Det sällskapliga Göteborg på 1770-talet

Enligt Magistratens relation till Landshöfdingembetet den 1 Aug. 1768 utgjorde folkmängden i Göteborg, »som på några år sig ökt», 10,000 personer, häri inbegripne förstäderna och Ianderierna, »ehuru ett stort antal barn nu på ett par år bortryckts af kopporna, samt rätt få och nästan ej fler, än på hvilka kopporna blifvit ympade, med lifvet sluppit». Detta innevånareantal bibehöll sig, med ringa ökning, under hela 1770-talet.(1)

Den tidens Göteborg var sålunda, efter våra begrepp, en verklig småstad med hänsyn till folkmängden, och motsvarade i detta fall det nuvarande Söderhamn med dess 10,050 innevånare, samt hade 300 innevånare mer än våra dagars Kristianstad, men omkring 1,100 mindre än t. ex. Eskilstuna.

Och likväl var detta Göteborg en i viss mening stor stad. Under det våra mindre städer i allmänhet föra en drömmande, dådlös tillvaro, utvecklades här lifskraftig verksamhet på alla områden. Sedan länge hade man tvingat de närgränsande landskapen in i sitt handelsområde och med starka bojor kedjat det framtidsrika Wermland vid Göteborg, på samma gång man uppbjöd allt för att hämma utvecklingen hos grannstäderna, och slutligen hade det mäktiga Ostindiska Kompaniet gjort staden till en upplagsplats i norra Europa för Kinas och Japans alster och konstflit, och, som bekant, drefs denna handel, särskildt under vissa tider, med utomordentlig framgång, lemnande en rik vinst åt delegarne, samt uppehälle åt ett mycket stort antal personer; Ostindiska Kompaniet blef till en makt i staten och främst i Göteborg.

Staden var, tack vare Kompaniet och det rikt gifvande sillfisket, på väg att blifva ett motstycke till det forna Wisby eller till de rika italienska köpmansplatserna under, medeltiden, och hade med dessa senare det gemensamt att den egentliga makten innehades af några jemforelsevis få, men genom slägtförbindelser eller andra gemensamma intressen nära förbundna slägter.

Främst bland dessa, såväl med hänsyn till rikedom som anseende och inflytande stod det Sahlgrenska huset, hvars äldsta gren representerades af Niclas Jacobsson Sahlgrens enka, Elisabet Nissen, nu mera omgift med kaptenen vid garnisonen Carl Hästesko af Måla, samt hennes son, ryttmästare Jacob Sahlgren. Den yngre grenen åter företräddes af direktören i Ostindiska Kompaniet, Kommerserådet och Kommendören af Wasa-Orden Niclas Sahlgren (f. 1701, d. 1776). Det är om honom lektor Johan Gothenius berättar i bref till kongl. bibliotekarien Gjörwell den 17/4 1773, bland »Små händelser under Gustaf III:s varelse» i Göteborg, följande anekdåt: »Under det speltes kort vid några bord på Hofvet, gick konungen stundom, och stundom stod att se på — »Ni spelen gode Herrar, sade han, liksom I haden Sahlgrens penningar». En stund derefter gick Herren till andra bordet, der Prins Fredrik satt: »Du spelar ock, Bror, såsom Du hade Sahlgrens penningar; kom ihåg du tömde din kassa vackert i Strömstad». Sahlgren, som var tillstädes, hörde konungen tala två gånger om sina pengar, skall då straxt på godt manér gjort afträde; han ville ej höra nämnas sina
pengar».

Anekdoten vittnar emellertid om att man i allmänhet betraktade Sahlgren såsom för den tiden ovanligt rik, och i sjelfva verket efterlemnade han också omkring 4,200,000 daler Smt enligt bouppteckning. Denna rikedom öfvergick, sedan afdrag skett för donationen till upprättande af det efter honom benämnda Sahlgrenska sjukhuset, till hans båda döttrar, deraf den äldsta, Anna Margareta, dock redan aflidit 1767, så att hennes andel ärfdes af enda dottern med handlanden i Göteborg August Alströmer, hvilken dotter sedermera blef gift med majoren, friherre Nils Silfversköld. Den andra dottern, Sara Catarina, dog barnlös 1818, såsom enka efter kanslirådet, friherre Claes Alströmer, sedan 1771 delegare i Sahlgrenska firman.

