Skår Västergården

Skår Västergården var i bondehänder under 1500- och 1600-talen, frånsett en sjättedels mantal, som under förra hälften av 160O-talet var i handelsmannen Fistulators ägo samtidigt som han ägde en fjärdedel av Östergården.

År 1638 var Lars Jonsson ägare av 1/3 i Västra Skår, 1639 hette ägaren av en annan tredjedel Joan Larsson. En annan sjättedel hade redan 1624 lagbjudits för Oluff Esbiörnsson samtidigt med l/4 i Östra Skår. 1680 och 1684 var det en brukare på Västergården 1697 och 1703 var Västergården uppdelad på tre brukare och 1709 fyra.

I Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län står det om Skår:

Nr 1. Västergården 1/1 sk. av ålder

År 1651 skaftsköttes 1/6 i västergården och 1/4 i östergården till bagaren Herman Sax, som köpt dem av sal. Benedicti Fistulatoris (d.v.s. pipare som spelar blåsinstrument) hustru Cattalonike. Samma parter i byn (alltså ej blott 1/4 i nr 2) köptes sedan av amiral D. Strussflycht och sedemera av handelsman Johan v. Minden. Efter 1695 skall hela hemmanet, och den synes överhuvud osäker om man får döma därav, att jordeboken år 1697 intet har att säga därom. Den ifrågavarande 6:e delen innehades i varje fall efter Minden av kommissarien S. Schutz fasta därpå. År 1762 beviljades sådan åt handlanden J.A. Lamberg. 1/3 i hemmanet såldes 1772 på auktion.

Nr 2. Östergården 1/1 sk. av ålder

Det var enligt jordeboken säkerligen på Östergården som den Esbjörn bodde som blev bestulen 1592 på sätt som omförmäles i Nya Lödöses Tänkebäcker. Angående 1/4 i Östergården och dess äldre öden, se ovan vid nr 1, den där nämnde Liedberg förvärvade ytterligare 1/4 i hemmanet genom köp från en inspektor Elgfooth och en viss Anders Olssons omyndiga barn. År 1735 hade kommissarien Schutz av Liedbergs sterbhus köpt hela denna hälft i hemmanet, den ägdes senare av handlanden Thomas Andersson och sedan av J.A. Lamberg. Däremot är det ovisst om det var samma hälft som 1777 ägdes av herr Christian Beckman. Senare ägdes hela hemmanet, jämte 5/12 i nr 1 av rådman P. Coopman och efter honom åtm. sedan 1788 av sonen superkargören, sedermera direktören Hans C.

Göteborgs stads borgmästare hade periodvis tillgång till överskottet (jordeboksräntan) från en egendom i Skår (del av Västergården) och Kallebäck

Under senare delen av 1700-talet köpte rika göteborgare upp de många olika delarna av Västergården och skapade större lantgårdar. 1753 hade sålunda Arfwid Haraldsson köpt upp 11/24 mtl av Skårs Västergård, en del som därefter höll ihop en längre tid och som i domböcker och bouppteckningshandlingar kallas ”Lilla Skår”. Samma egendom ägdes sedan av superkargen Christian Cöhler, gift med Anna Maria Haraldsson, dotter till bagaren Arfwid Haraldsson i Göteborg.

Cöhler och hans maka sålde 1778 Lilla Skår till bagaremästaren Abraham Smitt och dennes hustru Christina Dahlgren. Snitt hade 1760 erhållit burskap som bagare i Göteborg. Han avled 1813 men hade dessförinnan över­låtit Lilla Skår till bagaremästaren Anders Dahlgren (burskap 1799).

År 1813 lagbjöds 11/24 mtl Västergården för mäklaren Jan Carl Ölisch, som köpt Lilla Skår av Anders och Maria Dahlgren för 8-333 rdr l6 skill.rgs.

I början av 1820-talet ägdes Lilla Skår av änkefru Maria Zachrisson, född Arfwidsson, änka efter grosshandlaren Martin Zachrisson i dennes andra gifte. Hon ägde också Lilla Torp vid denna tid. Hon sålde 1825 L. Skår till styvsonen, hovkamrer Johan Wilhelm Zachrisson, som i sin tur sålde till garvaren C. G.Tinnerholm mot köpe­skillingen 5-500 rdr b:co.

Sjättedelen i Västra Skår, som alltsedan 1624 följt en fjärdedel i Östra Skår, utökades 1770 med en fjärdedel i Västra Skår, inköpt av Jonas Erichsson på auktion, utgjorde nu 5/12 mtl. Denna del av gården övergick 1780 till rådmannen Petter Coopman, som vid denna tid också blev ägare av hela Östergården.

Återstoden av Västergården, 1/8 mantal, ägdes 1777 av bonden Anders Bengtsson, synes sedan ha varit i hans ägo till i början av 1800-talet, men 1808 erhöll arrendatorn på Underås, Erland Jönsson, denna del. Troligen är det denna åttondedel, som 1842 kallas Skårskulla, varav Britta-Cajsa Andersdotter då säljer 1/24 mtl till färgerifabrikören Buchholtz.

