Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

maj 2017

Göteborgs segelfartygsrederier på 1800-talet

De största rederierna i början av 1800-talet var bl.a. Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj (fram till 1805), Niclas Björnberg, G.B. Santessons Söner, Andersson & Wohlfahrt, Laur. Tarras, Wetterling & Son, Bernh. Wohlfahrt, Ekman & Co, C.E. Brändström, Malm & Son, D. Carnegie & Co, J.G. Ekmans Enka & Son, A.P.Oterdahl & Son, Low & Smith (konkurs 1819), Scott & Gordon (konkurs 1819), Olof Beckman, David Airth, Gabriel Gren, Adam Gavin, Hedman & Arfvidsson och Jonas Kjellberg.

Under kontinentalperioden försvann några äldre redare, men nya redare som Olof Wijk, A.E. Berg, J.A. Andrén, Kennedy & Åberg, Robert Dickson (konkurs 1817), William Gibson & Co, A.R. Lorent, A.M. Prytz, Willerding & Co, James Dickson, F.M. Åkermans Söner och Alex. Barclay & Co m.fl. tillkom. En del av de tidigare redarna var 1820 ersatta av sina söner.

Vid mitten av 1800-talet var några de största redarna C.G. Lindberg, Olof Norén, James Dickson & Co, Ekman & Co, William Gibson & Söner, Wilh. Röhss & Co, D. Carnegie & Co, Gustaf Melin, J.G. Grönvall & Co, Mattsson & Braune, W. Kjellberg & Co, Corin Lindhult & Co och J.A. Kjellberg & Söner. Det var fortfarande främst segelfartyg som gällde.

1870 fanns det 142 segelfartyg i Göteborg och 32 ångfartyg. Tre år senare samlades flera redares intressen i ett och samma rederi, Rederi AB Örnen. Som mest ägde Örnen 17 segelfartyg. Delägare i Örnen var bl.a. J.F. Strömberg, Emil Ekman (D.Carnegie & Co). C.O. Kjellberg (J.A. Kjellberg & Söner), A.L. Pinéus, Wilhelm Röhss,  G.H. Hegardt & Co (Andrén) samt Gustaf Melin. Rederi AB Örnen gick i konkurs 1893 varefter antalet segelfartyg i Göteborg minskade till 104 stycken år 1894 efter att ha varit 132 stycken 4 år tidigare.

Vid Örnens konkurs övertogs 5 segelfartyg av John. E Olsson med G.D. Kennedy som huvudägare. Efter det var John E. Olsson huvudredare för 20 fartyg om totalt 10 500 ton. 1903 hade han 14 segelfartyg och två ångare. 1914 avvecklade han sin rörelse helt och segelfartygsepoken var slut i Göteborg.

Andra stora segelfartygsredare i slutet av 1800-talet var redan nämnde G.D. Kennedy, P.A. Lindberg, J.E. Olsson, A.G. Johansen liksom Th. Ahrenberg med ett tiotal segelfartyg som mest.

Källor:
Svartvikare
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996
John Murray, G.D. Kennedy, 2016
Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Segelfartygsrederier, artiklar, fartygslistor

E. Abrahamsson
Th. Ahrenberg
Sam. Arfvidson
C.C. Barchmann
Alex. Barclay & Co
N. Beckman
A.P. Berglund
Björck & Engström
D.Carnegie & Co
Anton Clase
O.P.Dahlin
Z. Dannberg
James Dickson & Co
Ekman & Co
A.B. Elfverson
B. Ericsson
A.H. Evers & Co
G.W. Friberger
Leopold Gibson
William Gibson & Söner
J.O. Grén
J.G. Grönvall & Co
Göteborgs Rederi AB
A.E. Haeger
G.H. Hegardt & Co
Hichens, Seaton & Hichens
H.J. Hübner,
C.F. Höglund
A.G. Johansen
F.V. Johansson
G.D. Kennedy
Th. Kennedy
J.A.Kjellberg & Söner
W. Kjellberg & Co
A. Landgrens Enka
Aug. Leffler
D.L. Leffler
M.F. Leffler
P. Leffler
E.P. Liedkvist
O.N. Liljegren
A. Liljeqvist
J. Lilliequist & Son
Corin, Lindhult & Co
C.G. Lindberg
O. Lindberg
P.A. Lindberg
L.B. Lindquist
W. Malm
Mattsson & Braune
J.M. Möller
Gustaf Melin
A. Nilsson
Theodor Nilsson
Olof Norén
Benjamin Olsson
John E. Olsson
J.F Olsson
A. Oterdahl
E. Rundberg
Wilh. Röhss
Alfr. Svensson
J. Tranchell
T.W. Tranchell
Ungewitter & Co
Weinberg & Co
J. Wennerberg & Co
Wennerblad & Svensson
Olof Wijk
O. Vikström
Charles Åhmansson
Åkermark & Co
Rederi AB Örnen

Th. Ahrenberg

9 segelfartyg år 1900.

