Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Ahrenberg

Ramm om Th. Ahrenberg

Del 11 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Grundläggaren af denna rederiaffär, Theodor Ahrenberg, började redan tidigt, på 1850-talet, att utreda mindre segelfartyg och fortsatte med denna verksamhet äfven såsom delägare i handelsfirman A. T. Ahrenberg & Co., men ägnade sig från år 1874 uteslutande åt rederirörelsen under firma Th. Ahrenberg samt redde i ett 10-tal större segelfartyg på aflägsna farvatten.

Afpassande sig efter de ändrade förhållandena vid ångans framträdande inomskeppsbyggeriet förändrades tonnaget så småningom till hufvudsakligen ångfartyg, af hvilka nästan samtliga nybyggts för firmans räkning, däraf icke mindre än 24 vid svenska varf. Det mindre segeltonnaget bibehölls emellertid, men moderniserades efter tidens kraf.

Sedan år 1881 underhåller firman genom ångfartygsaktiebolaget Nornan reguliär veckoförbindelse mellan Stettin—Göteborg—Bergen och
mellanliggande hamnar. Å denna rut, som utgör en viktig trafikled för varuutbytet mellan Göteborg—Norge å ena sidan och Göteborg—Malmö —Tyskland å andra sidan, sysselsättas tre till sex ångare, hvaremot firmans öfriga fartyg gå i allmän fraktfart.

Såsom delägare i rederirörelsen inträdde år 1888 Werner Lundqvist, svärson till Theodor Ahrenberg, och år 1898 sonen Ossian Ahrenberg.

I egenskap af verkställande direktörer i ångfartygsaktiebolagen “Nornan“, “Commerce“, “Stella“, “Godhem“, “Marine“, “Sölve“, “Aina“ och “Gylfe“ samt bärgnings- och bogseringsaktiebolaget ”Björn’’ med ett sammanlagdt aktiekapital af Kr. 2.024.300: — äro firmans chefer hufvudredare för 18 ångfartyg, 9 segelfartyg, 1 bärgningsångare och 3 bogserångare.

Axel Ramm

Advertisements

Firma D.T. Ahrenberg

Del 7 av 18 i serien Sveriges handel och industri 2

Denna firma, som för närvarande är en bland våra största kolonialvarufirmor,
bildades år 1870 af D. T. Ahrenberg, son till den från äldre tider bekante A. T. Ahrenberg,  hvilken innehade en af de mest betydande speceriaffärerna å Torggatan i ”norra staden”.

Efter inhämtad praktik i utlandet, särskildt Tyskland och England, startade D. T. Ahrenberg sin affär, i hvilken såsom delägare sedermera upptogs hr Josef
Wennerholm, hvilken dock afgick 1887.

Såsom prokurist tjänstgjorde åren 1888—96 hr O. W. Stenberg, hvarefter han upptogs som delägare i firman. I denna egenskap kvarstannade han till sin död i början af år 1899, då hr Alb. Amelin efterträdde honom; denne afled redan följande år.

Sedan början af år 1900 är företagets ledare hr Carl M. Claesson, som då blef bolagsman efter att hafva tjänstgjort i affären sedan 1888. Firmans grundläggare vistas nämligen sedan många år i främmande land och har under de senare åren endast en kortare tid varit hemma i fosterlandet, där han för öfrigt väckt mycken uppmärksamhet genom de intressanta och om mod och oförvägenhet vittnande skildringar från de jakter i de Klippiga bergen, som han under många år bedrifvit; han lefver därute ett fullständigt nomadlif, ungefär så som de gamle pälsjägarne eller trappers, hvarom vi i vår barndom läste så många underfulla berättelser…..

Affären, som uteslutande är riktad på försäljning en gros, har ända sedan sin tillkomst sysselsatt sig med import af alla slags kolonialvaror, — som bekant ett mycket vidlyftigt begrepp, hvarunder innefattas en mängd artiklar, såsom sydfrukter, konserver, kryddor, gryn, käx, té, målarefärger, kemikalier, oljor och åtskilliga andra varor. — Det fordras naturligtvis en uppöfvad sak- och fackkännedom för att kunna bedöma så många varusorter, som affärens rikhaltiga priskurant inrymmer.

En särskild specialafdelning för té-import en gros, från hvilken vi äfven lämna en bild, har sedan ett tiotal år tillbaka af firman anordnats, och har denna lyckats göra sig så bemärkt, att den under både 1902 och 1903 fått till kgl. flottan leverera årsbehofvet af denna vara. — De tésorter som hufvudsakligast importeras äro ccylon, indiskt och kinesiskt té (Congoté), bland hvilka firman särskildt framhåller sina indiska och ceylontéer, enär dessa utmärka sig för den kraftigaste téinhalten.

