De första förstäderna – Pustervik, Haga och Masthugget

Göteborgs stad hade inom fästningen inte plats för sjöfartens alla anläggningar. Under ca 200 år låg därför de skrymmande hamnverksamheterna på donationsjorden väster om fästningsgördeln. Vid Stigbergsängens strand tillät älvens vattendjup anläggningar för sjöfarten – ängen indelades i smala hamnegendomar med verksamheterna sammanträngda vid älvstrandens hamnbassänger på kajer och pirar av trä. Detta centrum för Göteborgs sjöfartsnäringar, dominerat av trävaruhandeln, fick benämningen Masthugget.

Namnet Masthugget är belagt från 1647, Mastehugget och syftar på den tillverkning av skeppsmaster som förekom i hamnområdet, genom att masttimmer skeppades till de masthamnar som låg mellan Skeppsbron och Stigberget och därefter färdigställdes. Den 4 oktober 1647 fick tretton masthuggare burskap i Göteborg. Därmed blev de egna företagare, som kunde anställa arbetare till masthuggning och bedriva skeppshandel. Detta datum kan därmed sägas vara Masthuggets tillblivelse.

Ett Masthandelskompani stiftades här redan 1642 och ett Masthuggaregille år 1676. På 1700-talet låg ett stort antal sillsalterier i Masthuget invid masthamnarna.

Åtskilda från hamnområdet av Smala Vägen sträckte sig djupa trädgårdstomter – ”plantager” – in till fastare mark vid Stigbergets fot, där bostadshus av trä låg samlade utefter Breda Vägens slingrande lopp. Det var den livligt trafikerade förbindelsen mellan Göteborg och Majorna, där på Ostindiska Kompaniets tid endast hamnplatsen Klippan längst ut vid Älvsborgs Kungsladugårds huvudgård hade ett vattendjup tillräckligt för oceangående fartyg.

Stadens egentliga hamnområde måste inom räckhåll utanför vallarna ha bostäder för de olika yrkesgrupperna. Eftersom Masthugget saknade utrymme hade Kronan upplåtit mark nedanför Skansberget, på ömse sidor om kaponjären (gången mellan stadsfästningen och skansen) men på vederbörligt avstånd från stadens vallar, till provisorisk bebyggelse med små trähus och tillhörande trädgårdar, s.k. ”hagar”.

I Masthugget fanns en rad sillsalterier, ofta i anslutning till masthamnar. Medelproduktionen vid dessa salterier uppgick sällan till mer 2 000 tunnor på ett år. Dessa salterier var alltså lite större än salterierna inne i staden. På 1770- och 1790-talen så ägde bland annat William Chalmers, Magnus Ahlrot, Westerling & Wohlfahrt, Peter Ekman, Sven Kullman, Niclas Matzen, Kåhre & Co, John Hall & Co och Christian Arfvidson & Söner sillsalterier i Masthugget. Magnus Ahlrot var svärson till Niclas Matzen och en stor ägare av sillsalterier och trankokerier. Det var även svågern Anders Philip Oterdahl. Peter Ekman köpte ett sillsalteri vid Barlastkajen år 1780. Detta salteri låg då mellan John Christies och Robert Marshalls salterier. Förmodligen ägde även Åkerman ett salteri i Masthugget.

Masthugget var ett av de områden utanför den gamla staden som tidigt fick en regleringsplan för sin bebyggelse. År 1823 fastställde Kungl. Maj:t en plan som skulle ligga till grund för återuppbyggnaden av stadsdelen efter den stora branden i augusti 1821. Resultatet av denna plan förstördes dock vid en ny brand 1832 samt vid branden i november 1857. Ända fram på 1990-talet var bebyggelsen i huvudsak fortfarande reglerad efter den år 1866 fastställda planen för stadens områden utanför vallgraven. Trots reviderad stadsplaner från 1942 och 1948, fanns då en del äldre magasinsbebyggelse mellan Första Långgatan och älven, av låg standard och mycket eldfarlig.

Masthuggskajen anlades åren 1888-1902 med sex meters djup. Arbetet försenades dock av ett kraftigt ras den 25 november 1900, då cirka 100 meter av kajen försvann i älven.

Masthamnarna 1901.

