Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

juni 2017

IK Virgo – Lilla Milan

Den 17 juni 1909 bildade några grabbar från Getebergsäng (som då låg utanför stadsgränsen i Örgryte socken och Krokslätts municipalsamhälle) en fotbollsförening som de kallade Örgryte BK. Örgryte IS protesterade dock 1913 mot att namnet var för likt och föreningen tvingade således till en namnändring. Föreningen tog då istället namnet efter det café som föreningen hade bildats på, Café Virgo på Smedjegatan i Västra Nordstaden och blev Idrottsklubben Virgo (IK Virgo) också kallade Lilla Milan på grund av att de spelar i likadana dräkter.

Den första klubblokalen hyrdes nere vid Balders Hage beläget inne på dagens Liseberg. Därefter följde olika klubbutrymmen vid Buråsskolan, Buråsliden och Varbergsgatan. Den 8e augusti 1981 brann klubbhuset ner inklusive klubbens dokumenterade historia i form av bilder och priser. Därefter följde lokaler vid Framnässkolan, Göteborgsvägen 91 i Mölndal, Kallebäck, Dalbogatan i Krokslätt, Johannebergs IF gamla klubblokal på Mossen för att slutligen år 2010 hamna i Landala IFs gamla klubblokal på Mossens IP.

Virgo hade fina framgångar på 1910-talet. Men Virgo värvades därefter sönder av de större de föreningarna. Virgospelarna blev, tack vare sin omtalat fina teknik, ett hett villebråd för stadens alliansklubbar.  Mest framgångsrik på landslagsnivå blev Ivar ”Klinga” Klingström med sina 24 A-landslagsmatcher efter att ha representerat ÖIS. Ivar missade dock tyvärr 1924 år OS-turnering, dåtidens motsvarighet till VM, då han inte fick ledigt från jobbet. Andra Virgofostrade landslagsspelare från denna tid var Harry ”Dicko” Magnusson, Nils ”Skottland” Larsson, Bror ”Brollan” Carlsson, Henning ”Charmören” Helgesson, Åke ”Bajen” Hansson, Arthur (egentligen Algot) Bengtsson och Evert ”Sperlingen” Hansson. ”Lång-John” Nilsson vann den allsvenska skyttligan 1931. Trotts att han bara fick chansen i två landslagsmatcher, gjorde han hela 6 mål i den gulblåa tröjan. Sammanlagt har Virgofostrade spelare representerat Sverige i 89 landskamper. De nämnda spelarna hade lämnat IK Virgo när de spelade i landslaget och både Ivar Klingström och Evert Hansson spelade för ÖIS. De växte dessutom upp bara 100 meter från varandra på Kopparslagaregatan i Burås.

Under första världskrigets svåra år lyckades också IK Virgo klättra uppåt i seriesystemet, och under den serielösa säsongen 1919 kvalade de till SM. Där förlorade de dock mot GAIS, som sedermera blev Svenska mästare. Säsongen 1920-21 spelade klubben i Västsvenska serien, då gällande som andra division i Sverige, och kom på sjätte plats. 1922-23 tog IK Virgo sin bästa placering någonsin, när de kom tvåa i Västsvenskan efter Fässbergs IF. IK Virgo blev det året rankat 18:e bästa lag i Sverige. 1925 blev det utträde ur Västsvenskan och sedan dess har IK Virgo aldrig varit med på elitnivå, även om man hade chansen i en kvalmatch mot IF Welox 1928.

IK Virgo hade en viss tillbakagång under 1930-talet då man låg i Göteborgsserien (ungefär motsvarande dagens division IV) och sedan var nere i klass II (det vill säga division V). Under krigsåren fick Virgo ett visst uppsving och kunde efter kriget mönstra ett starkt lag som 1950 avancerade upp till lägsta nationella serien division III (motsvarande dagens division 1). På denna tid användes gamla Krokslättsvallen vid Göteborgsvägen i Mölndal som hemmaplan.

Mot slutet av 50-talet blev det svårare och svårare med återväxten. Virgo hade sinat på ungdomsspelare och talanger från de egna leden. En av anledningarna var att de områden som låg inom IK Virgos upptagningsområde blev allt mer ungdomsfattiga. 1968 var sista gången som Virgo lyckades avancera en serie under 1900-talet, när de gick upp till division IV.

1970 åkte klubben ur division IV tillsammans med BK Häcken och 1986 åkte man ur division V. Ledarna tröttnade och spelarna blev äldre och äldre.  Träningsplan saknades och tränade därför på de gräsplättar som kunde hittas i villaområden. Det var också under denna period som klubbhuset på Varbergsgatan i Fredriksdal brann ner till grunden.

16 mars 1990 ändrades namnet till IK Virgo/Lindhaga efter en sammanslagning med Lindhaga IF. Det något otympliga namnet ändrades den 10 februari 1991 till Virgo LIF. Sammanslagningen ledde till att klubben fick ett tillskott av spelare, men Lindhagas spelare var också på väg att sluta så problemen sköts bara uppe ett par år. Men samtiigt hade klubben ekonomiska problem med skulder på 500 000 kronor.  Klubben räddades dock genom insatser från några medlemmar. Den 9 januari 1997 ändrades namnet tillbaka till det ursprungliga, IK Virgo, efter en sammanslagning med KF Fotbollslaget som då sköt till med ytterligare ett några spelare.

Den stora vändningen för klubben kom när Erik Gregorsson tog över tränarsysslan i början av 2000-talet.  År 2004 vann laget division VII och 2007 blev Virgos bästa år sedan 1980-talet när laget tog en fjärdeplats i division VI B. Under 2010-talet breddades spelarunderlaget. Mycket tack vare att klubbstugans placering på Mossen och dess närhet till Chalmers Tekniska Högskola och flertalet av Göteborgs Studenthem präglades föreningen under dessa år av en härlig blandning av nyinflyttade studenter och urgöteborgare. Detta borgade för att föreningen år 2009, samma år som de firade 100 år, kunde vinna Div. 6B Göteborg. Året efter spelade klubben således åter i Div. 5 för första gången på 24 år.

