Axel Krook

Axel Johan Erik Krook, född 9 aug 1831 i Sölvesborg, död 26 april 1893 i Göteborg. Son till handlanden Anders Georg Krook och Fredrika Sager. Gift den 5 maj 1865 med Selma Madelaine Warberg (1843-1919), dotter till premiärlöjtnant Carl Anton Carsten Warberg och Margareta Levin.

Inskriven vid LU 25 april 1850, studentex där 27 maj 1850. Han lämande universitetsstudierna utan examen och blev medarbetare i stockholmstidningarna Allm. tidningen 1854, i Nya folkets röst 1854—55. Som ung skrev han också ett antal romaner och teaterstycken, bland annat sagor i i H. C. Andersens stil (Skogsflickans sagor, 1854, Elfdrottningens sagor, 1856) och vaudeville (Blekingsflickan, Tiggarflickan eller En julafton i Blekinge, med flera).

Därefter blev han telegrafassistent i Vänersborg 1855—59, tillf. medarbetare i Nerikes nya allahanda 1856, i Jönköpingsbladet 1857, telegrafassistent i Göteborg 1859—60, tillf. medarbetare i Göteborgs-Posten 1859, fast medarbetare där från 1860. 1860-1873 författade Krook en stor del av Göteborgs-Postens ledande artiklar, hyllade till en början den skandinaviskt liberala uppfattning, som även tog sig uttryck i August Sohlmans Aftonblad. Efter att Bonnier sålt Göteborgs-Posten till Fredrik Åkerblom år 1873 fick tidningen allt mera mot en konservativ ståndpunkt, särskilt sedan den 1873 fått en ny politisk redaktör, då Krook mer ägnade sig åt kultur- och ekonomiartiklar samt åt utrikesavdelningen. Han skrev b.l.a. en mycket stor mängd recensioner:

K:s produktivitet som recensent på kulturens alla områden — litteratur, konst, musik, teater — blev närmast legendarisk. Ett återsken av hans eget tidiga författarskap är påfallande många anmälningar av barnböcker. En uppgift visar, att han femårsperioden 86—90 presterade inte mindre än 258 recensioner enbart av utländska originalverk o översättningar. Möjligen fick K låna drag till recensenten i tidningen Gråkappan i Strindbergs Röda rummet. K:s gamla teaterintresse resulterade i — förutom de talrika recensionerna — en säsong 74/75 som estetisk direktör vid Nya teatern (sedermera Stora teatern) i Gbg. Wilhelm Åhmans framstående skådespelartrupp hade strax dessförinnan lämnat Gbg för Edvard Stjernströms Nya teatern i Sthlm, varför spelåret innebar en påfrestning för Gbgs teaterliv. K:s samtidiga försök att få till stånd teaterföreställningar i arbetarföreningens lokaler föll inte väl ut o medförde ett kraftigt ekonomiskt bakslag. Under 60- o 70-talen skrev K själv, bl a under pseud Nils Andersson, ett antal lättare pjäser, som alla uppfördes på Nya teatern. — K använde signaturerna Axel, A. K., Axel Kr-k o Krk.

Han var ordförande i Göteborgs Arbetareförening 1866—70 och 1873—76 efter att ha varit en av de tongivande vid grundandet:

K:s egentliga håg synes ha legat åt praktiskt organisationsarbete. En möjlighet att förena detta med viljan till ideellt engagemang erbjöd sig i den andra våg av arbetarföreningar, som under 60-talet började sprida sig med utgångspunkt i Norrköping. För tidningsmännen kring GHT o GP liksom för den intellektuella medelklassen överhuvud föll sig ett aktivt deltagande i den äldre liberala arbetarföreningsrörelsen naturligt. Huvudmål var bildningsverksamhet o ömsesidigt ekonomiskt bistånd. Ledar-skiktet utgjordes av ståndspersoner o medlemsmajoriteten av ”arbetararistokrati”. När Gbgs arbetareförening bildades sommaren 66, stod Hedlund o K som initiativtagare o K blev föreningens ordf.

Var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1868—82, redaktör och ansvarig utgivare av Arbetaren 1868—70, ordförande i styrelsen för AB Göteborgs Folkbank 1871—75, VD där 1875—82, estetisk direktör för Nya Teatern i Göteborg 1874—75, redaktör och ägare av Nyaste förposten 1880—90 och utgivare 1883-90, utgivare av Marstrands annonsblad 1883—84. Nyaste Förposten hade en protektionistisk konservativ politisk linje.

Han skrev dessutom i Svenska familj-journalen och i kalendern Svea historiska bilder och dödsrunor, skrev enstaka dramatiska arbeten och noveller, däribland den nyrationalistiska tendensnovellen ”Tro och otro” (1864), samt även ett par biografier över Sokrates och Paulus under gemensamhetstiteln Fritänkare (1867). Han var även översättare.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.