Göteborgs rådhus

Rådhuset i Göteborg är ett byggnadskomplex beläget vid Stora Hamnkanalen och Gustaf Adolfs torg (tidigare Stora Torget). Det består av dels en äldre del, som stod klar 1672 och ritades av Nicodemus Tessin d.ä., dels en nyare del färdigställd 1936, ritad av arkitekten Gunnar Asplund.

Huset är byggnadsminne sedan den 24 oktober 1968 respektive den 25 oktober 1982. Det ägs av Göteborgs kommun och förvaltas av Higab.

Göteborgs rådhus
Göteborgs rådhus. Bild: Rolf Broberg. Licens: CC BY-SA 3.0

Det allra första rådhuset var en enkel träbyggnad, det gamla rådhuset i Nya Lödöse, som flyttades till dåvarande Stora Torgets (idag Gustaf Adolfs Torg) sydöstra hörn och renoverades för 554 riksdaler. Det var den senare burggreven i Göteborg Jakob van Dijk som den 28 september 1621 fick i uppdrag att låta flytta Nylöses rådhus till Göteborg. Huset flyttades redan 1624 till en plats utanför stadsporten (senare Kungsporten) som accishus. Den del som tidigare brukats av magistraten användes därefter som en provisorisk gudstjänstlokal för den svenska församlingen – den andra delen av huset utgjorde för en tid stadens fängelse – sedan träkyrkan på domkyrkoplanen hade rivits för att lämna plats åt den första Göteborgs domkyrka.

Det första rådhuset efterträddes av ett nytt tornprytt rådhus i trä, byggt åren 1622-1624 och beläget vid torgets sydöstra del. Husets tak täcktes med taktegel, det hade åtminstone 16 fönster och pryddes av fem lanternor. Stadsbyggmästare och ansvarig för bygget var Jan Jakobssen, som anställdes i november 1621. För inredningen svarade snickaren Samuel Dörigk, tysken Paul Wezelius och Jacob de Boos för. Glasmästaren Mauritz Kock installerade fönstren. Ambrosius Zimmerman levererade 1638 kakelugnar till rådhuset.

År 1648 inköptes ett ur och en ringklocka, år 1664 en stor mässingslykta. Severin ”konterfejare” utförde 1658 två porträtt av Karl X Gustav och drottningen mot ett arvode av 24 riksdaler. Holländaren Joan Jacobsen de Haen levererade 1661 två målningar, föreställande Adam och Eva, och fick i ersättning 160 daler silvermynt.

Magistraten flyttade troligen in under hösten 1624. Karl X Gustav höll förhandlingar i rådhuset 8 april-21 maj 1658 med anledning av Roskildefreden 1658. Kungen avreste från Göteborg den 5 juni samma år.

Vid den omfattande branden 10 maj 1669 förstördes det andra rådhuset helt, men redan innan dess hade planer på ett nytt rådhus börjat utarbetas.

Den nuvarande rådhustomten vid torgets sydvästra del köpte staden 1666 av ägaren Magnus Gabriel De la Gardie för 2 437 daler 16 öre silvermynt. Finansieringen utgjordes bland annat av ett större lån som magistraten upptog 1666; Jakob von Ackern med 500 riksdaler och Magnus Gripenklo med 300 riksdaler mot 8 procents ränta. Grundmurar, troligen avsedda för ett hus, fanns då på tomten. Det nya huset ritades av Nicodemus Tessin d. ä. Efter justeringar blev ritningarna klara 1670. Byggnadsarbetena hade påbörjats redan 1668 under ledning av murarmästare L. Olofsson från Stockholm. För att skapa källarutrymmen sprängdes delar av berggrunden bort, men grundmurarna lämnades kvar.

