Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

maj 2017

Kvarteret Lustgården – Sjömannasällskapets hus

År 1831 bildades Sjömannasällskapet i Göteborg. Efter det har Sällskapet och dess medlemmar oförtrutet arbetat för att, som det står i de ursprungliga stadgarna, ”… upprätthålla sjömansyrkets sanna värde; att befordra upplysningens framsteg uti allt vad sjömansyrket angår; att bidraga till vanlottade sjömäns och deras familjers utkomst”

Bakgrunden till att Sällskapet bildades var, att den svenska handelsflottan under första hälften av 1800-talet drabbades av en kraftig nedgång samtidigt som sjöfarten gick mycket bra i länder som Norge och dåvarande Preussen. Den svenska sjömanskåren minskade och antalet fartyg med utländska flaggor blev allt vanligare i Göteborgs hamn. Därför diskuterades det bland fackfolk om olika motåtgärder.

Sällskapets uppgift är att verka för sjöfartens och dess utövares bästa. Tidigt väcktes tanken, att man skulle ordna bostäder för ålderstigna sjömän och för sjömansänkor. Majorna, Stigberget, Masthugget och västra delen av Olivedal var av tradition det område i staden där sjöfolk bodde. Sällskapets första sjömanshem öppnades 1873 i Masthugget.

Vid sekelskiftet 1899–1900 fick sällskapet flera donationer, som gjorde det möjligt att bygga ett nytt sjömanshem. År 1899 valdes en tomt på bergslänten ovanför det tätbebyggda Stigberget.

Sjömannasällskapets anläggning omfattade när den var helt utbyggd si stort sett hela kvarteret Lustgården (Fjällgatan, Sjömansgatan, Kompassgatan, Paradisgatan) och bestod då av sju hus. Sjömannasällskapets tomt bebyggdes i etapper. Byggnaderna uppfördes av firman F O Peterson & Söner (ägt av familjen Steen) och ritades av arkitekter med nära anknytning till firman. I dag är endast Sjömansgatan 5 och 7 kvar av de ursprungliga husen.  Kvarterets övriga bebyggelse utgörs numera av bostadshus uppförda 1979–80.

År 1900 uppfördes Sjömansgatan 3, ”Erik Wijks Gåva”. Det var två sammanbyggda trähus med samma utseende som Sjömansgatan 5 och 7. Ungefär samtidigt påbörjades ett stenhus vid Fjällgatan 26, ”Befälsbyggnaden”. Det rymde förutom bostäder också en samlingssal och hade butikslokaler i bottenvåningen. Dessa två byggnader var ritade av arkitekten Rudolf Steen.

Fjällgatan 26

Fjällgatan 26, stenhus uppfört cirka 1900 av ”Sjömannasällskapet i Göteborg”. Foto av Aron Jonason. Bildsamlingen vid Göteborgs stadsmuseum.

År 1901 beviljades byggnadslov för Sjömansgatan 5, ”Emil Ekmans minne” och 1903 för Sjömansgatan 7, ”Emilie Landgrens gåva”. Båda byggnaderna var avsedda för ”manskapsklassen”. Arkitekt för dessa var också Rudolf Steen. År 1908 tillkom ett mindre trähus på gården, ”Hedvig och Adolf Florells minne”. Här fanns bland annat ett läsrum.

Sjömansgatan 5

Sjömansgatan 5, trähus uppfört av ”Sjömannasällskapet i Göteborg”. Foto av Arvid Posse. Bildsamlingen vid Göteborgs stadsmuseum.

Slutligen uppfördes 1937 i kvarterets södra del ”Douglas Kennedys minne”. Det ritades av Sven Steen och var ett stenhus i funktionalistisk anda med en stor terrass.

På 1940-talet moderniserades byggnaderna bland annat genom att wc installerades. En bostadsförening bildades 1931, som kallades Lustgården nr 2. Detta gällde dock endast huset Sjömansgatan 7, vilket 1955 övertogs av Lennart Andersson. År 1961 sålde Sällskapet och Lennart Andersson alla byggnaderna till byggmästare Lennart Wallenstam. Orsaken var att båda ägarna saknade de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift och underhåll. Byggnaderna var vid det tillfället väl underhållna och hade centralvärme.