Firman hade ursprungligen sina lager- och expeditionslokaler i hörnhuset Östra Hamngatan och Spannmålsgatan, med adressnummer 10 vid den förra gatan. Dess vidgade affärer nödgade den att inköpa en större fastighet, Kronhusgatan n:r 19, dit den inflyttade i slutet af juli 1902, sedan byggnaderna för ändamålet blifvit helt och hållet nyinredda.

Härofvan gjordes en antydan om den mängd olika varuslag, som en större
kolonial-varuaffär måste omfatta. Vid inredningen af en dylik affärsbyggnad måste hänsyn tagas icke blott härtill, utan äfven till den mängd expeditioner en sådan affär har att syssla med. I detta afseende hafva de mest moderna principer tillämpats vid inredningen af firmans fastighet för att på så sätt motsvara alla anspråk på en rationell behandling af varorna, på deras magasinering oeh bekväma expedition.

På nedre botten, i omsorgsfullt ventilerade magasin, rymmas stora nederlagsrum och expeditionslokaler, där rymliga fack äro uppsatta rundt om väggarna för att kunna mottaga de olika slagen af artiklar. Andra våningen utgöres dels af magasinslokaler, nederlag och frimagasin, dels af tépackningsrum och kontorslokaler.

Byggnaderna äro uppförda i en fyrkant, som omgifver en ljus och rymlig gård, å hvilken all in- och uppackning göres direkt från och till magasinslokalerna och nederlagen; kommunikationer med magasinen i öfra våningen sker medelst rörliga lastbryggor och elektriska hissar.

Samtliga lokaler äro för öfrigt målade i behagliga, ljusa, kompakta färger och öfverallt har en synnerlig omsorg nedlagts på anordnande af den bästa möjliga ventilering och luftning. I sin helhet utmärka sig anordningarne såsom både synnerligen bekväma och framför allt praktiska och vittna i sin mån om den noggrannhet, hvarmed nutiden söker motsvara alla anspråk på stegrad omsorg om varornas skötsel, inpackning och förvaring.

Affären sysselsätter ett trettiotal fast engagerade personer, af hvilka tre förra året belönades med kgl. patriotiska sällskapets medalj för öfver tjugoårig trogen tjänst hos firman.

Axel Ramm

Theodor Ahrenberg

Endast för medlemmar

Familjen Ahrenberg

Endast för medlemmar

Teto Ahrenberg

Theodor Arhenberg

Theodor Ahrenberg

Theodor August Ossian Ahrenberg, känd som Teto Ahrenberg, född 2 mars 1912 i Vasa församling i Göteborg, död 21 juni 1989 i Schweiz, var en svensk affärsman och konstsamlare.

Ahrenberg växte upp i Göteborg och var son till skeppsredaren Ossian Ahrenberg och Naéma Wijkander som var dotter till professor August Wijkander. Precis som sin far arbetade Ahrenberg inom rederibranschen, som redare och företagsledare.

Han var gift fyra gånger. Första gången 1936–1937 med Elwi Galeen (1913–2008), dotter till regissören Henrik Galeen och Elvira Adler samt omgift med Nils Jerlov. Andra gången var han gift 1944–1946 med Birgit Lilian Israelsson (1917–1994). De fick en son: Sven-Gösta Ahrenberg (född 1939). 1946–1955 var han i sitt tredje äktenskap gift med Birgit Westerberg (1909–1977) , dotter till industrimannen Sten Westerberg och Britta Bernhardt.

Fjärde gången gifte han sig 1956 med Ulla Frisell (född 1931), dotter till ingenjören Hjalmar Frisell och Esther Nelson. De fick fyra barn tillsammans: Marié Ahrenberg (född 1954), Heléne Ahrenberg (född 1956), Staffan Ahrenberg (född 1957) och Annette Ahrenberg (född 1959).

På sina många resor i Europa fick Ahrenberg upp ögonen för modernistisk konst och började efter andra världskriget samla på samtidens stora konstnärer vilket senare kom att bli en av Europas viktigaste konstsamlingar under efterkrigstiden. Ahrenberg fick så småningom kontakt med konstnärer som Pablo Picasso, Henri Matisse och Fernand Léger, vilka umgicks med Ahrenberg och hans familj.

Under 1950-talet utvidgade Ahrenberg sin verksamhet som mecenat och konsthandlare och han köpte mycket konst och satt i flera konstinstitutioners styrelser. Ekonomin blev så småningom sämre och Ahrenberg försökte då donera konst till Nationalmuseum i utbyte mot kontantlån men fick avslag. Han försökte även göra donationer till Pontus Hultén och Moderna Museet men utan framgång. Som en följd av museernas ovilja att tillmötesgå Ahrenberg bestämde han sig för att uppföra ett eget museum ritat av hans vän Le Corbusier. Projektet presenterades 1962 men realiserades aldrig på grund av finansiella problem. Kort därefter häktades Theodor Ahrenberg i sin frånvaro för skattebrott. Han befann sig i sitt hus i Schweiz. Den svenska staten beslagtog hans egendomar och hans konstsamling som senare såldes på exekutiv auktion. Ahrenberg drog sig tillbaka men fortsatte att samla konst.

