Kvarteret Verkstaden

Kvarteret Verkstaden, Skeppsbron-Lilla Badhusgatan-Stora Badhusgatan-Verkstadsgatan, har sitt namn efter Keillers Mekaniska Verkstad, senare Göteborgs Mekaniska Verkstad som upptog hela kvarteret med adress Skeppsbron 2.

Alexander Keiller köpte år 1841 ett antal tomter i området. Vid köpet bestod de av vassar mudder från älven och rivningsmassor. Tomterna inramades snart av Göta älvs strand, Verkstadsgatan, samt Stora och Lilla Badhusgatan.

Efter att Keillers mekaniska verkstad uppförts 1841 byggdes Göteborgs första gasverk 1842 vid kanalens norra kaj längst ut vid älven på den plats där Rosenlundsverket ligger idag. Längre in längs kanalen tillkom 1847 Rosenlunds bomullsspinneri. Alexander Keiller var starkt engagerad i båda dessa etableringar och stod exempelvis för ledningen vid byggnationen av Rosenlunds bomullsspinneri och levererade dessutom drivkraften i form av en ångmaskin med hundratjugo hästkrafter.

Längs älvstranden anlades en första kajanläggning i form av en L-formad träbrygga 1842. Ett par år senare, 1844–45, byggdes Stenpiren och därefter en ångbåtsbrygga 1852 (Träpiren) som låg där det nya färjeläget Stenpiren ligger idag. Härifrån anlades en stenkaj fram till Verkstadsgatan år 1854–55. Först 1864–67 färdigställdes stenkajen ända fram till Rosenlundskanalen. Namnet Stora Badhusgatan blev officiellt först 1852 och gatan löpte då mellan Keillers badhus samt Keillers mekaniska verkstad. Lilla Badhusgatan som avgränsade verkstadstomterna i nordöst fick sitt namn samma år. Verkstadsgatan som gick söder om Keillers verkstad mellan Stora Badhusgatan och Skeppsbron fick sitt namn först 1861 just efter Keillers verkstad.

Även om Göteborgs Mekaniska Verkstad flyttade till Hisingssidan successivt under slutet av 1800-talet fanns en stor del av verkstadsbyggnaderna kvar på Skeppsbron till långt in på 1960-talet. De revs i slutet av 1960-talet eller början av 1970-talet.