Georg Christian De Frese föddes 26 september 1751 på Orresäter, Älvsborgs län och dog 7 maj 1807 på Nya Varvet i Göteborg, var en svensk konteramiral. Son till Paul Joachim de Frese. Han gifte sig 1782 med sin kusin, Margaretha Catharina De Frese (1761–1813), och med henne fick han 7 barn av vilka 3 nådde vuxen ålder, Johan Albrekt Abraham De Frese (1791-182?), Anna Carolina De Frese (1792-1820) som var gift med Adolf Fredrik Fock (1787-1855) och Maria Charlotta Margareta De Frese (1795-1880), gift med Anders Stenborg.
Gick in vid kavalleriet redan 1765 och 1767 blev han kadett för att den 1 juni 1770 bli sergeant vid Arméns flotta. Han steg i graderna och den 19 februari 1777 blev han utnämnd till kapten. Från 1778 tjänstgjorde han i den Franska flottan under det Amerikanska frihetskriget och han stannade där till 1781.
Hemkommen från Frankrike steg han snabbt i graderna för att under Gustav III:s ryska krig utnämnas till flaggkapten (stabschef) av Gustaf III och han utmärkte sig i Slaget vid Fredrikshamn den 15 maj 1790, efter vilket han befordrades till överste samt generaladjutant.
Gustaf III befriade honom dock från befattningen som flaggkapten före Slaget vid Svensksund den 9 juli 1790, orsaken till detta var de Freses negativa hållning till kungens förslag att engagera den ryska flottan i ett sjöslag. 1794 blev han chef för Göteborgs eskader av Arméns flotta. Konteramiral 1797-11-01. Överkommendant över västra gränsfästningarna s. å. 6/11. Uppflyttad i forna riddarklassen under nr 1856 A.
Vid hans död 1807 blev Paul Henrik Scharff tillförordnad chef för Göteborgseskadern.