Ahrenbergs första konstsamling som blev beslagtagen av staten, innehöll runt 3 000 konstverk. Några av de internationella konstnärerna i samlingen var Pablo Picasso, Henri Matisse, Georges Braque, Marc Chagall, Le Corbusier och Mark Tobey. Några av de svenska konstnärer som fanns i samlingen var Carl Kylberg, Olle Baertling, Einar Hylander, Öyvind Fahlström och Carl Fredrik Reuterswärd. Det fanns också en del konst av för omvärden rätt okända konstnärer från Östeuropa, däribland Tadeusz Kantor.

Efter att staten beslagtagit den tidigare konstsamlingen och Ahrenberg emigrerat till Schweiz byggde han upp en ny konstsamling. Han fortsatte att bjuda in konstnärer till sitt hem och köpte konst av Sam Francis, Christo, Jean Tinguely, Niki de Saint Phalle, Meret Oppenheim och Heinrich Richter. Samlingen består av omkring 6 000 verk.

Efter Ahrenbergs död har konstsamlingen förvaltats av änkan Ulla Ahrenberg och sonen Staffan Ahrenberg.

Släktskapsförhållanden: Teto Ahrenberg

Ossian Ahrenberg

Ossian Theodor Ahrenberg, född 29 april 1877 i Göteborgs garnisons församling, död 9 augusti 1945 i Johannebergs församling, var en svensk skeppsredare och donator.

Ossian Ahrenberg var son till skeppsredaren Theodor Ahrenberg och Hilda Pettersson. Från 1909 var han gift med Naëma Wijkander (1886–1962), dotter till August Wijkander och Majken Tudeer. Paret Ahrenberg hade sonen Theodor ”Teto” Ahrenberg (1912-89).

Han bedrev handelsstudier i Tyskland och England 1896 och 1897. År 1908 blev han ensam innehavare av den av fadern 1872 etablerade rederifirman Th. Ahrenberg i Göteborg. Vidare var han styrelseledamot i Sveriges Ångfartygs Assurans förening 1927–1939.

Från 1900 var han en av de ledande i Nautiska föreningen i Göteborg (där han även var bibliotekarie 1900–1920 och från 1941), en av initiativtagarna till Göteborgs orkesterförening och ledamot av konserthusstyrelsen från 1905. Han var även styrelseledamot i Göteborgs sjöfartsmuseum från 1913, i Lorensbergsteatern 1921–1934 och i Göteborgs stadsteater 1934–1945.

Släktskapsförhållanden:

Ossian Ahrenberg

Ahrenbergs

Del 23 av 25 i serien Rederier

Ahrenberg Lundqvist1826 utträdde Theodor Ahrenberg ur den 1826 bildade handelsfirman A.T. Ahrenberg & Co. Han övertog den rederirörelse som handelsfirman tidigare haft. Vid denna tid handlade det om ett tiotal segelfartyg. Med tiden ersattes segelfartygen med ångfartyg för vilka särskilda bolag bildades. År 1900 bestod flottan av 18 ångfartyg och 9 segelfartyg. Mågen Werner Lundqvist (1868-1943) blev 1888 delägare i firman och 1898 blev istället sonen Ossian Ahrenberg (1877-1945) delägare.  Från 1908 var Ossian Ahrenberg ensam innehavare av rederifirman Th. Ahrenberg.

Nornan

Nornan

Bland de bolag som bildades av Ahrenberg för olika fartyg fanns det 1878 grundade Ångfartygs AB Nornan, senare Rederi AB Nornan, Gylfe (grundat 1883), AB Maritime (1883), Rederi AB Sölve (1884), Stella (1885), Rederi AB Godhem (1888) och Aina 
(1889).   Nornan köptes 1924 av Hallands Ångbåts AB och fusionerades 1928 med moderbolaget till AB Halland & Nornan.

Werner Lundqvist startade ett eget rederi år 1898. Det första var  bolaget Commerce, år 1905 övertog han Nordiska Rederi AB (upphörde 1919), år 1908 bolaget Stella och 1910 bolaget Ångfartygs AB Labora.

Trafiken för de nämnda företagen tycks ha bedrivits gemensamt och kanske också med samma skorsten och flagga med märket AL (står eventuellt för Ahrenberg och Lundqvist).

SS Skulda

SS Skulda

Skeppsredare

Del 1 av 25 i serien Rederier
Endast för medlemmar