Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Beyer (Beijer)

Kvarteret Biskopen

Kvarteret Biskopen omfattar Magasinsgatan-Vallgatan-Västra Hamngatan-Södra Larmgatan. Namnet kommer från hörnhuset Vallgatan/Västra Hamngatan som mellan åren 1820-1990 var bostad åt biskopen.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 28, Repslagargård, Macklier, Anckarhielm, Drake, Brehmer, Hall
Rote 1, tomt 29, Hasselgren, Nitau, Brockman, Svalin, Beckman, Beijer, Schutz
Rote 1, tomt 30, Hagman, Fehman
Rote 1, tomt 31
Rote 1, tomt 32, Ahlbom (Ahlehielm)
Rote 1, tomt 33, Fehman, Leijoncrantz, Ahlbom (Ahlehielm), Rahm, Swart, Tham, Wallin, biskopsgård, Megander, Busck, såpfabrik, Alströmer, Wrangel, Ekman, Kåhre, Hummel
Rote 1, tomt 34, se tomt 33
Rote 1, tomt 35
Rote 1, tomt 36
Rote 1, tomt 37

Kvarteret Biskopen

Advertisements

Stockholms slott

Byggd på Stora Stadsvarvet och på 454 läster med 31 kanoner och 154 personers besättning. Under tredje oktrojen halverade Stockholms Slott nära nog sin beväpning, till 16 kanoner och minskade besättningen till 140 personer

1:a resan, till Kanton, 25/2 1759 – juli 1761

Kapten: Carl Gustaf Lehman
Superkargörer: Gabriel Beijer, Charles Bratt, Friedrich Habicht, Frans Walter

2:a resan, till Kanton, feb 1762 –aug 1763

Kapten: Mathias Holmers
Superkargörer: Anders Gadd, J. Fr. Pettersson, Dougald Campbell, Claude Laurent, Jean Abraham Grill (på utresan)

3:e resan, till Kanton, 28/12 1765 –aug 1767

Kapten: Carl Gustaf Ekeberg
Superkargörer: Andreas Gadd (dog efter ankomsten till Kina), Jean Abraham Grill, Hans Coopman, John Pike, Ulric M. Valtinson, Jonas Almroth

På denna resa vara Linnélärjungen Anders Sparrman med som skeppsläkare.

1766 låg det Svenska ostindiska kompaniets skepp Stockholms slott utanför Kanton i Kina. På denna resa skedde något ovanligt. Kapen Ekeberg och två superkargörer (den ene var Anders Gadd) friköpte tre slavar, tre unga malajiska pojkar, troligen från ön Nias. Priset ska ha varit 1 800 dlr kmt. Pojkarna ska ha varit mellan sex och åtta år. På Ekebergs begravning berättades om de tre pojkarna:

Dessa slavar voro 3:ne Malej-gossar från stranden av ön Neaz, på västra kusten av Sumatra; de hade där under fredens lugn och palmträdens skugga i sin barndoms oskyldiga joller och lekar glätt sig och sina föräldrar, tills det olyckliga ögnablick, då några försåtlige Holländare rusat fram, fjättrat och släpat dem med sig, så att i stället för det nejden av samma strand förut gav ett glättigt eko av de oskyldigas lek och dans, förbyttes detta snart till ett bedrövligt återskall från tröstlösa föräldrars suck och skrän, som kanske räcker än i denna  stund!

Strax efter köpet av pojkarna avled den ene av de två superkargörerna, Anders Gadd, och enligt reglerna skulle hans varor då säljas för att hans efterlevande skulle få så stor vinst som möjligt. Det betydde att också den lille pojke han just köpt återigen skulle säljas på slavmarknaden. Nu blev det inte så då besättningen på fartyget samlade ihop pengar och betalade för honom.

Vad som hände med de andra två pojkarna är inte känt, men den lille pojken som köpts av kapten Ekeberg följde med hem till hans gård i Uppland, där ingen hade hört talas om Sumatra (än mindre Nias) så han kallades Javanen och fick det svenska namnet Johan Pehr Gustav Philander.

