Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Campbell

Hoppet

Byggd på varvet Terra Nova. Om 280 läster, med 28 kanoner och 130 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 26/1 1748 – 11/7 1749

Kapten: Erik Moreen, ersatt med Fredr. Pettersson
Superkargörer: Henrik König, Daniel Krüger, William Chambers, David Sandberg

Resan skildrad av C.H. Braad.

Restider enligt Braad:

26/1 avseglar från Göteborg
25/2 anländer till Cádiz efter 30 dygn
28/3 avseglar från Cádiz
5/5 passerar ekvatorn
15/6 rundar Kap efter 69 dygn från Cádiz
22/7 siktar Java efter 116 dygn från Cádiz
21/8 ankrar på Kantons redd efter 208 dygn från Göteborg
30/1 avseglar från Kanton efter 162 dygn
6/4 rundar Kap efter 66 dygn från Kanton
23/4 anländer till S:t Helena
2/7 går in Engelska kanalen
10/7 siktar Norge
11/7 anländer till Göteborg efter 162 dygn från Kanton

Exempel på löner från resan

Befattning, Månadslön i dlr smt, Privilegiepengar i dlr smt

Kapten 100, 8 000
Timmerman 48, 1 500
Skeppspräst 24, 600
Hovmästare 20, 200
Matroser 12-20 40-60

Resan beskriven av Christopher Henric Braad som var skeppsskrivare ombord. Också i skeppsjournalen och i en sjöjournal skriven av tredjestyrmannen Simon Ruuth.

Alla Braads skrifter från resan med Hoppet 1748-49

2:a resan, till Kanton, 20/12 1751 – 9/6 1754

Kapten: Carl Johan Treutiger
Superkargörer: Christian Tham, Carl Kåhre, Jacob Paulin, Dougald Campbell

Efter Ostindiska Kompaniet

Fartyget Hoppet såldes av Ostindiska Kompaniet. Sannolikt till ett partrederi för 1759 ägs skeppet av Sahlgren, Wilson & Bagge, Paul Skoling och N. Matson (N. Matzen).

Advertisements

Calmar

Byggd i Kalmar 1739. På 254 läster, 22 kanoner och 100 personers besättning. Hette The Unity of Calmar innan hon två år senare såldes till kompaniet för 76 000 dlr smt.

1:a resan, 9:e expeditionen, till Kanton, 14/3 1741 – 25/8 1743

Kapten: Lars Bogman
Superkargörer: Gerard Barry, John Pike, Henrik König, Alexander Ross.

Reparationer och riggning kostade 52 900 dlr smt före resan.

Resan gav 414 132 dlr smt i vinst (53%) plus en fond på 66 332 dlr smt för oförutsedda utgifter. Värdet av den fria förningen (pacotill) uppgick till 33 % av försäljningen.

Det sammanlagda subskriptionsbeloppet (det som satsade av intressenter) för Götheborg och Calmar inför denna expedition har beräknats till 1,9 miljoner dlr smt.

Större intressenter, namn, dlr smt

Magnus Lagerström, 792 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning på mer än 52 000)
Hugh Campbell, 650 000
Niclas Sahlgren, 460 000
Charles Pike, 330 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning)
Urbano Arnold, 205 571 (han fick utdelning för 89 000)
Colin Campbell, 100 000
James Gough & Co, 75 300
Peter Prolis änka, 74 300
Eric Nissen, 60 600
Thomas Coppinger, 40 000
Niclas Jacobsson, 32 300
Johan Gustaf Nissen, 18 800
Eleonora Wachtmeister, 14 000
Gustaf Cahman, 11 400

Bland de som satsade pengar i denna expedition som också innefattade fartyget Götheborg fanns också superkargören Daniel Vigneaulx  (4 505 dlr smt) och de flamländska handelsmännen Jan. Bapt. van Schoonendonck (3 000) och Anna Janzen (3 000). Flamländaren Urbano Arnold var en av de största investerarna vilket syns i tabellen. James Gugh & Co var en firma i Cadiz som ofta satsade pengar i Svenska Ostindiska Kompaniets resor på olika sätt (finansiering av silverköp, bodmerilån till besättningsmän eller direktinvesteringar).