Fastighets AB Myran ägt av Lennart Wallenstam AB övertog husen och förvaltningen år 1970 samtidigt som de två landshövdingehusen revs vid Paradisgatan. En diskussion började om kvarterets sanering. År 1975 upptogs Sjömansgatan 5 och 7 i det kommunala bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För övriga byggnader inlämnades rivningsansökan 1977. En ny stadsplan fastställdes 1977 för kvarteret. År 1978 föreslogs samtliga byggnader till byggnadsminnen. Länsstyrelsen beslutade dock att utredningen endast skulle gälla Sjömansgatan 5 och 7. Övriga hus revs under kraftiga protester från de boende. Bland annat ockuperades Hedvig och Adolf Florells minne. Ockupanterna bars dock  ut av polisen efter några dagar varefter huset revs.

Nya bostadshus uppfördes 1979–80 av Svenska Väg AB för HSB. Vid en ombyggnad av de två kvarvarande husen på Sjömansgatan på 1980-talet slogs de ursprungligen fyra lägenheterna och ett enstaka rum på varje plan ihop till tre lägenheter.

Sjömansgatan 7 och 5

Sjömansgatan 7 och 5. De enda kvarvarande av Sjömannasällskapets hus i Lustgården. Bild: Hesekiel. Licens: CC BY-SA 4.0

Not:

Texten tagen från Wikipedia, men redigerad, kompletterad och rättad. Exempelvis ligger kvarteret Lustgården inte i Olivedal som Wikipedia påstår utan i Masthugget. I folkmun har det alltid kallats Masthugget, men det officiella namnet har samtidigt alltid varit Stigberget. Olivedal har det aldrig nånsin varit och är inte så idag heller.

Advertisements

Adolf Fredrik Landgren

Adolf Fredrik Landgren föddes 1829-09-01 i Majorna och dog 1871-08-15 i samma del av Göteborg. Han var son till dykerikommissarie Ambrosius Landgren och Volratina Charlotta Fredriksson.

Han var bror till Augusta Landgren som var gift med A.H. Volkert, Emelie Landgren, som gett namn åt en donation, och  Eleonore Landgren, gift med Georg Kennedy.

Studerade vid Göteborgs Handelsinstitut 1844-46. Övertog år 1856 ägandet och ledningen i firman A. Landgrens enka som drivit Gamla varvet efter faderns död 1845. När han dog 1871 övertogs ledningen i firman av G.D. Kennedy. Var också ledamot av styrelsen för Göteborgs sjöassuransförening och styrelsen för Navigationsskolan i Göteborg 1866-71.

Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige från inkorporeringen av Majorna 1868 till sin död.

 

Magnus Fredrik Leffler

Magnus Fredrik Leffler, segelsömmare, föddes 1815-05-29 i Göteborg och dog i samma stad 1891-04-09. Han var son till Erik Magnus Leffler och Anna Magdalena Bruhn.

I sitt första äktenskap gift med Tekla Amanda Andersson (1830-1851) och i sitt andra med Mathilda Elisabeth Wallin (1823-1908). I första äktenskapet föddes dottern Amanda Leffler (1851-1927) som var författare och skriftställare.

Efter utbildning till segelsömmare fick han burskap som segelsömmarmästare i Göteborg år 1844. Han var därefter innehavare av segelsömmeri och kompassmakeri invid Gamla varvet i Majorna under åren 1844-91. I slutet av 1860-talet och på 1870-talet var han också en relativt betydande segelfartygsredare.

När Majorna inkorporerades i Göteborg blev han en av de som företrädde området i Göteborgs stadsfullmäktige där han satt mellan 1868 och 1872. Under denna tid hade han en del förtroendeuppdrag som i huvudsak var relaterade till verksamheter i Majorna och Masthugget.

Amanda Leffler

Amanda Magdalena Benedikta Leffler, författare, född 26 april 1851 i Göteborg, död 11 mars 1927, biograferad i Vem är det? 1927 och i Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, 1924. Dotter till  Magnus Fredrik Leffler och Tekla Amanda Andersson.

Hon studerade 1887-1888 vid Tärna och Askovs folkhögskola och var verksam inom KFUK och Majornas blåbandsförening. Hon utgav broschyrer och novellsamlingar och bidrog i tidningarna Idun, Göteborgs Handelstidning, Göteborgs Aftonblad.