Solide

Anton Clase

6 segelfartyg 1873.

Theodor Dill, 1868-1873. Ägd av A. Clase, M.L. Stranne och B.G. Mollén med Calse som huvudredare. Stranne ensam ägare från 1873. Byggd 1854 på Långholmens varv. Omdöpt till Elsa 1882 när fartyget var i G.D Kennedys ägo. Förlist 1887 vid Guernsey.

Theodor Dill

Theodor Dill

James Dickson & Co

Albertina. Blockskuta, slup. Använd 1857-1863. Vänersjöfart. Befälhavare B. Olsson.
Aurora (f.d. ‘The Generation’). Briggantin. Använd 1813-1815. Förolyckad i Nordsjön i april 1815. Befälhavare Watt och J J Lindberg.
Bloomer. Skepp. Köpt från England 1855. Byggdes i Sackerville, Canada år 1851. Befälhavare F Reutercrona, H E Kraeft, C G Rudin, Alex J Kullberg, A E Cullberg. Bloomer förliste den 18 januari 1882.
Carl Bennet. Öppen galeas. Byggd på Ström i Inland 1836.
Carl XIV (f.d. ‘Helena Sophia’). Brigg av ek. Använd 1809-1825. Förolyckad vid Dunbar, Skottland 1825.
Carl Johan (f.d. ‘Eleonore’, ryskt fartyg). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad 1815.
Carl Johan (f.d. ‘Confidence’). Brigg. Byggd 1813. Inköpt 1815. Såld 1817.
Caroline, mitten av 1800-talet
Catharina (f.d. ‘Venus’). Brigg. Ägdes 1813 av Robert Dickson, James Dickson och John Hall d.y. Såldes till Niclas Björnberg.
Cecilia. Skepp av ek. 1824-1845. Såldes till Norge 1845.
Charlotta (f.d. ‘Golden Age’). Brigg av ek. Byggd 1796. Ägdes 1814-1815. Försvann 1820.
Charlotte. Skepp. Byggd 1854 på Wifsta Warf för räkning Dickson & Co. Såldes 1869.
Christina Amalia (f.d. ‘Hen von Nagel’ eller ‘Nagler’, ‘Hercules’, ‘Christina’). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad vid franska kusten 1819.
Cuba. Brigg av ek (f.d. ‘Gulliver’). Inköpt 1813. Samma år tagen av sjörövare på Cubas kust nära Havanna.
Danube, mitten av 1800-talet
Delphin. Byggd och inköpt 1814. Osäkert hur länge Dickson & Co ägde henne. Såld till utrikes ort 1828.
Dennewitz. Brigg av ek och furu. Byggd 1817. Förolyckad i Spanska sjön 1823 (‘Dennewitz’ kan ha döpts efter ‘Slaget vid Dennewitz år 1813).
Don Pedro. Galeas. Byggd 1830. Såld 1857. Vänersjöfart.
Eleonore, mitten av 1800-talet
Elisabeth. Brigg. Byggd 1810 (?). Ägd 1818-1838.
Emilia (f.d ‘Rapid’). Ägd 1855-1858. Köptes i Liverpool. Byggdes 1839 i Jacobstad, Finland. Befälhavare C G Müller.
Glädjen. Brigg. Troligen byggd i Nedertorneå 1800. Förolyckad vid Arendal 1815.
Götha (f.d. ‘Venus’). Skepp av ek. Inköpts som ny 1813 (osäker uppgift). Förolyckades i Archangel 1818.
Götheborg (f.d. ‘Anna’). Brigg av furu. Byggd 1818. Förolyckad vid Engelska kusten nyårsafton 1821.
Hoppet. Brigg av furu byggd i Luleå 1781. Förolyckades vid Jutska kusten 1820.
Hoppet. Galeas av furu. Byggd i Jakobstad, Finland. Inköptes troligen 1809. ”Upphuggen” 1811.
Ida. Skonert. Inköptes 1848 och såldes 1860. Vänersjöfart.
James. Galeas. Osäkra uppgifter, kanske aldrig ägd av Dickson & Co. Omnämnd 1804-1843. Vänersjöfart. Förolyckad på Vänern 1846
Jenny. Skonert. Byggd på Orust 1845. Såld 1870. Vänersjöfart.
Johan. ”Båt”. Förekom 1830. Såldes 1857. Vänersjöfart.
Josephine. Galeas. Byggd i Sundsvall 1843. Omnämns 1844; därefter ovisst. Vänersjöfart.
Juliana. Skonert. Byggd i Sundsvall 1857. Såldes 1870. Vänersjöfart.
Julie. Brigg av furu på kravell. Byggd på Wifsta varv 1839. Såldes 1845. Uppbrunnen i Ostindien 1857.
Maria Carolina. Brigg av furu. Ny 1798. Förolyckades 1830 vid inloppet till Mississippifloden.
Matrosen (f.d. Mariner). Skepp av ek och furu. Köpt 1813. Sålt 1816. Ägdes av Robert Dickson och John Hall d.y.
Miltiades. Barkskepp. Byggd 1846 i Thomas Town, Maine, USA. Köpt 1855. Såld 1868. Befälhavare C Lidbeck. Övergetts 1877.
Minerva. Skepp av furu på cravel. Byggd på Wifsta varv 1807. Köpt 1845. Såld 1846.
Montrose, -1857. Såld till J.G. Grönvall & Co.
Neptun. Brigg av furu. Byggd i Piteå 1822 (1816?). Förolykad 1823 vid Skagen. Av 12 mans besättning drunknade en.
Nils. Galeas. Byggd i Sundsvall 1832 (1833?). Vänersjöfart. Förolyckad 1843 i Norrbotten.
Ocean. Barkskepp. Köpt från Gävle 1853. Såld 1864 i London.
Oscar. (f.d. Biederman). Brigg av ek och furu. Byggd i Flensburg. Belagd med embargo. Inropad av James Dickson & Co den 20/10 1824 för 4.020 rd banco i Sundsvall. Såld 1838 till Norge
Oscar I. Tremastad bark. 634 bruttoton. 1851-65. Såld till Ekman & Co.
Peter. Skepp. Byggd 1813 i Bombay. Köpt från England 1855. Såld i Norge 1857. Befälhavare Hans Edward Kraeft.
Prinsessan Louise
Robert Dickson
Sabina. Skonert. Byggd i Hudiksvall 1851. Såld 1855. Förlist 1865 vid Västergarn, Gotland.
Sophia. Brigg av ek. Var i James Dickson & Co:s tjänst 1813. Kapat och kondemnerat i Lima.
Sophia. Brigantin. (f.d. S:t Peter). Byggd i Stralsund. Ägdes 1808-1809 av Robert Dickson. Förolyckad 1809 på Västerjön.
Ström. ”Båt”. Byggd i Inland 1836. Såld 1857. Vänersjöfart.
Therese. ”Båt”. Byggd på Orust 1834. Såld 1857. Vänersjöfart.
Thure. Galeas. Byggd år ?. Såldes 1857. Vänersjöfart.
Venus. Brigg. Byggd i Torneå omkring 1810 och förbyggd på Wifsta varv. Köptes av Robert Dickson och Joseph och Olof hall troligen år 1815. Såldes 1846 till Norge.

