I slutet av 1800-talet började firman Beckman & Johnson med import och försäljning av fotogen i Göteborg. Firman hade ett upplag ute på Nya Älvsborg i ett av fästningens f. d. fångvalv på sydsidan av ön. På Stora Aspholmen, en holme vid sidan av Nya Älvsborg, hade firman ytterligare ett upplag i en gammal källare.
1905 byggde företaget en ny anläggning med tre cisterner vid Sandvik i Arendal. För sina transporter från Arendal till Göteborg inköpte Beckman & Johnson fiskebåten Duvan från Donsö.
Beckman & Johnson började 1910 sälja bensin till firma Knut Karlsson i Stockholm och de sålde också till Alfred Benzon & Co i Malmö. 1911 köpte firman en motordriven lastbåt vid namn Rask samt byggde ett bensinupplag i med flera cisterner i Nynäshamn. 1913 byggde så Beckman & Johnson även ett upplag i Limhamn. Strax innan det blev klart köptes företaget av Svensk-Engelska Mineralolje AB (SEMO), ett svenskt dotterbolag till brittiska Shell.
En annan importör av produkter från Shell i Sverige var Indian Refining Co AB som troligen var ett dotterbolag till det US-amerikanska oljebolaget med samma namn. Detta företag köpte motorjakten Hvalen år 1932 för sina transporter. 1912 köpte företaget ön Hjärtholmen på Hisingssidan av inloppet till Göteborg, och där anlades ett importupplag med 4 cisterner. I februari 1913 övertogs bolaget och dess anläggningar av Svensk-Engelska Mineralolje AB (SEMO).
Sedan SEMO övertagit Hjärtholmen byggdes anläggningen där ut med två cisterner samt en import- och en utlastningsbrygga av trä. Vattendjupet vid bryggan var inte tillräckligt, utan man fick läktra, lasta om, på Rivöfjorden. Så gjorde företaget i 35 år tills en ny importbrygga byggdes efter andra världskriget Denna fick ett vattendjup på 10 meter. Förutom olje- och bensinhandeln drev bolaget också en mindre rederiverksamhet.
I början av 1920-talet hade SEMO verksamhet i Sandvik, Arendal, Hjärtholmen och på Hultmans holme dit den tidigare verksamheten vid Skeppsbron flyttat. Senare flyttade denna verksamhet till Lärje oljehamn på Marieholm.
1939 bytte företaget namn från Svensk-Engelska Mineralolje AB till AB Svenska Shell och 1948 byggdes en ny kaj på Hjärtholmen för större tankfartyg. Rederiverksamheten avvecklades i huvudsak på 1950-talet, men det sista fartyget såldes inte förrän 1974.
Idag är terminalen på Hjärtholmen omvandlad till den stora oljehamnen Torshamnen som stod färdig 1966. De övriga är rivna. Anläggningarna på Nya Älvsborg och Stora Aspholmen övergavs för länge sen, sannolikt på 1920-talet. Lärje oljehamn revs på 1950- och 1960-talen och Sandvik i Arendal när Arendalsvarvet byggdes 1963.