Pehr Philander döptes i Tensta Kyrka den 15 oktober 1769. Då hade han varit i Sverige tre år, lärt sig svenska och en del kristendomskunskap. Dopet var pampigt, med inte mindre än 14 faddrar, och det var inte vilka faddrar som helst. Det är landshövdingen i Uppsala, det är grevar och baroner, familjen Ekeberg finns med, liksom en bruksinspektor, en kyrkoherde och därtill kvinnor som är gifta med alla dessa framstående män.

Mer att läsa om detta:

4:e resan, till Kanton, 9/1 1772 – 20/6 1773

Kapten: Herman H. Strehlenert
Superkargörer: James Maule, stannade i Kanton 1772-1781.

5:e resan, till Kanton, 19/1 1775 – 29/6 1776

Kapten: Jean David Schröder, efter dennes död Peter Peterson
Superkargör: Carl Henr. Forss

6:e resan, till Kanton, 20/1 1777 – 10/6 1778

Kapten: Peter Petersson
Superkargörer: Abraham Alnoor, Peter Johan Bladh. Den senare stannade i Kanton 1778-1784

Skeppspredikanten Hans Petter Wennerberg förde dagbok/journal under resan. Resan också beskriven av Peter Johan Bladh och Peter Petersson.

Wennerbergs dagbok

Wennerbergs dagbok

Enigheten

Ostindiefarare byggd på Djurgårdsvarvet i Stockholm. På 375 läster med 28 kanoner och 140 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 26/12 1748 – 3/6 1751

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: Gabriel Beijer, Anders Gadd, Erik Thierstedt, Gustaf Gabriel Loodh

En som var med på denna resa var Jakob Lagercrantz som 1758 skrev en meritförteckning som han skickade till myndigheterna. Den finns bevarad i Krigsarkivet. På resan var han femte styrman.

Enigheten - 1

Enigheten. Detalj ur akvarell gjord av kapten Erik Moreen på Cronprinsessan Lovisa Ulrica 1748-49.

2:a resan, till Kanton, 20/12 1751 – 5/7 1753

Kapten: Fredrik Pettersson
Superkargörer: Jacob Greiff, Carl Bratt, Abraham Hülphers, Olof Bergendahl

3:e resan, till Kanton, 3/2 1754 – 6/7 1755

Kapten Baltzar Grubb
Superkargörer: Olof Ström, B. Borgman, Peter J. Berenberg

Peter Petterson, G.B. Poies, F. Toutin och J.P. Olbers var styrmän. Skeppspredikant var M. And. Ekegren, fältskär en man med efternamnet Lange, sannolikt Johan Jacob Lange och skeppsskrivare Fr. Bratt. Assistenter var J.C. Osterman och H.W. Hahr.

4:e resan, till Kanton, 3/1 1757 – 3/9 1758

Kapten Charles Chapman
Superkargörer: Jacob Greiff, Friedr. Wilh. König, Gustaf Tham

Styrmän var George B. Poies, J. Andersson, Joh.P. Olbers och Carl P. Boisman. M. And. Ekegren var återigen skeppspredikant medan Carl Fredrik Heinrici d.ä. var fältskär och J.P. Flygare skeppsskrivare. Assistenter var J.C. Osterman och H.W. Hahr.

Efter Ostindiska kompaniets tid

Enighetens skeppsklocka finns bevarad på Nääs slott. Det antas att den bevarats till eftervärlden av Jacob von Utfall, direktör i Ostindiska Kompaniet 1853-66. Han var dock inte superkargör ombord vilket påstås i en del artiklar om klockan. Från 1746 ägde Jacob Von Utfall Nääs. Han dog 1791.

Götha Leijon

Byggt på varvet Terra Nova. Om 310 läster och med 28 kanoner samt en besättning på 120 personer.