Det omtalades nyss att vid 1770-talets början lefde Niclas Jacobsson Sahlgrens enka, Elisabet Nissen. Genom henne var slägten förbunden med flera andra betydande familjer; hon var nemligen dotter af den mycket rike handlanden Erik Nissen, som i Halland egde bland annat godsen Walda, Stjernberg och Stensjö. Hennes äldre syster, Catarina Maria Nissen (f 1749) hade varit gift med en af de främste männen i Göteborg, handlanden Harder Matzen, (2) egare af Underås (f 1806).

En tredje dotter af Erik Nissen, Anna Margareta (f 1748), hade varit gift med handlanden, assessorn och riddaren Niclas Jacobsson, adlad von Jacobsson (d. 1785), hvars dotter i ett senare äktenskap blef gift med grosshandlaren i Göteborg, Bergsrådet Niclas Arfvidsson. Slutligen hade Erik Nissen tvenne andra döttrar gifta den ena med superkargören i Ostindiska Kompaniet Henrik König, och den andra med direktören i samma kompani Petter Theodor König.

Den förutnämnde Harder Matzens äldre bror, handlanden Niclas Matzen (f. 1710 f 1775), egare af Billdal, var också en mycket förmögen man, efterlemnande omkring 130,000 daler Smt; hans ena dotter blef gift med handlanden Anders Filipsson Oterdahl (f 1804), bror till Johan Otto Oterdahl (f 1801), och tillhörande en af stadens äldsta och mest betydande slägter. (3)

Till den talrika Sahlgrenska slägtkretsen hörde vidare den myndige direktören i Ostindiska Kompaniet, egaren af Leijeholm Nils Ström, på det sättet att han var son af handlanden i Göteborg, brukspatron Hans Olofsson Ström och dennes hustru Anna Elisabet Sahlgren, och sålunda systerson till Jacob och Niclas Sahlgren.

Nils Ström hade 4 vuxna syskon, deraf system Sara Barbro Ström (f 1780), fick till man handlanden Niclas Gabrielsson Sandberg (f 1753), hvars yngre bror David (f 1788) äfven var handlande och sedermera direktör i Ostindiska Kompaniet samt adlad 1772 med namnet af Sandeberg.

Brodern, Olof Ström (f 1775) hade varit superkargör i Ostindiska Kompaniet, men kallas senare handlande och Brukspatron. Han hade med sin hustru Magdalena Grubb, kusin till direktör Mikael af Grubbens, tvenne döttrar, deraf en blef gift med ryttmästare Nils Silfversköld och den andra med Öfverstelöjtnant Carl Henrik Ramsay.(4)

Af Nils Ströms båda andra syskon blef Christina Levina Ström gift med handlanden i Göteborg, kommerserådet och riddaren Christian Arfvidsson, och Anna Maria Ström (f 1764) med direktören i Ostindiska Kompaniet Martin Holterman, hvars bröder Johan Petter och Niclas egde den stora firman »Martin Holterman och Söner». (5)

En annan slägtgrupp var den som bildades kring den gamla Göteborgsfamiljen Olbers, ehuru äfven denna kan sägas sammanhänga med den Sahlgrenska, så till vida att den under Carl XII:s tid så framstående handlanden och rådmannen, assessor Johan Andris Olbers, i sitt senare äktenskap hade Clara Schröder, dotter af handlanden Johan Schröder och Clara Matzen, faster till förut omtalade Harder och Niclas Matzen. Johan Andris Olbers söner voro vid denna tid antingen döde eller hade de lemnat Göteborg. Af döttrarne deremot var Christina Beata Olbers gift med borgmästaren, direktören i Ostindiska Kompaniet Jacob Schutz, en mycket förmögen man som vid sin död 1772 egde 850,000 daler, vilka ärfdes af dottern Clara, gift med superkargören i Kompaniet Gabriel Beijer, samt sönerna Samuel och Johan Henrik, den senare slutligen major, Hofjunkare samt adlad Rosenschutz, en galning som gjort sig känd för åtskilliga extravaganser den tid han egde Marieberg vid Kungelf.