Exempel på pacotill, namn, dlr smt

2:e superkargör John Pike, 36 027
1:e kapten Lars Bogman, 20 867

2:a resan, 12:e expeditionen, till Kanton, 1/1 1744 – 12/8 1745

Kapten: Israel Ekman
Superkargörer: Charles Irvine, John Pike, Arthur Abercromby, Stephen Kniper, Jean Baptiste Croisier

3:e resan, 15:e expeditionen, till Kanton, 13/2 1746 – 25/5 1748

Kaptener: Mathias Estbergen, Hartw. Budler.
Superkargörer: Nils Ström, Anders Gotheen, George Kitchin, Christian Tham, Anders Gadd

Resan förlöpte utan komplikationer med vindarnas hjälp ända fram till Sydkinesiska Sjön. De kom försent för att kunna nå Kanton med sydvästmonsunens hjälp det året (monsunvindarna hade redan vänt), utan var tvungna att övervintra i hamn på den lilla ögruppen Pulo Condor (idag Con Dao) utanför det nuvarande Vietnam som skeppsprästen Christoffer Tärnström beskrev så här:

Nu måste man här låta sig nöja at afbida tiden ibland ett wildt folk, som vi intet ord kunde förstå, omgifwne med höga bärg och willskog där man icke hade så stor slät plats, som Skeppet var långt till, at spatsera på och fördrifwa ledsamheten.

Con Dao

Con Dao

Tärnström och fyra andra svenskar dog på ön. De begravdes på en av stränderna.

Totalt försåldes lasten uppdelad på 1 317 lotter varav 574 lotter var te varav Bohe (440 lotter), Congo (49 lotter) och Soatchoun (74 lotter). Huvuddelen av resten var porslin och tyger. Telasten köptes av 31 olika köpare.

Table 1: Calmar, teköpare 1748

Totalt lotter Bohe lotter Congo lotter Soatchoun lotter
Sahlgren

164

Sahlgren

124

Sahlgren

17

Coppinger

21

Campbell

132

Campbell

106

Campbell

14

Sahlgren

19

Coppinger

60

Coppinger

37

Arfwidson

4

Campbell

11

Arfwidson

32

Barry

22

Bagge

4

Grill

7

Grill

27

Arfwidson

21

Hasselgren

3

Arfwidson

6

Barry

22

Schule

19

Coppinger

2

Bagge

3

Hasselgren

17

Grill

18

Young

2

Hasselgren

2

Olish

15

Olish

15

Grill

1

Keller

2

Tangren

15

Tangren

15

Matson

1

Parkinson

2

Schule

14

Hasselgren

12

Parkinson

1

Taylor

2

Jacobson

11

Jacobson

11

Taylor

1

Bagge

9

Parkinson

6

Parkinson

9

Matson

4

Matson

5

Anderson

3

Schull

5

Köning

3

Taylor

5

Verbecke

3

Anderson

3

Bagge

2

Köning

3

Bartengren

2

Smith

3

Compagniet

2

Verbecke

3

Lauterback

2

Source: Collection of SEIC’s catalogues RA (Swedish National Archives, Stockholm)

Hela namnen på teköparna är Niclas Sahlgren, Colin Campbell, Thomas Coppinger eller James Adam Coppinger, Christian Arfvidsson, Abraham Grill, Gerard Barry, Arvid Hasselgren, JH Ölisch, Lorentz Tanggren, Benjamin eller Lorentz Bagge, Robert Parkinson, Michel Verbeke, John Young och Thomas Andersson. Efternamnet Matson skrivs oftast Matzen men också Matsen, Schule är Schale och Schull är väl troligen Schutz, Köning ska sannolikt vara König och Lauterback ska vara Lauterbach.

Riddarhuset

Ostindiefarare byggd på Clasons varv i Stockholm. På 340 läster med 30 kanoner och 135 personers besättning.

1:a resan, 8:e expeditionen, till Kanton, 22/3 1740 – 18/10 1742

Kapten Mårten Kalling
Superkargörer: Charles Irvine, James Moir, Jacob von Utfall, Peter von Kampe.

