Scharlakansfeber – från allvarligt till försvunnen

Del 8 av 10 i serien Epidemisjukdomar i Göteborg

Scharlakansfeber var en vanlig barnsjukdom fram till och med 1960-talet men tycks sen dess ha blivit ovanligare. Orsaken till sjukdomen är streptokockbakterier som också kan orsak många andra sjukdomar såsom halsfluss, svinkoppor (impetigo), rosfeber, blodförgiftning och barnsängsfeber. En annan streptokockbakterie är huvudorsaken till bihåleinflammation, öroninflammation, lunginflammation och hjärnhinneinflammation.

Scharlakansfeber är lättbehandlat med hjälp av antibiotika och det är idag ingen allvarlig sjukdom men ända fram till 1960-talet betraktades det som en mycket allvarlig sjukdom vilket står klart i en artikel i boken Göteborg. En översikt vid trehundraårsjubileet 1923 över stadens kommunala, kulturella och sociala förhållanden samt viktigaste näringsgrenar av Karl Johan Gezelius om sjukdomen:

När sjukdomen började uppträde här är ovisst. Enstaka större epidemier, som synas ha varit scharlakansfeber, finnas upptagna i prästerskapets anteckningar, så t. ex. en svår åren 1794—95 och en annan åren 1808—09.

Senare under 1800-talet förekommo flera stora epidemier, så en i början av 1830-talet, en vid mitten av 1840-talet och en på 1850-talet. Huruvida under mellantiderna staden varit fri från sjukdomen kan ej avgöras, då först från början av 1860-talet regelbundna rapporter över antalet sjukdomsfall föreligga.

Sjukdomen har sedan dess aldrig varit borta från staden något enda år och uppblossar då och då i större epidemier. En sådan utbröt år 1861, då 834 sjukdomsfall anmäldes (utgörande 216 på 10,000 innevånare). En annan år 1866, då 1,008 anmäldes (215 på 10,000), vidare år 1870 med 2,082 fall (322 på 10,000), år 1879 med 955 fall (124 på 10,000) och år 1883 med 756 fall (92 på 10,000).

Såsom av bifogade diagram framgår har efter år 1892 inga utbredda epidemier av liknande omfattning förekommit, de största under dessa sista trettio år ha varit under år 1895 med 65,9 på 10,000 innevånare, år 1902 med 80,8 på 10,000 och år 1921 med 49,1 på 10,000. Fig. 81, 82.

Med hjälp av antibiotika minskade dödligheten i scharlakansfeber kraftigt men orsaken till att den inte längre är vanlig verkar faktiskt lite oklar. Jag har aldrig hört eller lästa någon rimlig förklaring.

När min fru var liten på 1950-talet medförde scharlakansfeber fortfarande en vistelse på epidemisjukhus och det var då en vanlig barnsjukdom. När jag var liten (jag är bara sex år yngre än min fru) fanns den knappt längre och den nämndes i stort sett aldrig som en av de vanliga barnsjukdomarna vilka då var mässling, röda hund, påssjuka och vattenkoppor (vattkoppor).

Idag finns ju bar den sistnämnda kvar även om ytterste begränsade utbrott av framförallt mässlingen förekommer regelbundet,

Serienavigation<< Influensa kan vara dödligtTuberkulos – 1800-talets dödligaste sjukdom >>
Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.