Barthold Lundén

James Barthold Lundén föddes 1878-12-20 som son till Peter Lundén och Emilia Kullgren. Han dog 1933-04-17.

Han utexaminerades 1899 från Chalmers tekniska institut i Göteborg och var därefter anställd vid sockerfabriker i Sverige och Tyskland. 1902–08 studerade han violin i Sthlm, Brüssel och Berlin, och 1908–20 var han altviolinist i Gbgs symfoniorkester. Samtidigt var Barthold Lundén musikrecensent 1909–23 i Gbgs Aftonblad och 1913–20 i boulevardtidningen Vidi, vars chefredaktör han var 1920–31. Han drev en tydligt homofobisk och antisemitisk linje i tidningen. Vid hundraårsjubileet av Richard Wagners födelse 1913 publicerade han en översättning av noveller och uppsatser av denne, och senare skrev han framtidsvisionen Den yttersta dagen (1922). Var grundare av Svenska Antisemitiska föreningen (SASF) år 1923 och var ordförande där en tid. Det var den första svenska organisation som använde hakkorset som symbol. Föreningen publicerade bland annat listor över judar:

Föreningen publicerade bl a namnlistor över judar i Göteborg med omnejd vilka ägde eller drev företag och butiker och stöddes via annonser bl a av företag och institutioner som Ströms, Meeths, Kanold, Almedalsmagasinet, Olof Asklund, Henriksberg, Hotell Eggers, Lorensbergsteatern och Stora Teatern. I tidningen hittades regelbundet annonser och appeller med slagord som ”Gynna icke juden!” eller ”Judedömet har segrat! Sverige är ej längre vårt!” eller ”Krossa det judiska väldet!” och Svenska antisemitiska föreningens matrikel innehöll bl a medlemmar som Hermann Göring (som gick med i föreningen när han var bosatt i Sverige), direktör Sven ”Gulins” Gulin och Birger Furugård som 1924 kom att bilda Sveriges första nazistparti.

SASF hade fler än tusen medlemmar och många fler sympatisörer i flera lokalavdelningar och sände talare på turnéer och blev mer och mer militant:

Organisationen blev allt mer militant och ordnade bojkotter av judiskägda företag i Göteborg, vilket ibland ledde till slagsmål och gruff. Bland föreningens slagord fanns ett som känns igen från nutiden: ”Sverige åt svenskarne”.

Men det fanns också motståndare. I Växjö 1925 tog sig en grupp rasande antirasister in på ett möte och intog scenen. Föreläsaren Dagny Carlhammar flydde. Hon påstod efteråt att ”judedömet mobiliserat alla sina hjälptrupper”. I själva verket hade motståndarna letts av en grupp svenska vänstermän och en lokal präst.

SASF överlevde flera år efter sammandrabbningen i Växjö, men tiden hade gått ifrån den. Den stod för den gamla typen av antisemitism, med rötter i medeltidens kristna skräck för judendomen. En ny ideologi, nazismen, stod nu redo att ta över.

SASF var ändå viktig som plantskola. Flera svenska nazister hade varit medlemmar, till exempel den senare partiledaren för Svenska Nationalsocialistiska Partiet, Birger Furugård.

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.