Peter Lundén, född 18 mars 1849 i Stora Lundby församling, Älvsborgs län, död 24 februari 1906 i Göteborg. Son till Hans Pehrsson (1814-98) och Anna Christina Olofsdotter. Gift med Emilia Kullgren, född 1849-09-26 och död 1922-06-22. De fick bl.a. barnen Thorild Petrus Lundén (1877-1948), James Barthold Lundén (1878-1933), Sigge Heribert Lundén-Welden (1880-1959), Eskil Ragnar Lundén (1881-1945), Sune Isidor Lundén (1882-1936), Gylfe Widar Lundén (1885-1952), Dagny Beatrice Oktavia Lundén (1886-1986), Yngve Sigvard Lundén (1892-1950) och Sölve Percival Lundén (1888-1945).
Han gick fem år i folkskola i Stora Lundby och tänkte därefter ägna sig åt handel. Han var därefter anställd under i en liten lanthandel under ett år. År 1861 antogs han till studier vid ett högre elementarläroverk. 1871 avlade han studentexamen, fullgjorde sina akademiska studier hösten 1873 och våren 1874. Sistnämnda års hösttermin arbetade han som vikarierande lektor i Gävle innan han
prästvigdes den 20 december 1874.
Efter det blev han först pastorsadjunkt och senare vice pastor i Fässberg, där han tjänstgjorde i nära åtta år. Därefter blev han amanuens och notarie i Göteborgs Domkapitel samt vice pastor i den nybildade Masthuggsförsamlingen. Blev komminister i Masthuggsförsamlingen i Göteborg den 1 december 1883 och kyrkoherde i Karl Johans församling i samma stad 1887 (tillträdde 1889). Han grundade 1886 tillsammans med sin bror Olaus Lundén den Lundénska privatskolan.
Peter Lundén engagerade sig i den lågkyrkliga väckelsen och medverkade vid det första blåbandsmötet i Sverige. Medarbetade i Göteborgs Weckoblad som började utkomma i slutet av 1874. Tidningen blev språkrör för den radikala nyevangelismen.
Som nykterhetsvännernas kandidat blev han vid ett fyllnadsval 1890 riksdagsman i Andra kammaren, där han intog en reformvänlig hållning. Var motståndare till livsmedelstullar och anslöt sig i riksdagen till dem som yrkade på att påföljdsstraffet förlust av medborgerligt förtroende skulle slopas vid mindre grova förseelser.
Schartauanernas häftiga agitation tvingade honom emellertid att undanbe sig återval och då han hösten 1893 återigen kandiderade, var han den ende av centerns kandidater i Göteborg som ej blev vald.
Var en av stiftarna av KFUM i Göteborg och under flera år ordförande både där och i Göteborgs nykterhetsorganisationers centralkommitté. Han publicerade en rad nykterhetsbroschyrer och är även känd som författare till ett par i väckelsekretsar mycket populära sånger, såsom:
- Dit upp ovan skyn vill jag fara
- Gud är trofast, vare det din borgen, (text och musik).
- O, jag vet ett land, där Herren Gud Finns på Wikisource
- Stilla, ljuvlig, underbar
- Till hemmet där ovan sig sträcker min själ