Plantager i Masthugget (motsvarar landerierna i 12:e roten)

Sillsalterier i Masthugget på 1700-talet

Masthamnar och masthamnsägare

Masthamnarna ägdes på 1700-talet i allmänhet av samma firmor som ägde sillsalterier. I slutet 1800-talet var Strömman & Larsson en större aktör i området. Här är några till:

När Haga började bebyggas fanns ett försvarsverk på Skansberget, eller Ryssåsen som berget då kallades. Detta var föregångaren till Skansen Kronan som stod färdig 1697. De som inte hade fått tomtmark inom stadens murar fick tillstånd att vid Skansbergets fot anlägga en förstad med hus om högst en våning och utan källare.

Stadsdelen växte med åren ner mot vallgraven men inte ända fram då där var en stor fältvall (lågsluttande jordvall framför vallgraven). Vid risk för krig och belägring var det bestämt att stadsdelens hus skulle förstöras för att inte erbjuda fienden skydd och för att öppna skottfältet från stadens befästningar.

Åtskilda av kaponjären blev Västra respektive Östra Haga reglerade genom en stadsplan 1660, ritad av generalkvartermästaren Johan Wärnschiöld, denna gällde då endast Västra och Östra Haga. Haga var Göteborgs första planlagda stadsdel utanför stadsmurarna. Hagas befolkning var 200 personer år 1665, enligt en mantalslista uppgjord av stadens handelskollegium,vilken senare reviderades och utökades åt flera håll.

Den så kallade kaponjären, en täckt gång med en vallgrav på varje sida, byggdes  som byggdes på 1690-talet gick rakt genom stadsdelen och många hus fick flyttas för att den skulle få plats, detta delade stadsdelen i två hälfter, Östra och Västra Haga. Resterna av kaponjären lades igen 1868, den gick då där Kaponjärgatan går idag.

Göteborg hade före 1923 en administrativ indelning enligt två olika system härrörande från olika epoker, ”rotar” respektive ”kvarter”.17 Själva staden inom fästningen var indelad i 1:a till 10:e roten. Utom vallarna benämndes förstaden Masthugget 11:e roten och landerimarkerna öster om Haga 12:e roten.

När det f.d. fästningsområdet indelades enligt raseringsplanen 1807 skapades en ny serie ”kvarter” med de gamla infarterna över vallgraven som avskiljare (på insidan vallgraven: 6. kv. utanför Norra Larmgatan i nordost (numera del av Östra Nordstan), 7. kv. utanför Östra Larmgatan i sydost (Stora Nygatan), 8. kv. utanför Södra Larmgatan respektive Kungsgatan i söder och sydväst (inkluderar Kungshöjd och Rosenlund), 9. kv. utefter älven (Skeppsbron, Packhusplatsen och Lilla Bommen) och på utsidan vallgraven: 10. kv. mot Nya Allén längst i sydväst, d.v.s. nuvarande Pustervik).

Närmast utanför det egentliga stadsområdet var donationsjorden indelad i förstäderna Masthugget (11:e roten) samt Västra,  Östra Haga, senare Nya Haga (numera tillsammans stadsdelen Haga) medan de övriga nästan nio tiondelarna av stadens område fram till reglering enligt 1866 års stadsplan betecknades 12:e roten. Denna, även kallad ”landeriroten”, var i sin tur indelad i två avdelningar åtskilda av Fattighusån: 12:e rotens första avdelning mot älven respektive andra avdelning utanför vallgraven/Nya Allén på den egentliga stadens landsida.

Efter fästningens nedläggning, då ett fritt skottfält framför vallarna inte längre behövdes, tillkom år 1811 Nya Haga medan utvidgningen av Västra Haga dröjde halvseklet längre. Stadsplanen för Nya Haga fastställdes 1811 och började anläggas mellan Östra Skans-, Södra Allé- och Sprängkullsgatorna med Haga Nygata som sydgräns. I syfte att åtgärda den svåra bostadsbristen uppfördes under perioden 1840-1875 hus särskilt avsedda för arbetare. Först byggdes tio små envåningshus i trä 1849, och senare bland annat Dicksonska stiftelsens gedigna tegelhus.

År 1920, när Haga var fullbyggt, utgjordes 40% av de 335 byggnaderna av tvåvånings trähus, 35% av trevånings trähus med en bottenvåning av sten och 25% av stenhus i 4-5 våningar. Stadsdelen hade cirka 14 000 invånare. Här var tätbebyggt och mycket trångbott. År 1979 fanns 175 hus kvar och invånarantalet var omkring 1500.

Under nästa stora byggnadsfas 1875–1910 ersattes mer än hälften av de äldre trähusen av landshövdingehus, och längs Linnégatan och Södra Allégatan uppfördes stenhus. Den enda industrin i Haga var bryggeriet vid Sprängkullsgatan, som startade 1882. År 1949 bestod Haga av 220 trä- och landshövdingehus samt 82 stenhus.