Niels Christian Kierkegaard

N.C. KierkegaardNiels Christian Kierkegaard föddes den 6 jan 1817 i Horsens, Danmark och dog den 17 dec 1869 i Göteborg, Karl Johans församling. Han var son köpmannen Morten Andersen Kierkegaard och Birgitte Catharine (Trine) Kieldsen. Gift den 27 juli 1843 i Vadstena med Johanna (Jeanna) Cathrina Beckman, född den 14 dec. 18414 på Munkfors, Ransäter, Värmland och död den 1 jan 1900 i Stockholm, Hedv El, dtr till brukspatron Christian Beckman och Anna Margaretha Björnberg.

Två års sjöresa till bl.a. Brasilien, Ryssland och Spanien och utbildning i skeppsbyggnad vid amiralitetsvarvet i Köpenhamn. Därefter skeppsbyggmästare vid Svartviks varv, Njurunda, Medelpad 1839—49. Varvet byggdes och ägdes av James Dickson:

Den handlingskraftige James Dickson junior, som utsetts att sköta norrlandsaffärerna, bodde tidvis på Svartviks forna tullstation, som han förvandlade till herrgård. Där fick även K sin bostad liksom bokhållaren Charles Jean di Lampert. 18 arbetare anställdes, varav 6 bodde på varvet, en smedja anlades vid allmänna landsvägen o en mastkran uppfördes, under vilken två furuskepp om året försågs med master o tackling. Fartygen förde först varorna (även järn) till Majnabbe vid Gbg, varifrån utskeppning skedde till bl a Australien o Ostindien med kolonialvaror som returlast. Trots sin ungdom både konstruerade o ledde K byggandet av skeppen med ”en högst ovanlig sakkännedom o omsorg”. Han mottog även beställningsarbeten, bland vilka kan nämnas briggen Solide åt firma O Norén, Gbg, o skeppet Zenobia, levererat 43 till handelshuset D Carnegie & co i samma stad.

Totalt konstruerade han och byggde 13 segelfartyg på Svartviks varv.

Därefter anställd som skeppsbyggmästare vid Varvet Kusten i Göteborg 1849—51. Detta varv hade egen ångsåg och disponent var W. Broddy.

Efter den korta tiden på Kustens varv var han anställd på Gamla varvet (ägt av firman A. Landgrens enka) i Göteborg från 1851. Vid denna tid var O.P. Dahlin disponent på varvet och A.F. Landgren ägare. Kierkegaard ritade och byggde minst 8 segelfartyg och 1 ångfartyg under sin tid på Gamla varvet. Han arbetade ibland också för Lindholmens varv under denna tid där han konstruerade och ritade ångfartyg.

Efter en olycka på 1860-talet blev Niels Christian Kierkegaard förlamad.

Skepp han konstruerade för Svartviks varv, namn, byggår, typ, lästetal, redare (ort)

Caledonia, 1840, bark, 199, J. Dickson & Co (Göteborg)
Gazelle, 1840, skonert, 56, E. Rundberg (Göteborg)
Solide, 1841, brigg, 127, Olof Norén (Göteborg)
Carolina, 1842, bark
Prins Oscar, 1844, bark, 240, J. Dickson & Co (Göteborg)
Axel, 1845, skonert, 72, J. Dickson & Co (Göteborg)
Alexandra, 1845, skonert, 71, J. Dickson & Co (Göteborg)
Josephine, 1846, skonert, 71, J. Dickson & Co (Göteborg)
Oberon, 1846, skonert, 85, J. Dickson & Co (Göteborg)
Johanna Catharina, 1847, brigg, 148, J. Dickson & Co (Göteborg)

Skepp han konstruerade för Gamla varvet, namn, byggår, typ, lästetal, redare (ort)

Aurora-Borealis, 1853, skonert, 43, Niclas Beckman (Göteborg)
Eleonore, 1854, skepp, 130, Niclas Beckman (Göteborg)
Galathea, 1856, brigg, 83, Björck & Engström (Göteborg)
Dellen, 1861, ångbåt (bogserare), ??, Pettersson (Hudiksvall)
Heidi, 1864, skepp, 265, Gustaf Melin (Göteborg)
Louis De Geer, 1866, skepp, 352, Gustaf Melin (Göteborg)
Iris, 1867, skepp, 295, A.F. Landgren (Göteborg)
Godeffroy, 1867, bark, 240, J. C. Godeffroy & Son (Hamburg)
Erato, 1869, skepp, 329, A.F. Landgren (Göteborg)

Björck & Engström

Rederiföretag som sannolikt grundades 1852 av Carl Edvard Björck och C.D. Engström, född i Västervik. Övertog bland annat fartyg som C.D. Engström tidigare varit huvudredare för.

