Mårten Anckarhielm

Mårten Thijssen (Thyssens), född i nederländska provinsen Zeeland och död den 21 mars 1657 i Göteborg. Han gick tidigt till sjöss på handelsfartyg; gjorde även sjökrigstjänst och deltog 1631 som v. amiral i striderna med spanjorerna i de sydamerikanska farvattnen; ekipagemästare i provinsen Zeeland. Han var vid sin ankomst till Sverige gift; hans änka har undertecknat en skrivelse till Karl Gustav Wrangel med »Louwysa Anckerhelm».

Amiral över en av Louis De Geer förhyrd flotta av nederländska skepp 1644. Efter att ha lämnat Nederländerna ankrade Thijssens eskader vid byn List på ön Sylt vid Jyllands västkust för att ta ombord Lennart Torstensons trupper och överskeppa dessa till Själland. De överraskades av den danska flottan under kung Kristian IV som avbrutit sin blockad av Göteborg. Den 16 maj anföll danskarna i vad som kom att kallas sjöslaget vid Lister Dyb och vållade stor skada på de holländarna skeppen. Thijssens flotta lyckades dock bryta sig ur det instängda läget och efter ytterligare en strid 25 maj återvände han till Vlie i Holland för att reparera sina skepp.

Efter drygt en månad var Thyssens flotta åter segelfärdig och seglade till Göteborg, dit han anlände 1 augusti med 18 fartyg. Då den svenska flottan seglat ut ur Bälten efter slaget vid Kolberger Heide den 1 juli menade svenska regeringen att Thijssen skulle vänta i Göteborg på order från Torstenson, och eventuellt utföra konvojtjänst mellan Göteborg och Holland.

Thijssen seglade dock i stället på eget initiativ söderut för att söka kontakt med svenska flottan. Han passerade Öresund under beskjutning från Kronborgs slott utan att förlora något fartyg, förföljdes av danska skepp till i närheten av Bornholm, och kunde till slut ankra i säkerhet vid Kalmar i slutet av augusti. Detta gav den svenska flottan en helt ny styrka och möjlighet till en avgörande strid innan vintern och Thyssens. Detta ledde till att han utsågs till svensk amiral samt adlades som Anckarhielm den 10 september 1644.

Den 5 oktober seglade den förenade svensk-holländska flottan under Carl Gustaf Wrangel mot Wismar. Efter att ha fått kontakt med danska flottan stod 13 oktober det för hela kriget avgörande slaget vid Fehmarn bält där Anckarhielms uppgift som underbefälhavare var att med de grundgående holländska fartygen angripa och fånga de fartyg i danska flottan som var av mindre storlek. Av de trettiotre svensk-holländska fartygen i flottan förlorades ett, medan av de femton fartygen i danska flottan förlorades tolv varav tio erövrades och två sänktes.

Efter slaget vid Femahrn återkom Anckarhielm till Göteborg eftersom staden hotades av danska skepp från Marstrand och Kristiania (numera Oslo) och Thijssen utsågs till amiral över flottan i Göteborg 24 mars 1645. Hans flottstyrka deltog i försvaret av staden fram till vintern. Den 16 maj 1645 seglade den danska flottan under riksamiral Ove Gjedde och riksrådet Hannibal Sehested från Köpenhamn med 26 örlogsskepp och fregatter samt 40 mindre fartyg. Ombord fanns också rytteri och 2 000 man fotfolk, allt avsett att invadera Göteborg. Efter att ha satt iland rytteriet i Varberg fortsatte danska flottan mot Vinga dit de kom 20 maj, men där fanns redan Anckarhjelm med 14 försvarande fartyg. Anckarhielm vågade inte ett sjöslag utan drog sig med flottan in mot Älvsborg och skyddande kanonbatterier i land. Ove Gjeddes danska flotta gjorde upprepade försök att anfalla Anckarhielm, men lyckades inte. Natten till den 25 maj uppstod en stark storm från sydväst, och det danska amiralsskeppet St. Sofia, bestyckat med 54 kanoner, gick på grund och sjönk söder om Buskär tillsammans med ytterligare tre danska örlogsfartyg. Då danskarna dessutom fick bud om att svenska flottan löpt ut i Östersjön avbröt de belägringen av Göteborg den 29 maj för att inte bli avskurna från Danmark.

Förde bl. a. befäl över sex skepp på handelsresa till Portugal 1646–47. Avseglade i dec. med flera skepp och last av master och bräder och i juni följande år ankom han med återfrakten till Dalarö och återtog därpå sitt befäl i Göteborg.

Han erhöll 22 dec. 1647 en förläning av 1 1/2 skattehemman i Västra Frölunda socken vid Göteborg. Innehade även Lindholmen i Lundby socken och Glöstorp i Tuve socken.

En son, Adrian Anckarhielm, blev 1658 major i flottan men dog redan året därpå. En dotterson, Mårten Kristersson, vilken adlades med morfaderns namn, blev likaledes major. Han förde i det olyckliga slaget 1 juli 1677 skeppet Merkurius och undkom med detta in i Malmö hamn. Där blev emellertid Merkurius och ett par andra fartyg, som sökt samma tillflyktsort, angripna av skepp från den till Sundet anlända nederländska flottan. Merkurius blev taget och Mårten Anckarhielm omkom då han simmande sökte rädda sig till land.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.