Utdelning på satsat kapital 44 %

Provision på vinsten:

Charles Irvine 1 1/2 %
James Moir, 4/5 %
Peter von Kampe, 1/4 %

Pacotill i dlr smt:

1:e superkargör Charles Irvine, 103 330
2:e superkargör James Moir, 57 384
3:e superkargör Jacob von Utfall, 30 682
4:e superkargör Peter von Kampe, 22 878
1:e kapten Mårten Kalling, 19 646
2:e kapten George Kitchin, 24 447

Resan har beskrivit av kvartermästaren Mathias (Matts) Holmers i hans biografi och av Ernst Klein som skrivit om Matts Holmers:

Den unge sjömannens karriär blev sedan förvånansvärt snabb, om man vågar tro på hans egen berättelse, som tydligtvis är gjord på gamla dagar och bevisligen är tämligen hoprörd och en smula tendentiös. Sålunda får han redan 1739 hyra som »qvartermästare» på Ostindiska kompaniets skepp Riddarhuset. Denna post — det fanns i regel 4 på vart och ett av Companiets skepp under äldre tider — stod i rang och avlöning närmast över matroserna, och ett års seglation efter »kocks-gåsse»-tiden är onekligen rätt kort för att hinna så högt. Men Matts var ju relativt gammal och mogen och säkert sjövan från barndomen. Den första Ostindienresan blev för resten lång och äventyrlig nog som lärospån. »Riddarhuset» gick ut från Göteborg i mars 1740. »Kom till Ostindien, men intet kunnat hinna fram. Måste emot vår vilja ligga öfwer i 6 månar på en Röfware plats, der wi natt och dag måste gå med laddade gewär, och om nätterna gå till not och skaffa oss födan och wada uti wattnet ibland de grymma och farliga Crokedyler och detta uti 6 månar, si Guds nåd som bewarade mig som altid skulle wara den förste».

»Riddarhuset» var, enligt J. F. Nyströms tabell över kompaniets skeppsfart, ute från 22 mars 1740 till 18 okt. 1742, nära 31 månader, en ovanligt långvarig resa även för den tidens förhållanden. Hur stor manspillan den kostade finns ej antecknat. Samma skepp förlorade på sin nästa resa, 1743—45, inte mindre än 32 man.

2:a resan, 11:e expeditionen, till Kanton, 22/4 1743 – 12/9 1745

Kapten: Benjamin Svensson
Superkargörer: James Moir, John Metcalfe, Jacob Greiff, Andreas Olbers, Walter Campbell.

Hämtade på utresan sin silverlast i Ostende.

Utdelning 55% på satsat kapital. Det satsade kapitalet var ungefär 770 000 dlr smt enligt vad Per Forsberg skriver i häftet Ostindiska Kompaniet – några studier.

Försäljningsvärde vid auktionen i dlr smt:

1 449 kistor Bohé te (svart tesort), 1 007 042
176 skadade kistor Bohé te, 40 643
788 kistor Congo te, 80 834 (2 skadade kistor)
194 kistor Pekoe te, 21 941 (2 skadade)
185 kistor Bing te, 27 129
55 buntar rotting, 142 (av totalt 2 004 kilo, resten bränt)
22 fat peppar, 2 201 (ev total 1 682 kilo, resten bränt)
535 kanistrar med diverser teer, 2 032 (52 kanistrar brända)
228 kistor och 1 776 buntar med porslin, 132 363
Siden och bomullsvaror, 143 971
Rabatt 2 1/2 %, – 36 162
Handpenningar 3 770

Det skadade och brända skadades i brand natten mellan den 13 och 14 januari 1746. Utöver det som står i tabellen skadades också 4 970 kilo gallingal och 7 178 kilo turmerick (?).

Stockholm

Ostindiefarare byggd på Clasons varv i Stockholm. På 260 läster med 28 kanoner och 120 personers besättning.

1:a resan, 6:e expeditionen, till Kanton, dec 1737 – 13/7 1739

Kapten: Didrik Henrik Taube
Superkargörer: Colin Campbell, Gustaf Ross, H. Turloen.

2:a resan, 8:e expeditionen, till Kanton, 5/4 1740 – 18/10 1742

Kaptener: Israel Ekman, Peter Dens
Superkargörer: Gustaf Ross, H. Turloen, Dougald Campbell, Arthur Abercromby

Utdelning 44 %.

Provision i procent av vinsten:

Hans Turloen, 3/5 %
Dougald Campbell, 3/10 %
Arthur Abercromby, 1/4%

Uppgifter om pacotill (fri förning): Förste kapten Israel Ekman 23 804 dlr smt och andre kapten Peter Dens 21 933 dlr smt.