Götha Lejion Whampoa

1:a resan, till Kanton, 27/12 1746 – 20/6 1749

Kapten: Bengt Askbom
Superkargörer: Stephen Kniper, Daniel Vignaulx, Jean Baptiste Croisier, Sven Norman

Resan beskriven av Carl Fredric von Schantz och också av  Carl Johan Gethe.

Schantz Beskrivning av en resa till Kanton 1746-1749 är en handskriven dagbok från ostindiefararen Götha Leijons resa till Kina.

Gethes dagbok är en handskriven dagbok som skildrar ostindiefararen Götha Leijons resa från Stockholm till och från Kanton åren 1746–49. Den innehåller utförliga beskrivningar av Cádiz, Kanton, Tenerifffa och Java. Där finns också skildringar av kinesiska seder och bruk, det kinesiska språket, skeppsfart, djur och växter i Kanton. Verket innehåller också 20 kolorerade planschblad med avritningar av fiskar, frukter, insekter, skeppstyper och förtoningar av kuststräckor, samt en kolorerad karta över Kantons inlopp.

2:a resan, till Surat och Kanton, 8/4 1750 – 26/6 1752

Kapten: Daniel Shierman
Superkargörer: John Irvine, Anders Gotheen, Michill Verbecke (Michel Verbeke), John Chambers, Joh. Fredr. Pettersson

Resan beskriven av Christopher Henric Braad som var skeppsskrivare ombord.

3:e resan, till Kanton, 23/12 1752 – 1/7 1754

Kapten: Charles Chapman
Superkargörer: Gabriel Beijer, Fredr. Wilh. König, Gustaf Gabriel Loodh, Friedrich Habicht

Efter Ostindiska Kompaniet

Fartyget Götha Leijon såldes av Ostindiska Kompaniet. Troligtvis till Arfvidsson & Söner som ägde skeppet år 1759 tillsammans med någon person vid namn Lundvall.

Götha_Leijon

Freeden

Byggd på på varvet Terra Nova. På 260 läster med 22 kanoner en besättning på 120 man.

1:a resan, 14:e expeditionen, till Kanton, 30/1 1746 – 8/9 1747

Kaptener: Erik Moreen, Friedr. Petersen (sannolikt Fredrik Pettersson)
Superkargörer: John Metcalf, Gabriel Beyer, Carl Kåhre, Olof Ström, Volrath Tham

Total insatt kapital för denna expedition var 1 241 541 dlr smt. Utdelning på Insatt kpital för Freeden var 20% och för den andra båten som ingcik i samma expedition, Cronprinsessan Lovisa Ulrica, var den 24%.

Resan finns bland annat beskriven i en sjöjournal som kan vara skriven av Moreen eller delvis vara skriven av Moreen.

2:a resan, till Kanton, 20/2 1748 – 11/7 1749

Kapten: Carl G. Lehman
Superkargörer: Olof Ström, Volrath Tham, John Irvine.

Restider med datum och plats

20/2 avseglar från Göteborg
13/8 anländer till Kanton efter 159 dygn från Göteborg
30/1 avseglar från Kanton efter 165 dygn
11/7 anländer till Göteborg efter 162 dygn från Kanton
Hela resan: 1 år, 4 månader och 21 dagar

Efter tiden i Ostindiska kompaniets ägo

Seglades 1750-51 till Cadiz med Carl Gustaf Ekeberg som kapten och såldes där.

Denna resa finns beskriven i en dagbok av Carl Gustaf Ekeberg.

Stockholm

Ostindiefarare byggd på Clasons varv i Stockholm. På 260 läster med 28 kanoner och 120 personers besättning.

1:a resan, 6:e expeditionen, till Kanton, dec 1737 – 13/7 1739

Kapten: Didrik Henrik Taube
Superkargörer: Colin Campbell, Gustaf Ross, H. Turloen.

2:a resan, 8:e expeditionen, till Kanton, 5/4 1740 – 18/10 1742

Kaptener: Israel Ekman, Peter Dens
Superkargörer: Gustaf Ross, H. Turloen, Dougald Campbell, Arthur Abercromby

Utdelning 44 %.

