Kvarteret Sockerbruket är Brunnsparken med intilliggande hus, det så kallade Palacehuset. Från början va det en ö mellan Södra Hamnkanalen och Norra Hamnkanalen som båda anslöt till Stora Hamnkanalen i väster.
1749 fick Niclas von Jacobson tillstånd att starta sockerbruk, 1750 byggdes fabriken med Carl Hårleman som arkitekt och 1751 började produktionen. Framsidan var åt norr där en träbro förband sockerbruket med Norra Hamngatan. 1792 brann sockerbruket ner och von Jacobson startade ingen ny tillverkning. Det kom att användas för sockertillverkning igen av ägarna till Lisebergs sockerbruk efter att detta brunnit ner 1808,mellan 1808 och 1813. Sistnämnda år flyttades produktionen tillbaks till Liseberg. Krigskollegium köpte därefter byggnaderna och använde dem fram till 1841.
På ön fanns från början också järnvågen där allt järn som fördes till Göteborg vägdes innan det kunde exporteras. På den västra av holmarna i kanalen, byggdes 1682-1690 två stenhus för stadens järnvåg, som tidigare varit inrymt i det 1669 nedbrunna rådhuset. Järnvågen flyttades 1802 till Pustervik och i storbranden 1813 brann den sista resten av järnvågen på holmen ner.
År 1822 planterades träd på den västra delen av holmen där järnvågen legat och 1834 uppförde innehavaren av Apoteket Kronan, Hans Jacob Cavallin, ett brunnshus av sten på platsen, vilket gett platsen sitt nuvarande namn. År 1858 upphörde verksamheten, men ett av brunnshusen fick därefter göra tjänst som varmbadhus fram till 1879 då samtliga byggnader revs.
År 1861 fylldes Södra Hamnkanalen igen.
I den västra delen av Brunnsparken finns idag en fontän med statyn Såningskvinnan. Konstverket invigdes på Johanna-dagen den 21 juli 1883, och den kallas i allmänhet för Johanna. Statyn skapades av Per Hasselberg och göts i brons av Gruet Jeunes i Paris. Statyn finansierades delvis av Pontus Fürstenberg som bodde i Palacehuset.