2011 var första gången på nästan 50 år som Virgo mötte sin lokala ärkefiende Mossens BK i seriesammanhang. Lillebror Virgo gick segrande ur den striden. Detta efter att ha vunnit första derbyt med 2-1 med två man mindre i matchens slutskede och efter 2-2 i en av höstdelens få ljuspunkter.

2012 vann klubben division 5A och avancerade till lokalfotbollens finrum, division 4, efter 50 års frånvaro.

2017 spelar IK Virgo i Div 3 Nordvästra Götaland och har alltså avancerat ytterligare en serie vilket skedde efter att ha blivit etta i division 4 år 2014. Hemmamatcher spelas på Mossens IP eller Guldheden Södra. Därmed ligger IK Virgo en serie högre än lokalkonkurrenten Mossens BK. Mossens BK är dock den större klubben med en stor ungdomsverksamhet.

Texten i huvudsak från IK Virgos hemsida, men bearbetad, förkortad och redigerad.

Advertisements

Majornas IK

Majornas Idrottsklubb (Majornas IK, MIK) grundades 1916 som en fotbollsklubb. Någon koppling till en föregångare med samma namn som grundades 1891 är inte känd. Med åren kom det att bli en mångsidig klubb med aktiviteter inom handboll, fotboll, orientering, cykel, bandy, korgboll, friidrott, bowling och skidor. Föreningen har ett flertal SM-guld i handboll och var en gång i tiden Sveriges största cykelförening. 

Det var den 8 augusti 1916 som fjorton ungdomar samlades på Café West City vid Nordhemsgatan. Några av dem hade redan tidigare varit med och drivit de båda små och kortlivade föreningarna IK Star och IK Ready. Den nya föreningen döptes först till Djurgårdens Idrottsförening efter Djurgårdsgatan, Djurgårdskyrkogården och Djurgårdsskolan. Riksidrottsförbundet motsatte sig emellertid detta med hänvisning till det gamla anrika Stockholmslaget och namnet Majornas IK antogs.

Majornas IK hade förstås ursprungligen sin bas i Majorna, men någon självklar samlingsplats hade de inte under sin första tid. I brist på egen klubblokal så blev Kafé Cape Race i Stigbergsliden något av klubbens hemvist. Här brukade medlemmarnas träffas och dricka kaffe, spela schack och planera för framtiden. Här hölls också klubbens sammanträde innan de flyttades till Mattsons Konditori på Plantagegatan i Olivedal och senare till Idrottsgården på Heden. Årsmöten och större sammanträden förlades i allmänhet i någon av Arbetarföreningens salar men även i Björngårdsvillan och Palatskaféet vid Järntorget.

Klubben fick en ganska bra start som fotbollsklubb och gjorde sig snart lokalt kända för sitt fina spel. Klubbledningen var redan från början måna om att spelarna skulle hålla i gång även vintertid. Därför kördes regelbundna gymnastik- och konditionspass i Djurgårdsskolans gymnastiksal men en bit in på 1920-talet flyttades verksamheten till Västra Reals rymligare gymnastiksal. Fotbollslaget tränade i regel på gamla klassiska Karl Johanstorg och efter en tid även på den då nybyggda Slottskogsvallen. Matcherna ägde däremot oftast rum på Karl Johanstorg. 1921 försökte klubben  arrendera en bit mark utmed Djurgårdsgatan av staden för att kunna iordningsställa en ny fotbollsplan. Det hela rann ut i sanden och 1925 flyttade laget till en träningsplan vid Gamla Ullevi där de sedan höll till i många år.

Föreningens vice ordförande Gösta Bergqvist fick ganska direkt upp ögonen för att en del av spelarna hade talang inom sprintgrenen och på dennes initiativ hamnade friidrott tämligen omgående också på programmet. 1922 valde ledningen ändå att dela klubben i två separata sektioner med egen ekonomi. En för fotboll och en för friidrott.

 1923 togs orientering upp på Majorna IK´s program och mycket snart hade de etablerat sig som en av stadens främsta orienteringsklubbar.  En stor del av framgångarna berodde på eldsjälarna och ledarna Agne Blomgren och Arthur Niklasson. Båda var aktiva och duktiga orienterare och Niklasson var med när klubben sprang hem sin första DM-titel i Budkavle 1933.

En annan orienterare som var med 1933 var den unge Walter Hirseman. Hirseman var aktiv under många år och kom att bli en av klubbens och Göteborgs främsta orienterare på sin tid. Under en tävling mellan elitorienterare från Göteborg och Borås den 31 oktober 1947 tog emellertid allting plötsligt slut. Hirseman, som var en av favoriterna, närmade sig slutet och hade just passerat sista kontrollen när han plötsligt segnade ner mot marken och blev liggande. Trots snabb hjälp slutade den blott 33-årige orienteraren sina dagar ute i skogen. En annan av klubbens riktiga talanger som bör nämnas är Lennart Lorenszon, som bland annat tog ett par fina placeringar i SM.