3:e resan, 13:e expeditionen, till Kanton, 9/1 1745 – 12/1 1745

Kapten: Mathias Estbergen
Superkargörer: Henrik König, Nicolas Heegh, Gabriel Beyer, Hans Philip Uhrlander, Carl Kåhre

Förlist vid Shetland på utresan. Fartyget var försäkrat till 98 % för resan till Cadiz så intressenterna kunde få tillbaka sina insatser.

Drottning Ulrica Eleonora

Ostindiefarare som köptes begagnad i England, hette då The Heathcote. På 250 läster och med 103 personers besättning. Byggd 1720.

Ett tidigare fartyg med samma namn såldes 1720 till intressenter som senare skulle bli intressenter i Oostendekompaniet. Då fick fartyget namnet Ville de Vienne och seglade samma år till Bengalen med Alexander Hume som superkargör och med John Harrison som kapten. Detta kan sägas utgör starten för det som sen skulle bli Oostendekompaniet och dess koloni Bankibazar i Bengalen. Fartyget finns normalt inte upptaget i listor som handlar om Oostendekompaniets fartyg..

1:a resan, 2:a expeditionen, till Porto Novo och Bengalen, 9/2 1733 – 13/2 1735

Kaptener: Peter von Utfall
Superkargörer: Charles Barrington, Charles Irvine, John Widdrington, Thomas Thomson, Pastan Giers

Investerare, namn, dlr smt

Charles Barrington, 83 640
Hugh Campbell, 64 490
Magnus Lagerström, 10 000
Niclas Sahlgren 9 750
Laurens (Lorentz) Bagge, 9 725
Theodor Ankarcrona, 9 600
Colin Campbell, 6 000
Charles Irvine, 6 000

Charles Barrington hade tidigare tjänstgjort vid Engelska Ostindiska Kompaniet med fast plats på Fort St George i nuvarande Chennai (tidigare Madras). Han skulle för Sveriges räkning etablera ett faktori i Porto Novo dit fartyget ankom den 2 september 1733. Folk och förråd sattes av och den 28/9 seglade skeppet vidare med ny besättning mot Bengalen med Charles Irvine som 1:e superkargör.

Den gamla besättningen lämnades kvar på faktoriet som dock den 28/10 angreps av 600 man engelsk, fransk och infödd trupp. Allt gods, silver, vapen och dokument beslagtogs av den engelske guvernören G.M. Pitt på Fort St. George.

Barrington  var efterlyst av engelsmännen men lyckades tillsammans med 6 andra män försvinna innan attacken. Fartyget förföljdes och motarbetades av engelsmän och holländare under resten av resan. Den 1/6 1733 lotsades till sist fartyget starkt skadat och med sjuk och utmattad besättning i hamn på Mauritius där fartyget stannade i sju månader.

I februari 1735 ankrade fartyget i Vargö håla (vattnet mellan Styrsö Tången och Vargö). Skadeståndsanspråk ställdes senare mot mot engelsmännnen vilket till stor del betalades ut efter en långdragen tvist. När allt gjorts upp och lasten som köpts i Bengalen och på Mauritius sålts gav resan en vinst på 102 485 daler smt och intressenterna en utdelning på 46,5 % på insatt kapital. Siden och bomullstyg såldes för 132 752 dlr smt. Andra varor som hemfördes på resan var kläder, kaffe, långpeppar, ebenholts, elfenben, kinarot och arrak.

Thomas Thomson förde en journal och brevbok över resan, vilken i bearbetad form finns återgiven i Sjöhistorisk årsbok 1953/54. Dessutom finns två delar av en loggbok bevarad, förd av 1:e styrmannen Georg Snow och 2:e styrmannen Dyrick Aget, från 21/8 1733-1/6 1734.

Friedericus Rex Sueciae

Ostindiefarare byggd på varvet Terra Nova i Stockholm. På 200 läster, med 20 kanoner och 100 mans besättning.

Ostindiska kompaniets första fartyg var ursprungligen döpt till Terra Nova efter varvet där fartyget byggdes 1725. Sannolikt byggt för resor på Spanien. Fartyget döptes om av kompaniet till Friedericus Rex Suecie efter att man fått en hel del hjälp från amiralitetet att utrusta och göra klart fartyget för den första Ostindienresan.