En yngre halfsyster, Ulrika Olbers (f 1805), hade till man sin svåger, handlanden och brukspatronen Johan Schutz (f 1797), vid ett par riksdagar ombud for staden. Af deras tvenne döttrar blef den yngre gift med majoren vid Lifgardet Carl Christoffer Grubbe och den äldre med superkargören i Ostindiska Kompaniet Ulrik Martin Valtinsson, adlad 1767 med namnet Adlerstam, samt bror till kommerserådet Magnus Adlerstam och till den vittre assessor Carl Gustaf Adlerstam, om hvilken Gothenius skrifver 1765 i bref till Gjörwell: »Assessor Valtinsson är jurist, lefver af penningar nog, utan tjenst, håller stat, hästar och vagn; han sitter ibland lagmansting, roar sig mycket
i belles lettres, håller ock på med öfversättningar».

Ännu en vitter man fanns i den Olberska slägten, nemligen kommerserådet och direktören i Ostindiska Kompaniet Magnus Lagerström (f 1759), den bekante öfversättaren af Holberg, gift med Clara Olbers (f 1778). I viss mån kunde äfven till slägten räknas borgmästaren, kommersrådet Daniel Pettersson (f 1802) och dennes bror rådman Jacob Pettersson, så till vida att deras syster, Anna Catarina Pettersson, dotter af Postdirektören i Göteborg, var Ulrik Martin Valtinssons första hustru.

En tredje grupp bildades af ätten Tham med dess talrika förgreningar, betydande mindre på grund af förmögenhet än relationer. Af Assessor Volrat Thams söner lefde här superkargörerna Christian och Volrat samt
direktören i Ostindiska Kompaniet Gustaf Tham, gift med Christina Maria Grill, och hvars son Petter Adolf sedermera blef stamfar för friherrliga grenen Tamm. Af de förras systrar blef Anna Elisabet Tham (f 1777) gift med superkargören Niclas Heeggh (f 1776), och hans dotter åter, Catarina Heeggh, med den förmögne handlanden Samuel Bruse. Slutligen hade en faster till Assessor Volrat Tham, i sitt äktenskap med rådman Gerhard von Öltken, sonen Volrat von Öltken, hvilken sålunda var kusin med den förre. Volrat von Öltken var en af stadens mera framstående affärsmän, med betydande anseende, och hade 1769 varit riksdagsman; af hans döttrar blef en gift 1777 med lagmannen i Bohuslän Petter Ekström, och en med rådman Fredrik Georg Kall.

En fjerde sammanslutning bildades af familjerna Busck, Koopman och Paulin. Slägten Busck representerades främst af justitieborgmästaren, Hofrättsrådet Anders Hansson Busck (f 1782), gift med Maria Koopman ((f 1792), dotter af rådman Hans Koopman. Deras äldste son Hans Busck blef 1775 rådman och sedermera i sin tur borgmästare samt kommerseråd och riddare. Den senares morbror Petter Koopman (| 1786) var förmögen handlande och riksdagsman, hvars son Hans (f 1799) blef superkargör och sedan direktör i Ostindiska Kompaniet.

En den tiden mäktig slägtgrupp utgjordes af medlemmarne af familjerna Beckman och Björnberg, hvilka båda från en mycket anspråkslös böijan lyckats svinga sig upp till inflytande och ansenlig förmögenhet. Stamfadern för den förra var segelsömmaren Gregorius Beckman, som blef borgare 1714. Hans sonson Hans Jacob Beckman åter öfvergaf det af fadern och farfadern drifna yrket, samt egnade sig åt handeln, blef egare af Underås och öfverås, samt efterlemnade vid sin död 1815 en betydande förmögenhet, hvilken ännu mer ökades af sonen Olof Beckman. Af de öfriga barnen blef en dotter gift med kommerserådet Carl Bagge, en annan först med grosshandlare Laurens Tarras och derefter med Öfverste-kammarherren, baron Hamilton; en tredje med grosshandlare David Carnegie, och en son med Anna Margareta Björnberg. Den senare var dotter af grosshandlaren, kommersrådet och kommendören af Wasa-Orden Niclas Björnberg, som ansågs vara en af stadens allra rikaste män, hvars andra dotter blef gift med brukspatron Henrik Geijer, och en tredje med Statsrådet Johan Didrik af Wingård. Det oaktadt åtnjöt Niclas Björnberg icke något synnerligt anseende, och var af det egentliga folket rent af hatad, ett hat som längre fram tog sig uttryck i det uppror som är kändt under benämningen »Björnbergska kriget», och vid hvilket han så när fått sätta till lifvet.