Petter Coopman var från 1782 ägare av hela Östergården och 5/12 Västergården var son av rådmannen Hans Coopman (1663-1748), som tillsamman med David Amija sedan 1704 innehade ett klädesväveri i Göteborg. Den del av fabri­ken, som tillföll Petter Coopman efter fadern, utvidgade han så att arbetarantalet 1754 utgjorde 274. Petter Coopmans son Hans Coopman och hans hustru genom gåvobrev 7 februari 1784 erhållit 5/12 mtl Skår. Hans Coopman avled 1799 och makan 1810.

Sterbhusdelägarna, generalmajoren Johan Belfrage och kaptenen Fredrik Haij, lät 1811 sälja Skår på auktion. Köpare var handelsmannen C.B. Damm och köpeskillingen 21.525 rdr b:co. Några år därefter var J.H. Damm delägare, men ekonomiska problem tvingade dem att sälja. 1820 inropades egendomen på konkursauktion av B.D. Björck.

Göteborgs stad avsade sig vid detta tillfälle lösningsrätten till 1/2 mtl Östergården och 1/6 mtl Västergården. Upphovet till stadens rätt till delar av Skår var en förpantningen som kattunfabrikens intressenter företog på 1730-talet. Fabriken hade sedan gått igenom många händer, var under slutet av 1700-talet och de första åren av 1800-talet i Johan Rosenschutz ägo, senare i hans förmyndares, därefter i Carl Bagges och grosshandlare J.A.Andréns ägo.

År 1814 såldes fabriksbyggnader med tomt till staden, som använde åtmins­tone en av byggnaderna till kurhus. Staden sålde 1834 kattunfabriken med tillhörande jord till J.Pinéus.

Under hela denna långa tid hade hemmansdelarna varit en förpantning, som kattunfabriken och dess efterträdare haft inlösningsrätten till, ett förhållande som under årens gång tycks ha avglömts vid försäljningar. Sålunda nämnes ej något härom när Lamberg 1762 erhöll tingsrättens faste­brev, icke 1770 när Erichsson lät uppbjuda hemmansdelarna, eller 1777, när Beckman fick fastebrev. När Coopman 1780 köpte av Beckman talas emellertid om panträtt, men oreda hade uppstått i mantalsräkningen, med påföljd att Coopman fick felaktiga andelar upptagna i sitt fastebrev.

Elias Daniel Björck, son till Bengt Björck och Elisabet Eneroth, blev ägare av egendomen efter sin far. Han avled 1827. År 1829 sålde Björcks sterbhusdelägare 5/12 mtl Skår till murmästaren Gottlieb Lindner för 15 000 rdr b:co. Samma år köpte Lindner 11/24 mtl Västergården. Det var Lilla Skår, som nu förenades med Stora Skår och murarmästaren vart härigenom ägare av 7/8 mantal av egendomen.

Gottlieb Lindner som var från Tyskland flyttade till Göteborg i början av 1800-talet, erhöll burskap 1805 och åtnjöt gott anseende. När han dog 1838 lämnade han en icke obetydlig förmögenhet efter sig åt sin änka Sophia Lindner och deras enda barn Elisabet Lindner. Bouppteckningen visar en behållning av 82.000 rdr b:co. Hon och modern flyttade från Skår den 10 januari 1859. Hon avled 1881 och begravdes på Örgryte gamla kyrkogård men var vid sin bortgång sedan många år bosatt i staden.

Elisabeth Lindner beskrivs så här i Gunnar W Blomgrens bok Göteborgarnas Hus, från 1996:

En person har dock genom sin ganska tragiska levnadshistoria satt en viss prägel på gården. Jag syftar på dottern till den tyske byggmästaren Gottlieb Lindner, Elisabeth, för vilken det till en början på många sätt såg lovande ut. Hon förvaltade väl det pund, som fadern lämnat efter sig genom lyckade affärer i byggnadsbranschen, vari en del framgångsrika spekulationer också ingick. Elisabeth växte således upp i ett burget hem, där hon även kunde odla sin medfött goda smak genom flitigt umgänge med de skalder och konstnärer, som ofta sågs som gäster på Skårs Gård. Hon sägs ha haft ett både livligt och skarpt intellekt samt även ägt en viss originalitet. Många av gästerna, bland dem skulptören Johan Molin, förälskade sig i Elisabeth, och ville nog förena sina öden med hennes. Men hennes alltmer ökande misstro till gästernas syften och misstankar, att de egentligen endast var ute efter hennes pengar, uteslöt varje tanke på äktenskap. Dessa hennes tvivel på människors avsikter tog sig slutligen rent sjukliga uttryck. Samtidigt förstod hon emellertid att vara framgångsrik på det rent ekonomiska området. Slutligen greps hon av en nästan ofattbar girighet, som även satte prägel på hennes yttre. Hon sägs ha sett ut som en vandrande fågelskrämma. Hemmet och huset råkade snart i samma förfall. Sina pengar stoppade hon undan på de mest underliga platser.

