Ett barnhus inrättades i Göteborg år 1748, och genom frimurarordens försorg öppnades 1757 ett barn- och koppympningshus.
David Carnegie donerade 50 000 riksdaler i ett gåvobrev den 5 juni 1857 som en grundfond för ”– till underhåll för en vårdanstalt för sjuka barn i Göteborg.” Carnegie hade 1856 skrivit till direktionen för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, då makarna Carnegie hade förlorat sin åttaårige son David Douglas Carnegie och läst om Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn i Stockholm. Nu ville de också göra något för fattiga barn. Carnegie ville bekosta inredning och underhåll av tio sängar på Sahlgrenska sjukhuset, men det fanns inte plats på sjukhuset för det. Dessutom tillät inte Sahlgrenskas stadgar att barn under sex år togs in för vård. Man skriver ”– att förlägga ett barnsjukhus uti en byggnad afsedd till intagande åt andre sjuke,, måste ur sanitär synpunkt förkastas, emedan barnets organism gör det särdeles mottagligt för inflytanden af zymotiska sjukdomar, hvilka kunna vara under behandling på det allmänna sjukhuset. Af samma skäl böra äfven särskilta barnsjukhus aldrig vara tilltagna i större skala.”
Istället donerade Carnegie alltså pengar för ett barnsjukhus. Borgmästaren Carl Henrik Ewert, Charles Dickson samt Oscar Ekman blev exekutorer. Samma år skänkte en person, som önskade vara anonym, 50 000 riksdaler ”– till ett särskilt sjukhus.” Pengarna deponerades hos Robert Dickson mot 5 % årlig ränta. Elisabeth Dickson meddelade i början av 1859 att maken, Charles Petter Dickson, donerat 50 000 kronor i sitt testamente till drift och underhåll av ett barnsjukhus. Sammanlagt 150 000 kronor fanns nu i fonden att starta sjukhuset med. Gåvorna fördelas så att 100 000 riksdaler hörde till fonden för sjukhusets underhåll, och 50 000 riksdaler tillhörde byggnadsfonden.
Tillfälligt hyrdes på hösten 1859 ett hus av trädgårdsmästare Håkansson, i hörnet av hus nummer 9 vid Östra Hamngatan och Spannmålsgatan som ett provisoriskt barnsjukhus med 12 sängplatser. Den 24 november samma år öppnade sjukhuset. Personalen bestod av: en läkare – Gustaf Billqvist 1859-1896 – en föreståndare, två sjuksköterskor, en kökspiga, en tvätterska och en portvakt. Sjukhusets första patient var en 5-årig flicka med malaria, en vanlig sjukdom i Göteborg på den tiden.
Fram till slutet av 1865 pågick verksamheten vid Spannmålsgatan, då ett nytt barnsjukhus vid Södra Allégatan 2 i Haga (kvarteret Generalen) togs i bruk med 16 sängplatser, den 1 mars 1866. Arkitekt var Frans Jacob Heilborn, och det disponerade hela kvarteret mellan Södra Allégatan-Västra Skansgatan-Haga Östergata och Mellangatan. Göteborgs stad hade upplåtit tomten. Antalet platser utökades – inom byggnaden – 1867 till 24 och till 40 under 1880-talet. Sjukhuset övertogs av staden den 9 december 1869 och en styrelse tillsattes. Charles Dickson blev dess första ordförande, och efterträddes 1881 av G. Billqvist. Ett reglemente sattes upp: ”Sjukhusets ändamål är, att i den mån utrymme och tillgångar medgiva, lämna kostnadsfri vård åt mellan 2 och 10 år gamla sjuka barn av fattiga föräldrar, tillhörande Göteborgs kommun”. Från 1897 fick sjukhuset bidrag från staden, det första utgick med 6 000 kronor. Ett operationsrum inrättades 1894. Byggnaden revs under det första årtiondet på 1900-talet.
Barnsjukhuset i Haga
Redan omkring år 1900 krävde den ständigt ökade tillströmningen till sjukhuset, att frågan om utvidgning eller nybyggnad togs upp. En byggnadsfond på 540 000 kronor samlades in genom donationer och omfattande utredningar genomfördes. Renströmska fonden bidrog med 100 000 kronor. Först föreslogs en nybyggnad på den gamla tomten, men den ansågs för liten. Fyra olika platser undersöktes, och man fastnade för en tomt i Änggården ”omgiven av ekar, skydd mot öster av bergås, vettande mot väster och sydväst”. Tomten kvittades mot den i Haga. Därefter presenterades ett förslag till nybyggnad, vilken ritades av arkitekt Otto Dymling. Den påbörjades 1907 och kunde invigas den 25 maj 1909 med plats för 134 patienter samt en spädbarnsavdelning på 18 sängplatser.
Efter att en delning av sjukhuset 1913 skett i en medicinsk och en kirurgisk avdelning, uppstod på nytt ett behov av expansion. En framställning om medel för en tillbyggnad presenterades 1916, vilket av stadsfullmäktige godkändes året därpå. Tillbyggnaden gjordes 1917-1919, vilket ökade antalet platser från 152 till 240: en medicinsk avdelning på 111 sängplatser, varav 29 avsedda för barn under ett års ålder, och en kirurglsk avdelning på 116 sängplatser, varav 7 för spädbarn samt en gemensam isoleringsavdelning. År 1938 var antalet vårdplatser 245.
Barnsjukhuset i Annedal. Bild: Udo Schröter Licens: CC BY-SA 4.0
Den tre våningar höga huvudbyggnaden har en hög sockelvåning och valmat tegeltak. Brungult tegel pryder fasaderna, med gulvitt tegel som inslag. Entrépartiet är utfört av finhuggen granit och även entréhallen är präglad av jugendstilens mjuka linjer. På väggtavlor – avgränsade med pilastrar – presenteras barnsjukhusets donatorer.
År 1973 hade verksamheten vuxit ur lokalerna och barnkliniken flyttade ut till det nybyggda Östra sjukhuset. När Sahlgrenska universitetssjukhuset bildades 1997 efter en sammanläggning av Sahlgrenska sjukhuset, Mölndals sjukhus och Östra sjukhuset samordnades all barnsjukvård i Östra sjukhuset. Verksamheten fick sitt nuvarande namn, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 1999.