1:a resan, 1:a expeditionen, till Kanton, 9/2 1732 – 27/8 1733

Kaptener: Georg Herman Trolle, N.N. Keteliens
Superkargörer: Colin Campbell, Charles Graham, Charles Morford, John Pike

Stoppades av holländarna på hemvägen och fördes 27/1 till Batavia varifrån de seglade den 31/1. Resan gav 75 % i utdelning till intressenterna.

Total auktionsvärde 900 000 dlr smt varav varor för 518 912 dlr smt återexporterades.

Resan delvis skildrad av Colin Campbell i hans dagbok, A Passage to China, utgiven 1996 i redigerad version. Redigerad av Paul Hallberg och Christian Koninckx.

Resans förlopp

7/3 avseglar från Göteborg
9/4 anländer till Cádiz efter 33 dygn
24/4 avseglar från Cádiz
23/6 rundar Kap efter 60 dygn från Cádiz
10/8 siktar Java efter 108 dygn från Cádiz
19/9 ankrar på Kantons redd (Whampoa) efter 196 dygn från Göteborg
16/1 avseglar från Kanton efter 120 dygn
3/2 anänder till Sundasundet och kvarhålls i 40 dygn
15/3 tillåts segla vidare
11/5 rundar Kap
7/9 anländer till Göteborg efter efter 234 dygn från Kanton

Hela resan tog 1 år och 6 månader

Exportörer och uppköpare, namn, dlr smt

Charles Pike, 103 858
Niclas Sahlgren, 74 854
Hugh Campbell, 64 874
Colin Campbell, 53 028
Hugh Ross, 38 412
Thomas Mowld, 28 798
Frans Martin Luuth, 28 577
Erik Nissen, 20 457

Exporten gick i huvudsak till Amsterdam för ett värde av 240 629 dlr smt och Hamburg (värde 235 928 dlr smt) och bestod främst av te (341 100 dlr smt), men även av siden (102 512 dlr smt), porslin och tuttanego.

2:a resan, 3:e expeditionen, till Kanton, 25/2 1735 – 31/7 1736

Kaptener: Hindric Bremer
Superkargörer: Colin Campbell, Charles Morford, Gustaf Ross

Gick från Vargö håla (vattnet mellan Styrsö Tången och Vargö). Ankrade i Cádiz efter en månad där kommissionären James Gough & Co försåg expeditionen med silver. Seglade vidare den 8 april. Kvartermästaren Olof Westerberg och fyra matroser drunknade vid Godahoppsudden under en storm. Blev kvar där i fyra månader. Grundstötte i leran i leran i inloppet till Göteborg den 31/7. Resan gav 68 1/2% till intressenterna.

Resans förlopp

25/2 avseglar från Göteborg
24/3 anländer till Cádiz efter 27 dygn
8/4 avseglar från Cádiz
11/5 passerar ekvatorn
20/7 siktar Amsterdam-S:t Paul
18/8 siktar Java efter 132 dygn från Cádiz
25/9 anländer till Macau
28/9 anländer till Bocca Tigris
30/9 ankrar på Kantons redd efter 248 dygn från Göteborg
23/1 avseglar från Kanton efter 115 dygn
1/5 anländer till S:t Helena
23/7 siktar norska Vestlandet
31/7 anländer till Göteborg efter 195 dygn från Kanton

Hela resan tog 1 år, 5 månader och 6 dagar

Skeppspredikanten Benedictus Montans dagbok finns bevarad.

3:e resan, 6:e expeditionen, till Kanton, 1/12 1737 – 13/7 1739

Kaptener: Hindric Bremer
Superkargörer: Charles Irvine, N.N. Hofwardt, Andreas J. Flanderine, Dougald Campbell

4:e resan, 8:e expeditionen, till Bengalen, 5/4 1740 – 18/10 1742

Kaptener: Benjamin Svensson, Thomas Neilson
Superkargörer: Auguste Tabuteau, Andreas J. Flanderine, John Metcalfe, Nils Ström, Jacob Greiff

Försäljningsvärdet på auktionen var 886 604 dlr smt. Vinsten på satsat kapital 10%.

Provision i andel av vinsten.

