A.N.R. Neiglick och B. Tisell.

Condor

  • Ejdern, skepp på 630 ton. Byggt i Nordamerika 1869 som Kinrara. Reparerat 1877. Köpt 1874. Ej längre ägt 1885. Befälhavare C. Gadda (Gädda?), C.L. Hertz och nån Olsson.
  • Gamen, skepp på 917 ton. Byggt i Genua 1874. Köpt 1875. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare F. Gustrin och F.A. Gellerstedt.
  • Gladan, skepp på 579 ton. Byggt i Maryport 1851 som Robert Ritsen. Köpt 1881. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893.
  • Gripen,  skepp på 1 172 bruttoregisterton, 54,6 meter långt, byggt i Medford 1870 som J.F. Foster. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy är 1893. Befälhavare F.P.F. von Matern.
  • Harald, skepp på 549 ton. Byggt 1855 i Quebec, Kanada. Köpt 1875 från Göteborgs Rederi AB och tidigare ägt av J.G. Grönvall & Co. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.G. Cederberg och A.L. Andersson.
  • Lärkan, skepp på 229 ton. Byggt på Kustens varv 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare A. Höglund.
  • Skatan, skepp på 357 ton. Byggt 1863 på Prince Edward Island som Hero. Köpt 1876. Ej längre i företagets ägo 1885. Befälhavare N. Lagerstedt, J. Olsson och B. Andersson (Andreasson).
  • Storken, skepp på 517 ton. Byggt på Kustens varv 1880. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare H.F. Jansson.
  • Tärnan, skonertskepp på 371 ton. Byggt på Kustens varv 1874. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare J.F. Hassel och J.B. Gadd.
  • Ugglan, skepp på 905 ton, senare 895 ton. Byggt i Genua 1873. Köpt 1876. Fortfarande i företagets ägo 1885. Befälhavare A.G. Melander och J.A. Kinman.
  • William och Anna, skepp på 536 ton., Byggt i Karlskrona 1856. Övertogs från William Gibson & Söner år 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.L. Hertz, J.H. Svensén och G.V. Fägerskjöld.
  • Örnen, skepp på 1 093 ton. Byggt som Josiah L. Hale, troligen 1860. Köpt 1873. Påseglades och förliste i Engelska kanalen 1876. Befälhavare Hugo J. Eiserman.
  • Örnen, skepp på 1 027 ton. Byggt på Kustens varv 1877. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare Hugo J Ejserman och H.Y.T. Ejserman.

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007, Sveriges Skeppslista 1837-1885

 

Kvarteret Snusmalaren

Kvarteret Snusmalaren, Korsgatan-Kyrkogatan-Östra Hamngatan-Kungsgatan

Tomter enligt Göteborgs Tomtägare

Rote 2, tomt 129, Styfvert, Graff, Törnsten, Hult, Dyrén, Axel Gillblad & Co (Gillblads)
Rote 2, tomt 130, Böker, Styfvert, Boureille, Kidron, Osterman, Kjellman
Rote 2, tomt 131,
Rote 2, tomt 132, von Döbeln, Trausell, Björnberg, Roy
Rote 2, tomt 133, Felterus, Björnberg
Rote 2, tomt 134, Jung (Young), Grönberg, Ekman, Wirgman
Rote 2, tomt 135, Borgman, Fistulator, Lind, Ekman, Landin, Hillberg
Rote 2, tomt 136, Almgren, Dahl,
Rote 2, tomt 137, Böker, Plomholt, Norman, Almgren, Rydell, Wallerius
Rote 3, tomt 19, Ekberg, Rubbo, Herndahl, Bruce, Svalin, Lindström, Bahrman, Dahl
Rote 3, tomt 20, Magirus, Soterus, Granberg, Rubbo, Matzen, Ahlroth, Kullman, Heegh, Dahl
Rote 3, tomt 21, Gudmundsson, Leijoncrantz, Wennerstierna, Nissen, Sahlgren, Lamberg
Rote 3, tomt 22, Jungmaker, Sernström, Rolluf
Rote 3, tomt 23, Caun (Cahun, Canonhielm), Liedbom, Montin, Sundberg,
Rote 3, tomt 24, Wennerstierna, Moberg, Gripman, Kåhre, Dymling
Rote 3, tomt 25, Orm (Ormsson), Otterbeck, Lindström & Brattberg,
Rote 3, tomt 26, Graff, Holst,
Rote 3, tomt 27, Prunck, Walther, Schultz, Hilleström, Hallman, Roos, Magnus
Rote 3, tomt 28, Barker, Graff, Runge, Hall
Rote 3, tomt 29, Barker, Wennerwall, Klint, Reutz
Rote 3, tomt 30