Företaget ägde flera segelfartyg under sin existens och var oftast huvudredare. Företagets mest kända skepp var sannolikt briggen Galathea som byggdes 1856 på Gamla varvet i Göteborg. Galathea var berömt för sina snabba färder till Medelhavet och sades vara det enda segelfartyg som kryssat sig ut genom Gibraltar sund. Fartyget förväxlas ofta med en senare Galathea byggd 1878 på samma varv,

1871 ägde företaget skeppet Albert Wilhelm, briggen Fride, briggen Mathilda och skonerten Fidele.

Delägare i skeppet Albert Wilhelm, en tremastad fullriggare, var förutom Björck & Engström också sjökapten P. A. Hellberg i Oskarshamn, grosshandlaren C. D. Lundström, stadsmäklaren G .L. Bergman och handelsbokhållaren J. A. Henning. De senare var samtliga hemmahörande i Göteborg.

Bolaget Björck & Engström ska ha gått i konkurs år 1892.

Segelfartyg för vilka företaget var huvudredare

Albert Wilhelm

Albert Wilhelm

  • Albert Wilhelm, skepp (tremastad fullriggare) på 221,5 nyläster, från 1878 på 690 ton. Byggt på Södra varvet i Oskarshamn 1867. Förliste natten mellan den 26 och 27 januari 1883 vid Norska sydkusten på resa från Göteborg till medelhavshamnen Port Vendres i Frankrike med en last av trävaror och järn. Befälhavare P.A. Hellberg, P.L. Rundberg och Carl Wounsch.
  • Constantia, skepp på 225 läster. Ägt 1864 och ägt 1866. Sannolikt avyttrat 1867. Befälhavare P.A. Hellberg och B.A. Rooth.
  • Fidele, skonert på 67 läster. Byggd i Västervik 1850 för C.D. Engström som troligen år 1855 överlät fartyget på firman Björck & Engström i vilken han var delägare. Sålde någon gång i början på 1870-talet för 1873 är G.A. Hafström i Göteborg huvudägare. Ytterligare något senare, 1877 tillhörde fartyget AB Viking som ägdes av J.J. Ekman (Ekman & Co). Befälhavare A. Westerberg, B.A. Rooth och N. Svensson.
  • Fride, brigg på 144 läster. Byggd 1858 på Wifstavarf. Sannolikt inskaffad 1867 och fortfarande i företagets ägo 1885. Befälhavare C. Wounsch, J.S. Westerberg, A. Westerberg, O. Westerberg och J.O. Westerberg (de två sista kanske är samma person).
  • Galathea, brigg på 83 läster. Byggd 1856 på Gamla Varvet. Avyttrad, förlist eller upphuggen, sannolikt år 1874, dock senast 1876. Befälhavare. A. Westerberg.
  • Mathilda, jakt på 33 läster. Ägd 1852 och 1854. Befälhavare A. Westerberg.
  • Mathilda, brigg på 122 läster. Byggd 1855 i Uddevalla. Ägd fram till 1869 men såld nåt eller några år därefter, senast 1872. Befälhavare P.A. Hellberg, B.A. Rooth, C. Wounsch och J.O. Westerberg.

Carl Edvard Björck

Carl Edvard Björck, handlande och redare, föddes 1821 i Göteborg som son till Elias Daniel Björck (1775-1827) och Johanna Charlotta Roos (1783-1806). Han var bror till justitieborgmästare Albert Wilhelm Björck och publicisten Adolf Leopold Björck samt halvbror till biskop Gustaf Daniel Björck.

Från 1852 var han delägare i handels- och rederiföretaget Björck & Engström med kontor på Lilla Kyrkogatan 2 i Göteborg.

Gamla varvet

Del 1 av 19 i serien Varv

Gamla Varvet var en gammal örlogsbas och ett skeppsvarv vid Stigberget i Majorna, Göteborg.  Det låg på området mellan nuvarande Djurgårdsgatan, Karl Johansgatan och Bläsgatan.

