Göteborgs Räddningsinstitut

Initiativet till Räddningsinstitutet i Göteborg togs på 1840-talet i musiksällskapet Orphei vänner. De anslog en grundplåt till ett räddningshem för unga pojkar med problem, vilket på den tiden kallades ”vanartiga gossar”. Räddningsinstitutet grundades formellt den 3 maj 1844.

1847 köpte Göteborgs stad Lundby Länsmansgård där Räddningsinstitutet sedan kunde flytta in efter att D. Carnegie gett en domation på 2 000 riksdaler. När hemmet öppnades bestod direktionen av P. Bredberg, C.F. Kjellberg och L. Sloman samt regementspastor J. F. Lundgren. Till föreståndare hade anställdes skolläraren i Kville Johannes Larsson. Han kom att arbeta 30 år på Räddningsinstitutets hem. Den 22 oktober 1847 intogs de två första pojkarna. Bredberg var ordförande till 1848.

1851 uppfördes en ny byggnad (bilden nedan) och institutet utvecklades, understött av flera donationer. Styrelsen utgjordes nu av C.F. Kjellberg, P. Hammarberg, David Leffler, Claes Kyhlberg, John Berglund och R. Lignell.

Senare blev Ivar Fallenius ordförande och Hugo Andersson vice ordförande och VD. Övriga styrelsemedlemmar var då Emil Bratt, Carl Blidberg, Hans Hallén, Johan Ohlander, Pehr Pehrsson, Alex. Törnblom och Sten Helling. Sekreterare var bland annat assessor C.G. Björck och inspektör folkskoleinspektören Ernst Billqvist i Vänersborg.

Föreståndare efter J. Larsson var folkskollärarna N. Berggren, K.A. Stenberg, J. Gudmundsson, H.G. Lundström fungerat och G.H. Johnsson. Av dessa har herr Stenberg tjänstgjort den ojämförligt längsta tiden, nämligen i tjugoåtta år och därunder för institutets räkning utfört ett nitiskt och fruktbärande arbete.

1910 flyttades Räddningsinstitutet till Vrångsholmen i Tanum, Bohuslän.

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.