Den 9 december 1924 bildade Majornas IK en cykelsektion som snart växte och blev Sveriges största. Under en period runt 1930 var klubben under ledning av den driftige ledaren Agne Blomgren en av landets främsta cykelföreningar med Lorentz Rydén som den stora stjärnan. 1927 var han uttagen att representera Sverige i VM men kunde tyvärr inte ställa upp. Även den yngre brodern Arne Rydén var en framgångsrik cyklist med fyra junior-DM och sju senior-DM på meritlistan. Majornas IK skördade stora framgångar, inte bara med bröderna Rydén, och snart fick Cykelförbundet upp ögonen för klubben och 1935 fick MIK arrangera SM i 50 km. Majornas IK stod nu på sin topp, överlägsna sina västkustkonkurrenter och utan tvekan en av landets allra bästa cykelklubbar.

Längtan efter en egen klubblokal var som i alla föreningar stor och efter en del besvär lyckades klubben till sist hyra in sig i en lokal på Sprängkullsgatan som blivit ledig efter Restaurang Gastrea. Nu hade man en äntligen en egen plats att anordna fester, hålla sammanträden och spela bordtennis. Hit kunde medlemmar från de olika sektionerna söka sig och för cyklisternas del flyttades all utrustning från gymnastiksalen i Majorna och nu kunde man ostört cykla på sina träningscyklar. 1937 lyckades cykelsektionen även att hyra en stuga i Hindås.

Fast mer än något annat kom Majornas IK att skapa sig ett namn inom handbollen. Och när handbollen började uppta allt mer av eldsjälen Blomgrens tid tvingades klubben, delvis i brist på ledare, att lägga ned den framgångsrika cykelverksamheten år 1939. Den nybildade föreningen Majornas Cykelklubb tog över cyklisterna, men då hade redan flera av de riktigt stora åkarna som Arne Rydén och Arne Carlsson lämnat. Majornas Cykelkubb blev antagligen mycket kortlivad, då det i det närmaste inte går att finna någon information om dess framtida öde.

Under 1930- och 40-talet tillhörde  klubben landets främsta inom handbollen. De tog bland annat hem en lång rad seniormästerskap i de svenska mästerskapen, såväl inomhus som utomhus. Bara en handfull lag har tagit fler SM-guld än Majornas IK och fortfarande innehar klubben en hedrande plats i svensk handbolls maratontabell. Sitt första SM-guld tog Majornas IK inomhus 1935. Därefter följde en enorm framgångsvåg med guld 1940, 1942, 1943, 1944, 1945 och 1946. I utehandboll, som spelades med elva man på plan, tog de hem ännu fler mästerskap med guld 1942, 1943, 1945, 1955, 1956, 1957, 1958 och 1959.

Under 1960-talet började föreningen få allt svårare att hänga med i toppen och efter att ha sladdat ordentligt i ett par år åkte de ur högsta serien 1964 för att aldrig mera återvända.

Majornas IK har förstås haft en lång rad duktiga och framgångsrika spelare. Flest matcher gjorde målvakten Rune ”Gummi” Nilsson och Stig Hjortsberg som båda spelade över 240 matcher i högsta serien. Båda var även framgångsrika landslagsspelare och Hjortsberg var bland annat med om att spela hem ett VM-brons 1938. En annan talangfull spelare från Majornaklubben var Nils Ekeroth som var med när Sverige vann VM-guld 1958 i dåvarande Östtyskland. Den siste spelaren från Majornas IK som nådde en framträdande roll var Bengt Johansson med ett VM-brons 1961 och VM-silver 1964.

 I början av 1950-talet gjordes försök att etablera en bas för klubben i Ungdomens hus vid Timmermansplatsen i Majorna (ungefär kring nuvarande Karl Johansgatan 90). På så vis hoppades man locka till sig fler ungdomar till föreningen. Denna satsning slog dock aldrig riktigt genom och successivt kan föreningen sägas ha förlorat sin relation till stadsdelen Majorna.

Inte bara klubblokalsfrågan har gjort tillvaron lite flackig och splittrad. De olika sektionerna har också av naturliga skäl hållit till på olika platser. Under de första åren fick friidrottarna släpa sin utrustning från Majorna till Margretebergsfältet, de höll också till i Djurgårdsskolans gymnastiksal och senare på Slottskogsvallen. Orienterarna har av logiska skäl sökt sig ut i skogarna och alltid varit rörliga. Och på så vis har de också hållit sig lite för sig själva. Fast även orienterarna sökte efter något fast i tillvaron och 1950 kom de över en tomt ute i Hindås där en klubbstuga iordningställdes av en gammal byggbarack som inköptes och transporterades dit med lastbil. Fotbollslaget har som nämnt varit verksamma både i Majorna och inne i staden. Bowlingsektionen som startades 1963 höll under många år till i Stigbergshallen men spelade senare sina matcher i Partille Bowlinghall. För handbollslagets del har arenorna skiftat genom åren men idrottshallen Valhalla var hemmaplan i slutet av den tid som sektionen existerade.

Idag för Majornas IK en ganska blygsam tillvaro och sysslar med friidrott och handboll. Så sent som 2009 hade de även sektioner för fotboll och bowling även om inget fotbollslag fanns sen 2006. Majornas IK hade 2009 en liten föreningslokal i Flatås.

Originaltext av Johan Lundin från majorna.nu. Redigerad och förkortad av Anders Svensson/Det gamla Göteborg.

Göteborgs FF

Göteborgs Fotbollsförening (Götborgs FF, GFF) som kallas polkagrisarna efter sin rödvitrandiga matchtröja (hemmatröja) är en svensk fotbollsklubb grundad den 20 augusti 1897 i Göteborg på initiativ av Wilhelm Friberg och ÖIS styrelse för att få mer konkurrens inom fotbollen. Det är därmed en av Sveriges och Göteborgs äldsta fotbollsklubbar. Klubben kom på andra plats två gånger i svenska mästerskapen, (först 1899 och sedan 1903). Klubben fungerade först som en så kallad farmarklubb till Örgryte IS och under den eran spelade de sina hemmamatcher på Balders hage och senare på Walhalla IP som ägdes av Örgryte IS men från 1922 på Balders hage igen.

