Göteborgs konsthall

Göteborgs Konsthall är en kommunal konsthall vid Götaplatsen i centrala Göteborg, som visar svensk och internationell samtidskonst och är inrymd i en klassicistisk byggnad från 1923. Årligen presenteras omkring sex utställningar. Göteborgs Konsthall har på olika sätt varit en samarbetspartner för Göteborgs internationella konstbiennal.

Göteborgs Konsthall ritades av Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke. Byggdes till Göteborgs jubileumsutställning 1923.

Invigningsutställningen i Göteborgs Konsthall var Jubileumsutställningen med nordisk samtida konst. Utställningen som pågick mellan 8 maj och 15 oktober var en mönstring av den nordiska genombrottsgenerationen inom modernismen. Utställningen hade utarbetats av Axel Romdahl i samråd med Richard Bergh, August Brunius och Jens Thiis, och utställningskommisarierna, vilka valde ut vilka konstnärer som skulle representera varje land var; Carl V. Petersen (Danmark), Sigurd Frosterus (Finland), Per Deberitz (Norge) och Romdahl själv för Svenska avdelningen. I den lokal som vi idag kallar Göteborgs konsthall visades den norska delen av utställningen med bland andra Edvard Munch. Den danska, med bland andra Jens Ferdinand Willumsen, och finska delen, med bland andra Juho Rissanen, visades i två intilliggande byggnader som idag är rivna, medan den svenska höll till inne i Göteborgs konstmuseum.

Den ordinarie utställningsverksamheten i konsthallen kom igång omedelbart efter avslutningen av jubileumsutställningen, med Göteborgs Konstförening som ansvarig. Föreningen hade tidigare haft sina utställningar i Valand sedan 1886. Konsthallens förste intendent var Philibert Humbla (1923–1933). Han efterträddes av kompositören Gösta Nystroem (1934–1936). Konstnären Tor Bjurström innehade tjänsten mellan 1936 och 1947, då han efterträddes av kollegan Rudolf Flink (1947–1961). Den sista intendenten på konsthallen, medan den drevs i Göteborgs Konstförenings regi, var Carl-Erik Hammarén (1961–1967). Han fortsatte som chef efter att kommunen tagit över driften.

Mellan 1968 och 1995 var konsthallen en del av Göteborgs konstmuseum och utställningarna arrangerades av konstmuseet. 1995 beslöts från styrande håll att lägga ner konsthallen i dess dåvarande form, bland annat på grund av pengabrist.

Konsthallen öppnade igen 1996, som en fristående institution frikopplad från konstmuseet. Mellan 1996 och 2000 var Svenrobert Lundquist ansvarig för konsthallen tillsammans med en ledningsgrupp bestående av Lars Nittve som då var verksam på Tate Gallery, Chris Dercon som var chef för konsthallen Boijmanns van Beuningen, Henry Meyric Hughes som var före detta konsthallschef på Hayward Gallery samt den frilansande kuratorn Rosa Martinez.

2001 tog kommunen återigen över hela det ekonomiska ansvaret för konsthallens verksamhet och mellan 2001-2005 var Helena Persson chef för Göteborgs Konsthall. Lene Crone Jensen var sedan chef mellan november 2005 till september 2010. Under en period av cirka ett och ett halvt år, fram till och med slutet av 2008, leddes dock verksamheten vid konsthallen av Mikael Nanfeldt som tillförordnad chef.

När Crone Jensen avgick som chef i september 2010, övertog Nanfeldt återigen ledningen, först som tillförordnad chef och sedan som ordinarie. Diskussionerna kring konsthallens placering, och en eventuell ny konsthall har fortsatt. 2016 blev Mikael Nanfeldt chef för den, inom kulturförvaltningen nystartade avdelningen för kulturstrategi och i november 2016 övertogs det administrativa chefskapet för Göteborgs Konsthall av Ann-Sofi Roxhage. Året därpå anställdes Stina Edblom som konstnärlig ledare för verksamheten.

År 1925 flyttade Konsthögskolan Valand från Valandhuset på Vasagatan till en av de överblivna lokalerna från jubileumsutställningen bakom konsthallen. Detta var bara ett provisorium eftersom lokalen var en oisolerad träbyggnad. 1950 flyttade skolan till Doktor Saléns gata i Guldheden.

Göteborgs industrimuseum öppnade 1957 och låg fram till början av 1980-talet i lokaler som varit en del av Göteborgs Konsthall under jubileumsutställningen. Dvs samma lokaler som tidigare hyst Valands konstskola. Grunden var de industrihistoriska samlingarna från jubileumsutställningen. Denna byggnad, som ibland kallades ”gamla skulpturhallen”, löpte parallellt med Stenhammarsgatan. År 1982 flyttade museet till Apotekarnes vattenfabrik i Gårda, och lades ned i samband med bildandet av Göteborgs stadsmuseum. De tidigare lokalerna bakom Konsthallen revs i mitten av 1980-talet för att bl.a. ge plats åt Hasselblad centers kontorslokaler.

Text från Wikipedia

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.