Själva byggnaden murades upp 1670–72. Tegel hämtades från Amsterdam medan Göteborg med omnejd svarade för allt annat byggmaterial. Tvåvåningshuset hade ett brant tegeltäckt tak och putsade fasader. Den 14 november 1670 kunde magistraten börja kunna hålla sina möten i huset. Tillfälligt hade de då haft sina sessioner i ett hus i hörnet av Drottninggatan och Korsgatan på grund av branden 1669. Delen mot Stora Hamnkanalen stod klar på sommaren 1672.

Hantverksgillena kunde fram till 1686 möttas i ett rum på rådhuset, för en årlig hyra av 30 daler silvermynt. Enskilda rum i rådhuset, källarutrymmen, vindslokaler samt en köksbyggnad på gården hyrdes kontinuerligt ut i korta och långa perioder. Detta inbringade 160 daler silvermynt år 1681.

Från Holland inköptes 22 stolar år 1684, framför allt avsedda för rådmännen, och 1690 levererade David Amija ”röda ryska hjorthudar” som Hans Jacob Halbmeyer klädde stolarna med. Marcus Jäger d. ä. utförde 1688 en rikt utsirad port till rådhuset, beslagen med kopparplåtar. Yttertaket på rådhuset dekorerades 1707 av målarmästare Christian Fernstedt (död 1709).

En omfattande brand bröt ut under natten mellan den 19 och 20 februari 1690 i kanslilokalerna i rådhusets översta våning. Elden kunde dock begränsas till några få rum på detta våningsplan, samt till vinden och taket. Dessvärre förstördes stora delar av stadens arkiv.

Det förnämsta rummet i byggnaden var Stora salen, vilken utnyttjades även för fester samt konserter. Den rymde cirka 500 personer. Ett populärt värdshus, var Rådhuskällaren med bland annat biljard för de rika borgarna. Börsen flyttades 1781 in från valven kring gården till ett utrymme i nedre plan.

År 1813 planerade stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg för en påbyggnad av rådhuset, men efter dennes död 1814 fick hans ersättare Jonas Hagberg upprätta nya ritningar för en ombyggnad som genomfördes 1814-1817. Hagberg förde Carlbergs arbete vidare och gav därmed rådhuset det utseende som det har idag. Bland annat byggdes den gamla huskroppen in i ett skal av tegel, så att murarna skulle kunna bära en tredje våning. Fasaden mot torget fick dessutom ett mäktigt mittparti med kolonner, balkong och breda entrétrappor. Vid denna ombyggnad tillkom den breda trappan som ännu leder in till rådhuset. En tredje våning tillkom och gatufasaderna fick sin gällande utformning. Bottenvåningen blev rusticerad och de två övre våningarna slätputsade. Mot torget betonades huvudentrén kraftigt genom ett gavelparti och en mittrisalit med kolonner. Mittaxeln avslutas med en trekantsgavel.

Men staden växte snabbt, och snart krävdes nya tillbyggnader av rådhuset. Åt norr tillkom en gårdsflygel 1835 och en större tillbyggnad mot Christine kyrka gjordes 1869. Det tidigare Kommendantshuset på granntomten togs i anspråk 1885. Kvar blev nu bara rådhusrätten samt magistraten men rådhuset och det tidigare Kommendantshuset visade sig ändå för små. Fastighetens taxeringsvärde 1889 var 317 500 kronor.

1886 tillsattes Rådhusberedningen av stadsfullmäktige för att utreda byggandet av et större rådhus eller en utbyggnad. Efter 27 års utredningar, utlystes 1912 en tävling i en notis i Teknisk tidskrift (arkitekturdelen), nr 10, 1912. Tävlingen vanns av ett förslag utformat av Gunnar Asplund. Det var ett så kallat ”vattenslott” riktat mot Stora Hamnkanalen, men utan ingång från Gustaf Adolfs Torg. Men förslaget föll inte i god jord och genomfördes aldrig. Nya tävlingar och utredningar genomfördes.

Från augusti 1915 var Asplund engagerad av kommittén för Charles Felix Lindbergs donationsfond för planerandet av Gustaf Adolfs torgs omdaning, och kunde i september samma år presentera skisser till ett kombinerat projekt för börs- och rådhuskvarteren.