Göteborgs FF deltog i de två första säsongerna av Svenska Serien (föregångaren till Allsvenskan) där de år 1910 slutade femma och blev exkluderade efter säsongen. Men de deltog igen följande år eftersom några lag lämnade serien efter första omgången 1911. Klubben slutade på sjätte plats och åkte ur igen och har aldrig varit i högsta serien sedan dess även om de spelade i svenska mästerskapen efteråt.

Wilhelm Friberg var ordförande i klubben från starten till 1910. Han efterträddes av Erland Hjärne som var ordförande 1911-14, Gösta Clark 1915-20, Thorsten Stålfors 1921-23, Jarl Lanners 1924-25, Nils Andersson 1928-29 och Wilhelm Lantz 1930.

1931 flyttade klubben till Majorna med lokal på Bangatan 17.  Som hemmaplan verkar Karl Johanstorget ha fungerat. Från 1943 spelade klubben sina hemmamatcher på Slottskogsvallen. I Majorna finns de fortfarande kvar med Majvallen som hemmaarena. Majvallen var färdigbyggd 1949.

Efter flytten till Majorna var Gustaf Lundborg ordförande 1931, Henrik Karlsson 1932-33, Arvid Larsson-Landhage 1934-38 och Tor Hultén 1938.

Under 1940-talet upplevde klubben lite av en glansperiod. 1942 vann de division fyra överlägset, obesegrade i 17 raka seriematcher. 1945 kvalade de och gick upp till dåvarande division 2 och avlöste lokalkonkurrenten Skogens IF som trillade ur serien. Intresset bland folk var enormt och vid stora matcher kunde det vara upp emot 3000 åskådare på en match.

På 1960-talet flyttade de till en källarlokal på Söderlingsgatan då huset på Bangatan revs. Först 1974 invigdes nuvarande den klubbstuga de fortfarande har.

Efter en tid i division två stabiliserades laget som ett division 3 och 4 lag. Klubben höll en förhållandevis hög standard fram till 1970 då de för första gången på många år föll ner i division 5, trots att de tippats vinna fyran. I mitten 1970-talet var de dock tillbaka i god form och spelade i division 3, vilket de sen gjorde ända fram till 1983. 1978 storspelade de också i Svenska cupen och slog bland annat ut allsvenska topplaget AIK med 3-1.

Efter ett par år i fyran var klubben 1987 ännu en gång uppe i division 3, detta efter en fantastisk säsong med bara 8 insläppta mål.

Efter en utdragen schism angående de ekonomiska medlens fördelning mellan ungdomssektionen och a-laget bröt några ungdomsledare och ett antal föräldrar helt med GFF år 1992 och bildade ungdomsföreningen Azalea BK.

Herrlaget har spelat större delen av 2000-talet i division 5B Göteborg. 2007 åkte man ur division 5 och efter det året så vann laget 3 divisioner på 4 år; division 6C 2008, division 5B 2009 och division 4B 2011. Sedan 2013 spelar laget återigen i Division 4B.

Göteborgs FF har sen 2007 ett mycket nära samarbete med ungdomsklubben Azalea BK trots den senare klubbens ursprung.

De två klubbarna bildar en enhet med Azalea BK som ungdomsdel och Göteborgs FF som seniordel med varsin styrelse. Azalea driver barn- och ungdomsfotbollen och klubbarna har ett gemensamt ansvar för juniorerna som spelar under namnet Göteborgs FF/Azalea BK.

Uppdelningen beror bland annat på att Azalea fortsatt vill kunna försäkra både medlemmar och sponsorer att alla medel satsas på ungdomsfotbollen.

 

Wilhelm Friberg

Wilhelm FribergJohan Wilhelm Nicolaus Friberg, föddes den 25 juli 1865 i Majorna (då ännu inte en del av Göteborg) och dog 16 januari 1932 i Örgryte församling, Göteborg, var en svensk redaktör, författare och idrottsutövare. Han var son till segelsömmaren Johan Fredrik Friberg och Nicolina Martina Wahlberg och växte upp i Majorna. Från 1918 gift med Lalla Hammarbäck, dottern till en gjutmästare.

Friberg bedrev skolstudier vid Majornas läroverk gick handelsutbildning och blev sedan bokhållare vid Bohus Mekaniska Verkstads AB 1882. Han arbetade där intill 1925 och därefter som arkivarie vid Gbgs hantverks- och industriförening 1926—31.

Initiativtagare till Örgryte Idrottssällskap (ÖIS) samt ordf där 1887—1925, redigerade och utgav ett flertal idrottstidningar däribland Start, 1892—1901 och Öisaren 1918—27. Grundade också Göteborgs FF (GFF) år 1897 för att öka konkurrensen inom fotbollen i Göteborg. Han var ordförande i GFF 1897-1910.

Han instiftade Idrottsorden den 9 dec 1894, var ordf i Centralföreningen för gymnastik- och idrottssällskapen i Gbg 1895—1909, styrelseledamot i Svenska idrottsförbundet från 1895 (sekr 1895—1900, 1902 —04, v ordf 1901, 1904—26). Vidare var han ledamot av Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas Riksförbunds interimsstyrelse 1903—04, dess överstyrelse 1904—26, dess stadgeutskott 1908—10, ordf i Gbgs fotbollsförbund 1903—08 och i Svenska fotbollsförbundet 1908— 17, medlem av kommittéerna för friidrott och fotboll vid Olympiska spelen i Stockholm 1912 och ledamot av styrelsen för Slottsskogsvallen.