Kvarteret Snusmalaren

Kvarteret Herrnhutaren

Kvarteret Herrnhutaren, Korsgatan-Kungsgatan-Östra Hamngatan-Vallgatan. Fick sitt namn på grund av att Evangeliska Brödraförsamlingen (herrnhutarna) har sin lokal i kvarteret.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 72
Rote 1, tomt 73, Thorsson, Gathe, Busck, Kampff,
Rote 1, tomt 74, Söderberg, Böker, Beckman, Winckler
Rote 1, tomt 75, Bagge, Gothenius,
Rote 1, tomt 76, Bagge, Gothenius, Florander
Rote 1, tomt 77, Wikström, des Reaux, Enander
Rote 1, tomt 79, Staaf, Böker, von Egmont, Jönsson, Westerling
Rote 1, tomt 80, Aurell, Lilja
Rote 2, tomt 6, Törnebom, de Blom, Krokat, Bruhn, Ahlström, Gradman, Wennerström
Rote 2, tomt 7, Petreus, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Kihlbaum
Rote 2, tomt 8, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Militz, Blidberg,
Rote 2, tomt 9, Börgesson (Drakenberg), Feigel, Krafft, Insulander, Svalin, Buchau, Bäck
Rote 2, tomt 10, Sinclair, Böker, von Egmont, Jönsson, Törnebom,
Rote 2, tomt 11, Svalin, Lundgren, Mellgren, Tengberg
Rote 2, tomt 12, Böker, Kullman
Rote 2, tomt 13, Gunnarsson, Buhr, Ekelund, Busck,
Rote 2, tomt 14, Eilking, Halck, Hafrin, Groen, Winberg, Bratt, Abelin,
Rote 2, tomt 15, Pettersson, Göthenberg, Ahlgren, Ekman, Bergman, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 16, Dahlberg, Linhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 17, Schönfelt, Grefwe, Wallin, Wendt, Zimmerman, ArfvidssonLinhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 18, Wendelin, Carlberg, Margraff, Törngren, de Silentz

Kvarteret Herrnhutaren

Kvarteret Varuhuset

Kvarteret Varuhuset är området mellan Västra Hamngatan-Kungsgatan-Korsgatan-Vallgatan.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 59, Schotte, Schildt, Wessman, Almroth, Svalin, Ahlroth, Poppelman
Rote 1, tomt 60, Ahlberg, Mounier, Floberg
Rote 1, tomt 61
Rote 1, tomt 62, Grijs
Rote 1, tomt 63
Rote 1, tomt 64, Flygare, Siögård, Insulander
Rote 1, tomt 65
Rote 1, tomt 66
Rote 1, tomt 67
Rote 1, tomt 68
Rote 1, tomt 69
Rote 1, tomt 70
Rote 1, tomt 71
Rote 2, tomt 19
Rote 2, tomt 20
Rote 2, tomt 21, Windruff,
Rote 2, tomt 22, Wedinghusen, Heinrich
Rote 2, tomt 23, Meissner, Hernick, Walter, Koschell, Malm, Royal Bachelor’s Club, von Aken, LyonDahlgren
Rote 2, tomt 24, Wohlfahrt, Halbmeijer, Svensson, Malm, Westberg, Beckman
Rote 2, tomt 25, Schutz, Maijgren, Rotzell,
Rote 2, tomt 26, Braunjohan, Grefwe, Mellenberg, Sandberg, Kullman, Floberg, Flygare, Svahnberg, Lundgren, Ekman, Sandbergs klädesfabrik
Rote 2, tomt 27, Lignell, Lundell, Wohlfahrt
Rote 2, tomt 28,
Rote 2, tomt 29Poies, Rising, Höberg, Ahrenberg
Rote 2, tomt 30, Frolander, Hagman
Rote 2, tomt 31, Holmer, Beckman, Ullgren, Homan, Prytz, Jansson
Rote 2, tomt 33, Frolander, Ramzius, Leffler
Rote 2, tomt 34, Bautz, Wessman, Almroth, Ahlroth, Svalin

Kvarteret Varuhuset

Dahlgrenska huset

J.A.Gradmans tobaksfabrik

Del 6 av 11 i serien Tobaksbolag

Kofferdikaptenen Johan Andersson Gradman (1772-1826) inköpte egendomen Gubbero i Göteborgs utkant 1807.  Han hade bland annat genomfört några resor till Ostindien på Ostindiska Kompaniets skepp, dock inte som kapten.

