Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Adlerbert (Adler)

Axel Adler (Adlerbert)

Axel Adler

Axel Adler

Axel Ivar Bonde Adler (1878-1966), senare Adlerbert, var en svensk företagsledare inom mejeri och mjölkförsäljning. Han var son till J. Adler-Andersson och Johanna Bondesson.

Axel Adler som föddes i Upphärad var äldst av fem syskon i en familj som drev mejeri och mjölkhandel. Han studerade vid Göteborgs privata gymnasium och anställdes 1893 som kontorist i familjens företag. Det växte snabbt och när det ombildades till aktiebolag tio år senare, omfattade det 22 mejerier och ett femtiotal mjölkbutiker. Om företaget har Axel Adler själv skrivit:

Den 1 oktober 1888 började verksamheten och mjölkbutiken öppnades. Rörelsen tog genast fart. På våren 1889 öppnades ännu en butik på Magasinsgatan 10 och på hösten samma år en på Karl Gustavsgatan 65. Alla butikerna fick från början stor omsättning, särskilt den på Magasinsgatan. All den mjölk som kunde erhållas från Upphärad och Nygård såldes på några timmar efter det den anlänt till butikerna och dessa stod ofta utan mjölk. Ett nytt problem uppstod: Mera mjölk måste anskaffas.

Handskummad mjölk fanns ej att köpa. För att erhålla sådan måste s.k. ismejerier byggas på landsbygden. Ett litet andelsmejeri i Nol inköptes för en billig penning och ändrades till ismejeri, men den lilla mjölkmängd som kunde erhållas därifrån förslog ej långt. Kapital för ytterligare mejeribyggen saknades. I denna situation fick min moder helt oförmodat ett arv på något över 5.000 kr i början av år 1890. Sällan har ett arv kommit mer lägligt än detta och sällan har ett arv använts mer lyckosamt. På en konkursauktion efter en lantbrukare köptes ett komplex av byggnader för beloppet. Butikshuset ändrades till mejeri. Med virket av ett stort spannmålsmagasin och andra uthus byggdes ett ismejeri i Skepplanda. Ett konkurrerande mejeri i Älvängen brann ner någon månad efter det att fars mejeri var färdigt. Lantbrukarna var glada att det fanns en köpare till deras mjölk. I Göteborg öppnades en butik i Haga och en i Annedal. Rörelsen mer än fördubblades på kort tid. Kapitalbristens tid var över.

Svårigheten för firman låg däri att lantbrukarna hade mer mjölk till avsalu under sommaren än under vintern. Följden av detta blev mjölköverskott under sommaren och mjölkbrist på vintern. Under omkring femton års tid löstes denna fråga på ett genialt sätt. Då i slutet av maj efter det att korna kommit ut på bete ökades mjölkmängden snabbt och då förhyrdes och öppnades nya mjölkbutiker. När i oktober mjölkmängden minskades stod ett nytt mejeri färdigt att börja sina uppköp av mjölk. Under femton års tid kunde denna idé användas och firman växte på så sätt till en miljonaffär och blev Göteborgs största mejerifirma och dess enda verkligt lönande.

Min fader som grundligt utbildat sig till lantbrukare var emellertid ej hågad att endast vara en framgångsrik mejeriidkare och mjölkhandlare. Han önskade att vara godsägare och år 1896 köpte han Säteriet Sämsholm, på den tiden ett gods på omkring 300 tunnland åker och bortåt 2.000 tunnland skog. Under några år framåt nedlades de pengar mejerirörelsen gav på förbättringar av detta gods. År 1901 inköptes ännu ett gods, Herrgården Lundby (i Västergötland, Harriets anm) på cirka 800 tunnland åker och några hundra tunnland skog. Min moder var starkt emot köpet av Lundby. Hon ansåg att en lönande mejerirörelse och ett vackert gods var Gudi nog och mer än tillräckligt för att kunna skötas väl. Det visade sig senare att hon hade fullkomligt rätt.