Provision i procent av vinsten:

Hans Turloen, 3/5 %
Dougald Campbell, 3/10 %
Arthur Abercromby, 1/4%

Uppgifter om pacotill (fri förning): Förste kapten Israel Ekman 23 804 dlr smt och andre kapten Peter Dens 21 933 dlr smt.

3:e resan, 13:e expeditionen, till Kanton, 9/1 1745 – 12/1 1745

Kapten: Mathias Estbergen
Superkargörer: Henrik König, Nicolas Heegh, Gabriel Beyer, Hans Philip Uhrlander, Carl Kåhre

Förlist vid Shetland på utresan. Fartyget var försäkrat till 98 % för resan till Cadiz så intressenterna kunde få tillbaka sina insatser.

Beyer (Beijer) och Wengren

Gabriel Fredrik Beyer (1705-82) föddes i Vänersborg som son till Gabriel Andersson Beyer (-1705) och Elisabeth Svensdotter Wallman. Modern gifte senare om sig med den rike handelsmannen Nils Olof Wengren (-1744?). Med honom fick hon sönerna Olof Wengren (1707-) och Sven Wengren (1710-) som alltså var  halvbröder med G..F. Beyer.

1730 flyttade G.F. Beyer till Göteborg där han snart fick anställning i Ostindiska kompaniet. Han genomförde sammanlagt fem resor till Kanton som superkargör i Ostindiska mellan 1745 och 65 och tillhörde den lilla skara om 14 män som genomförde tre resor eller fler som förste superkarg. Med sina två fruar, Fredrika Dorotea Cock (1713-44) och Christina Sunnerberg hade han sammanlagt nio barn varav en son. G.F. Beyer köpte gården Kilandahult i Kilanda socken i Ale i början av 1750-talet och dit flyttade han med Christina Sunnerberg innan de var gifta och innan hon skilt sig från sin dåvarande man. På den tiden en skandal i Göteborg. Först 1755 gifte de sig efter att hon då fått skilsmässa från sin tidigare man.

Båda bröderna Wengren var rådmän i Göteborg. Sven Wengren var dessutom sekreterare i Svenska Ostindiska Kompaniet. Olof Wengren var först bokhållare hos Jacob Sahlgren och Birgitta Sahlgren samt sedan ägare av Thorskogs egendom och bruk i Västerlanda socken tvärs över älven från Lödöse. Olof Wengren var gift med Anna Katarina Maas. Deras son Sven Olof Wengren (1745-1818) var tolagsbokhållare (tolag var en slags tull) och ägare till Jonsered. Han var gift med Sofia Kristina Habicht. De hade sonen Carl Wengren (1775-1818) som var handlande.

G.F. Beyer, hans två halvbröder Wengren var tillsammans med kusinen Gabriel Andersson Beyer, borgmästaren David Pettersson och superkargören Fr. Habicht initativtagare till en liten grupp Swedenborgare i Göteborg

Sonen Gabriel Fredrik Beyer (1731-?) var handlande och delägare i den stora viktiga järnexportfirman Vincent Beckman & Co (då under namnet Vincent Beckman & Beyer). i firman var även hans svåger Samuel Schutz d.y. delägare. Hans fru var Clara Schutz (1738-95). Han var också riksdagsman samt delägare i Varvet Kusten och dess sillsalteri samt initiativtagare och delägare iGrönlandskompaniet.

Den äldre G.F. Beyers dotter Elisabeth Dorotea Beyer var gift med skeppsbyggmästaren Johan Fredrik Roempke, Magdalena Beyer (1734-1803) var först gift med superkargören Anders Gadd (1721-67) och andra gången med grosshandlaren, varvsägaren och brukspatronen Peter Bagge, Anna Maria Beyer (1740-) var gift med amiralitetslöjtnanten Karl Samuel Malm, Greta Stina Beyer (1749-) med brukspatron Adam Ericsson i Filipstad och Lovisa Dorotea Beyer (1753-) med med.dr. Peter Drös Pettersson i samma stad. Övriga döttrar var ogifta.