1814 anhöll han om att få starta tobaksspinneri och snusfabrik på egendomen men fick avslag med motiveringen att enligt 1739 års manufakturförordning var tobaksfabrikation en stadsmannanäring och Gubbero var då en lantegendom.

Genom kunglig resolution den 15 december 1815 beviljades dock hans begäran och 1817 fick han tillstånd att importera en större snuskvarn från London.
1817 deklarerade han en tillverkning med ett värde av 46 104 rdr men som snabbt sjönk till 13 000 rdr.  Rörelsen gick som synes till en början bra men Gradman fick efterhand penningproblem och då tre av hans fartyg förliste i en storm kring 1818 tvingades han göra konkurs 1819.

Hustrun, Johanna Elisabet Minten (1783-1853) inköpte då Gubbero samt tobaksfabriken för 13 500 rdr rgs. Makarna överlät dock driften till tobaksfabrikören P.C. Rettig från Gävle den 3 juni 1822 som den 8 oktober 1821 erhållit privilegium att driva tobaksfabrik i Göteborg.

Redan i mitten av 1822 ansökte dock makarna Gradman om att få återuppta tobaksfabriktion på Gubbero. Rettig försökte avstyra det men efter tvistigheter erhöll de resolution genom kungligt brev den 13 september 1822 att driva tobaksfabrik ”såvida de av samma plats äro lagliga innehavare”.

Gradmans fortsatte bedriva tobakstillverkning men nådde aldrig upp till den tidigare produktionen. Johan Gradman avled 1826 och änkan Johanna driver företaget vidare tills hon i kraft av en kunglig resolution av den 22 oktober 1828 överlåter rörelsen samt egendomen på sin broder handelsbokhållaren Johan Volrath Minten (1789-1851).

Den verklige ägaren var dock den i släkten ingifte ryske generalkonsuln Conrad Friedrich Lang (1775-1850) som flyttade in på Gubbero 1828 med sin hustru, änkan Sara Ekman, f. Minten. Hon var syster till Johan Minten.
Som rysk undersåte fick han ej köpa egendom i Sverige varför svågern fick uppträda som bulvan. Conrad Lang upptog också sin omyndige styvson, den 16-årige Oscar Ekman (1812-1907), i företaget.

Oscar Ekman arbetade sedan 1828 på grosshandalre Silvanders kontor för att lära sig handel. Silvander saluförde Gubberos produkter.

Då Oscar Ekman blev myndig övertog han enligt privilegium den 29 december 1834 företaget som kallades ”gamla tobaksfabriken” för att skilja den från Rettigs.

Oscar Ekman blev även delägare i firman J.F. Silvander samt rysk vicekonsul.
1845 blev Oscar Ekman kompanjon och disponent vid D. Carnegie & C:o.
Då han gjorde alltmer karriär inom andra affärsverksamheter och då han vistades längre tider i Stockholm överlät han företaget 1861 till C.D. Eggers som sedan 1847 drivit tobaksfabrik i Göteborg. Oscar Ekmans hustru hade avlidit 1861. Fastigheten Gubbero överlät Oscar Ekman på sin bror, kommendörkaptenen Emil Ekman som inflyttade på Gubbero.

Efter något år flyttade Eggers in verksamheten till sin befintliga tobaksfabrik vid Södra Larmgatan 22.