Holländaren Albrecht van Velden uppförde vid Stigberget ett varv som under åren 1631–1639 kom att bygga flera skepp: Västgöta Lejon, Jupiter, Götheborg, Götha Ark, och Draken. Efter van Veldens död 1638 övertogs varvet av hans måg Gerrit Persson, som arrenderade marken fram till 1664.

Men redan 1641 begärde Amiralitetskollegium att magistraten i Göteborg ”skulle upplåta ett lämpligt område i Masthagen (Masthugget) för skeppsbyggeri åt kronan”, och Amiralitetsvarvet (Gamla varvet) kan räkna sin tillkomst från den 1 december 1660. Det första fartyget som byggdes på Amiralitetsvarvet var en galär som kölsträcktes i oktober 1664 och löpte av stapeln i april 1665. Befälhavare på Gamla varvet under denna tid var i tur och ordning amiral Sjöhjelm, Daniel Strutzflycht, Otto Sjöstierna, E. Sjöblad, Axel Lewenhaupt, Carl Gustaf Mörner och Jonas Örnfelt befälhavare på Gamla varvet.

Den 24 maj 1716 gav Karl XII staden privilegier att sköta det med krav om att staden skulle utrusta tre skepp till sitt försvar, vilket magistraten ej ansåg sig kunna uppfylla. Den 24 maj 1717 överlät Karl XII därför varvet på Lars Gathenhielm. Efter Gathenhielms död innehade hans änka, Ingela Gathenhielm, varvet till 1720, då kronan återtog detsamma.

På västra sidan av örlogsvarvet anlades 1749 ett annat varv, varvet Viken. Detta leddes av flera generationer ur köpmansfamiljen Bagge och kallades också “Baggens varv.“

Efter Carl Bagges död år 1818 övertog det gamla ansedda göteborgska handelshuset A. P. Frödings Enka varvet Viken, för vilket en medlem av göteborgsfamiljen Weinberg, Carl Weinberg, då var disponent.

År 1752 fick handelsmannen Peter Bagge ett entreprenadkontrakt på Gamla varvet, och slog ihop de båda varvet Viken med Gamla varvet, ett förhållande som gällde fram till 1767.

År 1799 beslutades det att rusta upp Nya varvet, och 1803 överflyttades de militära fartygen dit, 1806 chefsämbetet, kontoren 1811, själavården 1817 och sjukvården 1825. Gamla varvet hade därmed spelat ut sin militära roll.

Gamla Varvet

Gamla Varvet

På en offentlig auktion 1825 köptes varvsområdet av dykerikommissarien Ambrosius Landgren för 7 305 riksdaler banco. Efter en sammanslagning av de båda varven 1825, benämndes hela området Gamla varvet.

När Ambrosius Landgren dog 1845 var hans son Adolf Fredrik Landgren endast 16 år, varför ansvaret tills vidare anförtroddes grosshandlare O. P. Dahlin. År 1856 övertog A. F. Landgren varvet och ledde det till sin död 1871, endast 42 år gammal. Landgren hade inga barn, så efter hans död övertog hans systerson George Douglas Kennedy ledningen i firman som hette A. Landgrens Enka. Firman som senare drevs i G.D. Kennedys namn var också ett av de stora segelfartygsrederierna i slutet av 1800-talet och de fem sista fartygen som byggdes beställdes alltså av varvsägaren själv.

Det sista segelfartyg som byggdes på Gamla varvet, var Sigyn som sjösattes den 15 juli 1887, och 1907 upphörde varvet eftersom staden behövde marken för att utöka hamnen. År 1912 tog staden över området, för 1,5 miljoner kronor, som då omfattade fastigheterna nummer 1, 2, och 3 i Majornas fjärde rotel, samt masthamnen öster om Bläsan med tillhörande vattenområden.

Gamla Varvet

Gamla Varvet från älven

På en del av området anlades Gamla varvsparken. Den tidigare Gamla varvsgatan från 1852 är numera till stor del borta, den kvarvarande delen heter från 1937 Delawaregatan.

