Gerda Ekman var gift med Gustaf Ekman (1858-1930) från den 8 januari 1885. De hade barnen Ingegärd Ekman (född 1885), Signhild Ekman (född 1887), Håkan Ekman (1889-1961), Leif Ekman (1893-1967), Sigurd Ekman (född 1894), Astrid Ekman (född 1901), samtliga födda i Carl Johans församling i Göteborg. Leif Ekman deltog i sommar-OS 1912 som höjdhoppare.
Nedanstående är en (hyllnings-)artikel från kvinnotidningen Idun nr 47 från den 20 november 1921 om Gerda Ekman (född Gödecke, 1861-1927). I slutet ett citat ur boken Dynastins kvinnor – Företagarefamiljen Ekman under tidigt 1900-tal av Therese Nordlund Edvinsson från 2017.
»GLAD OCH god» skall människan vara, medan hon vandrar här på jorden, är ett gammalt vackert maningsord. Då jag nu går att teckna några drag ur Gerda Ekmans liv, slår det mig, att hon, mer än de flesta, på ett vackert och lyckligt sätt följt denna maning.
Gerda Ekman föddes i Norrköping den 19 november 1861 och var dotter till grosshandlaren August Gödecke och hans maka i andra giftet, Anna Bolin. Hon växte upp i ett gott och kärleksfullt hem. Då föräldrarna sedermera flyttade till Skåne, blev det i Hälsingborg hon fick sin skolundervisning. Efter slutade skolstudier genomgick hon Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm och kom därefter som gymnastiklärarinna till Göteborg. Det var här hon lärde känna sin blivande make, vetenskapsmannen och industriidkaren doktor Gustaf Ekman.
Tillhörande en av Göteborgs främsta släkter och verkställande chef vid Carnegiska sockerbruket, öppnade han genom sin ställning ett rikt verksamhetsfält för sin unga hustru, där hon genom sin godhet och klokhet snart skulle komma att göra sig gällande.
Gustaf och Gerda Ekmans första hem reddes inom sockerbrukets område ute vid Gamla Elvsborgs ruiner. Det var ju naturligt att Gerda Ekman, som här hade sitt hem i närheten av alla arbetarhemmen, skulle känna sig manad att hjälpa och stödja. Symöten med arbetarnas hustrur var nog hennes första försök inom det sociala arbetet. Här fingo hustrurna till billigt pris material till kläder och råd och hjälp vid arbetets utförande.
Det var då brukets folk lärde känna Gerda Ekmans enkla, hurtiga och vänliga väsende och här lades grunden till det goda förhållande som sedan ständigt rått dem emellan. En person som sedan många år varit anställd vid Carnegiska bruket, har härom yttrat: »Vad Gerda Ekman varit för alla vid bruket, kan ej beskrivas. Särskilt alla sjuka och hjälpbehövande hava hos henne fått förståelse och bistånd. När därför Fru Ekmans namn nämnes, stråla ögonen, och det är många här ute, som önska och bedja, att hon måtte få leva och verka ännu många år.»
En hushållsskola för arbetarnas döttrar, till mycket gagn ej blott för eleverna själva utan även för vid bruket anställda personer, som här kunde intaga sina mållider, var även Gerda Ekmans skapelse.
Ett barnhem för späda barn, dit mödrar, som äro i behov av vila och hjälp, kunna få sända sina små och där barnen under ett par år erhålla kostnadsfri vård och fostran, är företrädesvis hennes skötebarn och säkert bland välgörenhetsarbeten det, som skänker henne den största tillfredsställelsen. Mången gång har den, som skriver dessa rader, varit med vid hennes besök i detta hem och med rörelse sett hennes varma leende, då hon stått som medelpunkten i denna skara av moderlösa små och förnummit hennes levande intresse för var och en av dem.
Såsom styrelsemedlem har Gerda Ekman verkat i följande företag: Göteborgs högre Samskola, Ekedalens barnhem, Styrsö kustsanatorium, Praktiska hushållsskolan, Majornas arbetsstuga, Majornas småbarnsskola, Föreningen Hemtrevnad, Ambulerande skolköksverksamhet, Pauvres honteux.
Hon har i detta slag av arbete alltid givit sig själv, och hennes kloka råd hava alltid med intresse avlyssnats. En egenskap, som särskilt vid socialt arbete är värdefull, besitter Gerda Ekman i hög grad, och det är fördomsfrihet. Hon står alltid människa emot människa.
Rakryggad och sann till sin karaktär, vidsynt och intelligent i sitt omdöme, har hon varit och är sin make en trofast och god kamrat i hans betydande verksamhet.
Detsamma kan man med skäl säga, att hon varit för sina sex barn, varav redan fyra bildat egna lyckliga hem. Hon är deras käraste och förtroligaste vän, till vilken de först och främst gå i glädje och sorg.
På grund av Gustaf Ekmans mångsidiga intressen och hans stora gästvänskap är det Ekmanska hemmet en samlingsplats för många olika människor, såväl utlänningar som svenskar, såväl av den vetenskapliga som den praktiska, världen. Här har Gerda Ekman med sin personliga älskvärdhet, sin friska syn på livet och sin humoristiska läggning varit en mycket uppskattad värdinna. Hon har alltid förstått att göra samvaron rik, vare sig hon i forna dagar samlade vännerna i en förtrolig krets i det trevna hemmet på bruket, eller hon nu öppnar till fest i det gamla vackra patricierhuset vid Södra Hamngatan, eller samlar släkt och vänner i naturens sköte på det leende Råda.
Säkert är det många vänner runt om i vårt land, som gerna låta tankarna dröja vid glada och innehållsrika stunder i detta hem och många skyddslingar för vilka Gerda Ekman varit en förstående och moderlig vän, som den 19 november sända sextioåringen varma och tacksamma lyckönskningar.
A. G.
Enligt Hedda (Ekman) hade Johans (Johan Ekman) bror Gustaf Ekman (1852-1930) och hans fru Gerda f. Gödecke (1861-1927) en särställning i familjen vilket påverkade deras inflytande. Gustaf tilläts ”tänka och säga vad han ville, och Gerda, som hörde honom till, njöt samma frihet”
Citat ur boken Dynastins kvinnor – Företagarefamiljen Ekman under tidigt 1900-tal av Therese Nordlund Edvinsson från 2017.