Källor: Svartvikare och CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22

Ekman & Co

6 segelfartyg 1873.

Alcedo, 1867-80
Amazon, 1857-75
Anna Christna, 1810-22
Aurora, 1801-29
Christina Wilhelmina, 1803-10
Columba (I), 1847-55
Columba (II), 1874-78
Elin, 1874-87
Fortuna, 1815-32
Friheten, 1809-21
Gauthiod, 1869-80, tremastad fullriggare, 656 bruttoton. Byggd 1869, förlist 1880.
Hebe, 1813-20
Hedvig, brigg, -1807
Hedvig, jakt, -1820
Lucie, 1847-55, kapten 1847-50 var Benjamin Olsson.
Margaretha, 1809-24
Maria Charlotta, 1803-08
Maria Mathilda, 1844-64
Marietta 1875-87
Neptune, -1819
Oscar I. Tremastad bark. 634 bruttoton. 1866-87. Köpt från Jam. Dickson & Co.
Penelope (I), 1807-33
Penelope (II), 1862-76
Rosen, 1824-41
Ugglan
Två Vänner, 1813-15

Källa: Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996

J.G. Grönvall & Co

Activ
Antelope, 1854-1866. Sålt till Göteborgs Rederi AB.
Australia
Balder
Emil
Fata Morgana
Harald
Montrose, 1857-1876. Köpt från Jam. Dickson & Co. Såld till Göteborgs Rederi AB.
Selma
Solo, 1849-
Susanna
Thetis
Wilhelm, propellerskonert, 1854-
Zephir

CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22

Göteborgs Rederi AB (Elis. Fr. Brusewitz m.fl.)

Ägde 5 segelfartyg år 1867 och 7 st 1871.

Antelope, 1866-1869. Köpt från J.G. Grönvall & Co.
Montrose, 1876-. Köpt från J.G. Grönvall & Co.

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22

G.D. Kennedy/A. Landgrens Enka)

Elsa (Theodor Dill 1880-82), 1880-87. Byggd 1854 på Långholmens varv. Köpt på exekutiv auktion 1880. Omdöpt till Elsa 1882. Förlist 1887 vid Guernsey.
Gurli, bark, byggd på Gamla varvet (Varvet Viken)
Heidi, 1878-1903, bark på 434 nettoregisterton med en längd på nästan 43 meter, byggd i Göteborg. Köpt av Gustaf Melin.
Sigyn, 1887-1905, bark, byggd på Gamla varvet (Varvet Viken
Zaima, 1883-1905, brigg, byggd på Gamla varvet (Varvet Viken)

Källor: John Murray, G.D. Kennedy, 2016

J.A. Kjellberg & Söner

Adolph, 1848-1851. Brigg, 29 meter lång. Byggd 1840 i Råneå, förlist 1851 vid Arecibo, Puerto Rico. Kapten Benjamin Olsson.