Till dessa större grupper kommo slutligen några andra slägter, hvilkas medlemmar på grund af rikedom eller begåfning böra nämnas bland de tongifvande under 1770-talet. Till dessa kunna räknas handlanden och
fabrikören Johan Henrik Damm (f 1798), gift med Anna Dorotea von Schoting (f 1802), samt hans bror och med-delegare i firman, den musikaliske Fredrik Damm, hvars dotter blef gift med kommersrådet Johan Niclas Malm, och om hvars son, äfven med namnet Fredrik Damm, Arvid Hummel i bref inberrättade till Gjörwell följande: »Om en stor societet kallad Globe Society, som här i staden stiftas, sträckande sig till alla vetenskaper, utom politik och ekonomi, och som innefattar alla språk och nationer, skall jag, i fall planen blir af, framdeles underrätta. Betänkandet härom med projectreglor utarbetas nu af 4 personer: Gref de Begna från Dalmatien, emigrant och rysk konsulatsekreterare i Göteborg, Bonamy, förr rik possessionat på Domingo, Fredrik Damm på Halls kontor, omkring 19 år, snäll i många språk, och jag ovärdigan>>.

I sjelfva verket var det hos en blifvande slägting Fredrik Damm då var anställd, ty hans kusin Johan Henrik Damms son med samma namn blef ett antal år derefter gift med en dotter af handlanden Josef Hall, hvilken senare åter var kusin till den bekante millionären John Hall d. ä. (d 1802); som tillika med sin fru spelade en stor roll i stadens sällskapslif, något hvarom vi få tillfälle snart närmare orda.

Till de mera betydande personligheterna denna tid hörde äfven grosshandlaren och direktören i Ostindiska Kompaniet Jonas Ericsson Malm (f 1775), far till den ofvan omtalade Johan Niclas Malm.[a] Vidare stiftaren af Kjellbergska flickskolan, och ledamoten af Vetenskaps-och Vitterhetssamhället Jonas Kjellberg och hans bror Roland; handlanden Petter Ekman, gift med en dotter af Stadsläkaren, doktor Jacob Boéthius; handlanden Lars Kåhre, som i sitt senare gifte hade en syster till handlandena och brukspatronerna Isak och Martin Törngren, och hvars ena dotter blef gift med den bekante G. A. af Brinkman.

De tongifvande sällskapskretsarne i 1770-talets Göteborg torde kunna anses fullständigade om man härtill nämner Landshöfdingen och Generalmajoren A. R. Durietz, samt andra stadens och statens högre tjenstemän, äfvensom officerarne vid garnisonen och den här förlagda
eskadern.

Wilhelm Berg

1. Noga räknadt hade Göteborg 1768 endast 9,567 personen [4,393
män och 5,174 kvinnor]; 1769 — 10,088. 1771 — 9,859, 1772 — 10,084, 1773 — 10,114 [ehuru de döda utgjorde dubbla antalet af de födda],
1774 — 10,092, 1775 — 10,356, 1776 — 10,649 o. s. v., allt enligt
uppgifter i magistratens Registratur.

2. Deras dotter, Dorotea Elisabet Matzen, f. 1746, f 1829, blef gift
med grosshandlare Gustaf Berndt Santesson.

3. Anders Oterdahl efterlemnade 220,000 Rdr banko; en dotter
blef gift med landssekreterare Fredr. Magnus Åkerman.

4. Olof Ström efterlemnade 125,000 daler Smt.

5. Martin Holterman efterlemnade ej mindre än 405,000 Rdr Specie.

[a] Denna uppgift är omdiskuterad och troligen felaktig. Det fanns två Jonas Malm i Göteborg vid denna tid.

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.