Skepp byggda på Gamla varvet 1830-1887, namn, byggår, typ, lästetal, redare (ort)

Experiment, 1830, skon., ??, ??
Götha Elf, 1833, ångbåt, ??, Kgl. Götha Elfstyrelse
Superb, 1839, brigg, 158, C.G. Lindberg (Göteborg)
Balder, 1845, brigg, 179, J.G. Grönvall & Co (Göteborg)
Wikingen, 1846, 69, brigg, ??
Gerda, 1847, skepp, 300, Olof Wijk (Göteborg)
Diadem, 1849, brigg, 130, Gustaf Melin (Göteborg)
Cleopatra, 1852, brigg, 156, Gustaf Melin (Göteborg)
Eos, 1852, ångfartyg, ??, G.J. Brusewitz (Göteborg)

Konstruerade av N.C. Kierkegaard

Aurora-Borealis, 1853, skonert, 43, Niclas Beckman (Göteborg)
Eleonore, 1854, skepp, 130, Niclas Beckman (Göteborg)
Galathea, 1856, brigg, 83, Björck & Engström (Göteborg)
Dellen, 1861, ångbåt (bogserare), ??, Pettersson (Hudiksvall)
Heidi, 1864, skepp, 265, Gustaf Melin (Göteborg)
Louis De Geer, 1866, skepp, 352, Gustaf Melin (Göteborg)
Iris, 1867, skepp, 295, A.F. Landgren (Göteborg)
Godeffroy, 1867, bark, 240, J. C. Godeffroy & Son (Hamburg)
Erato, 1869, skepp, 329, A.F. Landgren (Göteborg)

Andra konstruktörer

Hildur, 1858, skonert, 77, A. Landgrens Enka
Pursuit, 1860, skepp, 286, A.F. Landgren (Göteborg)
Iduna, 1862, skepp, 325, Gustaf Melin (Göteborg)
Neptun, 1865, ångfartyg, ??. D.W. Flobeck (Göteborg)

Konstruerade av Johan Hübe

Ingeborg, 1870, ångfartyg, 200 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Eigen, 1870, ångfartyg, 223 ton, V. Furst & Co (Kristiania)
August Leffler, 1871, ångfartyg, 122 ton, C. L. Berggren (Göteborg)
Advance, 1873, ångfartyg, 199 ton, Th. Ahrenberg (Göteborg)
Adolf Landgren, 1876, bark, 603 ton, G.D. Kennedy för A. Landgrens Enka (Göteborg)
Ingeborg, 1877, ångfartyg, 374 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Galatea, 1878, brigg, 331 ton, H. Svensson (Göteborg)
Gurli, 1879, bark, 721 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Zaima, 1883, brigg, 335 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Sigyn, 1887, skepp, 336 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)

Felaktiga uppgifter i tabellen som hämtats från Wikipedia har rättats med hjälp av Sveriges skeppslista åren 1837-1885. Det gäller exempelvis lästetalet för kappseglingsfartyget Aurora Borealis en även fler andra tonnageuppgifter och ägaruppgifter. Från 1863 använde nyläster. De är omräknade till gamla läster i tabellen.

Ett skepp som finns i Wikipedia-tabellen, Wikingen, har inte gått att hitta i Sveriges skeppslistor så jag utgår ifrån att uppgiften om ägare är fel och att det måste ha byggts för utländsk beställare. Alternativt har skeppet aldrig existerat.

Nåt fartyg med namnet Thule återfinns inte heller i skeppslistorna. Eftersom så få uppgifter finns om fartyget har jag utgått från att det inte existerat.

Briggen konstruerad och byggd 1878 med namnet Galatea hade från början av H. Svensson som huvudredare och inte G.D. Kennedy vilket anges på de flesta håll. G.D. Kennedy var dock sannolikt delägare, troligen också huvudägare. Några år senare är han också huvudredare.

Andra källor: Sveriges skeppslista åren 1837-1885, CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-23, Wikipedia, Göran Sundström,  ”Gamla Varvet i Göteborg” i Göteborg förr och nu, 1988

J.M. Möllers konkurs

Del 9 av 9 i serien Historiska brott

J.M. Möller var stadsmäklare, dvs en slags bankir, storredare och dessutom finansiär av Rederi AB Örnen. Rederi AB Örnen gick dåligt, Möller fick inte tillbaka sina pengar och han gick i konkurs. Att han själv satsat hårt på att bli segelfartygsredare i egen regi gjorde inte saken bättre. För att täcka kapitalförlusterna förskingrade han medel från de som lämnat dem till honom för förvaltning, både föreningar och privatpersoner. Vid konkursen var han 74 år gammal. Texten är en artikel i Tidning för Wenersborgs stad och län, 1892-06-13.