Den fastighetsadministrativa reform som genomfördes 1923 innebar ett nytt registersystem. Nummerföljden av rotar ersattes av namngivna stadsdelar. Rotarnas löpande tomtnumrering, eller senare regleringars tomtlitterering inom numrerade kvarter, ersattes 1923 av stadsdelarnas konsekventa kvartersindelning med nummer och namn samt tomtnummerföljd inom respektive kvarter.)

Förstaden Masthugget på den forna sanka strandängen nedanför Stigberget växte fram vid stadens gräns mot Älvsborgs Kungsladugård i landskommunen Majorna (stadsgränsen följde Stigbergets fot till Majornas införlivning med Göteborg 1868).

Haga blev den stadsdel där saneringsresonemanget först började, och från 1920-talet tillkom få nya hus och på 1930-talet var det nybyggnadsförbud i avvaktan på utredningar. Stadsdelen förföll nu allt mer och fastighetsbolaget Göta Lejon började köpa upp fastigheter 1961 och snart ägde kommunen 80 procent av husen i Haga. De första rivningarna genomfördes för breddningar av Sprängkullsgatan 1962, då det också upprättades ett tidsenligt saneringsprogram för upprustning av bostadsmiljön i Haga.

Parallellt med kommunens planer restes krav på en mer långsiktig bevarandeplan, antikvariska institutioner klassade stadsdelen som varande av kulturellt riksintresse. Boende i Haga, föreningar för de boende och andra bevarande-intresserade grupper bildande en uppmärksammad opinion under slutet av 1960-talet och 1970-talet. Ännu vid mitten av 1970-talet återstod 3/4 av den gamla bebyggelsen. I början av 1980-talet kunde ett kompromissförslag tas fram och ombyggnaden av stadsdelen började på allvar. Omkring en femtedel av husen bevarades och resten ersattes med nya hus anpassade efter omgivningen i fråga om fasadmaterial och skala.

Kvartersindelningen gjordes 1923.

Kvarter i Pustervik

  1. Kaponjären
  2. Regeringen
  3. Röda Bryggan

Kvarter i Haga

  1. Amiralen, Järntorget-Södra Allégatan-Mellangatan-Haga Östergata
  2. Generalen, Mellangatan-Södra Allégatan-Västra Skansgatan-Haga Östergata
  3. Översten, Västra Skansgatan-Södra Allégatan-Kaponjärgatan-Haga Östergata
  4. Majoren, Kaponjärgatan-Södra Allégatan-Östra Skansgatan-Haga Östergata
  5. Kaptenen, Kaponjärgatan-Haga Östergata-Östra Skansgatan-Haga Nygata
  6. Löjtnanten, Västra Skansgatan-Haga Östergata-Kaponjärgatan–Haga Nygata
  7. Fänriken, Mellangatan-Haga Östergata-Västra Skansgatan-Haga Nygata
  8. Fanjunkaren, Landsvägsgatan-Haga Östergata-Mellangatan-Haga Nygata
  9. Styckjunkaren, Linnégatan-Järntorget-Landsvägsgatan-Tredje Långgatan
  10. Sergeanten, Linnégatan-Tredje Långgatan-Landsvägsgatan-Frigångsgatan
  11. Kadetten, Landsvägsgatan-Haga Nygata-Mellangatan-Frigångsgatan
  12. Furiren, Mellangatan-Haga Nygata-Västra Skansgatan-Frigångsgatan
  13. Korpralen, Västra Skansgatan-Haga Nygata-Kaponjärgatan-Bergsgatan (idag Frigångsgatan)
  14. Soldaten, Kaponjärgatan-Haga Nygata-Västra Skansgatan-Bergsgatan (idag gångväg med okänt namn)
  15. Matrosen, Landsvägsgatan-Frigångsgatan-Mellangatan-Bergsgatan
  16. Fanbäraren, Linnégatan-Frigångsgatan-Landsvägsgatan-Bergsgatan
  17. Hornblåsaren, Linnégatan-Bergsgatan-Landsvägsgatan
  18. Trumslagaren, Kastellgatan-Landsvägsgatan-Bergsgatan (inklusive det som idag är Bulteklubbsgatan) -Skansberget.
  19. Artilleristen, Östra Skansgatan-Pilgatan-Skolgatan-Bergsgatan (idag Bulteklubbsgatan)
  20. Grenadieren, Skolgatan-Pilgatan-Husargatan-Skanstorget
  21. Sappören, Husargatan-Pilgatan-Sprängkullsgatan-Skanstorget
  22. Husaren, Sprängkullsgatan-Vasagatan-Haga Kyrkogata-Lilla Bergsgatan
  23. Dragonen, Husargatan-Haga Nygata-Sprängkullsgatan-Pilgatan
  24. Infanteristen, Skolgatan-Haga Nygata-Husargatan-Pilgatan
  25. Landsknekten, Östra Skansgatan-Haga Nygata-Skolgatan-Pilgatan
  26. Kanonen, Östra Skansgatan-Haga Östergata-Skolgatan-Haga Nygata
  27. Geväret, Skolgatan-Haga Östergata-Husargatan-Haga Nygata
  28. Sabeln, Husargatan-Haga Östergata-Sprängkullsgatan-Haga Nygata
  29. Bajonetten, Husargatan-Södra Allégatan-Sprängkullsgatan-Haga Östergata
  30. Laddstaken, Skolgatan-Södra Allégatan-Husargatan-Haga Östergata
  31. Kruthornet, Östra Skansgatan-Södra Allégatan-Skolgatan-Haga Östergata
  32. Hagakyrkan, Haga Kyrkoplan

