Slöjdföreningens skola

Slöjdföreningen i Göteborg bildades den 15 december 1846 med dåvarande rektorn för Chalmerska Slöjdskolan, professor Carl Palmstedt, som ordförande.

Föreningens syftet med att starta en skola var att fylla ett nytt behov som uppstått i och med industrialismen.Tidigare hade hantverkare fört vidare kunskap till lärlingar och gesäller, men när skråväsendet avskaffades 1846 och näringsfrihet infördes 1864 krävdes inte längre yrkeskunskap för att starta ett företag. Istället efterfrågades tydliga instruktioner för hur maskiner skulle brukas och hantverk skulle utföras. Detta gjordes med skisser och modeller som skapades av så kallade mönsterritare. Det var dessa som främst skulle utbildas på skolan.

Skolan öppnades för undervisning i december 1848 i Bergströmska huset på Östra Hamngatan 32, mitt emot Gustaf Adolfs torg, med 20 elever. Undervisningen bedrevs inledningsvis tre dagar i veckan. Skolan lärde ut räknekonst och välskrivning på onsdagar, svenska språket, historia och geografi på lördagar och linearritning och frihandsteckning på söndagar. Sommaren 1849 tillkom lektioner i modellering under ledning av målaren Axel Fahlcrantz som vistades i Göteborg för att arbeta med utsmyckningen av Börshuset. Under det första verksamhetsåret hade skolan totalt 75 elever, huvudsakligen gesäller, lärlingar och arbetare med dåliga allmänkunskaper, vilket var bakgrunden till den framträdande roll som ämnen som räkning och skrivning kom att ha under skolans första år.

En vacklande ekonomi tvingade skolan att byta lokaler redan i januari 1849, då skolan flyttade till handlaren Zachrissons hus med en månadshyra på 20 kronor. Lokalerna visade sig snart olämpliga och på hösten 1850 tvingades skolan flytta på nytt, denna gång till byggmästare Malmbergs vid Östra Larmgatan 14, där årshyran var 450 kronor för två mindre rum.

I juni 1852 lämnade Palmstedt ordförandeskapet, vid 67 års ålder. Ny ordförande blev kapten Johan August af Petersens. Elevantalet var samma år 90 stycken, varav 56 var sysselsatta med hantverk och 27 i fabriker. Af Petersens avgick som ordförande 1855, vilket då övertogs av kaptenen (och från 1862 professorn) Eduard von Schoultz. Han var också Palmstedts efterträdare som föreståndare vid Chalmers. Under åren 1855–1881 kom von Schoultz att stå i spetsen för Slöjdföreningen och dess skola, även som skolans föreståndare. Det var under hans ledning undervisningen utformades och stabiliserades.

Skolan hade hela tiden stöttades finansiellt och pedagogiskt av Slöjdföreningen i Göteborg. Det som långsiktigt tryggade skolans lokalbehov, var att staten den 24 april 1863 för all framtid, kostnadsfritt upplät Kronans andel i Ostindiska Kompaniets hus för Museets och Slöjdskolans behov.

I april 1865 slogs den konkurrerande Göteborgs hantverksskola samman med Slöjdföreningens skola, och elevantalet steg till 356. Samma år omarbetades Slöjdföreningens stadgar och skolan fick sin första riktiga föreståndarpost som formellt var skild från föreningens ordförandepost. Den 17 februari 1865 utsågs von Schoultz, ordförande i föreningen sedan tio år tillbaka, till föreståndare.

Verksamheten expanderade och en särskild byggnad för Slöjdföreningens Skola intill Chalmers vid Vasagatan 50 i kvarteret Kronoberg planerades. Ritningar till nybyggnaden utarbetades på styrelsens uppdrag av arkitekten Victor von Gegerfelt. Bygget drog ut på tiden, men i oktober 1876 kunde skolan flytta in i de nya lokalerna. Från och med detta år antogs även kvinnor till utbildningen och för detta anställdes även fyra lärarinnor som tog hand om deras undervisning. De kvinnliga eleverna utbildades i bland annat frihandsteckning, bokföring, sifferräkning, välskrivning, textning, modellering, träskärning och papparbete, medan det i den manliga undervisningen ingick ett flertal tekniska- och konstruktionsämnen. Chalmers och Slöjdföreningens skola var nära förbundna med varandra och hade under lång tid gemensamma lärare och föreståndare.

År 1881, efter von Schoultz död, övertogs rektorstjänsten av Carl Ekstrand, lektor i mekanik vid Chalmerska institutet. Han skulle förbli i denna roll i 25 år, fram till 1906. Tre år senare inrättades ett facklärarkollegium i vilket lärarna i skolans huvudämnen ingick. Under denna period utvecklades och utökades undervisningen, skolan öppnade exempelvis en klass för maskinister och eldare och började undervisa i porslinsmålning under ledning av konstnären August Chevet.

