Gåsesunds skärgårdsverk

Gåsesund skärgårdsverk, dvs salteri och trankokeri, som låg på Synneröds mark i nuvarande Arendal anlades redan i början av 1760-talet av inspektör Johan Magnus Eckerman (1719-90). Då låg gården i Tuve socken (senare i Lundby socken) vid en vik. 1776 annonserade denne ut anläggningen till försäljning.

En tid senare ägdes skärgårdsverket av grosshandlare Christian Ludvig Jöransson (1738-1829) i Marstrand som sannolikt också var den som köpte anläggningen av Eckerman. Han lät utvidga salteriet med ett sillrökeri som hade flera rökhus. Jöransson var fortfarande ägaren år 1784. Men snart därefter övergick ägandet till Sahlgren & Alströmer som dock snart tycks ha överlåtit verket på Niclas Arfvidsson då denne var ägare år 1792.

Gåsesund 1793

Efter att Gåsesunds skärgårdsverk lagts ner bodde folk kvar på platsen och ett fiskeläge uppstod. Detta fiskeläge levde kvar till 1950-talet men det förvandlades allt mer till en del av Arendals villasamhälle och badort. 1958 beslutades om att Arendalsvarvet skulle byggas varvid Gåsesund blev en del av Arendalsvarvet:

1958 kom beslutet från Götaverkens styrelse om att ett nytt storvarv skulle byggas i Arendal. Detta skulle möjliggöra fartygsbyggen på upp till 100 tusen ton. Efter att den bebyggelse som legat i vägen rivits gick det första sprängskottet 1959. Hela ytan där den nya varvsanläggningen skulle ligga, väster om det förtätade bebyggelseområdet i Arendal, plansprängdes. 900 tusen kubikmeter berg och jord sprängdes bort och forslades undan. De två vikarna Gapekilen och Gåsesund hade tidigare sträckt sig från älvmynningen in i området. Gapekilen fylldes ut med sprängsten och Gåsesund, som tidigare varit känd för sina badklippor, muddrades för att sedan kunna torrläggas inför anläggandet av Arendalsvarvets utrustningsdockor. Utanför Gåsesund byggdes en tvåhundratjugo m lång fångdamm som separerade viken från Rivöfjorden utanför och möjliggjorde den kommande torrläggningen. För att få undan ytvattnet från två tillrinnande bäckar sprängdes en femhundra m lång tunnel genom ett berg så att bäckarna istället kunde rinna ut direkt i Rivöfjorden. År 1960 torrlades sedan Gåsesund vilket innebar en av de djupaste schaktningarna och invallningarna som gjorts i Sverige.

[…]

Utbyggnaden av Göteborgs hamnbana till Arendal innebar att stora ingrepp fick göras i den befintliga bebyggelsen. Tillsammans med en lång rad villor och sommarstugor avröjdes f.d. Hotell Albano, som byggts upp under badortsepokens kulmen, när Lundby socken införlivades i Göteborg 1906. Hotellverksamheten lades ned 1930 och huset hade därefter fungerat som telegrafstation, bageri och café. Hotell Albano eldades upp av Lundby brandkår i januari 1960. I närheten låg även Villa Sommaro som, trots att byggnaden inte behövde rivas för att lämna plats åt väg eller järnväg, ändå vandaliserades och utsattes för metallstölder efter att fastighetskontoret löst in huset. Det revs därefter 1962. Samtliga av de gamla badortsvillorna från sekelskiftet gick därefter liknande öden till mötes.

Andra källor: Anton Larsson, The Hunt for Red Herring, 2018

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.