August Leffler & Son, August Leffler

4 segelfartyg år 1873.

P.A. Lindberg

6 segelfartyg 1873. 2 ägda ihop med Aug. Leffler.

Gustaf Melin

Adolph, 1842-1848, var delägare till 1851. Brigg, 29 meter lång. Byggd 1840 i Råneå, förlist 1851 vid Arecibo, Puerto Rico. Kapten Benjamin Olsson.
Heidi, 1864-1878, bark på 434 nettoregisterton med en längd på nästan 43 meter, byggd i Göteborg. Såld till G.D. Kennedy.

Theodor Nilsson (svärfar till John E, Olson)

Capella, skonert
Eleonor
Jacob Rauers
Louis De Geer
Solon, brigg
Venus, brigg

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22

John E. Olson

20 segelfartyg år 1893 och 14 segelfartyg år 1903.

Albatross, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, förlist
Benjamin, brigg, använt som skolfartyg 1911-16
Condoren, 1893-, 1 160 registerton, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Disa
Gamen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gladan, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gripen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, försvann under 1:a världskriget
Mentor, 1886-1910, byggd 1876, ägdes tillsammans med bröderna. Ägdes av hans far Benjamin Olsson 1879-86. Såld till Råå år 1910. Förliste i Blekinge skärgård 1917.
Paul, 1886-88, brigg byggd i Luleå 1854. Köpt från Luleå av fadern Benjamin Olsson år 1873. Såld till Häverö. Upphuggen 1899.
Teodor
Trifolium

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016

Charles Åhmansson

Carolina, skonert
Ellen, brigg
Anna, slup

Källor: Majorna.nu

Rederi AB Örnen

16 segelfartyg 1883.

Albatross, -1893, sålt till John E. Olsson
Condoren, -1893, 1 160 registerton, sålt till John E. Olsson
Gamen, – 1893, sålt till John E. Olsson
Gladan, -1893, sålt till John E. Olsson
Gripen,  1874- 1893, 1 172 bruttoregisterton, 54,6 meter långt, byggt i Medford 1870 som J.F. Foster. Sålt till John E. Olsson är 1893.
Lärkan, byggd på Kustens varv
Skatan
Storken, 1880-, byggd på Kustens varv
Tärnan, byggd på Kustens varv
William och Anna, 1873-, övertogs från William Gibson & Söner
Örnen (I) 1873-1876, tidigare Josiah L. Hale. Förlist 1876
Örnen (II), 1876-, 1 500 ton, byggd på Kustens varv

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Gripen

Gripen

Denna artikel kommer att kompletteras.

Advertisements

Söderlingska trädgården

Endast för medlemmar

Åhmanssonska gården

Åhmanssonska gården är en av få överlevande köpmansgårdar i Majorna. Den enda som helt finns kvar är Olssonska gården medan endast huvudbyggnaden av sten finns kvar av Åhmanssonska gården.

Åhmanssonska gården uppfördes troligen 1862 åt handlande Carl Albin Borgström f. 1807, efter att en förödande brand härjat i området. Vad gården kallades vid den här tiden får vara osagt, men huset fungerade som kombinerad handelsbod och bostad åt familjen och innefattade även flera ekonomibyggnader samt en stor trädgård som sträckte sig ända bort till nuvarande Djurgårdsskolan. Under 1870-talet kompletterades bostaden även med en glasveranda på innergården. Idag finns inga synliga spår efter Borgströms handelsbod, men en sedan länge försvunnen dörr till butiken skall ha legat mot någon av gatorna.

När huset byggdes upptog egendomen en del av tomtplatserna Kronhjorten och Columbus samt hela Sankt Göran. Det var säkerligen en fastighet som drog till sig mångas blickar, inte bara för dess storlek, vid den här tiden var det nämligen mycket ovanligt med stenhus i Majorna. Troligtvis är det ritat av Victor von Gegerfelt, stadsarkitekt i Göteborg mellan 1872-1896 och en av stadens mest inflytelserika byggnadsformgivare efter 1848.

Egendomen, som låg alldeles i närheten av där branden bröt ut, bestod vid den här tiden av ett större bostadshus i två våningar samt en mindre bostad och hela sju andra byggnader med olika funktioner och storlekar. Husen var precis som grannfastigheterna uppförda i trä. Några byggnader kunde visserligen räddas, men huvudbyggnaden mot vägen, ett spannmålsmagasin, en källare samt vagn- och vedbod ödelades.

