Tjörbostaden

Del 15 av 16 i serien Kåkstäder

I slutet på 1870-talet växte en kåkbebyggelse fram söder om Östra Kyrkogården och öster om Danska vägen, vilket då var utanför stadsgränsen. Till Tjörbostaden räknades hela området från Östra kyrkogården, längs Danska Vägen till Tåns kyrkogård.

Den förste som byggde i området hette Christiansson (Kristensson) och var från Tjörn och därför kallades bebyggelsen Tjörbostaden. Detta område bör ha tillhört egendomen Lunden som vid den tiden ägdes av Linus Strömsten som sålde av tomter för att tjäna pengar:

Linus Strömsten, som 1874 hade köpt Lunden ganska billigt, lät stycka den i tomter att sälja med god förtjänst. Det rådde en svår bostadsbrist och han fick i första hand fattigt folk att för sina sista slantar köpa karga sluttningstomter. Sedan hade de knappt några pengar kvar att köpa virke för, utan de plockade begagnat virke här och var och byggde så gott de kunde. På så vis uppstod Tjörbostaden, som blev Örgryte landskommuns kanske torftigaste vrå, även om naturligtvis många gamla lundenbor har fina barndomsminnen därifrån.

Tjörbostaden 1908
Tjörbostaden 1908

I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 12 juli 1889, gick det att läsa följande i en tidningsartikel om Tjörbostaden:

Tjörbostaden tillhör, såsom kändt, Örgryte kommun, men de, hvilka bo der, äro för det mesta personer anstälda i arbete inom Göteborg. Sjelfva bygnaderna äro af trä, delvis riktiga arbetarekaserner, med lägenheter, med lägenheter om ett rum och kök. Om dessa äro i allmänhet ej annat än godt att säga, med undantag af källarlägenheterna.

Vid bebyggandet af härvarande tomter borde väl, innan detta skedde, eller åtminstone samtidigt dermed, dränering företagits. Detta har emellertid underlåtits och vållar nu rent af vidriga förhållanden. Husegare ha nämligen sökt hjelpa sig så godt de kunnat, och antagligen måtte dem lemnats allt för fria händer, enär i Tjörbostadens kommunalväsen ingalunda spåras att man ställt sig den af Konungens befallningshafvande för Örgryte socken den 9 Maj år 1870 stadfästade ordningsstadga till efterrättelse.

I allmänhet saknas aflopp hvadan dikena stå delvis fulla med jäsande orenlighet, som nu under den tryckande hettan sprider en vådlig stank.

Afträdeskistorna äro i allmänhet dåliga, och att döma af utseendet är man ej noga med hemtningen, hvilket naturligtvis också förorsakar olägenheter för den mängd personer som här bo. På sina ställen begagnas samma lådor både till latrin och sopor.

Soplådorna, der sådana finnas, stå nedgräfda och äro i allmänhet otäta, så att orenligheten tränger sig ut och står sinande i den omgifvande jorden.

Brunnarnes antal är ganska obetydligt, och samtlige hafva, som man med mycken belåtenhet förklarade, kallt vatten, men hurudant? Grumligt och blackt, och på ett ställe, der husegare betala brunnsegaren 10 till 15 kronor årligen för att hushållen skola få sitt behof af driks-, kok- och tvättvatten, var detta allt utom lämpligt, åtminstone till att dricka. Rundt om platsen pågick klädtvätt, och man syntes ej vara nogräknad med att åtskilligt spillvatten tog vägen till hemtningsstället. Vatten grumlades ej heller litet derigenom, att en hvar måste med eget kärl upphemta sitt behof. När nu dessa kärl tappas i brunnen och åter skola uppfångas så inses lätt den ytterligare förorening som förorsakas häraf. Såsom ett exempel på huru man gått till väga må nämnas att för ett större byggnadskomplex, 3 hus med mindre boningslägenheter, har uppförts en särskild väldig murad stenkammare för latrin, slaskvatten o.s.v. När nu denna är full löstages en tapp och orenligheter strömma ut i en slingrande öppen fåra sluttande mot Nya begrafningsplatsen.

Ett dylikt ”kommunalsvineri” kan och får ej tolereras, isynnerhet under en sådan tid som den närvarande. Man måste på det allvarligaste uppmana Örgryte sockens ledande män att här inskrida. Det sades besökaren, att åtskilliga missförhållanden blifvit påpekade och af ordningsmakten på stället beifrade, men någon rättelse hade ännu ej skett, då utförandet af de behöfliga ändringarne vore beroende af anhängiggjorda rättegångar. Vare sig härmed huru som heldst; det onda måste afhjelpas och detta ofördröjligen.

M. R.

Mellan Danska vägen och S:t Pauligatan fram till Tåns kyrkogård i söder fanns också en bebyggelse med enskilda hus. Den räknades inte till Tjörbostaden och det handlade om planerad bebyggelse.

Tjörbostaden 1921
Tjörbostaden 1921

När Lundens municipalsamhälle bildades år 1900 kom Tjörbostaden inte att ingå i detta. 1921 inkorporerades hela Örgryte socken inklusive Tjörbostaden med Göteborg. Många hus i Tjörbostaden fanns kvar ända in på 1950-talet då de revs och ersattes av solgårdshus. De sista husen revs i slutet av 1950-talet, dock inte så tidigt som 1955 vilket anges på många håll..

Räntmästaregatan 1940
Räntmästaregatan 1940, södra sidan mot väster. Närmast nr 13, bakom det nr 11. Bild: Otto Thulin Licens: CC-BY-NC-ND
Bielkegatan 10 J sedd från Räntmästaregatan
Bielkegatan 10 J sedd från Räntmästaregatan. 1940. Bild: Otto Thulin Licens: CC-BY-NC-ND
Räntmästaregatan 9 år 1956
Räntmästaregatan 9 år 1956. Bild: Allan Nilson. Licens: CC-BY-NC-ND
Serienavigation<< GråbergsstadenRambergskvarteret >>
Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.