Kvarter i Masthugget

  1. Fregatten, Värmlandsgatan-Fjärde Långgatan-Nordhemsgatan-Plantagegatan
  2. Skonaren, Nordhemsgatan-Fjärde Långgatan-Linnégatan-Plantagegatan
  3. Briggen, Nordhemsgatan-Tredje Långgatan-Linnégatan-Fjärde Långgatan
  4. Barken, Värmlandsgatan-Tredje Långgatan-Nordhemsgatan-Fjärde Långgatan
  5. Galeasen, Fjärde Långgatan-Tredje Långgatan-Värmlandsgatan
  6. Jakten, Fjärde Långgatan-Masthuggstorget-Andra Långgatan-Värmlandsgatan-Tredje Långgatan
  7. Smacken, Värmlandsgatan-Andra Långgatan-Nordhemsgatan-Tredje Långgatan
  8. Skutan, Nordhemsgatan-Andra Långgatan-Linnégatan-Tredje Långgatan
  9. Slupen, Nordhemsgatan-Första Långgatan-Järntorget-Andra Långgatan
  10. Kryssaren, Värmlandsgatan-Första Långgatan-Nordhemsgatan-Andra Långgatan
  11. Korvetten, Masthuggstorget-Första Långgatan-Värmlandsgatan-Andra Långgatan
  12. Kostern, Johannesplatsen-Första Långgatan-Masthuggstorget-Andra Långgatan
  13. Kuttern, Wollins trappor-Barlastpatsen/Oskarsgatan-Barlastgatan-Stigbergsliden

Den första planen lade ut 20 kvarter mellan kvarteret Kuttern i väster fram till Rosenlundskanalen i öster efter att masthamnarna fyllts igen och Masthuggskajen anlagts. Sedan tycks antalet ha halverats. När Masthamnsgatan drogs fram tycks den ha gått rakt igenom kvarteren utom mellan Sänkverksgatorna där det alltid funnits en gata, Lilla Sänkverksgatan. Nedantående kvarter tycks därmed under olika perioder ha motsvarat lite varierande områden.

24. Kanoten, sannolikt Barlastgatan-Hälsingegatan-Första Långgatan-Johannesplatsen-Stigbergsliden
25. Vessingen, Pumphuset (Barlastplatsen)
26. Koggen, Barlastgatan-Andreegatan-Hälsingegatan-Oskarsgatan
27. Brigantinen, Hälsingegatan-Andreegatan(Oscarsleden)-Västra Sänkverksgatan-Första Långgatan.
28. Loggerten, Västra Sänkverksgatan-Masthamnsgatan-Värmlandsgatan-Första Långgatan
29. Koffen, Västra Sänkverksgatan-Andreegatan(Oscarsleden)-Värmlandsgatan-Masthamnsgatan
30. Snipan, Värmlandsgatan-Masthamnsgatan-Järnvågsgatan-Första Långgatan
31. Barkassen, Järnvågsgatan-Masthuggskajen-Rosenlundskanalen. Omfattade egentligen tre kvarter då Vägaregatan och Bäraregatan gick rakt igenom.
32. Kajaken, skapat efter 1923
34. Pirogen, Värmlandsgatan-Andreegatan(Oscarsleden)-Järnvågsgatan-Masthamnsgatan, skapat efter 1923

Advertisements

Kommentera