Hur Borgströms ställe på Allmänna vägen såg ut före branden och när det var uppfört är inte känt. Man kan emellertid anta att det varit en förhållandevis finare egendom även i äldre tider, dels för alla tillhörande byggnader men framförallt vittnar en rad prominenta invånare om det. Under 1840- och 50-talet bodde bland annat sjökapten Lars Svensson f.1801, garverifabrikör O. A. Brockman f.1813, slaktarmästare Olof Andersson f. 1802 och sjökapten B. Hjärne f.1809 i de båda bostäderna.

Egendomen hamnade under 1870-talet  i repslagarfabrikör Charles Åhmanssons ägo och det är efter honom huset fått sitt namn.

På 1900-talet försvinner många av de gamla gårdarna som tidigare satte så stor prägel på Majorna och Allmänna vägen. Även för den Åhmanssonska egendomen stundade förändringar.

Åhmanssonska gården

Åhmanssonska gården i början av 1900-talet

Under 1900-talets början fungerade stället fortfarande som bostad, men med ett delat ägarskap. Adressen Allmänna vägen 20 A ägdes 1903 av charkuterihandlare R Gustafsson och 20 B av fröken Augusta Ch. Börjesson. Úppgifterna är mycket sparsamma, men under en period i början av 1900-talet drevs det även  trädgårdscafé inne på själva gården. Förmodligen har verksamheten, som hade öppet under sommarhalvåret, drivits av någon som varit bosatt i huset.

Vid tiden runt sekelskiftet minskade den väldiga trädgårdens storlek i samband med att Kommendörsgatan började planeras och läggas ut. En stor del av den fanns dock kvar fram till 1915 då tomten styckades av och bebyggdes med de landshövdingehus vi ser på gatans östra sida idag. Vi denna tid hade Göteborgs stad köpt fastigheten Någon länga och gårdshus stod kvar på själva gårdsplanen ytterligare ett tiotal år innan även dessa revs.

1919 ställdes huset i ordning för att bli Göteborgs stads första yrkesskola och under beredskapsåren startades på initiativ av flygvapnet en flygmekanikerskola här. Det var en eftertraktad, tvåårig utbildning som gick att söka direkt efter folkskolan. Det måste ha varit en lite märklig syn, för på gårdsplanen placerades under kommande år en rad olika flygplan. Det första planet som togs dit var en B4 Hawker Hart, ett gammalt störtbombflygplan som tjänstgjort vid F6 i Karlsborg. Här stod senare en J11 (Fiat Cr 42), det var ett italienskt jaktflygplan från Kungliga Göta flygflottilj i Säve. Strax innan flygskolan avvecklades stod en Saab J21, Tvestjärten kallad, uppställd på gården.

Under början av 1950-talet ändrade flygvapnet sin utbildning och skolan i Majorna hamnade under kommunal förvaltning. Den gjordes nu om till en 2-årig yrkesskola för motormekaniker och 1-årig för verkstadsmekaniker.

Själva verkstaden var inredd i fastighetens bottenplan med svarvar, fräsar, motorer och diverse vertyg. På ovanvåningen låg omklädnings- och lunchrum och i ett numera rivet hus på innergården hade teorisalen förlagts. I det huset höll även skolans vaktmästare till. Gårdshuset var av gammalt datum och hade i äldre tider tidigare använts som bostadshus. Dess ålder är inte känt, det kan ha uppförts samtidigt som själva huvudbyggnaden men det förefaller inte helt omöjligt att det fanns här redan före branden 1862. Huset fanns fortfarande kvar under 1960-talet.

Under slutet av 1980-talet lät Familjebostäder renovera och anpassa fastigheten och dess tomt för dagisverksamhet. Den ganska ovårdade grusplanen inne på gården snyggades till och pryddes med en flaggstång och en lekplats. Men framförallt krävdes ett omfattande arbete invändigt för att klara kraven. Den som ansvarade för detta var arkitekt Anders Bellander. Tyvärr fanns i princip ingenting av den gamla bostadsinteriören kvar efter att de olika tekniska utbildningarna varit här, vilket förstås även gäller idag. Trappan upp till ovanvåningen skall dock vara original.

År 2003 när en ny förskola flyttade sin verksamhet till Åhmanssonska gården upptäcktes dålig luft i fastigheten. Denna blev sedan successivt sämre och 2007 togs beslut om att stänga verksamheten efter att allvarliga fukt- och mögelskador hittats under golvet.

Strax före jul två år senare ockuperades huset en kort tid av en grupp som tyckte det borde stå öppet för de hemlösa under julhelgen, de döpte huset till ”Allmänna huset” . Efter en dialog med hyresvärd och polis avlägsnade man sig dock snart och sedan dess har huset stått tomt.

Åhmanssonska gården 2012

Åhmanssonska gården 2012. Foto: Johan Lundin

Idag är huset återigen ombyggt till bostäder och två nya hus har byggts på den kvarvarande delen av tomten.

H Johan Lundin/Majorna.nu

Utdrag ur text från Majorna.nu. Textutdraget är redigerat,  förkortat och försett med tillägg.