 

Burås – en märklig stadsdel i södra Göteborg

I södra Göteborg ligger en liten stadsdel som heter Burås. Den är inte mycket för ögat med sin bebyggelse av gamla villor, nya villor, solgårdar, miljonprogramshus, studenthem, pensionat, små trähyreshus, landshövdingehus, nya moderna hyreshus och konstiga hus som ser ut som Globen i miniatyr eller som ett skepps kommandobrygga.

Från början en stadsdel som byggde på höjderna i södra Göteborg, utanför stadsgränsen, av textil- och bryggeriarbetare på fabrikerna i Örgryte socken, vid Mölndalsån i Jakobsdal, Getebergsäng, Almedal och Elisedal. Det var en favela, en kåkstad som byggdes upp med början i mitten av 1800-talet och början av 1900-talet men som inte byggts färdig ännu. Det finns fortfarande obebyggda tomter och tomma områden, mer än 150 år senare, trots att stadsdelen ligger endast 10-15 minuters promenad från Götaplatsen i centrala Göteborg.

De byggde runt Krokslätts bys gamla soldattorp som låg kvar vid Utlandagatan fram till omkring 1975 och runt galgkrogarna vid Tröcksliden, den nuvarande trappan vid Gyllenkroksgatan. De byggde på Krokslätt Kongegårdens och Burås ägor och precis utanför Göteborgs stadsgräns. Kongegården ägdes en tid av kopparslagarmästare Bengt Landin, som också ägde Landala, där en annan kåkstad byggdes utanför stadsgränsen. I stadsdelen finns två gator som minner om kopparslagarmästaren, det är dels Mäster Bengtsgatan (okej, den ligger egentligen i Fredriksdal på Krokslätts Nordgårdens (Fredriksdals) ägor, dels Kopparslagaregatan. Ett fruktträd från Fredriksdals trädgård står fortfarande kvar i backen nedanför Stuxbergsgatans parklek.

Men nu är vi i Fredriksdal, visserligen en trevlig stadsdel där minst två författare bott, Sören Skarback och Ove Allansson, men den speciella stadsdelen är den gamla kåkstaden Burås. Faktiskt en av väldigt få kvarvarande kåkstäder i Sverige även det idag inte på något sätt ser ut som en kåkstad idag. Men en gång i tiden, i början av 1900-talet var det en ökänd stadsdel, känd för sina stökiga ungdomar, brottslighet och fattigdom. Det var ett område som de mer välbärgade inte gärna gick till.

På 1960-talet var Burås fritidsgård centrum för musiken bland ungdomar i Göteborg. ”Elgitarrernas Mecka” för att citera Hans Sidén i boken 60-talspop i Göteborg. Fritidsgården hade inte bara många live-spelningar utan det fanns fler band som tränade där än på någon annan fritidsgård i Göteborg. Band som Strangers, Doris, Perhaps, Supermen och Apaches. Idag är Burås fritidsgård en förskola, Framnäsgatans förskola. På Burås fritidsgård bildades också Hawks MC.

Men inte nog med det, i stadsdelen ligger också huset där Bo Winberg bodde och hans band Spotnicks hade studio. Där bland annat brittiska Shadows lär ha varit och spelat in. Senare kom en annan musiker att växa upp i grannhuset till huset där Winberg hade studio på 1960-talet. Den så tragiskt bortgångne Anders Göthberg som var med i Broder Daniel växte upp där. Och i ett hus snett bakom det hus där Anders Göthberg växte upp hade några årtionden tidigare en annan musiker växt upp, basisten Matz Nilsson.

Överhuvudtaget har Burås varit uppväxtmiljö eller bostadsområde för en mängd musiker i den göteborgska miljön, förutom de nämnda så också jazztrummisen Anders Kjellberg och pianisten Thomas Darelid. Matz Nilssons kusiner Salomon Helperin och Samuel Helperin (de två senare hade andra namn när de var barn) växte inte upp i området, men det gjorde däremot deras far, som också var musiker och känd för att kunna spela på två trumpeter samtidigt.

Flera landslags- och ÖIS-spelare i fotboll också växt upp i stadsdelen. En av dem, Evert ”Sperlingen” Hansson”, hade efter fotbollskarriären en livsmedelsaffär, tvärs över gatan från Bo Winbergs hus, som han övertog från sin far Zander Hansson. Huset finns fortfarande kvar. Från början spelade han dock i IK Virgo, precis som en annan Öisare och landslagsspelare, Ivar Klingström. Både uppvuxna på samma gata, Kopparslagaregatan. En gata på vilken också Karin Kavli, chef på stadsteatern, bodde. Bo Winbergs hus är idag ett litet hotell, Annes Hus.

Fram till 1923 låg Burås i Örgryte socken och utanför Göteborg. Mellan 1884 var det en del av Krokslätts municipalsamhälle med 3 695 invånare år 1900. En del av Krokslätt låg dock i Fässbergs socken, numera Mölndal. Det kallades Krokslätt Sörgård och hade som tätort 598 invånare år 1900.

I Burås finns en egen kyrka, Buråskyrkan, även om stadsdelen samt kringliggande andra stadsdelar i Krokslätt idag ingår i Johannebergs församling. Det finns idag ingen kommunal skola, men däremot två stora privata skolor med elever från hela Göteborg. Dessutom finns en missionskyrka som idag heter Johannebergs Equmeniakyrka. I området finns två fotbollslag som båda spelar på Mossens IP eller Guldheden Södra, de fotbollsplaner som finns i grannstadsdelen Mossen. Förutom IK Virgo är det Mossens BK.