När Elisabeth år 1881 insjuknade i lunginflammation ville hon inte vara sängliggande och ej heller tillkalla någon »dyr« läkare. När hon slutligen kunde övertalas att gå till sängs visade det sig att hon inte hade ett enda någorlunda rent nattlinne. Hon fick låna ett sådant och önskade då att nästa morgon skriva sitt testamente. Men hon avled på natten – efterlämnande en förmögenhet på 2,5 miljoner kronor, en kolossal summa på den tiden. Den ärvdes huvudsakligen av avlägsna tyska släktingar.

En annorlunda berättelse har Lazarus författat.

Handlanden H.H.Wesslau erhöll 1859 fasta på 1 mantal Östergården och 27/32 mtl Västergården, som han 1858 köpt av änkefru Sophia Lindner och mamsell Elisabet Lindner för 100.000 rdr. 1/32 mtl Väster­gården hade dessförinnan av samma säljare överlåtits till färgerifabrikören Buchholtz mot 2.000 rdr. Denna part utgjorde tillsamman med den tjugofjärdedel, Buchholtz köpt av Brita-Cajsa Andersdotter 7/96 mtl. På sin nyköpta mark anlade Buchholtz ett färgeri och blekeri, kallat Almedal. Han fick dock ekonomiska problem och år 1840 inropade Wesslau tomt och byggnader för 15 000 rdr och grundade sa ”Almedahls Meka­niska Lin Spinneri”. 1849 överlät Wesslau tomt och byggnader till Almedals Fabriksbolag la g, och 1856 övergick ägandet till Almedals Aktiebolag mot 200 000 rdr b:co”.

Egendomen Skår ägdes av Wesslau till 1862, då handlanden Gustaf Åkerling och P. Olehn köpte den på auktion. P. Olehn övertog 1869 Åkerlings andel och var därmed ensam ägare av 27/32 mtl Skår.

Den 30 december 1879 sålde P. Olehn 128 900 kv.fot av Västergårdens mark vid Mölndalsån till bryggaren J.W.Lyckholm (han hette då fortfarande J.W. Andersson) för 18.474 kr 29 öre. Området kallades Wilhelmsdal och där anlade Lyckholm sitt bryggeri, som stod färdigt 1881.

Wilhelmsdal räknades som 1/24 mantal Skår Västergård. Under åren 1886, 1888 och 1890 utvidgade Lyckholm sitt Wilhelmsdal med ytterligare mark­områden av Västergården. Efter sista köpet 1890 hade Wilhelmsdal en areal på 45 000 kvadratmeter.

Hörutom avstyckningen Wilhelmsdal sålde P. Olehn år 1880 ett mindre stycke av Västergården till fabriksägaren B. Wendel.

Lantbrukaren P. Olehn sålde 1894 till sin son Carl Fredrik Olehn egendoms Skår, då utgörande 1 mantal Östergården och en del av Västergården, köpesumman för egendomen med lösegendom och kreatur var 110 000 kronor. C.F. Olehn synes förutom lantbruket även ha sysslat med bryggeriverksamhet i det av honom ägda Skårs Bryggeri.

I slutet av 1890-talet övertog Melcher Lyckholm hela egendomen Skår. Melcher Lyckholm, född 1856, var Johan Wilhelm Lyckholms yngste bror. Förutom Skår ägde han Lackarebäck och Helenedal samt bedrev ett betydande jordbruk.

På Skår hade han en intensiv kreatursavel och var även utsädesodlare, och på Lackarebäck utvidgade han denna egendoms plantskola, som under sakkunnig ledning utvecklade sig till en av de förnämsta i landet.

På Västergårdens mark uppfördes 1902 arbetarbostäderna Wilhelmsro nr 1 och 2, markareal 4800 kv.meter, och sedan boningshus för brygg och maltmästare, samt Skårshaga, bostadshus för körare och förmän. Huvudbyggnaden för Skår Västergården tycks ha legat precis nordost om kullen som idag avskiljer norra delen av Kallebäck från Almedal. Ungefär där det idag ligger en elfirma intill motervägen från Borås.

Skår 1908

Skår 1908

Efter sammanslagningen av Lyckholms och Pripps bryggerier 1926 övergick de till Melcher Lyckholms sterbhus hörande fastigheterna Bryggeriet, Wilhelmsro, Skårshaga och Skårsbo samt dessa fastigheters från Västergården avsöndrad jord till AB Pripp & Lyckholm.

Västra delarna av Skårs egendom 1923

Västra delarna av Skårs egendom 1923

Östra delarna av Skårs egendom 1923

Östra delarna av Skårs egendom 1923

År 1930 sålde Lyckholms sterbhusdelägare såväl Skår, Lackarebäck som hemmansdelar av Kallebäcksgårdarna Mellan- och Sörgården, samman­lagt 350 har, till Göteborgs stad för 1 250 000 kronor. I köpet ingick 1/1 mtl Skår Östergård (med vissa undantag), areal 95 har, 1877/2500 mtl Skår Västergård (med vissa undantag), areal 40 har.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.