Charles Åhmansson

Charles Åhmansson

Charles Åhmansson

Charles Åhmansson var inflyttad Göteborgare, född den 12 december 1822 i Kullerstad socken utanför Norrköping. Han gifte sig med Johanna Dahlström, dotter till ägaren av Gathenhielmska huset och repslageriet på Bangatan. Paret var till en början bosatta inne i själva Göteborg, men flyttade till Majorna i slutet av 1857 eller tidigt 1858.

De bodde under flera år på Stigbergstorget i ett hus som brukar gå under beteckningen ”Sjögrenska fastigheten” eller ”Sjögrenska gården”. Den ståtliga egendomen var belägen ungefär där Bengans skivhandel finns idag och var på sin tid Majornas största fastighet. Själva gården ägdes av bagaremästare Carl Wilhelm Sjögren.

När Åhmansson övertog den egendom på Allmänna vägen som idag kallas Åhmanssonska gården efter handlande Borgström så fick bostaden ett delvis annorlunda utseende, bland annat lät han mura igen dörren till handelsboden så att fasaden mot gatan fick en annan karaktär. Möjligen var det också i samband med detta som huset fick en veranda inne på gårdssidan.

Under segelfartygens epok var repslagare ett viktigt hantverk och i Majorna har det genom åren funnits ett flertal olika repslagarbanor. En av dem var belägen vid nuvarande Slottsskogsgatan, strax söder om Gröna Vallen. Repslageriet som grundats 1805 av Jonas Klint gick under namnet Klintens bana. Det var en ganska långsmal bana som mätte drygt 140 meter.

I mitten av 1800-talet drevs reparebanan av C.F. Höglund innan den så småningom hamnade i fabrikör Charles Åhmanssons ägo.

Den långa repslagarbanan fanns kvar som ett lite udda inslag i stadsbilden ända fram till 1928 då den revs. Även en tillhörande maskinhall och fabrikens höga skorstenen revs för att göra plats åt bostäderna vid nuvarande Häger- och Tranegatan.

Åhmansson hade även intressen i repslagarebanan vid Bangatan. Banan ägdes av Dahlströms arvingar, men av allt att döma var det den ingifte Charles Åhmansson som i huvudsak skötte affärsverksamheten.

Förutom repslageri så hade Åhmansson även mer direkta intressen i sjöfarten och redade flera olika fartyg, bland annat skonerten Carolina, briggen Ellen och slupen Anna. Han var också handelsman och hade en butik belägen vid Skeppsbron inne i staden.

Charles Åhmansson hade flera förtroendeuppdrag i samhället, bland annat som suppleant i Sjökaptensföreningen, ledamot för brandstodskommitén, kommunalfullmäktige i Göteborg och sparbanken vid Stigbergstorget. Han verkar också ha engagerat sig en del i skolfrågor i Majorna.

Charles och Johannas äktenskap resulterade i åtta barn mellan åren 1855-1872. Flera av dem dog dock av olika anledningar i ganska unga år.

Äldsta dottern Carolina Åhmansson gifte sig 1879 med George Douglas Kennedy, den siste varvsdisponenten på anrika Gamla varvet vid Stigbergstorget. En mer tragisk historia följde sonen Eric Åhmansson. I januari 1883 drunknade han vid ett ställe som förr gick under namnet Sågegrund, som ska ha legat någonstans vid älven nedanför Karl Johans kyrka. Vad som inträffade är inte känt, men kanske höll inte den nyckfulla isen för den stackars pojken. Fadern lät i samband med detta instifta ”Åhmanssonska stipendiet” på skolan där pojken gått.

I september 1894 avlider fabrikör Charles Åhmansson, drygt 70 år gammal. Det var då en förmögen man som förutom bostad och sparat kapital efterlämnade stora varulager, aktieinnehav och dessutom en sommarstuga på Styrsö. Änkan Johanna Åhmansson levde fram till januari 1902, men var under dessa år bosatt på annan plats i Göteborg. Paret Åhmansson, samt två av deras tidigt bortgångna barn, vilar i en familjegrav på Djurgårdskyrkogården i Majorna.

H Johan Lundin/Majorna.nu

Utdrag ur text från Majorna.nu. Textutdraget är redigerat och förkortat.

Theodor Nilsson

Theodor (Torbjörn) Nilsson (1828-97) född i Solberga, Bohuslän. Gift med Wilhelmina Sofia Gysander.  Deras dotter Hilma Sofia Nilsson var gift med storredaren John E Olson. Sonen Wilhelm Nilsson grundade och drev Lundby Skönfärgeri medan sonen Hjalmar Nilsson var prokurist i Ekman & Co.

Theodor gick i handelslära hos sina morbröder, Simon och Anders Ahrenberg vid Torggatan, vilka drev en betydande handel med Hisingsbönderna och ett lönande skeppsfournereri. Därefter tog han tjänst hos en handlande Qvist i Majorna, som drev en mindre affär i det äldsta huset på  den så kallade Nilssonsgården, men efter
något år började han på egen hand.