Affärslifvet i skilda delar af vårt land har under våren och försommaren lidit af »visshet och kringsmygande rykten om väntade betalningsinställelser. Firmor, hvilkas soliditet ända till för kort tid sedan ansågs höjd öfver allt tvifvel och hvilkas innehafvare betraktades såsom typen för redbara affärsmän, voro enligt ryktet fallfärdiga och hvad värre var, deras innehafvare skulle gjort sig skyldiga till hvad man nu med ett mildare ord kallar ”oegentligheter”, men hvilket rätteligen bör helt enkelt bränmärkas såsom oärlighet. Hvad två af de så utpekade firmorna och deras innehafvare angå, har ryktet dess värre blifvit sannspådt.

Vid utredningen af stadsmäklare J. M. Möllers konkurs i Göteborg, hvilken vi förut omnämt, ha saker kommit i dagen, som beröfvat den nyligen så högt upp-burne mannen hvarje anspråk på deltagande eller aktning. Skulderna äro i bouppteckning upptagna till kr. 2,421,297 och bland dessa är det en post på 108,000 kr. till ”Sällskapet de fattiges vänner” som ådragit sig särskild uppmärksamhet.

Att ett välgörenhetssällskaps styrelse hos enskild person placerat så stora summor, väckte klander som snart vände sig mot M. själf, då man fick underrättelse om sammanhanget. I egenskap af kassör förvaltade Möller nämda kassa och ägde enligt reglementet att placera pänningarne på förmånligaste sätt. Föreningens värdepapper skulle dock förvaras i särskildt kassaskåp, försedt med 2 nycklar, af hvilka kassören innehade en och någon af styrelsens ledamöter den andra.

I fullt förtroende för Möller har dock den styrelseledamot, som de senare åren skulle haft ena nyckeln om hand, anförtrott äfven denna till honom. Däraf har Möller begagnat sig och utbytt en stor del af kassan tillhörige säkre värdepapper mot af honom eller ett par andra nu i konkurs försatta hus utgifna, i det närmaste värdelösa reverser.

Revisionsberättelsen för i fjol nämner intet härom, ej häller göres någon anmärkning mot pänningmedelns placering, ehuru revisorerna enskildt meddelade styrelsen utbytet under tillägg, att de ansågo de lämnade reverserna fullt betryggande. Styrelsen tog då kassan om hand och anstälde revision af densamma, hvarvid det sorgliga förhållandet konstaterades, att omkring 100,000 kr. synas vara förlorade utan allt hopp om möjlighet att återfå desamma.

Detta är dock icke allt hvad som lägges Möller till last. Af enskilda personer mottog han till att förränta deras sparpänningar och ännu några dagar före betalningsinställelsen, då hans insolvens bort vara tydlig för honom, drog han icke i betänkande att mottaga pänningar, som han visste sig aldrig kunna återbetala. Öfver 840,000 kr. har han af enskilda personer mottagit. De flesta af dem äga icke hopp om att återfå ett öre, hvilket för flere af dem är liktydigt med en fattigdom på åldrens dagar, från hvilken de dock genom sparsamhet och träget arbete sökt befria sig.

Från Tidning för Wenersborgs stad och län.

Charles Gustav Lindberg

Charles Gustav Lindberg (1798-1878), redare och grosshandlare, var gift med Minona Gudiva Hjorth. De fick bland annat sonen Charles Felix Lindberg.

Charles Gustav Lindberg drev skeppsrederi och handel med kolonialvaror och stenkol och han var den förste som i slutet av 1800-talet bebyggde västra sidan av Järntorget, sedan området reglerats. Byggnaden som finns kvar än idag mellan Första och Andra Långgatan benämndes också i många år Lindbergska huset och uppfördes 1860-62.

Under större delen av 1800-talet tillhörde Charles Gustav Lindberg de största redarna i Göteborg.

