Däckshuset i Kallebäck är ett flerbostadshus i Göteborgs södra utkant. Huset byggdes 1960 efter ritningar av arkitekten Erik Friberger som ett experimenthus för flexibla och prefabricerade lösningar.
Byggnaden, som står i en sluttning, utgörs av en exponerad betongstomme med tre våningsdäck som är uppburna av pelare. Våningsdäcken förbinds med tre trapphus, där också el- och sanitetsinstallationer återfinns. Varje lägenhet utgörs av ett fristående enfamiljshus, totalt 18 stycken, som placerats kring trapphusen. Storleken och utförandet på dessa hus är individuell och tanken var från början att varje husägare efterhand skulle ha möjlighet att bygga ut sitt hus på däckens ”tomter”:
Den centrala idéen är betongdäck som en reproduktion av tomtytan i luften och därmed ges samma tekniska frihetsgrad som vid bygget av bakgrund en villa. Den fribärande betongstommen skulle möjliggöra vilken slags bostäder som helst, och ytterväggar samt fönsterplaceringar kunde placeras oberoende av grannens val. Likaså kunde de boende själva välja grad av ljudisolering och ha kontroll över underhåll och ekonomi.
Friberger menade att bostaden på ’våningstomt’ skulle kunna behålla de viktigaste av det vanliga egnahemmets fördelar framför det vanliga flerfamiljehuset, såsom bättre individuell anpassning efter familjens behov, större och trivsammare friluftsrum med växtlighet, lämpligare belägna utelekplatser för småbarn i plan med bostaden, bättre isolering från grannar både ute och inne, bättre och därigenom också billigare vård av huset samt bättre kontroll över husets ekonomi. Bostaden på våningstomt skulle också kunna tillvarata det vanliga flerfamiljshusets främsta fördel: det centrala läget.
Större möjlighet till central service kan också erhållas, t.ex. värme- och sanitetsanläggning. Bostaden på ’våningstomt’ skulle dessutom kunna få följande fördelar framför det vanliga egnahemmet på ’marktomt’; billigare och enklare att öka, minska och flytta en bostad obunden av marken, mindre trädgårdsarbete, friare utsikt från friluftsutrymmet och ända ofta bättre avskildhet från insyn än man i allmänhet har på marktomt, mindre beroende av kuperad markyta än vanliga egnahem på marktomt.
Resterande ytor blev till balkonger. I praktiken byggdes dock de flesta hus till maximal storlek redan från början. Detta ansåg Friberger vara ett misslyckande:
Däckhuset var enligt Friberger själv ett misslyckande, åtminstone delvis. På grund av det exklusiva läget i staden köptes tomterna av välsituerade människor, som också hade råd att från början bygga ut våningstomterna maximalt. Byggnaden blev därmed inte lika luftig och genomsiktlig som tänkt. En annan besvikelse var att Skånska Cement inte gick med på att lägga de 80 cm jord som krävdes för att få en rik grönska på betongplattans balkonger.
Däckshuset i Kallebäck var vid sin tillkomst unikt i sitt slag och fick, trots mycket uppmärksamhet både inom Sverige och utomlands, inga egentliga efterföljare.
2 svar på ”Däckshuset i Kallebäck”