Sveriges Allmänna Sjöförsäkrings Aktiebolag

Del 7 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Den 11 November 1872 utgick från hrr kaptenlöjtnant J.E. Gadelius samt grosshandlarne Aug. Fröding och Joseph Heyman en inbjudan till aktieteckning uti ett sjöförsäkringsbolag med benämning Sveriges Allmänna Sjöförsäkrings Aktiebolag hvars kapital skulle vara ”En million riksdaler, däraf Fyra Hundra Tusen riksdaler utgöra kontant inbetald grundfond och Sex Hundra Tusen riksdaler utgöra en af godkända förbindelser bildad säkerhetsfond, samt fördelas på 4,000 aktier, hvardera å 250 riksdaler, däraf kontant inbetalas till grundfonden 100 riksdaler och för säkerhetsfonden aflemnas godkända förbindelser å 150 riksdaler, allt riksmvnt”.

Samma dag, den 11 November 1872, bildades bolaget, i det hela aktieantalet tecknades, och ”genom teckningen bemyndigades inbjudarne att såsom interimsstyrelse upprätta förslag till bolagsordning”.

Förutom inbjudarne, voro stiftarne af bolaget följande personer: hrr Aug. Abramson, Edv. Heyman J:or, James J. Dickson, Ekman & Co., A. Fröding & Co., Leopold och Gabriel Abramson, Sven Renström & Co., Oscar Ekman, Th. Mannheimer, Emil Ekman, Henning Frisell, G. H. Hegardt & Co., J. A. Kjellberg & Söner, Jac. Rubenson, E. J. Heyman och J. W. Wilson.

Stiftarne af bolaget öfverenskommo om att åt allmänheten till teckning afstå, utan premium, hvar och en i förhållande till sitt aktieantal, ”ett antal aktier ej öfverstigande 1.500 st., dock att ingen må teckna sig för mer än 40 aktier”. Få dagar därefter voro dessa 1.500 aktier tecknade af 64 firmor och privatpersoner. Under årens lopp har dock flertalet aktier öfvergått i andra händer, i de flesta fall på grund af dödsfall. Så äro f. n. af de 20 stiftarne 15 hädangångna.

Sedan bolagsordningen af Kongl. Maj:t fastställts den 13 December 1872 och konstituerande bolagsstämma hållits den 2 Januari 1873, började bolaget, som då hyrt kontorslokal uti ”Billqvistska gården” (hrr Johanson & Carlanders hus) Norra Hamngatan 14, genast sin verksamhet.

Vid den konstituerande bolagsstämman valdes till styrelse hr Gadelius såsom verkställande direktör samt hrr Aug.Fröding och Ed. Heyman J :or såsom meddirektörer.  På grund af sitt ansträngande arbete såsom Bureau Veritas’ inspektör frånträdde kaptenlöjtnant Gadelius i Maj 1874 sin befattning såsom bolagets verkställande direktör. Till hans efterträdare valdes vid extra bolagsstämma den 11 Maj samma år sjökaptenen Sven Engelbert Rinman, hvilken allt sedan dess, såsom bolagets verkställande direktör, haft sig den egentliga affärsledningen ombetrodd. Såsom en egendomlighet må nämnas, att den första försäkring, som bolaget öfvertog, var en varurisk från Göteborg till London med ångaren Kung Ring, å hvilken just hr Rinman då var kapten.

Såsom belysande för bolagets verksamhet må följande summariska siffror ur årsberättelserna för de gångna 30 åren angifvas:

Bruttoförsäkringssumma under hela perioden…………….. Kr. 1.760.718.626
Nettoförsäkringssumma ,, „ ,, ,, 943.371-637
Bruttopremiebelopp „ „ „ „ 23.530.752
Nettopremiebelopp „ ,, ,, ,, 9.644.312

I November 1890 skapades ”Sveriges Allmännas” dotterbolag ”Återförsäkrings  Aktiebolaget Triton”med hvilket det står i intimaste förhållande.

I Norge bedrifver bolaget en icke obetydlig affär genom sin år 1873 upprättade generalagentur i Christiania, som hela tiden innehafts af den kända skeppsmäkleri- och rederifirman herrar Fearnley & Eger.

I Köpenhamn representeras bolaget sedan år 1879 af herr Jörgen Hoppe. Med undantag af dessa båda agenturer bedrifver bolaget numera ingen direkt verksamhet i utlandet.

Bolagets styrelse utgöres för närvarande af följande personer: hr S. E. Rinman, verkställande direktör,  Aug. Fröding och J. E. Gadelius
med konsul Gust. Krafft och grosshandlare Henrik E. Ahrenberg som
suppleanter.

Axel Ramm