Majviken var en egendom i Majorna som också omfattade ett sillsalteri. Ägdes 1762 av Ostindiska Kompaniet som samma år sålde det, förmodligen till Anders Gadd. Majvikens salteri producerade 6 000 tunnor salt sill år 1772 och mellan 3 000 och 4 000 tunnor per år under 1780-talet för att under 1790-talet i allmänhet producera under 3 000 tunnor per år.
Fram till 1767 ägdes Majviken av Anders Gadd som då sålde anläggningen till George Bellenden & Co (då ägt av Jonas Malm, troligen Jonas Eriksson Malm, och Martin Törngren) som efter några år sålde verksamheten till Samuel Schutz som var arrendator år 1788.
Ungefärlig produktion i tunnor sill utvalda år, årtal, ungefärligt antal tunnor
1772, 6 100
1773, 5 800
1779, 3 400
1780, 3 000
1781, 4 500
1785, 2 800
1786, 2 500
1787, 2 700
1788, 2 800
1789, 3 700
1790, 3 800
1793, 3 900
1794, 1 800
1795, 2 400
1796, 1 100
1797, 2 200
1798, 1 300
1800, 3 000
Majviken 1788. Karta: Brandförsäkringsverket
Efter sillperioden köptes Majviken av James Dickson & Co och blev då en brädgård och lastageplats där det också bedrevs reparationsarbeten på segelfartyg.
1897 var den Dicksonska firman avvecklad och området övertogs av snickeriföretaget Bark & Warburg. Snickeriföretaget flyttade från området på 1930-talet för Göteborg stad som ägde marken skulle bygga ut hamnen i området.
Källor:
- Johan Pettersson, Skärgårdsverken i Bohuslän: trankokerier och salterier under 1700-talets sillfiskeperiod, 1999.
- Hallén, Olsson, Rosengren, Sandberg, Majornas historia – Krig och oxar, sill och socker, 2007
- Per Hallén, Handel och sjöfart under det stora sillfisket, Unda Maris årsbok 2004-2008, 2008