Erik Friberger

Erik Georg Friberger, född 24 september 1889 i Nykroppa, Värmland, död 30 oktober 1968 i Göteborg, var en svensk arkitekt.

Erik Friberger var 1919–33 gift med Elsa Stina Gullberg (1895–1968) och från 1938 med Stina Tellander (1910–2004), dotter till ingenjör Gunnar Tellander och Greta Mark. Han hade barnen Ulrika och Tomas (födda 1925), Per (född 1939), Johan (född 1941) och Anna Friberger (född 1944).

Utbildad på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH) 1908-1912, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (KKH) 1912-1914 och Londons universitet 1923.

Anställd vid Stockholms rådhusbyggnadsbyrå 1914-1917.Egen verksamhet i Göteborg från 1917. Stadsplanearkitekt i Göteborg 1921-1927 och länsarkitekt i Göteborgs och Bohus län samt Hallands län 1927-54. Tjänstgörande arkitekt utom stat vid Byggnadsstyrelsen från 1921.

Erik Friberger intresserade sig bland annat för funktionella, flexibla bostadslösningar och utvecklade flera system för prefabrikation av byggnadsdelar. Ett av hans mest kända verk är Däckshuset i Kallebäck, ett projekt där individuella hus placerades på varandra i ett parkeringshusliknande betongdäckssystem. Han skapade också Fritidspaviljongen i Fritidsutställningen 1936 i Ystad. Han var en typisk representant för sin tid och en av de tongivande när det gällde att ta fram standardiserade lösningar:

Friberger såg det som sin främsta uppgift att bekämpa den vid tiden rådande trångboddheten och bostadsbristen, och arbetade med problemet i såväl stadsplaner som lägenhetsplaner. I enlighet med funktionalismen utgick Friberger från den lilla enheten; lägenheten men framhöll att det enskilda huset bör ses som en del av den större enheten; ”Individualitet måste ge plats för god helhetsverkan.”

1930-talets låga inkomster för arbetare och de höga hyrorna skapade ett stort behov av mindre lägenheter, som ju ställde krav på rationella lösningar och ett maximalt utnyttjande av ytor. Erik Friberger deltog i stockholmsutställningen med två små lägenheter vars grundidé bestod i skärmväggar och vikväggar som fritt kunde placeras så att de boende själva kunde bestämma sina rumsavgränsningar.

Från 30-talets början och framöver arbetade Erik Friberger med att konstruera huselement för industriell tillverkning. Han startade arkitektkontor och arbetade vidare på idéerna om hur husbyggnation skulle kunna rationaliseras. Föränderligheten var för den socialt engagerade arkitekten en grundläggande tanke och ett svar på hur bostadsbristen bäst skulle lösas. Friberger utvecklade ett elementsystem med 1 meter breda golv- vägg och takelement, samt lösa entrétrappor, skärmtak, balkongräcken m.m.

[…]

År 1942 fick Friberger tjänst som den förste chefen för Byggnadsstandardiseringen. Hans strävan var att initiera serietillverkning av byggnadsdelar. Standardiseringen skulle inledningsvis inriktas mot dörrar, fönster och skåp. Han motarbetade vanliga missuppfattningar om att husen skulle bli i det närmaste identiska med varandra.

[…]

1947 fastställdes Sveriges Standardiseringskommission förslag till typmått för fönster och fönsterdörrar.

Mellan år 1948 och 1952 uppförde tolv stycken provhus i Lunden, Göteborg. Bygget var ett samarbete med Bostadsstyrelsen och Göteborgs stad.

I Lunden fick Friberger tillfälle att pröva sina idéer kring elementbyggande, samt sammanhangen mellan stadsplan, husplan och byggnadsteknik. Han kunde utgå från de boendes önskemål. Husen är på en våning, med 3-8 rum och kök med olika planlösning och egen innegård. Utrymme fanns för att utbyggnad.

Exempel på byggnader han ritat i Göteborg

Kv. Betel, HSB, i Masthuggsbergen, Paradisgatan, 1930
Vidkärrs barnhem, Torpagatan, 1936
Villa Lange, Barrskogsgatan 13, 1938
Landstingshusets tillbyggnad, St Badhusgatan, 1946
Enfamiljshus, Skillnadsgatan, 1949
Däckshus, Smörgatan, 1960

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Pingback: Lennart Kvarnström | Det gamla Göteborg

  2. Pingback: Arkitekterna som förstörde Göteborg | Svensson