Estrid Rodhe

Estrid Eva Sophia Rodhe, född 16 mars 1877 i Lund, död 28 augusti 1911 i Stockholm, var en svensk sjuksköterska och skribent. Estrid Rodhe var dotter till Edvard Herman Rodhe och hans maka Elisabeth Bruhn.

Estrid Rodhe utbildades vid Wilhelmina Löfholms flickskola i Norrköping och Mathilda Halls flickskola i Göteborg. Därefter påbörjade hon sin sjuksköterskeutbildning vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 1897. Hon tog sjuksköterskeexamen vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm år 1900. Efter att ha vikarierat vid sjukstugan i Falkenberg och lasarettet i Halmstad anställdes hon som avdelningssköterska vid kvinnliga kirurgiska avdelningen på Sahlgrenska sjukhuset 1901 och verkade där till 1908.

Estrid Rodhe hade lätt för att skriva och hon publicerade sig på både vers och prosa, bland annat i Idun och Stockholms veckoblad. När Svensk sjukskötersketidning startade 1909 ombads hon att bli tidningens redaktör. Hon medverkade vid bildandet av Svensk Sjuksköterskeförening (SSF) 1910 och var organisationens första sekreterare 1910-1911. Föreningen var från början en ideell yrkesorganisation med sträng, etisk målsättning och höga inträdeskrav.

Estrid Rodhe var mycket språkkunnig och företog flera studieresor i Europa. Hon var svensk representant vid den internationella sjuksköterskekonferensen i London 1909. År 1910 fick hon ett stipendium från Fredrika-Bremer-Förbundet för att studera sjukvården på landsbygden i Sverige. Hon samlade material under resor i skärgården och Norrland men hann inte sammanställa materialet före sin död.

Varmt religiös hade Estrid Rodhe en ideellt färgad syn på sjuksköterskans yrkesroll och för dem som efter hennes död förde organisationssträvandena vidare kom hon att framstå som den ideala sjuksköterskan. Ett vältaligt uttryck för Estrid Rodhes personlighet och synsätt utgör den av henne författade men postumt utgivna skriften Ur sjukvårdens etik, 1912, som var en sammanställning av artiklar som hon skrivit i Svensk sjukskötersketidning. Skriften kom att användas under många år vid svenska och utländska sjuksköterskeutbildningar. Den kom ut i en tionde upplaga 1950.

Estrid Rodhe tar i boken bland annat upp frågan om sjuksköterskans plats i patientens tillvaro och hon ställer höga krav på sjuksköterskorna när det gällde deras liv och yrkesroll. Hon gjorde en tydlig distinktion mellan yrke och kall, där det senare kräver personliga kvalifikationer. Sjuksköterskekallet hade länge förknippats med självuppoffring och fick inte drivas av egoistiska och ekonomiska motiv. Kärleken till nästan skulle vara verksamhetens grund.

Estrid Rodhe avled oväntat i sömnen endast 34 år gammal. I en minnesruna i tidskriften Dagny kopplades hennes för tidiga död samman med hennes arbetsbelastning. Estrid Rodhe har fått en gata uppkallad efter sig: Syster Estrids gata på Guldheden i Göteborg 1949. Hon är begravd tillsammans med sina föräldrar på Östra kyrkogården i Göteborg.

Inger Eriksson, ursprungligen publicerat i SKBL. Licens: CC BY 4.0

Estrid Eva Sophia Rodhe, www.skbl.se/sv/artikel/EstridRodhe, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (article by Inger Eriksson), retrieved 2019-01-25.

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.