Carl Johan af Wirsén, född 12 september 1777 på Sveaborg, död 20 oktober 1825 i Stockholm. Son till Johan Wirsén (1738-1809) och Sofia Helena Avén (1740-1809). Bror till Gustaf Fredrik Wirsén (adlad Wirsén). Från 1813-01-23 gift med Helena Gustava Boucht (1786-1816). Hon var dotter till tobaksfabrikören Johan Boucht och hans 2:a hustru Maria Christina Dimander. De hade barnen Ebba Wirsén (1813-99) som var gift med Hildebrand Hildebrandsson (1791-1858), Cordula Constantia Wirsén (1814-34) som var gift med Johan Henrik August Hartman (1804-1879) och Carl Ture af Wirsén (1815-1869), gift med Eleonora von Schulzenheim (1819-85).
Han sattes i skeppsgosseskolan där redan som 6-åring och deltog som 12-årig sergeant vid första slaget vid Svensksund 1789. 1795 utnämndes han till fänrik och 1797-1804 seglade han tidvis på fartyg i handelsflottan samtidigt med sin tjänst vid arméns flotta.
1807 förde Wirsén som löjtnant befäl över en division kanonslupar vid kriget i Pommern. 1808 blev han kapten och anställdes som adjutant hos amiral Claes Hjelmstierna vid utbrottet av finska kriget samma år. Han sårades i slaget vid Sandö och var en tid ur tjänst. Samma år blev han också ledamot av Krigsvetenskapliga akademin. 1809 utnämndes han till major i flottan och förordnades som chef för den eskader av skärgårdsflottan, som deltog i den misslyckade expeditionen till Västerbotten i augusti samma år.
1812 adlades Wirsén under namnet af Wirsén med villkoren att bara huvudmannen i familjen var adlig. Blev överstelöjtnant vid arméns flotta samma år. Under andra Napoleonkriget förde han 1813 befälet på den eskader som intog Pommern och åtföljde under fälttåget i Tyskland kronprins Karl Johan som generaladjutant för flottorna. 1814 utnämndes af Wirsén till överste. När Norge angreps under sommaren samma år var han chef på skärgårdsflottan, tvingade den vid Hvaleröarna stationerade norska skärgårdsflottan att dra sig inåt Kristianiafjorden och hade så stor del i erövringen av Kragerø och Fredrikstad, att han omedelbart därefter befordrades till konteramiral.
1815 fick han befäl över Göteborgseskadern och tog kraftigt initiativ för en bättre organisation av den enheten. 1823 blev han chef för Förvaltningen av sjöärendena, varpå han 1825 utnämndes till viceamiral.
af Wirsén föreslog han en massa åtgärder och nybyggnationer för att göra flottstationen i ett dugligt skick. Projekten tog form de närmaste två åren efter hans tillträde, därav flera husbyggnationer för eskaderns personal, arsenaler för fartygen och en mur runt området som också utgjorde yttervägg för flera v de nya byggnaderna. Flottstationen skulle därtill beskyddas av Nya Älvsborgs fästningsverk samt genom att Rya Nabbe på andra sidan älven och berget Billingen väster om Nya Varvet skulle befästas och hamnen upprustades. Från Gamla varvet flyttades sjukhuset till Nya varvet under första hälften av 1820-talet. Gamla varvet såldes den 13 september 1825 till privata ägare efter att alltsedan 1660 tillhört kronan.