Josef Richert

Josef Gabriel Richert föddes den 4 april 1828 i Stockholm och dog 9 augusti 1895 i Gotha, Tyskland. Han var son till juristen Johan Gabriel Richert (1784-1864) och Sophia Schönherr (1800-1867). Gift med Hedvig Magdalena (Malin) Netzel. De hade barnen Gustaf Richert (1857-1934), Hedvig Sofia Richert (1860-1929), gift med Johan E Ekman, samt Axel Gabriel Richert (1869-1961)

Studier vid den av fadern m. fl. stiftade Hillska skolan i Barnängen, Stockholm, Utexaminerades från Högre artilleriläroverket på Marieberg 1851 som ingenjör, blev löjtnant vid Väg- och vattenbyggnadskåren 1852 och drogs därefter in i de just påbörjade järnvägsarbetena i Sverige.

1856–59 verkade Josef Richert som t.f. distriktsingenjör vid bygget av västra stambanan, bandelen Göteborg-Laxå, och han ansågs vara en av Nils Ericsons mest dugliga medarbetare.

Övergick 1859 till en befattning som ingenjör vid Göteborgs drätselkommissions kaj- och brobyggnader. Detta uppdrag kom snart att vidgas och 1862–87 var han såsom överingenjör i tjänst hos flera olika kommunala förvaltningar och den tekniskt sett högste ansvarige för alla tekniska arbeten i stadens regi.

Under hans ledning skedde en omfattande utbyggnad av såväl kommunikationsanstalter som hygieniska anordningar i Göteborg, t. ex. nya broar över kanalerna och ny bro till Hisingen, vidgat hamnområde, ny sluss, vattenledning från Delsjön och ett ordnat avloppssystem.

Han framstod som en ledande auktoritet på särskilt vatten- och avloppsområdet och hans kompetens togs till vara av ett stort antal städer där han planerade och i vissa fall även ledde olika arbeten.

I Väg- och vattenbyggnadskåren blev han kapten 1858 och major 1873, och han var 1887–93 överste och chef för kåren samt överdirektör och chef för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1860 och av Lantbruksakademien 1890.

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.