Auguste Tabuteau, 2 %
A.J. Flanderin, 1 1/4 %
John Metcalfe, 3/4 %
Nils Ström, 5/8 %
Jacob Greiff, 3/8 %

Uppgifter om pacotill (fri förning, dvs besättningens egen handel, försäljningsvärden), namen, dlr smt

1:e superkargör Auguste Tabuteau, 63 301
3:e superkargör John Metcalfe, 39 382
5:e superkargör Jacob Greiff, 11 426
1:e kapten Benjamin Svensson, 29 360
2:e kapten Peter Branett, 52 494

Denna expedition omfattade också Riddarhuset och Stockholm och totalt fanns det mer än 60 intressenter i de tre båtarna. Däribland direktörerna i bolaget såsom exempelvis Colin Campbell, Niclas Sahlgren och Francois Bedoire men också superkargörer som Flanderine. Även flamländska affärsmän som Urbano Arnold investerade i expeditionen. Arnold satsadede även i flera andra expeditioner, exempelvis den 9:e med Götheborg och Calmar och den 11:e med Götheborg och Riddarhuset.

5:e resan, 12:e expeditionen, till Kanton, 1/1 1744 – 12/8 1745

Kaptener: James Maule
Superkargörer: Andreas J. Flanderine, Jacob von Utfall, Peter von Kampe, John Henry Matsen, John Young

Resan gjordes tillsammans med skeppet Calmar. 33 procent utdelning plus att 309.830 dlr smt kunde avsättas för kommande behov. Michel Verbeke, flamländare och superkargör, var en av investerarna i denna expedition som genomfördes tillsammans med Calmar. Även Urbano Arnold och Pietro de Prolis änka investerade i expeditionen.

Uppgifter om pacotill: Kapten James Maule, 52 436 dlr smt

Användning efter tiden som Ostindiefarare

Fartyget såldes och kan senare eventuellt ha fått namnet Pollux enligt Jan-Erik Nilsson på Gotheborg.com:

The French brigade under the command of Colonel Leslie, Baron of Blantyre and of Scottish origin, was formed to support the Stuarts in Scotland. Lanmary, the French ambassador in Stockholm received a letter from Leslie dated July 19th 1746, suggesting that refugees travel over land in small groups via Stralsund and Berlin. Lord Ogilvy and his group arrived in Göteborg in early July. When the French brigade was ordered to leave in August 1746, Peter Samuelsson Bagge, a Göteborg merchant, took over the good work of Leslie. Colin Campbell, the president of the Swedish East India Company helped financially as he was a Stuart sympathiser and cooperated with Leslie and Bagge.

After Bonnie Prince Charlie was finally defeated at Culloden in 1746, King Louis XV of France decided to rescue the prince by boat. The boats were to be acquired from Denmark and Sweden. These countries were both neutral in the war between France and England and the ships could sail to Scotland on ‘trading business’ but secretly return with the prince and his supporters. The Gothenburg Expedition involved Lanmary, Leslie and Bagge and the “Pollux” set sail from Göteborg on 19th July 1746. However, the mission was unsuccessful and the “Pollux” returned with ordinary cargo.

It is possible that the ”Pollux” was in fact the Swedish East Indiaman Fredericus Rex Svecia, the first ship in the fleet of the Swedish East India Company and apparently a very reliable one. It was also this ship that Colin Campbel himself commandeered to China during the company’s first and financially very successful journey, in 1731-32. In August 1745 she had just returned from China under the command of captain James (Jacob) Maule and could in July 1746 very well have been fitted out for a new adventure

Campbell – äventyrare, opiumhandlare och investerare

Del 5 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

Colin Campbell föddes 1686 i Edinburgh i Skottland. Han var en av de viktiga aktörerna, som investerare och kanske som superkargör, i Oostendekompaniet. 1726 kom exempelvis både han och hans bror Hugh Campbell till Kanton som superkargörer på ett skepp fört av Timothy Tullie, en britt engagerad i lokal handel i Asien. Lokal handel mellan Bengalen och Kanton betyder bland annat handel med opium.

Oostendekompaniet bildades i Oostende år 1720 i den del av Nederländerna som kontrollerades av de österrikiska kejsarna, habsburgarna. Oostendekompaniet hann genomföra 13 expeditioner till Kanton där man hade ett faktori bredvid danskarnas. Bland de verksamma i Oostendekompaniet märktes, förutom Colin Campbell också Charles Morford, Charles Pike och George Kitchin. I Oostendekompaniet  engagerade sig Colin Campbell sen han ruinerats genom spekulationer i aktier i The South Sea Company, den så kallade South Sea Bubble som påminner om IT-bubblan i nutid.