Gränserna för stadsdelen kan sägas vara naturen väster om Örgrytehemmet Framnäsgatan-Krokslättsgatan (Norra Krokslättsgatan) i öster som avgränsar mot Elisedal, Almedal och Getebergsäng, Gyllenkroksgatan-Eklandagatan i norr som utgör gräns mot Johanneberg, Fridkullagatan i väster som utgör gräns mot Mossen samt gränsen i söder mellan Buråskyrkan och hyreshusen i Fredriksdal liksom naturen mellan de stora husen på Glasmästargatan och de mindre husen på Kullegatan och Fredriksdalsgatan i Fredriksdal.

Källor: Flera böcker av Sören Skarback, Vilgot Nilssons bok om Burås och en del andra böcker om Örgryte socken och om Landala.

Örgryte IS

ÖISÖrgryte Idrottssällskap (Örgryte IS, ÖIS) bildades den 4 december 1887 ev en grupp ungdomar som samlats i Carlslund, ett större trähus i Jakobsdal, då ännu inte en del av Göteborg. Huset och hagen ägdes under många år av konsul August Kjellberg. Gruppen hade samlats för att bilda ett skridskosällskap. De tolv stiftarna var Wilhelm Friberg, W. Silow, Hilmer Ahlqvist, John Ahlqvist, A. L. Hammarbäck, Olof Hammarbäck, Otto Olsson, S. Björklund, A. Gartz, Philip Johnsson, Gustav Alpen, C. Tonning. På Wilhelm Fribergs förslag antog man namnet ”Örgryte idrottssällskap”. Den första styrelsen bestod av: Wilhelm Friberg (ordförande); H. Ahlqvist (vice ordförande); J. Ahlqvist (sekreterare); A. Gartz (skattmästare) och Philip Johnsson (ledamot). Wilhelm Friberg var till vardags bokhållare i Bohus Mekaniska Verkstad som låg intill Balders Hage i Jakobsdal.

Två veckor senare bestämdes klubbfärgerna till rött och blått. En sjuuddig stjärna med ÖIS initialer i mitten blev sällskapets symbol. Nyårsdagen 1888 var den första skridskobanan färdig för invigning. Den första allmänna idrottstävlingen hölls i Balders hage söndagen den 6 september 1891. Inbjudan hade gått ut till åtta klubbar i Göteborg, däribland tre gymnastikföreningar, ett skyttesällskap och en tennisklubb.

1892 uppgick antalet medlemmar till över hundra personer. 1897 firade Öis tio år och arrangerade SM i bollspel, atletik och friidrott. 1900 skapades utskott för de olika verksamheterna: friidrott, gymnastik, vinteridrott, målskjutning, tennis, vattenidrott, fotboll och nöjen. 1901 blev föreningen mer tävlingsinriktad och en renodling skedde där idrottarna blev specialiserade och inte längre tävlade i många grenar.

I början av 1890-talet började ÖIS med fotboll och skotska gästarbetare, rekryterade för sin stora yrkeskunskap, på Svenska Gardinfabriken i Getebergsäng var de som lanserade fotbollen i klubben och kom också till en början att utgöra stommen i ÖIS fotbollslag. Två av skottarna, John Lawson och William Scott, var också instruktörer från 1891. ÖIS spelade redan från början enligt de engelska reglerna och inte enligt de svenska som Göteborgs BK gjorde. 1892 spelades den första matchen med de engelska så kallade associationsreglerna. ÖIS vann mot IS Lyckans Soldater med 1-0. 1896 besegrade de ett annat göteborgslag, IS Idrottens Vänner,  och blev svenska mästare.

Örgryte IS kom snabbt att bli mycket dominerande i svensk fotboll och för att öka konkurrensen grundade Wilhelm Friberg Göteborgs FF år 1897. Till en början höll Örgryte IS till på Balders Hage (låg ungefär där bergbanan Balder på Liseberg ligger idag) i Jakobsdal men 1908 hade de byggt klart sin nya arena, Walhalla Idrottsplats, som låg i hörnet Skånegatan-Örgrytevägen där Svensk Mässan sen har legat sen Göteborgs Jubileumsutställning 1923. Walhalla IP revs 1921.

1910–1924 spelade Örgryte i Svenska serien, en serie som saknade SM-status trots att de ledande lagen deltog i den. Öis vann serien 1910, 1912 och 1924. 1924 vann laget Västra serien och sedan finalen mot AIK. ÖIS var sedan ett av de lag som deltog i den första allsvenska serien, Fotbollsallsvenskan 1924/1925, där laget slutade på en tredjeplats bakom Gais och IFK Göteborg. ÖIS vann 1926 och 1928, vilket dock inte gav några SM-guld då allsvenskan först 1931 fick status som SM-serie. Fram till 1925 anordnades SM som en separat turnering.

I slutet av 1930-talet började det gå sämre för Örgryte. De slutade 10 av 12 lag både 1938 och 1939 och undvek alltså precis nedflyttning. 1940 åkte Örgryte ur allsvenskan som nästjumbo. ÖIS var med i toppen av dåtidens Division II Västra och slutade två år i rad trea. 1942 blev tidningsmannen Harry Hjörne ny ordförande för Örgryte.

1951 trillade laget till och med ner i Division III men tog sig omgående tillbaka till division II. Redan 1954 åkte Öis på nytt ner i division III men tog sig upp igen till Division II Götaland år 1955. 1958 gick laget upp i allsvenskan igen efter 19 års frånvaro. 1959 slutade de fyra i allsvenskan efter storlagen IFK Göteborg, IFK Norrköping och Djurgården. 1960 slutade Örgryte IS trea bakom IFK Norrköping och IFK Malmö. 1962 blev Öis fyra i allsvenskan och 1963 sjua och 1964 blev de tre med sam poäng som ettan och tvåan, Djurgården och Malmö FF. 1968 åkte ÖIS ur allsvenskan igen men tog sig direkt tillbaka från Division II Norra Götaland till allsvenskan 1970.