1901 övertog Axel Adler i praktiken ledningen för familjens mejeriföretag. 1903 ombildades detta till aktibeolag och Axel Adler blev direktör i familjeföretaget J.Anderssons Mjölkförsäljnings AB (Jamab). Han lämnade dock direktörsposten efter några år och reste runt i Europa:

Efter det att min fader våren 1896, då jag var 17,5 år gammal, tillträtt Säteriet Sämsholm, lades skötseln av mejerirörelsen allt mera i mina händer och efter år 1901, då min fader tillträdde Lundby, praktiskt taget helt och hållet. Lundby betalades visserligen kontant men för inventarier, ombyggnader och andra förbättringar av egendomen togs 200.000 kronor under åren 1901 och 1902 ur mejerirörelsen. Mejerirörelsens likviditet försämrades och min moder började bli orolig för ekonomin. Hon var fortfarande ensam ägare av mejerifirman och önskade att få sin del av förmögenheten helt avskild från min faders. En uppgörelse kom till stånd. Min fader blev ensam ägare till Lundby, min moder av Sämsholm och huset vid Föreningsgatan. Mejerirörelsen gjordes till aktiebolag med ett aktiekapital av 80.000 kronor. Far och mor erhöll 20.000 kronor vardera i aktier och jag och mina syskon 8.000 kronor var. Bolaget började sin verksamhet 1 januari 1903 och jag 24 år gammal blev direktör i bolaget med en lön av 6.000 kronor. Firman hade då 22 ismejerier och ett femtiotal butiker. Som verkställande direktör för firman J.Anderssons Mjölkförsäljnings AB eller Jamab som den allmänt kallades var jag ej hågad att lämna min fader obegränsad kredit hos bolaget. Detta hindrade min fader att fullfölja sina planer beträffande Lundby. Konkurrensen var hård, särskilt från en några år gammal firma som upptagit min faders idéer med ismejerier och butiker. Jag fick rida ut konkurrensen som slutade med att J.A.M.A.B. köpte firman Wästgöta mjölkförsäljning. Av vinsten för år 1903 utdelades 30% på aktiekapitalet. Denna utdelning hölls några år. Mina systrar levde utomlands, min broder låg i Uppsala och min fader bodde på sin egendom och ingen var fullt nöjd med den utdelning aktierna gav med undantag för min moder. Jag arbetade hårt från morgon till kväll och efter 2 år och några månader sade jag upp min anställning som Jamabs verkställande direktör och reste på våren 1905 till Wien. Förutom mina aktier i Jamab hade jag då en liten hopsparad förmögenhet.

Efter återkomsten till Sverige avlade han agronomexamen vid Alnarps lantbruksinstitut 1908. Där träffade han sin blivande hustru Rut Hallenborg (1888-1969). De gifte sig 1908 och bosatte sig 1909 på gården Ekered i Dvärred, Lindome. Gården kom att utveckla sig till ett idécentrum och informell folkhögskola.

1910 blev Axel Adler åter direktör för familjeföretaget Jamab. Rosenlunds Ångbageri AB inköptes för att göra distributionen billigare genom samordning. 1915 köpte han ut sina syskon ut såväl Jamab som Rosenlunds Ångbageri. Axel Adler var nu tillsammans med mamman ägare av familjeföretaget.Därefter utvidgades verksamheten genom uppköp av andra mejerier och mjölkbutiker. De företag som köptes var Arla Mejeri AB som specialiserat sig på distribution av mjölk direkt till hushållen och arbetsplatser, Land, Johansson & Co A.B som var leverantör och grossist i mjölk samt Åsen & Jordhammar.

1923 dog modern och Axel Adler blev själv ägare till 80% av alla fem företagen medan syskonen ägde 5% vardera. 1927 fusionerades de 5 företagen till ett enda med namet Arla.

1925 började Adler studera vid Göteborgs handelshögskola och diplomerades där 1929. Han blev nära knuten till högskolan, blev hedersmedlem i kåren, ledamot av styrelsen och till sist även hedersdoktor.

År 1935 sålde Adler sitt bolag till bondekooperativa Lantbrukarnas Mjölkcentral (LMC). Försäljningsintäkterna investerades bland annat i Rederi AB Transatlantic och i Göteborgs Handelsbank. Samma år skilde sig Axel Adler också från sin fru. Anledningen till försäljningen har Adler uppgett att Per-Albin Hanssons så kallade kohandel var:

Att jag sålde Arla var en följd av Per Albin Hanssons kohandel. Det dröjde inte länge efter överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet innan konsumtionsmjölken belades med skatt på två öre per liter.

Adler uppges ha beundrat den socialdemokratiske finansministern och ideologen Ernst Wigforss och hans idéer. Det sk ha blivit inspirationen till Axel Adlers donationer 1945-59 av pengar och aktier som ledde till bildandet av de sex Adlerbertska stiftelserna. Namnet Adlerbert hade tidigare förekommit i släkten och Axel Adler bytte sent i livet namn till Adlerbert. Stiftelsernas huvudändamål är att understödja utbildning och forskning i Göteborg.i Samtliga stiftelser är ättlingar till Axel Adler verkställande direktörer och medlemmar av styrelsen.