Historien om Oostendekompaniet börjar med pirater på Madagaskar (som opererade i samma vatten som dagens somaliska pirater) som enligt Börje Lundberg utgjorde ett allt större problem för britternas sjöfart på Indien:

England och dess koloni Indien har under början av 1700-talet problem med pirater baserade på främst ön Madagaskar. England svarar med att i lag förbjuda deras verksamhet år 1717. För att få en legal ram för bl.a. sin opiumhandel på Kina nalkas dessa stormakten Sveriges kung Karl XII som mot mycket stora ekonomiska löften år 1718 utfärdar ett privilegium om ett ostindiskt kompani för dem.

Kungens död i Norge och stormakten Sveriges fall samma år omöjliggör dock svensk militärt beskydd för piraternas tilltänkta handelsföretag i sydostasien och dessa börjar i stället verka genom Ostende-kompaniet. Redan år 1720 är de framgångsrikt etablerade i opiumstaten Bengal med en enligt Keay ”hänsynslöst framgångsrik” handel på Kina med hemförsel av vinsterna från det insmugglade opiumet i form av teimport i stor skala.

År 1723 auktoriseras deras företag legalt av dåvarande stormakten Österrikes regent Kejsar Karl VI och deras företag beskyddas från militära ingrepp av Holland och England av Bengals indiske härskare genom inte minst de betydande belopp Ostendekompaniet kan betala till denne tack vare den omfattande handel som möjliggörs av Österrikes beskydd och sponsring. Till följd av minskande handelsvolym efter att Karl VI suspenderar Ostendekompaniets licens år 1727 minskar emellertid dess förmåga att köpa sig beskydd av Bengal´s Nawab, vilket år 1730 leder till att denne för en summa om 325,000 rupier medger England att militärt ingripa mot OstendeKompaniet, varefter det inte längre kan utmana BEIC.

[…]

Flera andra embryon till ”ostindiska kompanier” uppstår som en konsekvens härur, bl.a. ett år 1729 i Altona (Hamburg) samt ”Asiatisk Compagni” i Danmark och slutligen också det Svenska Ostindiska Kompaniet – fortsättningsvis förkortat ”SOK” – vars första ansökan om av Sverige licensierad verksamhet inlämnas år 1729 av Heinrich König.

Denna ansökan hade föregåtts i slutet av 1720-talet av ett avslag till ett förslag från förre guvernören på Bahamas, Rogger, om att bilda nytt svenskt kompani med säte i Göteborg varvid en handelsstation särskilt skulle byggas på Madagaskar. Involverade i detta projekt var bl.a. Niklas Sahlgren och Colin Campbell samt flera andra från det beryktade Ostende-Kompaniet.

Troligen hade flera av de män som bildade eller arbetade i Oostendekompaniet ett förflutet inom sjöröveriet på Madagaskar.

En stor mängd britter var engagerade inom Svensk Ostindiska Kompaniet de första åren. Många av dessa hade som redan nämnts också varit verksamma i Oostendekompaniet, som pirater på Madagaskar och inom opiumhandeln med Kina. En av dem var Charles Barrington, superkargör på Ulrika Eleonoras första resa 1734-1735 tillsammans med Thomas Thomson, Charles Irvine, John Widdrington och Pastan Griers. Ulrika Eleonora stoppades av engelsmännen i Porto Novo i Indien och fick senare återvända till Sverige. 17 av männen från fartyget avrättades i Indien efter fördrivning från Porto Novo. En del av dessa män med förflutet i Indiska Oceanen, Asien och Oostendekompaniet kom att bli framträdande göteborgsköpmän, exempelvis Colin Campbell, Hugh Campbell, Hugh Ross, Thomas Mawld, George Bellenden, Charles Pike, John Pike (sannolikt son, eventuellt bror, till Charles Pike) och James Maule.

Piratkontakter mellan Göteborg och Madagaskar var dessutom redan upparbetade som länge. En av de pirater (kapare) som på 1710-talet arbetade ihop med den kände Lars Gathenhielm var engelsmannen John Norcross. Denne hade goda kontakter med pirater i Indiska oceanen och rekryterade erfarna pirater därifrån till svenska kaparfartyg. Att Campbell vände sig till svenskar, mer specifikt göteborgare när han var ute efter en ny bas för ett Ostindiskt kompani var förmodligen inte en slump.