Inför stadens 300-årsjubileum (1923) tillsattes en särskild stadsfullmäktigeberedning som övertog Asplunds torgförslag. En sluten tävling anordnades, till vilken Asplund inbjöds och dessutom vann. Resultatet presenterades i Teknisk tidskrift (arkitekturdelen), 1918.

Förslaget innebar i stort sett att det gamla rådhuset fick stå kvar med i huvudsak orörd arkitektur och tillbyggnaden skulle ”variera dess tema”. Asplunds förslag principgodkändes först 1934, efter att finansieringen lösts genom ett oväntat statligt byggnadsbidrag som hjälp mot arbetslösheten.

Stadsarkitekt Albert Lilienberg anmodade 1921 byggnadsnämnden att inte tillstyrka Asplunds förslag, då den omgivande, privata bebyggelsen skulle få en sådan höjd att torgets byggnader inte skulle kunna hävda sig mot förslaget. Ett nytt förslag, daterat september 1925, blev det som sedan i huvudsak kom att fullföljas. Efter otaliga, mindre justeringar slutgodkändes fasaden den 28 april 1936. Då hade arbetet med byggnadsstommen redan pågått en längre tid.

Den 22 oktober 1936 revs byggnadsställningarna tillbyggnaden invigdes kort därefter. Den kallas oftast för Asplundska tillbyggnaden och präglas invändigt av den ljusa rådhushallen med sin glasvägg mot rådhusgården. Tillbyggnaden är dekorerad med reliefserien De fyra vindarna (1937–1941) av Eric Grate.

Tillbyggnaden har haft flera föregångare på den norra delen av tomten nr 7 i kvarteret 11 Rådhuset, där burggreven I. Norfelt lät uppföra ett stenhus efter branden 1669. Det såldes 1680 till krigshjälten Rutger von Ascheberg och 1732 köpte staden huset som blev kommendantshus. Både rådhuset och Kommendantshuset byggdes på med en våning i början av 1800-talet. Det revs först 1935 för att ge plats åt Asplunds nyskapelse.

Den äldre delen av rådhuset hade målats med en plastfärg 1965 och 1967, vilket ledde till svåra skador på putsen. Skadorna var så tydliga redan i början av 1970-talet att Göteborgs Fastighetskontor upprättade en byggnads- och målningsbeskrivning för en restauration. Även den nya tillbyggnaden (1936) samt gårdsfasaderna skulle omfattas. De putsade fasaderna mot Gustav Adolfs torg och Norra Hamngatan skulle i huvudsak tas ned och ersättas med en ny. Fasaden mot Tyska kyrkan hade provblästrats och fick sitta kvar. En skonsam blästring och lagning av skadade putspartier, föreslogs därför. Hela kostnaden för fasadrenoveringen beräknades år 1974 till 619 000 kronor.

Först i mars 1978 gick finansieringen att lösa genom ett kommunalt beredskapsarbete som Arbetsmarknadsstyrelsen då tillstyrkte. Kostnaden beräknades nu till 1,4 miljoner kronor. Husets gårdsfasader var då inte inberäknade. Statsbidrag skulle utgå med 33%. Företaget Stabilator i Göteborg valdes till generalentreprenör och arbetet kom igång den 1 april 1978. Den 13 november 1978 gjordes slutbesiktning, vilken godkände entreprenaden. Slutsumman för fasadarbetet blev 1,6 miljoner kronor.

Efter att tingsrätten år 2010 flyttat till Rättscentrum Göteborg stod byggnaden tom under flera år. Den 13 april 2014 invigdes byggnaden som kommunstyrelsehus av kommunstyrelsens ordförande Anneli Hultén. Den inrymmer såväl kommunledning som stadsledningskontor. Nära etthundra personer har sin arbetsplats här.

Text från Wikipedia, omarbetad och redigerad.

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.