En större kolonialvarugrossist  lånade honom 5 000 riksdaler och
med detta rörelsekapital drev han sitt företag så framgångsrikt att han efter ett års tid kunde betala igen det lånade kapitalet. Efter att ha drivit affären en tid i förhyrd lokal, Majlyckan kallad, i hörnet av Nilssonsgatan, köpte han huset, byggde till och utvidgade egendomen till sin nuvarande storlek som senare började Nilssonsgården

Han blev snart en av Majornas största köpmän. Han knöt bekantskap
med sjökaptener och redare som höll till i Majorna och kom därigenom att slå in på en lönande handel med skeppsförnödenheter, i konkurrens med de ansedda fournerarna Melin och Bäck.

Han började snart också köpa andelar i fartyg, blev ensam ägare till några mindre sådana och nämndes som huvudredare för briggarna Venus och Solon samt skonerten Capella. De båda sistnämnda var egentligen gamla  kanonbåtar — Castor och Pollux — vilka utrangerats, när Nya varvets  flottstation upphörde. Nilsson, som för sin och några vänners räkning inropat dem på auktion, hade låtit bygga till dem och utrustat dem till handelsfartyg.

Så småningom skaffade han större skepp såsom exempelvis Louis
de Geer, Jacob Rauers och Eleonor.

I jämnbredd med rederirörelsen utvidgades den egentliga köpenskapen. Han bedrev en omfattande handel med bönderna från
Frölunda, Valda och Släp samt med de Hisingsbönder, som kom över älven med färjan i Klippan.

Källa: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22

Carl Olsson (konstnär)

Endast för medlemmar

John E Olson

John E OlsonJohn Edvard Olson föddes den 4 feb. 1849 i Majorna, Carl Johans församling och dog den 31 juli 1937 där. Son till sjökaptenen och skeppsredaren Benjamin Olsson och Josefin Elisabeth Edel.

Gift den  29 nov 1877 i Majorna, Carl Johan, med Hilma Sofia Nilsson, född 15 mars 1856 och död 31 maj 1905 , dotter till handlanden och redaren Torbjörn (Theodor) Nilsson och Wilhelmina Sofia Gysander.

Elev vid Lägre elementarlärov i Göteborg, kontorspraktik i firma Edvin Leffler,  anställd vid Gbgs och Bohus läns sjöassuransförening 1865 och senare vid Sveriges ångfartygs assuransförening. Språkstudier och mäklarpraktik i Frankrike och England 1868–69, kontorist i firma Eugen Jacobi & Co i Göteborg 1870–73 och  i firma Ludvig Levisson & Co 1873–77.

Grundare och ägare av agentur- och speditionsfirman John E Olson & Co 1877, från 1880 bedrev firman även rederiverksamhet genom att en andel i ett skepp med hemhörighet på Orust köptes. Firman hade sitt kontor i samma hus som Olson också bodde i, Den Olssonska gården i Majorna.

Olson expanderade genom att bilda partrederier och köpa begagnade segelfartyg billigt. Vid faderns död 1886 övertogs dennes skepp. Tillsammans med G.D. Kennedy köpte han år 1893 5 större segelfartyg från Rederi AB Örnen som var under avveckling. Kennedy var huvudägare i de 5 skeppen, men John E Olson var huvudredare. Efter köpet hade firman 20 fartyg med ett samlat tonnage på 10 500 ton.

Firman ombildades till aktiebolag år 1900. 1903 ägde bolaget och John E Olsson 14 segelfartyg och 2 ångare om total 9 500 nettoton. Kring 1914 var dock segelfartygsrederiet avvecklat.

Istället bildade han år 1914 Rederi AB Transport för att driva sjöfart med ångfartygt. Detta bolag avvecklades dock redan 1917, men han startade ytterligare ett antal rederiföretag.

Ledamot av kyrkorådet i Carl Johans församling 1889–1920, av kyrkofullm 1890–1919, av kyrkonämnden 1891–1920 varav som ordförande 1908–20. Vidare ledamot av styrelsen för svenska avdelningen av Nordisk Skibsrederforen 1896–1918, av Handels- och sjöfartskommittén i Gbg 1896–1933 varav som ordförande 1926–33, led av stadsfullmäktige i Gbg 1897–12,

Ledamot i styrelsen för Rederi AB Transport 1897–17, i styrelsen för John E Olsons Rederi AB 1900–14, av drätselkammaren i Gbg 1904–14, i styrelsen för Trafik AB Arendal 1909–20, i styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening 1911–15 samt ledamot av styrelsen för ett flertal andra företag, föreningar och stiftelser.

I Nautiska föreningen tog John E Olson 1903 initiativet till att en kommitté tillsattes för att utarbeta förslag till ett statligt rederi för ett kombinerat skol- och fraktfartyg. Förslaget kom inte till utförande men ledde fram till att skolskeppsföretaget Rederi AB Navigatör bildades för utbildning av befäl. Olson innehade aktiemajoriteten och blev bolagets VD.