Under 1970-talet åkte klubben upp och ner mellan högsta serien och näst högsta serien. 1976 åkte ÖIS ut som sista lag och återkom inte till allsvenskan förrän 1981. 1985 tog laget SM-guld. 1990 åkte laget ur högsta serien igen. 1991 kom Öis tvåa i Vårettan Västra bakom Västra Frölunda IF som gick till allsvenskt kval. Öis slutade sista i Höstettan Västra 1991 och hamnade därmed i division 2. Men 1993 var laget tillbaks i allsvenskan och där höll de sig tills säsongen 2006 då de slutade sist och ramlade ur. 2009 var laget tillbaks i allsvenskan men åkte omedelbart ut och spelade säsongen efter i näst högsta serien som nu hette superettan.

2004 skapades Örgryte Sport AB som ägdes av kapitalstarka supportar och föreningen. Syftet var att köpa spelare och driva klubbens fotbollsverksamhet. Snart skedde ett namnbyte till Örgryte Fotboll AB. Bolaget gick i konkurs 2011 och fotbollssektionen tog över av föreningen Örgryte IS. Laget flyttade ner till divison 1 södra. Föreningen hade också stora ekonomiska problem och flera förslag om att slå ihop fotbollslaget med en annan klubb, bland annat Qviding FIF förekom men genomfördes aldrig då det möttes av protester.

2013 var ÖIS tillbaks i superettan men ramlade ur igen för att ta sig tillbaks till år 2016.

Förutom fotboll har Örgryte IS också en mycket framgångsrik bowlingsektion, en stark brottningssektion, bl.a. med den framgångsrike Mikael Ljungberg, och en friidrottsektionen om haft fler av Sverige mer kända idrottare som löparna Arne Andersson och Dan Waern, höjdhopparna Patrik Sjöberg och Emma Green, trestegshopparen Christian Olsson samt stavhopparna Alhaji Jeng och Patrik Klüft.

Numer är de olika sektionerna organiserade som separata föreningar med egna styrelser inom Örgryte IS.

Bland kända fotbollspelare märks Erik Börjesson, Carl-Erik Holmberg, Josef Appelgren, Evert Hansson, Sven Rydell, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Rune Börjessson, Örjan Persson, Lennart Ottordahl, Stefan Allbäck, Thomas Larsson, Hans Prytz, Marcus Allbäck, Sören Börjesson, Johan Elmander.

Bland de som varit ordförande i Örgryte IS märks Wilhelm Friberg (1887-1925), Harry Hjörne (från 1942), Benny Rosén, Ingvar Fast (1983-92),Lars Ranäng (till 2011), Håkan Friberg.

Läs också på Lirarnas historia och ÖIS hemsida.

IS Idrottens Vänner

Idrottssällskapet Idrottens Vänner var en idrottsförening från Göteborg, troligen grundad i mitten på 1880-talet. Föreningen är mest känd för att ha spelat SM-final i fotboll i den första upplagan av svenska mästerskapet 1896, då Örgryte IS vann och blev de första svenska mästarna någonsin.

Göteborgs största segelfartygsrederier 1854-1866

Under denna period domineras rederiverksamheten i Göteborg av två företag, James Dickson & Co och J.G. Grönvall & Co. Medan J.G. Grönvall & Co i praktiken var ett renodlat rederiföretag så var James Dickson & Co framförallt ett handelshus och trävaruexportföretag med sågverk i Norrland och brädgård i Göteborg. De två företagen är i en klass för sig själva med andra stora redare en bra bit efter vad det gäller tonnage och antal fartyg. Segelfartygen dominerade fortfarande i Sverige, framförallt på de längre rutterna, men på kortare trader och för kortare transporter blev ångfartyg snart dominerande.

Wilhelm Röhss lämnade för sin del J.G. Grönvall & Co år 1853 och blev därefter stor redare i egen regi, först själv och sedan via Wilh. Röhss & Co. Ekman & Co som i början av 1800-talet var en av de större redarna i Göteborg återkom bland de större redarna och växte kraftigt som redare under perioden medan Olof Wijk istället minskade sin rederiverksamhet. Flera tidigare sjökaptener såsom Theodor Nilsson och Anton Clase med flera blev själva stora redare.

Flera företag som satsade på ångfartyg avvecklade sin segelfartygsverksamhet såsom exempelvis Ungewitter & Co samt Mattsson & Braune. Gerhard Emanuel Braune som var delägare i sistnämnda bolag hade sonen Josua Braune som ägde del i ett annat företag med stort tonnage, Francke & Braune.

Största rederier, antal läster, 1854, 1856, 1858

James Dickson & Co, 2 977, 3 702, 3 273
J.G. Grönvall & Co, 2 490, 2 537, 2 700
J.A. Kjellberg & Söner, 1 202, 1 461, 691
Gustaf Melin, 1 033, 943, 847
Olof Wijk, 896, 961, 249
I. Lilljequist & Son, 569, -, –
C.G. Lindberg, 522, 522, 466
Leopold Gibson, 488, 593, 882
Mattsson & Braune, 415, 414, 327
Corin, Lindhult & Co, 415, 195, –
E. Rundberg, 405, 241, 95
A. Barclay & Co, 376, 608, 297
G.H. Hegardt & Co, 317, 534, 534
O.P. Dahlin, 303, 303, 302
C.C. Barchmann, 300, 496, 733
Ungewitter & Co, 131, 693, 681
J. Wennerberg & Co, 255, 334, 473
Wilh. Röhss, 252, 401, 931
G.W. Friberger, 114, 302, 212
Otto Lindberg, – , 334, 333
Francke & Braune, -, – , 485
A. Oterdahl, 299, 235, 389

