Parken anlades ursprungligen 1902 av Göteborgs Socialdemokratiska Arbetarkommun och fungerade sedan som Folkets Park 1903-34. En av de drivande bakom Folkets Park i Krokäng var Herman Lindholm.
Arbetarkommunen arrenderade parken, från början för 15 kronor per söndag, men från 1915 lyckades man arrendera direkt av staden och fem år i taget. Innan Krokäng blev nöjesplats fick arbetarkommunen tillåtelse att disponera en ekbacke på den plats där Annedalskyrkan står. Där ordnades dans och annan underhållning, vilket invigdes den 2 juni 1892. Försöket slog inte väl ut.
Folkparken i Krokäng var öppen endast på söndagar och det anordnades morgonturer med färjor varefter besökarna tågade med musik och under fanor fram till festplatsen. Programmet bestod av politisk agitation blandad med nöjen som dansbana, karusell, skjutbana och boll- och ringkastning. Man kunde köpa varmkorv, cigarrer, karameller och gå på café. Det bjöds på artistuppträden av såväl amatörer som större stjärnor. Under 1910-talet spelades också allt mer teater, främst folklustspel, komedier och farser.
Parken tjänade dessutom som samlingsplats för strejkande och lockoutade arbetare, speciellt under storstrejken 1909.
Hjalmar Branting talar i Krokängsparken 1912.
År 1923, samtidigt som Liseberg gjordes till nöjesfält, bildades AB Folkparken, med arbetarkommunen som största ägare, för att driva parken. Staket sattes upp runt området för att kunna ta inträde. Men populariteten dalade och 1934 gick bolaget i konkurs då konkurrensen från det 1923 anlagda Liseberg hade blivit för stor. Alla anläggningar revs och sedan dess är Krokäng en vanlig park, som kännetecknas av ett ovanligt rikligt bestånd av hassel och gamla ekar. Parkytan är idag 7,5 ha.