Den sorgligt ryktbara “Femkanten”, som före år 1835 utgjorde en avdelning av s. k. Fattigbaracken och sedan utgjorde en tillflyktsort för dräggen av samhällets befolkning, hade helt nyligen fått en helt annan gestalt, tack vare de kapital som därpå nedlagts. Det gamla till större delen på n:o 20 vid Pilgatan i Östra Haga belägna stenhuset hade undergått en fullständig reparation och på den övriga tomten n:o 7 och 8 vid Pilgatan samt 5 och 6 utåt Östra Skansgatan hade fyra stora tvåvånings trähus blivit uppförda, bland vilka ett, beläget inne på gården, ännu ej var fullt färdigt, ehuru rummen voro uthyrda. De utåt gatorna belägna trähusen, skilda från stenhuset genom en smal portgång, utgjorde i själva verket ett enda. Visserligen voro brandmurar av korsvirke uppförda emellan n:o 7 och 8 samt n:o 6 och 7, men då uthusbyggnaderna inne på gården saknade brandmurar, gjorde de endast ringa nytta. På andra sidan Pilgatan mittemot n:o 8 samt hörnhuset n:o 7 låg ett nyligen på en del av n:o 9 i Östra Haga uppfört tvåvåningshus, tillhörigt värdshusidkaren J. Nilsson, boende i Majorna, av folket i Haga känd under namnet “Guldklimpen”.
Här utbröt elden natten till den 18 Sept. 1859. När brandsignalerna gåvos, hade elden, som utbrutit på vinden, redan trängt ut genom taket. Tyvärr hade elden, innan någon spruta än mindre något vatten hunnit till stället, antänt de mitt emot liggande husen i Femkanten, efter vanligheten gynnad och livad i sin framfart därigenom, att i första häpenheten och brådskan att bärga alla fönster och dörrar slogos upp på vid gavel. Först på platsen och i verksamhet voro efter vanligheten Frivilliga brandkårens sprutor, Stadens n:o 6 samt något senare Majornas sprutor. Frivilliga brandkårens två sprutor fattade posto öster om det först antända huset och skyddade med stor ansträngning såväl båtkarlen Pilströms likaledes på n:o 9 belägna långa envåningshus med gaveln åt Pilgatan, som stenhuset på Femkanten. En Frivilliga brandkårens enmans-spruta, densamma som gjorde så god tjänst vid branden uppe i Masthuggsbergen, bidrog väsentligen till den lyckliga utgången, särdeles sedan den blivit placerad i ett av de små vindsrum, som med fönstret vettande åt porten och det brinnande huset på n:o 8 utgjorde den farligaste punkten på denna sida.
För släckningsarbetet gynnsamma omständigheter voro, att en större obebyggd plats låg norr om det först antända huset, att Stadens sprutor någon tid gåvo vatten åt de frivilliga samt att stenhuset utåt porten icke hade mera än de två nyssnämnda vindsfönstren.
Västerut, på andra sidan om Östra Skansgatan, hotade elden att genast i början antända ett stort förråd av plank och andra trävaror, tillhörigt fabrikören Aug. Bark och upplagt på de honom tillhöriga tomterna n:ris 72—74. Lyckligtvis framkom sprutan 6 tillräckligt tidigt att här hindra all egentlig fara. Planket utmed gatan och därintill stötande bodar voro visserligen antända, men då sprutan, med sin anbringare placerad vid Kaponnieren, räckte fram till yttersta gränsen av tomterna, kunde den utan svårighet hejda eldens vidare framfart åt detta håll.
I den mån branden spridde sig uppåt Skansgatan förflyttades faran på denna sida till D. F. Fahlströms till större delen nybyggda tvåvåningshus n:o 75 i Västra Haga närmast under berget, vid Bergsgatan. Huset var endast till en ringa del brandförsäkrat, och det skulle varit ganska svårt att hindra brandens utbredande väster om Kaponniergatan, ifall den på någotdera stället gått över Skansgatan. En på gården befintlig brunn lättade de ihärdiga ansträngningarne att utan spruta skydda detta hus, som nödvändiggjordes genom den långa tid, som förflöt innan den här på Bergsgatan stationerade sprutan från Majorna försågs med vatten. Den spruta, vars strålförare fattat posto på taket till ett vid gränsen av herr Barks tomt uppfört tegeltäckt skjul, räckte nämligen icke fram till den mot de brinnande husen vettande gaveln.
Frivilliga brandkårens Masthuggsdivision framryckte så småningom utefter Kaponniergatan och Bergsgatan till den mest hotade punkten söder om brandstället. Närmast intill Femkantens gamla område låg ett nytt i tre våningar bebott hus på n:o 2 och 3 vid Bergsgatan i Östra Haga, tillhörigt glasmästare J. Bengtsson. Den särdeles höga gaveln av detta hus skildes endast från det i full brand varande huset n:o 5 inne på Femkantens gård genom den smala till gatan stötande delen av tomten n:o 4, som nyligen frånskilts från Femkanten och blivit bebyggt med ett, målare Bolm numera tillhörigt långt tvåvåningshus, i räcka med stenhusbyggnaden, vilket med hela sin västra långsida låg på ringa avstånd från de brinnande husen. Lyckligtvis funnos tre brunnar med för tillfället rik vattentillgång och vattenlangningen sattes genast i rask gång, framförallt genom kraftig medverkan av Frivilliga bergningskårens medlemmar, varigenom den ena sprutan lyckades uträtta det nästan otroliga, att en lång stund samtidigt skydda två höga, vitt skilda, men lika hotade hus. Senare biträddes Frivilliga brandkåren av en spruta från Majorna, “Brukssprutan“.
I dagningen var den värsta faran över. Olyckans vidd kan bäst bedömas därav, att i Femkanten blevo 70 familjer husvilla.