Största rederier, antal läster, 1860, 1862, 1864, 1866

James Dickson & Co, 3 224, 2 974, 2 787, 2 733
J.G. Grönvall & Co, 2 874, 2 660, 2 930, 2 755
Gustaf Melin, 1 048, 1 458, 1 233, 943
Wilh. Röhss, 1 001, 926, 878, 606
G.H. Hegardt & Co, 856, 566, 710, 697
C.C. Barchmann, 734, 318, 318, –
J.A. Kjellberg & Söner, 691, 543, 748, 858
L. Gibson/W. Gibson & Söner, 662, 662, 655, 479
J.L. Broddelius, 559, 312, 552, 545
Francke & Braune, 485, 485, 485, –
C.G. Lindberg, 466, 310, 218, 214
A. Oterdahl, 389, -, -, –
J. Wennerberg & Co, 382, 297, 308, 308
Ungewitter & Co, 350, -, -, –
A. Barclay & Co, 333, 333, 637, 590
Otto Lindberg, 333, 333, -, -,
Ekman & Co, 319, 500, 560, 911
Mattsson & Braune, 318, 318, 318, 318
O.P. Dahlins sterbhus, 302, 193, -, –
A.F. Landgren/A. Landgrens Enka, -, 363, 286, 495
P.A. Lindberg, -, -, 600, 654
Björck & Engström, 271, 273, 499, 478
Olof Wijk, – , -, 373, 373
Anton Clase, -, -, -, 462
Theodor Nilsson, -, -, -, 326
C.O. Lundberg, 222, 108, 206, 317

Göteborgs Bollklubb

Göteborgs Bollklubb (Göteborgs BK) grundades 1875 och är den äldsta fotbollsklubben i Sverige som är känd till namnet. Som ordförande verkade G. Bolander. Enligt en artikel i GP i maj 1874 fann det dock då en gymnastikförening med fotboll på programmet i Göteborg men den är dock inte känd till namnet.

Göteborgs BK spelade fotboll enligt de så kallade svenska reglerna som var en blandning mellan vanliga (engelska) fotbollsregler och rugbyregler. Andra klubbar som spelade enligt samma regler var bland annat Stockholms BK och Visby BK.

Klubben kan också ha deltagit i en idrottsturnering på Heden 1887 som ordnades av Göteborgs GS, en gymnastikförening. I det fotbollslag som spelade för Göteborgs GS  och kallades Göteborgs BK ingick bland annat Carl Blidberg och hans bror (eventuellt bara en av dem). Bildbergs hörde till grundarna av IS Lyckans Soldater som började med fotbollsspel år 1888.

Utöver fotboll ska klubben också ha sysslat med cricket, rodd och friidrott.

När Göteborgs GK upphörde är oklart, men klubben kan ha gett upphov till en annan fotbollsklubb, Göteborgs IK som fanns mellan 1882 och 1885. Om klubben deltog i en turnering 1887 kan den inte av upplösts 1882. Samtidigt anges det på hemsidan för Göteborgs GS att laget utgjordes av medlemmar i deras förening plus en del andra som bara tillfälligt använde namnet Göteborgs BK.

Kanske klubben upphörde redan 1882. Kanske klubben upphörde någon gång efter 1892 då den först tävlingsmatchen mellan svenska lag och i Sverige enligt de engelska (association, de nuvarande) reglerna genomfördes mellan IS Lyckans Soldater och Örgryte IS. Från 1895 dominerade spel enligt de engelska reglerna helt och fotboll enligt de svenska reglerna dog ut.

Göteborgs Idrottsförbund

Göteborgs Idrottsförbund (Göteborgs IF) var en idrottsförening från Göteborg, som bildades den 16 november 1900 genom en sammanslagning av IS Lyckans Soldater, Göteborgs Velocipedklubb och Skridskosällskapet Norden. De enskilda föreningarna bildade särskilda sektioner inom Göteborgs IF och Lyckans Soldater finns fortfarande, dock inte som idrottsförening. Förutom fotboll hade föreningen verksamhet inom cykel, bandy, skidåkning, skridsko, friidrott, curling, golf och tennis.

För tennisens skull bildades en särskild tennisavdelning redan vid starten av Göteborgs IF. Till de drivande för tennisens utveckling som sport i Göteborg hörde James Keiller Jr.

Skidavdelningen bildades den 30 oktober 1901 med Leopold Englund som ordförande. 1902 bildades även en golfavdelning med Tor Törnsten som initiativtagare. Golfavdelningen övertog den golfbana som fanns i Sandvik på Hisingen. 1904 flyttade dock golfavdelningen till Hovås där en ny golfbana anlagts

Föreningen har vunnit Svenska mästerskapet i fotboll en gång, 1903 då Göteborgs FF besegrades i finalen.

1906-1910 orsakade avdelningarna under Göteborgs Idrottsförbund ett stort ekonomiskt underskott då de belastade förbundets utgiftskonto hårt utan att i motsvarande grad bidra med intäkter. 1911 bestämde sig Göteborgs Idrottsförbund därför för en rekonstruktion.

Vintersporterna förblev avdelningar under förbundets ledning medan de övriga avdelningarna blir självständiga föreningar med eget styre och ekonomi. Senare förvandlades dock skidavdelningen till Göteborgs Skidklubb som existerar än idag. Leopold Englund blev dess första ordförande.

Redan 1909 hade dock tennisavdelningen med namnet Göteborgs Tennis Klub fått lösare tyglar med förbundets tysta medgivande. Från 1911 var föreningen formellt sett en helt fristående tennisklubb och tog officiellt namnet Göteborgs Lawn Tennis Klubb (GLTK).

Golfavdelningen tog 1909 namnet Göteborgs Golfklubb (Göteborgs GK) och blev sannolikt formellt en egen förening 1911.