Mordet på Carl-Johan Andersson 1965

På tisdagseftermiddagen den 17 augusti 1965 hittades den 67-årige pensionerade chauffören Carl Johan Andersson mördad i sin lilla lägenhet på Påskbergsgatan 6 i Jakobsdal, Göteborg.

Andersson var pensionerad men arbetade fortfarande som chaufför. En representant för arbetsgivaren gick till Påskbergsgatan för att se hur det stod till med honom då han inte varit på arbetet under en längre tid.. Eftersom ingen öppnade så larmades polisen. När polisen tog sig in lägenheten hittades Andersson liggande i en stor blodpöl. Bredvid honom låg mordverktyget och en tidning från den 11 augusti.

Dörrknackning i omkringliggande hus gav inga spår och ingeting för polisen att gå på . Andersson hade inga närmare vänner, ingen hade sett honom de senaste dagarna. Och ingen hade setts komma eller gå till hans lägenhet. Men en kriminaltekniker hade undersökt lägenheten några månader tidigare efter ett inbrott. Vid en jämförelse av bilderna från inbrottet respektive mordet kunde polisen konstatera att en kamera och en väska saknades på bilderna från mordtillfället.

Både kameran och väskan (som innehöll en symaskin) påträffades på en pantbank. Därefter kunder 4 personer gripas och anhållas. De var samtliga finska medborgare, media var noga med att utpeka dem som utlänningar och uppgav att de var mycket farliga. En av dem, en 18-åring vid namn Raimo Tollpo, erkände mordet vid ett förhör några dagars senare.  De tre andra anhölls för häleri. Tollpo greps på en restaurang, där han hade tillfälligt diskarbete.

Tollpo erkände att han hade bragt Andersson om livet. Den mördade fick ansiktet krossat när Tollpo misshandlade honom. Därefter höggs Andersson med en 27 cm lång förskärare två gånger genom kroppen. Det ena hugget var 10 cm djupt – det andra 14. Efter mordet stal mördaren en hel del föremål från lägenheten. Dessutom bytte han kläder. Endast det faktum att finländaren inte nått myndig ålder, som då var 21 år, räddade honom från livstids fängelse. Tollpo dömdes till 10-års fängelse.

18-årige Tollpo hade kommit till Göteborg i början av augusti, närmast från Helsingfors, där han varit bosatt en tid. Han hade ingen  fast bostad i Göteborg utan bodde i rivningshus och under läktaren på gamla Ullevi.

Andersson var homosexuell och mordet är ett typexempel på ett homofobiskt mord. Även den dåtida rapporteringen var påtagligt homofobisk. Andersson kallades sexuellt perverterad och media samt polis gav tidigt de ”perversa” homosexuella skulden för mordet.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.