För att möta den tilltagande platsbristen i huset vid Vasagatan genomfördes åren 1885–1887 en om- och påbyggnad under ledning av Viktor Adler och Hans Hedlund. År 1899 lämnade Hedlund in en motion till styrelsen om att uppföra en ny byggnad inklusive en museidel för att husera skolans konstindustrisamlingar.

År 1901 utlystes en arkitekttävling för en ny byggnad för skolan, som även skulle inrymma ett museum. Det kom in nitton bidrag som bedömdes av en jury bestående av arkitekterna Isac Gustaf Clason, Carl Fahlström och John Smedberg samt stadens representanter Erik Trana och Wilhelm Berg. Inget av förslagen bedömdes som genomförbart, men det utdelades två förstapriser: för skoldelen till Frans Bertil Wallberg och för museidelen till Charles Lindholm. Bland de tävlande fanns också Eugen Thorburn och Torben Grut. Till slut valdes ett förslag av Hans Hedlund, som färdigställdes 1904 i kvarteret Oppensten i stadsdelen Lorensberg. Det nya huset utökades 1915 med undervisningslokaler på vindsvåningen ritade av Sigfrid Ericson och 1962 med en påbyggnad, ritad av Sven Brolid, som förband det med 1916 invigda Röhsska museet. En ny tillbyggnad tillkom 1992, under ledning av White arkitekter, som ersatte gården med en samlingssal.

Inspirerade av Arts & Crafts-rörelsen och jugendrörelsen började skolan vid sekelskiftet 1900 att släppa på den tidigare så centrala undervisningen i frihandskopiering och började tillåta ett mer personligt konstnärligt uttryck. Den tekniskt betonade undervisningen förändrades, skolan orienterade sig mer mot en konsthantverkstradition och man började inreda skolverkstäder.

1906 började skolan med avgiftsfria föreläsningar för allmänheten. Dessa avhandlade konstindustri fram till 1916, då det nyöppnade Röhsska museet började med föreläsningar, varför skolan övergick till att föreläsa om målarkonstens historia. En föreläsningsserie som hölls av konsthistorikern och museimannen Axel Romdahl med början år 1919.

1907 startades en kvällskurs i boktryckeri, som kom att kallas för Skolan för bokindustri, initierad av den göteborgska boktryckaren Waldemar Zachrisson. Utbildningen var fram till 1949 fyra år lång. Sedan blev det en treårig utbildning, uppdelad med en ettårig grundkurs på Konstindustriskolan, och två lärlingsår ute på arbetsplats. Åren 1950–1969 var bokkonstnären och grafiske formgivaren Erik Lindegren föreståndare för Skolan för bokindustri.

Under perioden 1913–1945 var arkitekten Sigfrid Ericson rektor för Slöjdföreningens skola. Han avlöstes av inredningsarkitekten Åke Huldt som innehade tjänsten till 1956.

Läsåret 1946–1947 inrättades en gemensam grundkurs för alla studerande oavsett inriktning, som omfattade bland annat ett nytt ämne, formläran, med Nils Wedel som lärare.

År 1948 firades skolans hundraårsjubileum. Tillfället uppmärksammades bland annat med utställningen Staden och stilen på Röhsska museet, som var ett samarbete mellan skolan, Röhsska och Göteborgs Historiska museum och som ägnades åt Göteborgs utveckling. En minnesskrift Slöjdföreningens Skola 1848–1948, gavs ut med anledning av jubileet. Dessutominstiftades en utmärkelse i form av en plakett formgiven av läraren Arthur Johansson som skulle delas ut till personer som betytt mycket för skolan. De första pristagarna blev Göteborgs Stad, skolans inspektör civilingenjör Hilding Schalin samt två tidigare rektorer Charles Lindholm och Sigfrid Ericson.

År 1951 katalogiserades skolans boksamling för första gången och flyttades till ett eget rum. Till den nuvarande lokalen flyttade biblioteket år 1963, efter att skolhuset förbundits med Röhsska museets byggnad.

Utöver konsthantverk har grafisk design, möbelformgivning och textilkonst länge haft en stark ställning vid skolan. Först 1966 infördes industridesign på schemat. 1977 införlivades skolan i Göteborgs universitet, tillsammans med Musikhögskolan, Scenskolan och Valand och blev därmed Sveriges första konstnärliga fakultet.

Under åren 1964–1989 hette skolan Konstindustriskolan med Göteborgs kommun som huvudman fram till 1977. Från 1989 är namnet Högskolan för design och konsthantverk.

Text i huvudsak från Wikipedia

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.