Skeppsbron var – tillsammans med Stenpiren – den första kajen som anlades längs Göta älv. Tidigare fanns här bara större vassmarker, som fylldes igen med muddermassor från älven och rasmassor från stadsmuren. Innan älven muddrades och kajer byggdes, fick fartygen stanna ute vid Klippan.
Skeppsbron fick snart järnvägsförbindelse med Södra hamnbanan. Längs gatan uppfördes många byggnader, speciellt för redare och transportföretag. Vid Skeppsbron 1 uppfördes hamnens allra första kran. De första båtarna vid kajen blev ostindiefararen Hildur och ångfartyget Lexington, år 1853.
Alexander Keiller köpte år 1841 ett antal tomter i området. Vid köpet bestod de av vassar mudder från älven och rivningsmassor. Tomterna inramades snart av Göta älvs strand, Verkstadsgatan, samt Stora och Lilla Badhusgatan.
Efter att Keillers mekaniska verkstad uppförts 1841 byggdes Göteborgs första gasverk 1842 vid kanalens norra kaj längst ut vid älven på den plats där Rosenlundsverket ligger idag.
Längs älvstranden anlades en första kajanläggning i form av en L-formad träbrygga 1842. Ett par år senare, 1844–45, byggdes Stenpiren och därefter en ångbåtsbrygga 1852 (Träpiren) som låg där det nya färjeläget Stenpiren ligger idag. Härifrån anlades en stenkaj fram till Verkstadsgatan år 1854–55. Först 1864–67 färdigställdes stenkajen ända fram till Rosenlundskanalen. Namnet Stora Badhusgatan blev officiellt först 1852 och gatan löpte då mellan Keillers badhus samt Keillers mekaniska verkstad. Lilla Badhusgatan som avgränsade verkstadstomterna i nordöst fick sitt namn samma år. Verkstadsgatan som gick söder om Keillers verkstad mellan Stora Badhusgatan och Skeppsbron fick sitt namn först 1861 just efter Keillers verkstad.
Skeppsbron 1921. I förgrunden Träpiren med skärgårdsbåtar och mitt i bild Stenpiren. Idag upptas större delen av kajen som syns på fotot av Stenpirens resecentrum. I bakgrunden Frihamnen, St. Eriks fängelse och Navigationsskolan.
På 1970-talet planerades rivning av alla resterande byggnader på Skeppsbron för att dra fram Götaleden, men ungefär hälften blev ändå kvar, och trafiken leddes i stället på Skeppsbron i västlig riktning (och på Stora Badhusgatan, som breddades, österut). Järnvägen las ner och blev en cykelbana.
I och med invigningen av Götatunneln 2006 har den mesta trafiken kunnat ledas bort från Skeppsbron.
År 2005 påbörjades Projekt Skeppsbron, vars mål är att renovera området kring Skeppsbron (Södra Älvstranden). Projektet är ett samarbete mellan Älvstranden Utveckling AB, Stadsbyggnadskontoret, Fastighetskontoret, Trafikkontoret, Park och Natur och Skanska. Första etappen i projektet var spårväg till Stenpiren, och andra etappen är byggandet av bostäder, hotell, restauranger, med mera men byggandet av detta har försenats väldeliga.
Vid Stenpiren färdigställdes en knutpunkt för kollektivtrafik (resecentrum) år 2015. Nya spårvagnsspår drogs från Kämpebron förbi Lilla torget och via Södra Hamngatan och Skeppsbroplatsen fram till Skeppsbron där en terminalbyggnad för spårvagn, buss och båttrafik anlagts. Denna som ligger söder om Stora Hamnkanalen har fått namnet Stenpiren efter den pir av sten som finns norr om Stora Hamnkanalen. Spåret fortsätter sedan till Järntorget sentt över det gamla kvarteret Verkstaden via Stora Badhusgatan. Spåret invigdes den 15 augusti 2015 och togs i trafik den 16 augusti 2015.
I detaljplanen för området kring Skeppsbron ingår bland annat att kajen flyttas ut mellan 15 och 40 meter och att bryggor och pirar byggs i Göta Älv.
Kvarter
Merkurius, Skeppsbron-Bryggaregatan-Stora Badhusgatan-Surbunnsgatan
Redaren, Skeppsbron-Verkstadsgatan-Stora Badhusgatan-Bryggaregatan
Verkstaden, Skeppsbron-Lilla Badhusgatan-Stora Badhusgatan-Verkstadsgatan
Stora Bommen, Skeppsbron-Skeppsbroplatsen-Stora Badhusgatan-Lilla Badhusgatan