Sonen Charles Felix Lindberg var 1865-75 kompanjon med fadern, under firmanamnet Charles G. Lindberg & Son, men i mitten av 1870-talet gick han i kompanjonskap med handlanden A. O. Andersson och de två drev därefter handels- och skeppsrederirörelsen Andersson & Lindberg.

Segelfartyg för vilka C.G. Lindberg var huvudredare

  • Anna Margaretha, brigg på 108 eller 107 läster. Byggd 1837.Reparerad 1864. Köpt från Olof Norén, sannolikt 1853.  Troligen såld 1867. Befälhavare A. Johansson, S.F. Wulff och J.A. Kleverström.
  • Aurora, slup på 37 eller 38 läster. Inskaffad innan 1837. Ägd fram till 1841 eller 1842. Befälhavare C.E. Kling och P. Hörnberg.
  • Charlotta, brigg på 98 läster. Troligen inskaffad 1838 och såld 1842. Befälhavare C.M. Sundberg.
  • Cupido, skonert på 38 läster. Inskaffad innan 1837 och troligen såld 1838. Befälhavare A. Dahlin.
  • Emanuel, skonert på 56 läster. Troligen inskaffad 1840 och såld 1849. Befälhavare O.P. Eklund, P. Hörnberg, S.Boman och J. Boman (kanske är de två sistnämnda samma person)
  • Emmas, skonert på 68 läster. Troligen inskaffad 1838 och såld 1849. Befälhavare A.J. Dahlin och C.E. Kling.
  • Excellent, brigg på 163 läster. Troligen inskaffad 1844 och såld 1853. Befälhavare J.L. Berg, M.G. Kraeft, L.P. Stillström, A. Kollinius och J.M. Zechow.
  • Freden, skonert på 38 läste. 1837 med C.F. Lindquist som huvudredare och med C.G. Lindberg som befälhavare. 1839 var C.G. Lindberg både ägare och befälhavare och 1841 ägdes fartyget av E.M. Grydén.
  • Götha, skonert på 84 läster. Troligen inskaffad 1838. Såld till J. Lindgren, sannolikt 1857. Befälhavare C.E. Kling, C.M. Sundberg, J.E. Sundberg, A. Naernst, J.G. Zachrisson och A.J. Dahlin.
  • Hebe, skepp på 145 läster. Köpt av I. Lilliequist & Son, troligen 1851, Sannolikt såld redan 1853. Befälhavare A.F. Ekström.
  • Helena Margareta, brigg på 83 läster. Köpt av W. Malm, sannolikt 1838. Befälhavare A. Naernst (Nernst) och J. Dulin. Troligen såld 1853.
  • Luleå, brigg på 92 läster. Sannolikt byggd i Luleå där den hörde hemma åren 1845-48 med J.A. Huss som ägare, kanske också 1849. 1850 i C.G. Lindbergs ägo. Troligen såld 1863. Befälhavare J.H. Svensson, C. Kollinius och H.P. Olsson.
  • Minona, brigg på 77 läster. Inskaffad innan 1837. Ägd till senast 1857. Befälhavare J.L. Berg, L.M. Westerberg, C.L. Lundgren och J.H Rydin.
  • Minona, skepp på 109 eller 110 läster, byggt i Göteborg 1850. Tidigast inköpt år 1857. Såld till A. Nilsson, troligen år 1867 eller 1868. Befälhavare J.H. Rydin och S.F. Wulff.
  • Providentia, brigg på 84 läster. Inskaffad innan 1837. Såld senast 1838. Befälhavare A. Naernst.
  • Richard, skonert på 56 läster. 1845 med J.E. Geyer som huvudredare och C.G. Lindberg som befälhavare. 1848 med C.G. Lindberg både som befälhavare och huvudredare. Sannolikt såld 1849.
  • Superb, brigg på 158 läster. Byggd på Gamla Varvet 1869. Såld tidigast 1860. Befälhavare T.O. Beckman, J.E. Nissen, J.L. Berg, T. Koch, L.P. Stillström och A.J. Dahlin.
  • Svea, brigg på 127 läster. Inskaffad innan 1837, sannolikt såld 1842. Befälhavare J.E. Nissen.
  • Terra Nova, brigg på 76 läster, Inskaffad innan 1837. Sannolikt såld 1842. Befälhavare J. Wessberg och L. Dannberg

Källa: Sveriges skeppslista 1837-1885