Manskapsutbildningen hade för sin del länge diskuterats inom Sjömannasällskapet, och 1911 fick Olson uppdraget att göra slag i saken. Sällskapet hyrde hans brigg Benjamin, som redan samma sommar tjänstgjorde som seglande sjömansskola. Verksamheten pågick till 1916 då den fick avbrytas på grund av minfaran.

Fartyg ägda av John E Olson

Albatross, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, förlist
Benjamin, brigg, använt som skolfartyg 1911-16
Condoren, 1893-, 1 160 registerton, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Disa
Gamen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gladan, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gripen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, försvann under 1:a världskriget
Mentor, 1886-1910, byggd 1876, ägdes tillsammans med bröderna. Ägdes av hans far Benjamin Olsson 1879-86. Såld till Råå år 1910. Förliste i Blekinge skärgård 1917.
Paul, 1886-88, brigg byggd i Luleå 1854. Köpt från Luleå av fadern Benjamin Olsson år 1873. Såld till Häverö. Upphuggen 1899.
Teodor
Trifolium

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016 och Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Olssonska gården

Olssonska gården ligger vid Allmänna Vägen 48, Mariebergsgatan 1 och Tellgrensgatan 1 i stadsdelen Majornas 2:a rote i Göteborg. Gården är den sista bevarade av de större handels- och hantverkargårdar, som var vanliga i Majorna under 1700- och 1800-talen.

Ursprungligen hette gården Marieberg vid Mariebergsgatan – namngiven 1803. Fastighetens äldsta del består av en sillsalteribyggnad från 1700-talet, som flyttades hit och byggdes om till bostadshus 1792. I början av 1800-talet bodde församlingens klockare här. Enligt traditionen användes vinden som gudstjänstlokal under tiden Carl Johans kyrka byggdes.

År 1857 inköptes fastigheten av sjökaptenen Benjamin Olsson, som skötte sin rederirörelse härifrån och gav gården dess nuvarande namn och utseende. Bostad och kontor inreddes i huset. Sonen John E. Olson fortsatte och utvidgade verksamheten och blev vår siste store redare med segelfartyg.

Bostadshuset i två våningar mot Allmänna Vägen, byggt före 1790, förhöjdes 1868 och förlängdes dessutom med en tvåvåningsdel vid Tellgrensgatan. Det sammanbyggdes då med ett äldre envåningshus mot Mariebergsgatan. Samtidigt tillkom troligen de båda trapphusen mot gården och det med vedbodlängan sammanhängande avträdet med två avdelningar – den ena för herrskapet och den andra för tjänstefolket.

Vid en ombyggnad 1983–84 ersattes den svårt förfallna vedbodlängan av en ny ekonomibyggnad med i princip samma utseende, men avträdet (dasset) är bevarat. Byggnadens exteriör, som i stort sett är oförändrad sedan 1870-talet, har ljust gulmålad lockpanel och gråfärgad putsad stensockel. Taken är täckta med tegel utom trapphusen, som har plåttak. I flera bostadslägenheter finns välbevarad fast inredning.

Olssonska gården

Olssonska gården. Foto: Richard Dahlén. Licens: CC BY-SA 3.0

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Benjamin Olsson

Benjamin Olsson, kapten, föddes 1817 i Bro socken utanför Lysekil. Dog i Majorna 1886. Gifte sig 1847 med Josefin Elisabeth Edel (1824-1883). Tillsammans fick de sju barn men bara tre överlevde till vuxen ålder, skeppsredaren John E Olson (1849-1937), hovrättsnotarie Robert Emanuel Olsson (1862-1922) och konstnären Carl Waldemar Olsson (1864-1940). Han köpte 1857 en fastighet på Allmänna vägen i Majorna som än idag kallas för den Olssonska gården.

Hans första tjänstgöring till sjöss var ombord på fartyget Anna Charlotta 1838 som kock och senare jungman. Redan i början av sin karriär gjorde han en resa med briggen Adolph 1842 till Medelhavet, då som styrman under kapten J P Wikström. Han kom så småningom att bli befälhavare, och förde bland annat fartyget Lucie 1847-1850 åt handelshuset Ekman & Co.

1851 arbetade han som kapten på briggen Adolph som då huvudsakligen ägdes av J.A. Kjellberg & Söner. I november samma år förliste briggen, på norra sidan av Puerto Rico i närheten av staden Arecibo, i en orkan.

Fortsatte arbeta som kapten på andras båtar till 1873 då han inköpte en brigg från Luleå med namnet Paul och blev sin egen skeppare. 1879 köpte han fartyget Mentor. Kanske ägde han också ytterligare ett antal fartyg. Vid hans död övertogs skeppen av sonen John E Olson.

Briggen Paul

Briggen Paul. Målning av j.Jansson.

Emil Henrik Brusewitz

Endast för medlemmar