Den sammanlagd förmögenheten i de Adlerbertska stiftelserna är idag närmare 2 miljarder.

Advertisements

Adlerbertska stiftelserna

De Adlerbertska stiftelserna är 9 stycken till antalet. Två är mindre och knutna till Chalmers respektive Göteborgs Universitet och en har som ändamål att ge sin avkastning till en av de 6 ännu ej nämnda stiftelserna. Stödstiftelsen och de sex andra stiftelserna förvaltas av SEB och de har ett förvaltat kapital på 1,9 miljarder SEK. De sex allmännyttiga och mer offentliga stiftelserna är:

Störst är Adlerbertska Stipendiestiftelsen som förvaltar ett kapital som för närvarande har ett värde på cirka 790 miljoner SEK. I styrelsen för denna sitter Göran Bengtsson som ordförande, Lars Åhrman som vice ordförande, Bengt-Ove Boström, Anders Carlsson och Axel Adler som är verkställande direktör. De två förstnämnda är ordförande och vice ordförande i samtliga sex mer offentliga stiftelser, men de andra tre kan vara lite olika i de olika stiftelserna. I styrelsen för Adlerbertska Hospitiestiftelsen är det Mats Viberg, Helena Lindholm Schulz och Axel Adler (också här VD) som kompletterar styrelsen, i Adlerbertska Studentbostadsstiftelsen har Axel Adler ersatts av Eva Rinnan Berg och i Adlerbertska Premiestiftelsen är Erik Adlerbert VD och Viberg har ersatts av Mikael O Karlsson medan Susan Ernest är VD i Adlerbertska Elevbostadsstiftelsen och istället för Viberg eller Karlsson hittar vi Torbjörn Claesson i styrelsen. Slutligen har vi styrelsen i Alderbertska Fastighetsstiftelsen i vilken, förutom Bengtsson och Århman, vi hittar Beata Agrell, Martin Fritz och Erikka Adler som VD.

Samtliga personer som innehar VD-poster är släktingar till donatorn.

Donatorn var Axel Adler (1878-1966) och pengarna kommer ursprungligen från mjölkförsäljning och mjölkdistribution. Företaget han byggde upp till dominerande företag i Göteborgstrakten hade namnet Arla. Idag är det namnet på Jordbrukskooperationens företag som en gång i tiden köpte Adlers skapelse:

Axel Ivar Bonde Adler, senare Adlerbert, föddes 1878 och dog 1966. Axel var äldst av fem syskon.

Han studerade vid Göteborgs privata gymnasium och anställdes 1893 som kontorist i föräldrarnas mejeriföretag. Det växte snabbt och kom att omfatta många mejerier och mjölkbutiker. Axel Adler blev direktör för firman när han var 24 år, men lämnade posten och reste runt i Europa. Han återvände till Sverige och tog agronomexamen vid Alnarps lantbruksinstitut. Där träffade han sin blivande hustru Rut. De bosatte sig 1909 på gården Ekered i Dvärred, Lindome. Paret utvecklade gården till ett idécentrum och informell folkhögskola.

1910 blev Axel Adler åter direktör för familjeföretaget. Han köpte ut sina syskon och utvidgade verksamheten, köpte fler mejerier, mjölkbutiker och ett ångbageri. Hela verksamheten samlades under bolagsnamnet Arla, som fick monopol på mjölkdistributionen i Göteborgsområdet.
Adler valde att studera vidare på Göteborgs handelshögskola och diplomerades1929. Han blev med tiden även handelshögskolas hedersdoktor.

1935 sålde Adler sitt bolag till Lantbrukarnas Mjölkcentral och intäkterna investerades bland annat i Rederi AB Transatlantic och i Göteborgs Handelsbank. Axel Adler beundrade den socialdemokratiske finansministern och ideologen Ernst Wigforss. Det var dennes idéer som inspirerade Adler att donera pengar och aktier, som ledde till bildandet av de sex stiftelserna. Namnet Adlerbert hade tidigare förekommit i släkten och Axel Adler bytte efternamn sent i livet.

Axel Adlerbert ägde en kort tid i början av 1900-talet också gården Sämsholm som han övertog efter fadern Jöns Adler Andersson genom att köpa ut syskonen.

I motsats till många stiftelser av familjekaraktär så fungerar inte de Adlerbertska stiftelserna som maktbas för en familj och deras finansintressen. Däremot är stiftelserna viktiga finansiärer av forskning och studenter vid Göteborg Universitet och Chalmers Tekniska Högskola.