Colin Campbell

Colin Campbell

Efter att Oostendekompaniet upplösts 1731 tog Colin Campbell tillsammans med Niclas Sahlgren (1701-76) från Göteborg initiativet till att bilda det Svenska Ostasiatiska Kompaniet. Ursprungliga direktörer vid sidan av Colin Campbell var Henrik König (1686-1736) och Frans Bedoire (1690-1742),  1732 ersattes Frans Bedoire som direktör av Volrath Tham (1687-1737) och året efter blev Niclas Sahlgren en av direktörerna. När Henrik König dog inträdde Colin Campbells bror Hugh Campbell, Charles Pike (-1741) och Theodor Christopher Ankarcrona (1687-1750) som direktörer i Ostindiska kompaniet. Förutom nämnda svenskar och britter så var även flera tidigare holländska investerare i Oostendekompaniet också investerare i Svenska Ostindiska Kompaniet:

Under första oktrojen skapades företaget i första hand med kapital som tidigare hade engagerats i OstendeKompaniet. T.ex. stod Cogels, Henssens, Arnold och Rottiers gemensamt för nära 40% av finansieringen av skeppen ”Drottning af Swerige” och ”Stockholm” år 1745. Alla dessa investerare var kända från Antwerpens finansiella etablissemang och inblandade med Ostende-kompaniet. De investerade vid denna tidpunkt i SOK:s historia mer än de svenska familjerna som t.ex. familjen Grill och Sahlgren. Rottiers och Henssens var också tidigare aktieägare i Ostendekompaniet och dess opiumaffärer.

Vidare nyttjades Ostendekompaniets gamla kontakter även på annat sätt. T.e.x. fick skeppen sin silverlast oftast från firman James Gough & Co. i Cadiz. som var kända från sina tidigare kontakter med en av direktörerna i OstendeKompaniet, Jacomo de Pret. Thomas Rima som var sekreterare i Ostendekompaniet tillvaratog nu i stället änkan de Prol´s intressen i SOK. De Prol var en av SOK:s stora finansiärer också med ett förflutet visavi OstendeKompaniet och därmed opiumaffärer.

På den första resan till Kanton med skeppet Friedericius Rex Sueciae var Colin Campbell själv superkargör tillsammans med Charles Graham (Brown), Charles Morford och John Pike. De var alla veteraner från Oostendekompaniet. Andra britter som var med på resan var George Kitchin som andrekapten, Daniel Campbell och James Moir.

Resorna gick ofta via holländska Batavia (Djakarta) istället för via Bengalen. Batavia var ett centrum för opiumhandel i Sydostasien. Den huvudsakliga och viktigaste varan som köptes i Kina var te. Efter lossning i Göteborg exporterades tet igen. Större delen smugglades in i England med stor profit.

Campbell inträdde också som delägare i Henrik Königs firma som därefter kom att bära namnet König, Tham, Campbell & Co. I likhet med Niclas Sahlgren kvarstod han som direktör i Ostindiska även under den så kallade andra oktrojen från 1746. 1757 ersattes Colin Campbell av Gustaf Kierman  som direktör i Ostindiska kompaniet.

1732 flyttade Colin Campbell till Göteborg efter en kort tid i Stockholm. Han blev där ägare till egendomen Sävenäs. Han dog 1757.

Hugh Campbell var yngre bror till Colin Campbell och han lämnade Göteborg 1745 för att resa tillbaks till fru och barn i England. Han avgick då som direktör i Ostindiska kompaniet. Hugh Campbell var en av de största investerarna i det andra fartyget som kompaniet skickade, ovan nämnda Drottning Ulrica Eleonora. Han förmedlade dessutom kontakterna i England för köpte av fartyget som innan des hette Heathcote. Även i expeditionen med Drottningen av Sverige 1742-44 var han en av de största investerarna. Dessutom en av de största inköparna av gods från den första expeditionen med Fredericus Rex Sueciae. Hugh Campbell var också politiskt aktiv för att påverka svenska makthavare och politiker att förändra politiken till att vara mer pro-brittisk istället för pro-fransk.

Källor utöver länkade källor anges i det första inlägget om Ostindiska kompaniet.