Peter Wieselgren

Peter Wieselgren

Peter (Pehr) Wieselgren (ursprungligen Jonasson), född den 1 oktober 1800 på Spånhult i Vislanda socken i Småland, död den 10 oktober 1877 i Göteborg (Domkyrkoförsamlingen). Hans föräldrar var jordbrukaren Jonas Jonsson i Tubbamåla (1765–1849) och Elin Ingemarsdotter (1779–1841).

Gift från 1833-04-13 med Matilda Catarina Rosenquist (1816-94). De fick en lång rad barn varav 6 tycks ha överlevt till vuxen ålder, Harald Wieselgren (1835-1906), Hedvig Wieselgren (1839–1863), Emma Wieselgren (1841–1886), Sigfrid Wieselgren(1843-1910), Ida Wieselgren (1846–1871, svärmor till John Pontén och mormor till Gustaf Pontén och Johan Pontén) och prosten Magnus Wieselgren (1852–1933).

Vid tio års ålder hade han läst igenom hela bibeln. Han skrev vid den här tiden också en predikan samt diktade ett litet häfte med psalmer. År 1819 gick Wieselgren igenom en andlig sinnesförändring, och efter en tids oro och sorg över det som han kände syndigt, bad han Gud om ljus och frid. Några likasinnade kamrater anslöt sig, och de bildade därmed en liten förening. Den 24 april 1819 skrev alla under en överenskommelse, där det bland annat stod: ”Även avsäga vi oss, ehuru var för sig och utan att betunga andras samvete, allt bruk av spirituösa drycker, som ej gagna hälsan och som kunna genom vanan bliva fördärvliga”. Denna förening, som troligen var den första nykterhetsföreningen i Sverige, bestod endast av sex skolelever, senare tio. Sina möten hade de klockan 5 på morgonen, då dom bäst fick vara i fred för sina hånande kamrater.

År 1820 skrevs Wieselgren in som student vid Lunds universitet, och redan samma höst tog han sin första examenoch promoverades efter tre års intensiva studier till filosofie magister. Följande år blev han docent i litteraturhistoria, och därefter inom kort extra ordinarie professor i estetik. Under åren 1823—28 vistades han i Stockholm, där han fick många vänner. Han blev 1828 extra ordinarie vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Lund och befordrades 1830 till vice bibliotekarie.

Wieselgren prästvigdes 1833 och blev samma år kyrkoherde i Västerstads församling i Skåne, där han tillträdde 1834 och blev prost samma år. Han grundade där Västerstads nykterhetsförening, som när den verkat ett år, höll en fest, då 100 bönder avlade nykterhetslöfte. Efter tre år var medlemsantalet uppe i 1 600, och då hade 200 bönder slutat upp med att bränna brännvin. Efter 15 år, 1847, lämnade han Västerstad för att tillträda befattningen som kyrkoherde i Helsingborg.

Han fick sedan kunglig fullmakt som domprost i Göteborg den 31 mars 1857. Som domprost i Göteborg satt han en tid i styrelsen för Kjellbergska flickskolan.

Petr Wieselgren var välkänd som nykterhetsförkämpe. Under 1800-talets första decennier ökade till följd av husbehovsbränningen spritkonsumtionen kraftigt i Sverige. Enligt en spridd men tvivelaktig uppgift skulle den 1829 ha uppgått till 45 liter per invånare och år – att jämföra med cirka fem liter, år 1990.

Redan i slutet av 1820-talet hade prosten Carl Emanuel Bexell bildat Sveriges första nykterhetsförening i Smålands Rydaholm och därefter flera ytterligare. Wieselgren och Bexell kom senare att samarbeta för utbredande av nykterhetssaken. Också ångfartygskonstruktören Samuel Owen startade – efter engelskt mönster – en nykterhetsförening, och i samband med tusenårsfirandet av Ansgars missionsresa till Sverige bildades en rad nykterhetsföreningar år 1832. Rörelsen utvecklades i två grenar – en absolutistisk och en måttlighetsivrande. Wieselgren ska ha tillhört den senare grupperingen.

Texten delvis från Wikipedia.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.